Sluta drömma?

Vad är det som gör att vi orkar när livet är som en enda Robinsson tävling. När vi kämpar på i extrema miljöer under extrema förhållanden? Är det målet vi ser. Det som gör att vi fokuserar oss på målet. Vi har alla en Paolo Roberto sittandes på axeln som skriker ”köööör”
Och vi kör på. Stundtals helt utmattade. Men vi gör vårt bästa utefter förmåga. Vinner en del tävlingar. Får storstryk i andra.

Jag fann mitt drömhus. Herrgårdsflygeln. Här var jag hemma.Stället jag bara drömt om att kunna bo i. Nu uppenbarades en möjlighet. En belöning efter årtionden av längtan att bo dylikt. Mitt i allt jobbigt vi har nu har jag längtat dit, Fått min styrka.
Jag har varit dit många gånger för att känna mig för. Lita på intuitionen så det inte bara var en tillfällig förälskelse. Men det känns hemma. Känns rätt.

Nu kan jag inte vara egoist. My Love måste vilja flytta lika mycket som jag vilket han inte gör i nuläget. Det finns vissa aspekter som han har fått utmed vägen som gör att entusiasmen har falnat. Och hur det slutar nu vet jag inte alls, mer än att jag inte kan tvinga honom.

Och jag får sluta att drömma.

‘

‘

Finvännen åkte 40 mil över dagen från Upplandskusten bara för att ses. Vi pratar gladerligen inredning så ni kan ju ana vad dagens samtal kretsade kring. Jo. Mitt drömhus.
Vi gick och tittade utvändigt hur man kunde lösa vissa bitar. Tittade på bilderna på Hemnet och ni kan göra detsamma här och fortsatte tänka om och nytt.
Så tacksam över vänskapen som överlevt så mycket. Blev såklart annat med vi pratade om. Hemlisar väninnor emellan.

Junior hade lan i Fredags igen. 3 kompisar kom och så gjorde även hans ångest. Det är första gången den kommer i hemmet och deras närvaro. Tyckte så synd om honom att det gjorde ont. Att inte ens kunna ha kul utan att ångesten kommer som en femte lan medlem.

Vägen tillbaka till det som en gång var hans blir bara längre och längre bort.
‘

 

‘

KRAM MAMMA Z
*

 

 

Annons