Det som gick och komma skall

.

2013. Vilket år.

Underbart och helvetiskt på samma gång.
Ren och skär smärta samtidigt som underbara ” just nu är en lycklig stund” infunnit sig.

Junior totalhavererade. Jag likaså. Sam fick det allt tuffare med livet. Mammas sambo som blev svårt sjuk. Den inställda semestern till mitt eviga blå.
Kampen om överlevnad. Om de stora frågorna att brottas med. Meningen med att leva när man tillslut inte orkar.

Allt det goda som hände mitt i allt. Framgångarna med kungen. All omsorg som kom till oss. Till mig.
Konsten att se och känna lyckan i microstunder. Mina upplevelser på egen hand. Fantastiska sådana. Hur jag växte bitvis av det.

Mycket av 2013 kommer jag minnas tillbaka med avsky. Det jobbigaste året som passerat mitt liv någonsin. Samtidigt som höjdpunkterna dyker upp då och då som en motvikt. Som en räddande ängel.

2014.
Måtte du ge igen med råge för jämna ut allt. Gottgöra en hel del. Ge mig livet åter. Ge hoppet och tron tillbaka till mina killar.

Hur svårt kan det va?

‘

‘

KRAMEN MAMMA Z
Gott Nytt 2014 ni alla
*

Annons

Read Full Post »

Att ge på något man tror på

‘

Jag hade en god vän på besök i mellandagarna. Barndomsvänner som vi är sedan vi gick på lekis. Tänk. Snart har vi kamperat ihop i över 40 år. Vissa vänner har man för livet. Tacksam.

Hon har länge följt min kamp för mina killars rättighet att bli kung över sina liv. Läst min blogg trots jämmer och elände genom år. Vi bor långt ifrån varandra som de flesta av mina vänner gör numera. Ses sällan, men hjärtana förblir nära oss emellan.

Hon har följt och hejat på oss, då vi började som en samling frustrerande mammor i ett forum som kort efter bildade en förening. Kung Över Livet. Som kände att nu får det bara vara nog med all okunskap kring barn som våra. Som mina grabbar ni lärt känna här inne.
Vi som på nära håll bevittnat hur de mår i ett samhälle som inte alltid varken gör eller tänker rätt. När vi inte har tillräckligt med kunskap kring deras diagnoser.
Om någon missat det så skall ju nu  Kung Över Livet  arrangera en gala 28 April 2014 på Södra Teatern i Stockholm. En gala som är baserad helt på andras givmildhet både vad gäller tjänster som pengar.

Och vi skall få in de pengar som forskningen idag saknar.

Min vän ville köpa en Kung Över Livet pin som vi tar 25 kr för. Gav mig ett litet kuvert och sade. ” Det här är vad jag vill betala för det ni gör. Jag köper en pin av er ”

Att ge det man förmår. Att ge till något man tror på. Vara delaktig att så ett frö vars skördar vi inte har en aning om hur omfattande de blir. Att lyfta blicken och att se våra barn och unga. Och att göra ett aktivt val. Hon har själv inga barn med diagnoser såsom mina. Men hon vill ändå vara med och göra det hon kan. I det lilla som det stora.

Min vän betalade 20 gånger så mycket som vad en pin kostar. Visade så att hon tror på det jag dragit igång. Vad andra mammor gör tillsammans med mig. Visade att hon bryr sig om barn som mina. Låter dem bli sedda. Och jag blev så rörd i min själ av det.

Vilket fint avslut på ett annars så djävulusiskt år som 2103 blev på många fronter.

‘

KRAM MAMMA Z
*

Read Full Post »

När det sjuka sätter sig i huvudet

.

Jag satt på sängen och storgrät. Juldagen.
Väskorna var packade och låg ute i bilen. Killarna redo för att åka och även den lilla som tidigare haft så tufft med att lämna hemmet. Vi skulle sedvanligt till farmor och fira jul med kusinerna ifrån Dalahästens rike och småkusiner i Nord Uppland.  Gamelfaster med familj. Som vi gjort i alla år. Jag skulle köra de 18 milen.

Det är i bilen jag blivit sjuk. I bilen jag fått ringa efter ambulans två gånger av ett skenande hjärta. Den tredje gången jag blev sjuk i bilen tog jag mig med nöd och näppe fram till ett motell där jag kunde ringa 112. Trodde att jag åkt på både hjärnblödning och hjärtinfarkt samtidigt.
Min hjärna är numera inställd på att åka bil är förenat med fara. Fast jag vet att allt bara varit stressutlöst och inte farligt. Inte just nu. I det akuta skedet.

Likt efter ett jordskred så har efterskalven kommit. Samma känsla har slagit till med full kraft och så många gånger att det fått mig helt ur balans. Jag har blivit rädd att det skall komma i alla möjliga situationer vilket det gjort. Så då är man på helspänn och livrädd för när det skall komma. Så blir det en nedåtgående spiral av det hela.

Jag tappar känseln i ansiktet. Armarna domnar bort och benen blir alldeles kalla. Det är som att hälla kokhett vatten över lungorna som letar sig upp utmed halsen. Det trycker och man får svårt att andas. Det uppstår ett tryck i huvudet som är enorm. Som kall vätska mellan hjärnhinnorna. Bubblande.

Jag har förstått att det heter panik ångest. Uppbyggd under lång tid av stress och utlöst av densamma.

.
.

Jag har ogillat att köra bil under hela hösten och det har bara blivit värre. Jag sitter bara och väntar på ” När kommer det? När tappar jag kontrollen? När kommer jag att dö nästa gång” Jag försöker verkligen att tänka på annat, men rädslan är ännu för stor att vara säker på att jag kan köra utan att hjärnspökena följer med i bagaget. Och de kommer på de mest olämpliga ställena med, men värst är bilkörningen.

Bara tanken på att jag skulle köra de 18 milen på juldagen räckte. ( My Love saknar körkort ) Att jag var livrädd för att panikattacken skulle bli så stor att vi inte kom fram. Att jag skulle bli så illa däran att kontrollen var helt utom räckhåll.
Panik attacken infann sig i sovrummet. Där jag var trygg. Säker. Men bara tanken på att utsätta mig för vad jag vet kan utgöra en fara räckte.
Förstå hur komplicerad en kropp är. Att jag med bara en tanke kan utlösa fysiska reaktioner som är så obehagliga att man måste uppleva dem för att förstå dess omfång.Att de baseras på det liv jag levt och lever. Att stress kan göra mig så in i helvete sjuk.
Min kurator förklarade att ju mindre stress jag har i kroppen desto lindrigare blir också denna ångest. För att till slut klinga ut.

Vad hände nu då? Jo. Jag utmanade demonerna. Körde långsamt. Lät panikattackerna komma och gå. Andades såsom jag lärt mig på stress kursen. Körde kroppskännedom. Kände att för varje mil jag åkte blev det något bekvämare. De sista fem milen fanns de inte där alls.
Och på hemresan tog jag faktiskt en Sobril och körde hem utan att det kom överhuvudtaget.

Jag tror det är superviktigt att prata högt om psykisk ohälsa. Vad det innebär. Vilka hinder de kan utgöra. Och hur man ifrån att vara en frisk individ kan bli totalt golvad efter år av stresspåslag. Hur sjuk man kan bli. Och att det inte skall vara något skämmigt att prata om det. Ångesten och panik attackerna.

Juldagen blev tillslut trevlig. Och på Annandagen åkte jag sedvanligt hem till finvännen Helene på fika. Vi som bor alldeles för långt ifrån varandra numera kan jag tycka.

Ja. Vilka underliga erfarenheter livet gav och fortfarande ger mig.
Såsom det blir när man lever livet det annorlunda.

.

.
.
När det sjuka finns inuti
men inte syns utanpå
*
KRAM MAMMA Z
‘

Read Full Post »

Avskriver ännu en fördom

.

Bara vara.
Ta dagen som den kom. Göra den speciell ändå med enkla medel.

Vi fick en mysig jul. Båda killarna var mer närvarande med oss än brukligt. Ja. Columbus var också med stundtals på sin sittpinne invid Kalle Anka.
Mamma kom över som vi önskade och hade riktigt mysigt den lilla stund som blev. Åt enkelt med god hemlagad julmat.
Junior hade önskat sig pengar och Sam en majsorm. Ormen har redan bott in sig hos oss till folks förskräckelse sedan några veckor. Kan tala om att den är lika harmlös att ha som en papegoja. De fördomar jag hade om dessa ormar är avskrivna de flesta nu. Och Sam är överlycklig att jag tillät han ha den trots höga protester till en början.

Det är att tänka om och tänka nytt.

Som så många gånger förr i detta livet med mina killar.
God fortsättning!

KRAM Mamma Z

Read Full Post »

Innebörden av en GOD jul

‘

Mitt kök denna julaftonsmorgon.
Ute faller regn och himlen är gråmulen. Jodå. Det blir inte alltid det vintervita som vi bara måste ha för att få julkänslan på plats. Även fast det vita lyser upp är det väl inte det centrala. Julen är så mycket mer. Med ett budskap som så många totalt missar.

Julens Sanna innebörd kom igår med en julhälsning ifrån en vän många mil härifrån. Helt oväntat kom det en bok i min brevlåda som givaren verkligen ville ge. Ge av omtanke och uppskattning. Då gick en värme genom hela kroppen och julens budskap hamnade på sin rätta plats.
Tack fina E för fin omtanke så stor!

Har tänkt en del över att vi säger god jul till alla vi möter dessa dagar. Men vad menar vi med denna inlärda replik? Vad är innebörden med en GOD jul?? Vad innefattar det? Vilka kriterier skall uppfyllas ? Varför måste vi ha en GOD jul? Vad tillför den oss?

En GOD jul för mig är nöjda killar idag. Som blir lite extra sedda med få paket. Förhoppningsvis en trevlig stund med My Love i soffhörnet och att mamma kan komma hemmifrån och vara med oss över julbordet det enkla.

Carola har sjungit in ” I denna natt blir världen ny”
Och när jag lyssnar på den. DÅ är det jul för mig. Budskapet som är så kristallklart om vad som hände för länge sedan och vad det innebär om vi bara stannar upp och lyssnar in.

‘

Kramen Mamma Z

Read Full Post »

Julefrid

.

Dagen före dopparedagen. Alla flår på. Alla måsten som bara måååååste göras innan målgången då uppesittarkvällen tar vid.
Här blir det lagom juligt. Killarna uppskattar än att tomtarna plockas fram idag. Att granen kläddes igår ( med 2 katter inunder, varav den ena är en förkyld katt )
Vi är hemma. Tar det lugnt. Umgås. Några få paket under granen.

Julefrid i sitt rätta element.

Stress och jäkt. Hysterin den makalösa ser vi inte skymten av. Jag har gjort ett aktivt val och om ni visste hur skönt det är.

Ha det gott ni alla.
Mina fina läsarskara!

‘
.
.
Julkramar Mamma Z
–

 

Read Full Post »

Julafton året om

.

Hur många tänker tillbaka. Varför grabben i Betlehem blev född. Vad han hade att lära oss? Ge oss med sina klokheter? Om han nu verkligen fanns vilket jag tror på mitt egna sätt. Kanske inte alls såsom heliga skrifter berättar.

Vad håller vi på med jul efter jul efter jul?
Ett skådespel vi alla ställer upp på. Och nu är det tvånget jag tänker på. När vi SKA göra såsom förväntas. Vi ska köpa julklappar och ge fast det känns obekvämt. Vi ska ha sååååå himla mysigt och trevligt tillsammans och förväntningarna är skyhöga.
Maten ska stå på bordet av en slutkörd husmor som samtidigt haft ansvar för julklappsinköp, julkortshälsningar, julstädning och julpyntat hem.

Nu överdriver jag säkert men känslan är så just nu.
Att fira jul borde fokuseras på omsorg av varandra och vara bestående året om. Finnas till hands mer än att lysa med sin frånvaro.
Klart att barnen skall ha sin jul med klappar och tomte i lagom dos. Men det är vi vuxna jag tänker på. Hur vi hanterar detta.

‘

.

Sam har med sin klarsynthet öppnat upp mig ännumer.
” Varför måste jag få paket på julaftonen. Bara för att Jesus snubben blev född då? Vill jag ha något så köper du det ändå till mig fast det inte är jul. Jag kan ju ha julafton vilken dag på året som helst. Näe. På julaftonen räcker det med att du ger mig en påse Polly. Och min fågel är ju den bästa julklapp jag kunnat få.
Fast i September”

Vår jul blir som en vanlig Tisdag. Om mamma kan så kommer hon förbi en snabbis. Sambon är riktigt sjuk nu och svårt att lämna.
Vi gör det enkelt för oss. Få paket, hemgjort julgodis och en gran som doftar gott.
Helst skulle jag vilja bjuda hem ett gäng uteliggare. Att kunna ge omsorg en dag som detta är.
Att se varandra.

Och bli duktigare på det året om.
‘

‘

KRAM MAMMA Z

‘

Read Full Post »

En ynka stund som är min

‘

Jag tycker bäst om morgonen. Har alltid gjort. Gryningen. Det oskrivna bladet som väntar. Möjligheterna som står på kö. Kanske är det just idag då allt vänder. Kanske. Kanske.

Går upp långt innan Ohana vaknar till liv. Ja. Katterna tassar med mig ner i köket. Får sin Sheeba under tiden kaffet rinner genom filtret. Hoppar upp i kökssoffan med mig. Spinner. Kurar.
Allt är tyst. Stilla. Lugn. Det som jag har få stunder om dagen att insupa. Men morgonen är min egna för en stund. Och det är värt att offra sovmorgonen och gå upp tidigt i stället.
Jag kan sitta invid min Iphone och skriva till er. Förbereda lite bilder för Kungen. Läsa SvD. Ostört. Utan att behöva avbrytas. Utan att behöva vara en räckande hand för så många behov. Vara den som skall leda och lotsa. Vara den som sätter sig på undantag hela tiden. Vara den som peppar och kämpar.
I den tidiga timmen får jag bara vara jag.

Om än för den där ynka stunden varje morgon.
” Just nu är en lycklig stund”
‘

‘

Mamma Z

.

 

Read Full Post »

Bär mig

‘

Min underbara kurator. Som kan stress. Som förstår varför en kropp reagerar som min gör.
Varför jag vid minsta stresspåslag tappar känseln i ansiktet och armarna. Varför det känns som om luften tar slut. Varför trycket över huvudet blir enormt som en osynlig kraft. Känslan av att svimma och dö på samma gång.
Stress de Lux. När bägaren är full. När allt blev för mycket.
Jag fick många redskap på min stresskurs jag har nytta utav nu. Både i det akuta skedet , förebyggande och underhållande. Viktiga byggstenar som jag får använda mig av. Men ändå gick allt snett.

Kampen för mina barn fick sitt pris. Omsorgen av dem detsamma. Att alltid finnas där för dem med den enorma tid de fortfarande behöver av mig ( läs dygnets alla vakna timmar, plus den tid då jag sover och blir väckt )
Slitaget kring ett äktenskap som mer och mer glipar. Sist vi gjorde något på tu man hand var förra våren. Finns ingen som kan vara med barnen ett helt dygn längre.
.

.

Jag blev sjukskriven med 14 dagar ytterligare. Nu har det blivit 5 veckor. Förra vändan var jag hemma 11 veckor.
Så mycket yttre omständigheter jag inte kan rå på. Beroende av andras beslut och vilja att hjälpa oss. Mina barn. Men det känns som att behöva vara tvingad att bära 300 kg på mina axlar just nu. Så mycket som vilar på mig. Min järnvilja att driva igenom vissa saker. Min roll som stöttande mamma. Och någonstans mitt i allt vara en fru i ett äktenskap. En vän för andra.
Och lära mig leva för min skull. Inte för andras.

Så många som ändå stöttar. Peppar. Ringer. Skriver.Kommer förbi på en fika med en blomma. Muntrar upp. Bär mig för en stund.

Tack. Tack.
Tusentack för att ni finns därute många av er.
‘
‘

KRAM MAMMA Z
‘

 

 

Read Full Post »

Hållplats VÄNTAN

.

Livet i paus. Livet som väntar på förbättring. Men vet inte när. Hur. Känslan av likgiltighet inför min egen existens är ovan att ha nära inpå. Den som kommer vissa dagar. Jag som annars är den levnadsglada. Älskar livet trots allt det jobbiga.

Försöker fånga stunder av glädje. Kärlek. Skratten med junior. Den tokiga amazon fågel som gör mig sällskap till tre kaffet. Katterna som spinner i famnen. Barnet jag ser som smyger sig upp i famnen hos den utklädda tomten på Coop. Glittret i ögonen.
Samtalen med Sam som sker på en hög nivå stundtals. Kvantfysik och vetenskapsmän. Kramarna från My Love. Omtanken från så många över hur vi har det. Samtalen, smsen, raderna på datorskärmen.
Ändå.
Det ekar tomt på ett sätt jag inte är van vid. Kanske är det uppgivenheten. Kampen jag fört i så många år nu som fått sitt pris. Min hälsa. Kanske blir man helt tom inuti tillslut. Plus allt annat som finns omkring nu. Barnens förfall. Mammas mycket svårt sjuka sambo som också är en del av mitt liv. Många tankar kring det när han blir allt sjukare i sin säng.
Försäkringskassan som försvårat livet betydligt och gör att jag och My Love återgår till att behöva jobba omlott ständigt. Och jag har en fajt att ta med dem också.

‘

‘

Men jag har fortfarande två barn att rodda. Att rädda. Att förmå dem flygfärdiga med en tro på sig själv och framtiden. Att bygga en egen raket att åka till månen med verkar enklare. Men jag gör så gott jag kan.

Jag låter inte barnen se hur jag mår de dagar som är jobbigast. Ett leende möts det ofta av. Skratt. Att jag sjunger. Sminkar mig. Spelar glad musik i radion. Jag pysslar som brukligt inför jul. Gör fint. Som det alltid varit. Mys. Ombonat. Lite för min egen skull också. Tror vi alla vinner på det.

Mitt i allt skall det firas jul. Och jag ogillar överlag den köphysteri som råder. Att ge bara för att vi alltid gjort det. I överflöd när så många lever i fattigdom. Bara det får mig att må dåligt.
Sam sade något klokt om detta med julklappar för lite sen som vi alla kan dra lärdom av
” Varför måste jag få en massa saker bara för att det råkar vara julafton. Jag kan ju få dem på vilken annan dag som helst annars. Behöver jag något så köper ni det ändå”

Ja ni kära vänner.
Show must go on.
Jo jag vet.

Snart kanske jag lämnar min hållplats VÄNTAN som jag stått alldeles för länge invid nu.
‘

‘
KRAM MAMMA Z

‘

Read Full Post »

Pojkar kan visst vara som tjejer

.

Junior för 9 år sedan.
Långt innan livet blev till det tunga. När livet bara var glatt och få bekymmer. Varje dag ett äventyr.
Så fin han var som Lucia. Finaste jag sett. Så vacker han fick vara. En dröm som gick i uppfyllelse. Jag har ofta fått tänka om och tänka nytt med båda mina barn.

Junior var den som fick mig att inse att killar visst kan bära rosa kläder. Ha glitter spännen i håret. Få önska sig en Barbie docka i julklapp. Älska Carola i fem års tid och bara gå i Carola tröjor. Att gränser bör suddas ut. Att vi skall se barnen för vilka de är och inte de vi vill göra med dem i all välmening. Stoppa in dem i färdiga förutbestämda fack.

Tillåta dem att vara Lucia när vi säger
” Neeej, men pojkar är ju tomte eller stjärngosse”

‘
Trevlig Lucia på er by the way..

‘

‘
Jämmer och elände länkas flitigt på Facebook och statistiken skjuter i höjden.
Förra inlägget har blivit läst av över 2 200 pers.
‘

KRAM
Mamma Z

 

Read Full Post »

Lägger oss ner för att dö

‘

‘

Minns när vi var i Bulgarien när killarna var små. Ute långt till havs i en trampbåt. Barnen utan flytvästar, icke simkunniga  och trampbåten började ta in vatten. Sjunka.
Det var för långt att orka simma in till land med varsitt barn på ryggen. Paniken som vällde upp var enorm. Var det där vi skulle dö? Alla fyra? Invid mitt älskade blå?

Så högt som jag skrek då efter hjälp. Modersinstinken. Överlevaren i mig. Livvakterna på stranden hörde oss mirakulöst. De var ute på nolltid med sin motorbåt och räddningen fanns inom räckhåll. Vi var säkra. Skulle överleva. Blöta, chockade, men vid liv.

Någon hörde oss och agerade.

.

‘

‘

Jag skriker än efter hjälp. För att livrädda två barn igen. Vi är ute på djupt vatten vars botten jag inte ser. Jag ser inga livräddare. Vet inte om de ens finns.
Skriker högt men gör det inför döva öron. Samhället som skall finnas för alla oavsett på vilka premisser man lever sitt liv.
Vad man fick med sig. Jo eller hur?

Sam och jag hade det mest givande och jobbigaste samtalet på mycket länge. Vi pratade över två timmar och långt efter midnatt. Jag fick veta massor. Mycket jobbigt att höra. Som fick mig att bita hårt i läppen för att inte brista inför honom.
Hans skolämnen hemma som resulterar i endast två betyg har nått hans medvetande. Så han skiter nu i skolan. Ger upp. Och tycker att hela livet är värdelöst. 15 år gammal. Vad skall han med två betyg till? Vad ger det han i en förlängning?
Redan nu ser han Mount Everest som jag varnat så inför. Berget är för stort att övervinna att han ger sig nu. Vad fan tjänar två ämnen till? Vem vill ha med honom att göra då?

Junior har varit inne på det länge. Och när jag stoppar om honom inför natten får jag höra det mantra jag inte mäktar med att höra längre. 13 år och tycker att livet suger. Att inget längre är kul. Dag ut och dag in. Frågar mig om det går att sova för evigt. Att slippa vakna upp.

Jag gråter mig till sömns.
Vaknar och får gråta ännumer när Försäkringskassan ringer och meddelar att jag inte är berättigad VAB på Sam längre. Det skall ingå i vårdbidraget. Mm. Det vårdbidraget gör att jag kan vara hemma 2 dagar i månaden med honom. Han behöver någon vuxen hemma i 7 dagar i veckan. Dygnets alla timmar. Vi kommer inte ett skit med de dagarna.
Ändå så får jag inte betalt för 6 dagar. Gångra det med 1200 kr för utebliven lön varje dag då jag varit hemma med Sam. Det är mycket pengar när budgeten är tight allaredan.

Jag har två barn som håller på att drunkna nu. Två barn som inser hur meningslöst livet är och att de inte kan erbjuda samhället något med sina misslyckade studier när vuxenlivet tar vid. Samhället kan inte erbjuda dem något heller. Klistra kuvert på Samhall i bästa fall. Wow. Vilken lockande framtid.

Jag faller allt djupare ner själv. Faller tillsammans med dem.
Det känns som om ingen av oss orkar resa oss upp nu. Att vi är golvade för tid och evighet.

Att vi lägger oss ner för att bara dö.

‘

‘

Älskade Ohana.
Vad hände med oss? Vilka blev vi utmed vägen där så mycket blev fel?
‘
KRAM MAMMA Z

Read Full Post »

Sjukskriven igen

‘
Utbrändhet kan jämställas med ett mobilbatteri.
En mobil funkar fram tills batterivarningen kommer och vi inser att det är läge för att ladda. Min IPhone dör när den når 10%.
Jag kan ladda upp den till 20% och den fungerar igen och fungerar som den ska. Ett kort tag. För att sedan dö ut igen och vara obrukbar.

Jag är som det där batteriet. Jag var långt ifrån fulladdad när jag återgick till mitt älskade jobb i september. Kanske hade jag nått endast 30% av min kapacitet men var ändå fullt arbetsför fast jag själv kände av symptom på stress fortfarande.
Mitt liv går inte att sjukskriva sig ifrån. Och jag gör så gott jag kan för att hantera stressen. Förebygga och förstärka så den inte tar makten över mitt liv och hälsa.

‘

‘

Nivån sjönk till 20 % igen. Batterivarning.
Tappade livsgnistan. Känna mig tom inuti. Hjärtklappning. Tendenser till panikångest. Obearbetade händelser sedan tidigare då jag trodde jag skulle dö.

Kontakt med läkare igen. Den underbara. Hon ville att jag skulle börja att börja ta Ciralopram. Allt för att hjälpa mig igenom denna tuffa tid som råder.
Hon ville sjukskriva mig men jag avböjde. Mina 3-4 arbetspass i veckan är en fristad även fast det är ett stressigt jobb jag har ibland.
Medicinen snetände mig ännu en gång. Likt en defilibrator på hjärnan. Levde sitt egna liv och jag blev utom kontroll helt.
Ansiktsförlamning. Tappade känseln i båda armarna. Badmössan på huvudet som tryckte med hjärnan med enorm kraft. Kylig känsla. Bubblande. Värmeökningen kring hjärtat som borde indikera en hjärtinfarkt. Känslan av att tappa kontrollen helt. Och nu hände det gång på gång på gång.

Stress de Lux i kombination med en medicin som kan förvärra stress symptomen de första veckorna.

Nu är dosen höjd på Citolapamen och äter samtidigt Sobril för att slippa Filippa ur. Slippa tappa kontrollen. Få känna mig normal.
Så. Jag fick ge mig. Känna mig tillfälligt besegrad. Men inser att jag inte kan vara på sjukhusgolvet och må så här. Förhoppningsvis ger detta sig.

Annars vet jag inte vad jag gör.

 

‘

 

Tur jag hade en mysdag med finvännen igår.
Glädje. Kärlek vänner emellan.
.
Kram mamma Z

‘

Read Full Post »

Columbus

.

Vi har fått mer sällskap invid bordet.
Sams blåpannade amazon har blivit jättetam nu och sitter med vid matbordet utan att flyga iväg.
Ikväll åt han strips på Sams axel.

Han är supermysig nu. Sam har gjort ett jättearbete med att få han tam! Så skoj att se alla framsteg ifrån att ha varit en vettskrämd fågel som skrek då vi kom i närheten.

Vi gjorde mysmiddag med mammsen som haft det bra tufft ett längre tag nu.
Och alla fick vi skratta gott åt Columbus som hittade på en massa under måltiden invid bordet. Allt ifrån försöken att äta stearinljus till att norpa maten ifrån våra tallrikar.

‘

.
Vilken glädjekälla han är detta fjäderbeklädda djur. Ger tillfällen för skratt. Sam har sina ständiga projekt för hans väl och ve. Denna hängare har han snickrat ihop efter en vända ut till skogen. Och nu hade han några nya idéer som vi skall förverkliga så det blir att åka till brädgården och köpa mer rundstavar.
Så bra att han önskade sig fågeln i present  när han fyllde 15. En finfin vän som kommer att leva länge om det vill sig.

Önskan om en egen hund, Schäfer har funnits under många år. Men vi har varken de pengar som behövs för det eller tiden just nu. Men drömmen finns för Sam och hoppas så det slår in den dag han flyttar hemifrån till sitt helt egna liv.

Fram tills dess får Columbus förgylla livet med sina upptåg och närvaro. Och det gör han med bravur!
‘

‘
KRAM MAMMA Z

‘

Read Full Post »

Att resa iväg såsom Hedenhös

.

Jo. Jag finns. Jag andas och autopiloten är påkopplad. Gör sådant som förväntas. Med ett leende för att dölja vad som finns där inunder. Tröttheten över att finnas till. Behöva leva. Just nu.
Är sjukskriven igen. Medicinen jag äter för att överleva detta livet ger biverkningar som inte är att leka med. Som gör att jag nu måste ta Sobril för att palla med.

Kom och ta mig långt härifrån. Packa med min Ohana likt familjen Hedenhös och sätt oss i en raket till planeten där bekymren är få och små. Lätta att reda ut.

Jag brast totalt på skolmötet kring Sam idag. Tårarna ville inte ta slut. Förtvivlan över hans framtid är så stor. Oron ännu större. Han har ett halvår kvar i grundskolan. Blir godkänd i Max två ämnen fick jag veta idag.
Vi har bra dialog jag och rektor. Tycker inte alltid lika. Men accepterar varandra fullt ut och jag tycker bra om denne. Vi ser ur olika perspektiv och olika tidsperspektiv när det gäller Sam ibland bara.

Jag får börja be mina böner oftare igen.
Kanske har Gud glömt bort oss för ett tag? Kanske är han tjurig på mig att jag bryr mig om honom endast då livet står på spel?

Kanske är han inte långsint alls utan har en genomtänkt plan för både mig och killarna.

Kram mamma Z

Read Full Post »

Vill du?

 

‘
Skippar alla jobbigheter i detta inlägg.
Riktar blicken mot Kungen ett tag och de auktioner vi nu har ute på TRADERA. Så många företag skänker biljetter! Och vi behöver det. Varenda krona för att kunna rodda galan. För att alla kostnader vi får täcks av sponsorer så att biljettintäkterna går till insamlingen hos hjärnfonden. Gärna att vi får så mycket sponsorer så att även sponsorpengar går till insamlingen.

Har jag någon egen företagare bland mina läsare? Som kan tänka sig att gå in som sponsor? Stort som smått är välkommet om det så rör sig om någon hundralapp. Läs då mer  HÄR
Även privatpersoner får såklart gå in och sponsra oss. Eller vara med och buda på våra auktioner på TRADERA 🙂

Idag lade vi ut en auktion som gäller ett inträde för en familj på Tomteland i Mora som ni hittar HÄR och som har giltighetstid fram till 10 augusti 2014
Härligt att de finns de som skänker dyligt till oss.
Som tror på vad vi gör.

Och jag behöver bara titta på båda mina grabbar och veta varför jag gör detta med Kung Över Livet.

 

KRAMEN MAMMA Z

Read Full Post »

Att bära ett ton

‘

Älskade.
Lilla livet med sina 13 år.
Det vi pratar om i nattens mörker är för tidigt att genomlida som människa. Jag inser mer och mer hur ont det gör utmed din stig. Hur du går barfota fram på skärvor av glas. Hur du försöker på blödande fötter.
Att jag får göra detsamma och stundtals bära dig. Bära massvis på mina axlar. Tungt. Ett ton med elände. Motgångar. Mörker.

Junior.
Älskade älskade unge. Hur länge ska vi orka med det livet gav oss på olika vis?
Jag är hemma på mitt tredje arbetspass för att psyke och kropp inte samarbetar just nu. Att stressen i kombination med min nya medicin ger högsta utslag på Richter skalan.

Men vad gör vi med dig fina? Med allt jag fick veta denna första advents natt?
När dementorerna bytt skepnad och blivit ännu mer oförutsägbara. Hotfullare.

Som gör att livet suger.
Ännu en gång.

‘

Kram Mamma Z

*

Read Full Post »