Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for mars, 2014

Inlåst

IMG_3440[1]

Sluta att leka krig med mig.
Jag trodde vi hade slutit fred. Att de värsta ångesten gett vika. Men inte då. Hur jag än gör så blev det bakslag igår kväll på jobbet. en incident av litet slag som gav utslag på stress skalan. Som höll i sig längre än välkommet. Hanterbart. Men fan så obehagligt. det kom och gick idag med.
Grasias. Eller nåt.

Detta ledde till att jag själv hiade upp mig. Tänkte katastroftankar om att köra bil med denna ångest och panikångest som de övergår till ibland. Hur skulle jag nu våga testa på mörkerkörning kommande dag utan att ha tagit medicin om jag var så lättretlig i min sjukdom?
Bara tanken på att köra mitt i natten triggade i gång systemet. Fick panikångesten att bekänna färg. Fan fan fan.

Jag och My Love skulle för första gången på nästan ett år titta ut i livet det normala för en kväll. Se Perssons Pack som nu är ute på sin avskedsturné. Åka 7 mil i dagsljus för att sedan åka hem när natten tagit vid. Och nu när jag går under behandling en gång i veckan hos min fina psykolog skall jag inte använda Sobrilen alls. Den som tidigare förmått mig att klara av vardagen någorlunda.
Jag grät ute på balkongen i vårsolen efter jag vaknat från mitt nattpass. Grät för jag är så feg att jag inte vågade köra bil hem efter trevligheter. Så rädd för mig själv och vad hjärnspöken kan göra fysiskt med min häsla.

Mannen kom iväg. En god vän till oss tog min biljett så de gick.
Hemma sitter jag och förbannar min sjukdom. Det känns i dagsläget som om jag inte kommit någon vart alls än.
Samma plattform. Samma utgångspunkt.

Jag är låst i hemmet ytterligare. Men nu heter det inte Sam eller Junior längre.
Utan något helt annat.



IMG_3837[1]

KRAM MAMMA Z

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

natten 7 mil fick panikångesten att räcka upp handen. ” Hallå, jag är fortfarande med utifall du har missat det”

Read Full Post »

20140329-055856.jpg
.
När det jobbiga börjar vara allt för påmint tar jag med mig killarna ut till vår skog. Vår källa till energi.
Våren kommer allt mer närmre och jag jublar inombords. Solljuset letar sig igenom grenverket.
Sam letar ormar men hittar inga. Inte den här gången. Haha. Men han leter på rätt ställen så någongång kommer att han till sin stora förtjusning att få napp.

Vi har ett bra möte med gymnasiet kring Sam på förmiddagen. Pratade framtida skolform. Om. När. Hur. Gick därifrån med en bra känsla iallafall. Ett litet frö som såddes och som kändes vara ett gått sådant.
Men vägen till framgång är lång och kanske inte alls blir som vi önskar och tänker. Orkar inte tänka på det värsta scenariot, bara vara vagt medveten om att det kan komma och hur vi skall vara rustade då.

Våren kommer med nytt liv i vår jord. Och nytt liv får vi i Ohana med 🙂  5 ägg har Dvärgpapegojorna lagt. 2 är redan kläckta. Blir spännande att följa de nya små liven.

Samt att läsa på en del igen så vi gör rätt. Bäst att göra det med alla djuren som vi har!
.

20140329-054939.jpg

KRAM MAMMA Z

Read Full Post »

20140326-191940.jpg
.
Sånt här ger massor av energi. Det jag vet kan generera till något bättre. Att den verklighet jag lever med båda mina killar kan bli så mycket bättre för andra barn i en framtid. När kunskapen är vidare och nått ut rätt.
Andra barn ska inte hamna där mina gjorde. Må såsom de gjort och gör. För att vi vet för lite. För att den kunskap som redan finns inte tas tillvara.

Jag och Anette var språkrör för Kung Över Livet idag på Hjärnans Dag i Stockholm som Hjärnfonden arrangerade.
Vi stod som utställare och pratade med mängder av folk. Om vilka vi är. Varför vi gör detta tillsammans med andra föräldrar. Varför vi behövs.
Inte en enda protesterade. Bara tummen upp. Föräldrars tacksamhet, de som lever likartade liv som jag.

Kronprinsessan Victoria närvarade hela dagen. Fick berättat om oss liksom de andra 900 åhörare som var där. Hon gick förbi vårt bord och log försynt. Kanske hann hon läsa att det står dyslexi på vår roll up? En diagnos hon själv har. Hann känna en tacksamhet att vi stod där. Faktiskt.

En journalist mötte upp mig i slutet av dagen. Skall skriva ett porträtt om undersköterskan som lever livet de annorlunda i KA tidningen med en upplaga på över en halv miljon läsare. Om min blogg. Om mitt jobb och de underbara jobbarkompisarna som ställer sig bakom mig. Om min kamp. Om vår Kung.
Och oj vad kort som togs på mig. Inte något jag är riktigt bekväm med men som jag får bjussa på.

Jag gör det fortfarande för den goda sakens skull.
.

20140326-194151.jpg
.
Kram Mamma Z

Read Full Post »

Tokspel

20140325-185920.jpg
.
Vi far ut till skogen vi kommit att älska så. Jag och killarna. Har med picknick, årets första. ”Just nu är en lycklig stund ”

Jag får tokspel på Sam på eftermiddagen. Tappar allt grepp och pedagogik.
Det är inte hans fel att världen ser ut som den gör kring honom. Att det är så svårt nu för honom.
Det är inte hans fel att jag trodde mig hinna packa och laga mat i lugn och ro på eftermiddagen efter skogen stunden.
Det är inte hans fel att jag pratat 1 1/2 timme med försäkringskassan tidigare under dagen. Blivit så påmind om vad mina barn inte klarar av. Varför jag söker ett helt vårdbidrag. Hur hela mitt liv kretsar kring killarna likt en måne runt sin planet.
Det är inte hans fel att jag är ur gängorna. Att så mycket känns jobbigt för egen del. Så mycket att ta tag i. Beta av. Bearbeta.

Han ber mig hjälpa till att möblera om på rummet och jag ber han vänta vilket han inte kan. Så han påbörjar ändå och blir frustrerad när det inte går. Utbrottet är ett faktum och sovrumsdörren sönderslagen rejält.

Då bara brister jag.
Då och där gör jag fel men samtidigt måste han se att jag inte alltjämt kan finnas där för honom. Hela rummet blir med ens likvärdigt en krigszon och vi är båda offer.
Ringer in mamma som får åka till brädgården och handla det som behövs för att göra dörren funktions duglig igen. Jag skulle aldrig ha hunnit. ( Tack älskade mamma )

Jodå. Jag hinner packa. Jag hinner försonas med Sam. Hinner förklara från min sida.
Jag hinner laga mat innan egentiden blir min bästa vän. Tåget som tar mig till Stockholm och en hotellnatt innan jag får representera Kungen på Hjärnans dag. Lyssna på föreläsare. Prata med besökare om oss.

Och jag gör det helhjärtat för barn som mina ❤

Hur blev er dag idag?
.

20140325-191738.jpg
.
Kram Mamma Z

Read Full Post »

Flykt

20140324-221959.jpg
.
Somliga får slåss för att finna en mening med att leva. Andra får slåss för att få leva.

Sam och jag pratar i vad som känns som en evighet där i mörkret. När det som gör så ont i mamma hjärtat att höra når mig. Och samtalet blir långt och jag hoppas så att det gav han något i utbyte. Älskade älskade ungen min.
15 åringen har det tufft nu.

Jag säger att vi åker. Till Toscana där maten är god och naturen gudomlig. Att vi hyr oss ett hus och jag kan få skriva klart boken. Sittandes på en balkong i skuggan.Vi kan göra massor. Hyra vespa. Upptäcka lusten till att utforska livet. Våga leva det. Om än så lite.

”Och när vi kommer hem igen” säger tonåringen. ”Då är vi tillbaka till det vi flydde ifrån.”

Kram Mamma Z

Read Full Post »

20140321-192718.jpg
En ny lag införs. LEX Sam heter den.

Den innebär att alla barn med npf såsom adhd, asperger,  autism mfl skall ha samma rättighet som sina jämnåriga till en skolgång som är värd att kallas namnet. Resurser med kunskap skall sättas in och skall inte bli en ekonomisk fråga. Där behov finnes, där sätts resursen in.
Lokaler skall anpassas och skoldagarna likaså.
Tät handledning av SPSM och personalen aktualiseras i ämnet och tar del och verkställer vad ny forskning på visar. Alla lärare är behöriga på dessa diagnoser.

Elever som går ut grundskolan utan fullständiga betyg skall enligt lag få gå ett tionde och ett elfte år där åtgärder sätts in som behövs för att förmå eleven lyckas efter sina premisser. Detta skall inte vara varken en resursfråga eller ekonomisk fråga.
Har dessa elever stora svårigheter i vanlig skolmiljö skall liten grupp verksamhet erbjudas med spetskompetens bland personalen. De elever som inte klarar av vanlig skolmiljö överhuvudtaget, erbjuds en omfattande studiegång i hemmet utefter behov och vad eleven klarar av. Inte heller här skall det vara en ekonomisk eller en resurs fråga

Förekommer det missförhållande och att något av ovan nämnda avviker skall detta Lex Sam anmälas av antingen skolan själva eller förmyndare för eleven. Det anmälda skall åtgärdas och skolan bötfällas.

Jag skulle behöva en Lex Sam lag. Den påhittade ovan, men som banne mig skulle behövas i verkligheten.

Sam behöver den. Junior. Jag. Hundratalet andra förtvivlade föräldrar likaså. Vi får slåss för vad som borde vara en rättighet för våra barn i skolan. Många gånger blir vi anmälda till soc för att vi inte förmår våra barn att ta sig till skolan. Och oftast heter problemet inte mamma eller pappa, utan en okunnig skola som inte kan möta upp på rätt nivå. Ibland är det barnets funktionshinder som utgör hindret fast skolan vill väl. Ändå lever vi med vetskapen om att vi kan få LVU på oss. Våra barn tas ifrån oss för vi inte förmår dem till skolan som det är lag på. Jo. Det händer faktiskt i landet Sverige. Vi vill väl men det blir så himmelens fel.

Kära sittande regering. Kära kommande regering.

När skall ni lyssna på oss? Lyssna på våra barn som går itu i själen  för att vi inte gör rätt. Stöttar rätt.
Jag har två barn med adhd/asperger som varit på botten och tro mig. Så mycket gick fel när kunskap saknades. När pengar saknades. Jag såg hur livsgnistan dog. Hur värdelöst livet blev när allt bara rasade för dem.

Inom vården finns Lex Maria. En superbra lag. Superbra verktyg. För att förbättra kvalitén på vården.

När skall vi få det för våra barn med särskilda behov ?
När kan vi säkerställa en trygg skolgång för dem? Veta att man faktiskt gör allt för dem?

/AnnSophie

Read Full Post »

20140320-215703.jpg

.
Tänk. Det som började som en tanke har manifesterats så.

Alla underbara människor som gjort Kung Över Livet till vad det är idag.
Nu har Metallica skänkt Kung Över Livet ett objekt. Sug på det. M.e.t.a.l.l.i.c.a.

Lägg därtill solsidan Fredde himself, Johan Rehborg, Lasse Åberg, Caroline Af Ugglas, Lasse Berghagen, Maria Montazami, Stiftelsen, Marlena Erman, Melissa Horn, M.P från Gyllene Tider, Måns Möller, Ivan Lendel mfl.
Wow.
Tänk er vad som kan hända när man går samman. När man låter drömmar få vingar. När vi tillsammans förverkligar dem.

Gå in på Kung Över Livets auktioner och BUDA gärna. Det finns mycket fint med Alfons Åberg och massvis av vackra smycken  att buda på förutom det som artister och konstnärer skänkt oss!
Ni hittar alla HÄR

KRAM MAMMA Z

Read Full Post »

20140320-043737.jpg
.

Väntar på den sjunde vågen. Den som kommer med kraft och sinnesro. Jag väntar på den denna Torsdag gryning.
Är det idag den kommer?
Blåser lite mer liv i mig? Efter allt som varit och som är. Talar den om för mig på samma gång vem jag är och vem jag håller på att bli? Vilket håll jag skall gå åt eller stanna kvar på.

Behöver jag så mycket  motstånd för att blomstra? Motgångar för att genomföra förbättringar?

Jag börjar mer och mer samtala med Gud om han nu finns och orkar lyssna. Vad är meingen med allt detta. Livet överlag. Det som går så fort att leva. Kampen för överlevnad. Fighterna mellan stunderna av harmoni. Vad är det som driver oss till att vilja leva?
Kanske man får sådanna funderingar när livet dras till ytterligheter. När man blir satt i ett hörn och är tvungen att reflektera över livet och vart ens kompassnål pekar.

KRAM MAMMA Z

*

Read Full Post »

20140316-010039.jpg

.
Kanske kom drömmarna till mig. Smygandes. Ibland indundrandes utan att knacka på först. Kom och puffade på mig. Satte sig i ett hörn och ville inte gå därifrån förrens jag gjort något åt dem. Sett dem. Tagit tag i dem.
Börja levandegöra dem.

Många drömmar har kommit och gått. Många har jag förkastat innan jag ens gav dem en chans. Kanske var det litenheten som inte vågade växa och ta plats. Våga stå för den jag var och kunde bli. Dålig självkänsla. Dåliga odds.
Nu fyller jag snart 44 år.
Banne mig att fegheten skall styra skutan mer. Att drömmarna förblir liggandes som ett bagage man aldrig packade upp. Åren går och skall livet förverkligas så är det nu. Göra det man kan så kan man iallafall dö med den vetskapen att man försökte. Gjorde allt för att leva sin dröm. Eller iallafall delar av den.

Den senaste tiden blev drömmar sanna. Jag fick sommarprata i radio om Sam. Suttit i direktsändning i TV4 studion och spridit kunskap om barn som mina. Dragit igång Kungen tillsammans med andra mammor. Se galan bli förverkligad som bara var en vag dröm hos många av oss.
Träffat så många nya fina människor då jag vågade möta dem. Vågade visa vem jag var. Vad jag vill.
Och de tycker om mig för den jag är.

Det finns saker jag skjutit på. Som måste få mitt focus och energi. Det gäller att prioritera rätt.

Och inte längre vara så feg. Vad är det värsta som kan hända?

.

20140316-014424.jpg

Kram Mamma Z
*

Read Full Post »

20140313-155702.jpg

Vi for iväg på Sams begäran. Till ormar och ödlor. Till det som fascinerar. Till det som intresset är så stort kring. Som han kan så mycket om.

Vi for till huvudstaden och ett rätt öde Skansen med mycket få djur ute ( Ändå ska de ta inträde, plus inträde till Akvriumet. 600 kr alltså)  Junior följde med men var inte övertygad om att resan skulle ge något i utbyte. Mormor följde med också och måste säga att resan blev mer än trivsam.
Sist vi fyra var iväg var nästan för två år sedan.Vågade inte drömma om att få uppleva dylikt igen. Faktiskt. Men se vad tid och mognad gör. Wow. Plus att vi jobbat så mycket kring Juniors panikångest. Fått bukt med det allra värsta bitarna.

Småprat i bilen. Skratt. Mil efter mil.
Stannade för en fika på ditresan. Ekolskrog. Vilket fint ställe. Och riktigt gott fika!
Stannade på hemresan och ett restaurang besök på Pizza Hut. Det som för andra är en normalitet blev till ett stort Halleluja moment för oss. Att vi fyra sitter runt ett bord bland andra, visserligen få gäster. Men vi vistas i ett sammanhang.
Det var överlag lite folk där vi rörde oss. Lågsesong. En Onsdag dessutom och det underlättade stort.

Men att vi kom ut, kom iväg. Den som inte lever våra liv har svårt att greppa detta. När livet blir så begränsat. Så minimalt med rörelsefrihet. Helt plötsligt befinner man sig på en spelplan som alla andra.
Men ändå.
Vi var som en tillfällig gäst för när besöket var fullbordat på Skansen akvariet. När goda råd getts av Skansens Jonas Wahlström själv till Sam om Smaragdboa ormar.

Ja då skulle vi hem fast vi gott och väl hunnit med ett äventyr till. Stockholm har ju massvis av upplevelser att servera!
Men är ändå mer än tacksam för denna rejäla utflykt. Tro inget annat.

Och Sam kom hem med nya drömmar om nya ormar att införskaffa sig.

20140313-155854.jpg

Kram Mamma Z
*

Read Full Post »

20140311-051851.jpg
.

Jodå. TV4 kom på finbesök för lite sedan.
Gav mig och min fina vän, tillika styrelsemedlem i Kung Över Livet tillfälle att prata om våra liv. Våra barn. Vår Kung och kommande gala. Om den insamling vi har till vår egna insamling hos Hjärnfonden.
Vi blev filmade i 1 ½ timme och det resulterade i 1 ½ minut i rutan. Så mycket att förmedla på komprimerad tid. Men förhoppningsvis nådde vi ut med det som i nuläget är det väsentliga. Vår fina förening och den gala som den står bakom.
Är så himmelens stolt av att få vara en del i ett sammanhang och det vi tillsammans åstadkommer.

Ni ser klippet HÄR

Tur mitt i allt att föreningen finns i mitt liv. En fyr i mörkret bland många, som banar vägen. För mina barn och framtidens barn. En tanke som stärker när det är som jobbigast med killarna. Någon gång ska det bli bättre. Någon dag ska det vända. På alla fronter för dem. Och vi har sådanna möjligheter att göra det vi kan med Kung Över Livet. vi gör det vi kan i vårt hörn av världen.

Ni som vill stödja det vi dragit igång. Som vill komma på galan går in HÄR. Länk till Kungens hemsida finns HÄR

För varenda unges skull gör jag detta. Gör vi det i föreningen.
Det är bara att hänga på.

20140311-052525.jpg

Kram Mamma Z

.

Read Full Post »

20140309-102722.jpg

.

Det är makalöst vackert invid den skog vi av en slump har hittat. Jag ser framför mig hur jag tar med mig picknick filten och kaffekorgen när våren kommer på allvar. Lägger mig i mossan. Tar in dofter. Ljudet av bäcken i ravinen. Bara vara. Vila i nuet. Carpe Diem.
Just nu är en lycklig stund ni vet. Min överlevnadsstrategi.

Läkaren sade att jag inte är inne i väggen än och ska inte dit heller men att jag är på god väg om sinnesfrid inte infinner sig. Inte batterierna laddas.
Men då behöver jag även omgivningens stöd, förståelse och hjälpande hand. Mycket arbete vilar hos mig men inte allt.

Jag var på begravning igen i fredags. En släkting som levde 90 år och som verkligen var levnadskonstnärinna. Som njöt av stunden. Av livet. Såg tillfällen för att fira. När andra gamlingar lagt sig sedan länge kunde hon sitta uppe och dricka skumpa och äta hummer i gott sällskap. För att hon såg ett tillfälle för det.
Vilken förebild jag har i henne. Kruttanten. Att trots ett hårt liv stundom fortfarande vilja njuta av livet. Vilja vara en del av det.

Så fint när det kan bli så. När man har förmågan att låta det vara så. Jag försöker. Försöker. Som att lära sig gå igen. Går på stapliga ben. Man faller. Reser sig.

För att sedermera gå längre än vad man någonsin trodde var möjligt att gå.

IMG_6255[1]

Kram Mamma Z

Read Full Post »

Andrum

20140308-092954.jpg

.

Det händer saker som är utanför min kontroll. Som ändå gör att jag ifrågasätter mig själv hundra gånger om. När man gör sitt bästa hela tiden efter förmåga men det blir magplask likväl ändå. Hade jag kunnat påverkat utgången?

Sam mår allt sämre och vi simmar motströms. Frustrationen över så mycket ger sig i uttryck som bara framkallar en djup suck från min sida. Ägnar mer och mer all min lediga tid med honom. Vi är ute i timtal i skogen nu.

Vårt andrum på olika vis i olika skeenden.

Kram Mamma Z

.

Read Full Post »

20140304-231056.jpg

.
Nu är det graderat. Utstuderat. Vad det är jag fått därför att livet gått för hårt åt. Det har varit stormbyar jag inte kunnat söka skydd ifrån. Kampen för mina barn fick sitt pris till slut. Livet där jag dränerades mer på energi än fick.

Jag talar högt om det. Mina 2 ½ diagnoser. Skäms inte ett dugg. Varför skulle jag? Mer än tycker det är fördärvligt att jag främst hamnade här därför att samhället är dåligt rustat att ta hand om barn som mina. För dåligt påläst. Att hjälpa mig. Nej det har snarare motverkat mig.
Jag blev sjuk. Tömd på livets låga. Det gick så långt att jag tidvis inte hade lust att leva. Men det har vänt men satan att det kommer att ta tid att läka.

Och jag kommer inte att bli den samma som förr. Sjukdomen får mig att inse en hel del. Sålla bort det som går. Se det lilla lilla som kan göra mig lycklig om så för ett andetag.
Omvärdera mig själv en hel del. Inte nedvärdera såsom stressen tillåtit mig göra. Ju mindre jag kunnat prestera och hanterat desto mer värdelös har jag känt mig. Stundtals urusel och sög på allt. Gjort saker halvhjärtat. Inte allt, men mycket och det kan räcka för att bryta nacken och självkänslan.

Nu då? Nu när expertisen är inkopplad. Stress teamet. De som kan det här. De som förstår och har en karta att ge mig så att jag hittar vägen tillbaka till hälsa. Den långa vägen där inga genvägar finns. Där det inte går att lifta utan att jag måste ta steg för steg och göra mycket arbete själv. Jodå, EPM som de heter, kommer att hjälpa mig med det allra jobbigaste nu och det är min panikångest som kom lika fel som Putin kommer in i Ukraina just nu.
Sedan skall jag studera mindfullness på egen hand och utöva det plus så mycket jag fick med mig i bagaget ifrån den 3 veckor långa ”stress kursen” jag fick gå i höstas. Dessutom väntar en längre sjukskrivning på halvtid verkar det som. Jodå. en gedigen handlingsplan finns.

20140304-235041.jpg    Nyttig lunch idag med vegetarisk macka. Himmelskt god!
Och själavårdande litteratur att läsa!

Tänk att det tog 4 år att få rätt hjälp. När jag blivit utredd så mycket som det bara går på ett hjärta. När man inte nystade vidare utan bad mig ta en Alvedon när det gjorde som ondast i hjärtat. Inte tänkte varför det gjorde ont och krampade och hur den stress känslan kunde utebli.

Fick träffa en massa stafett läkare genom tid. Alla med olika läror. Som inte ens visste vad adhd på ett barn innebar att ha.
”Adhd vad är det” eller ” kan du inte byta liv då får du byta jobb. Jag kan då inte sjukskriva dig om du har ett stressigt jobb och du vägrar byta”
En annan läkare skickade med mig Nitro spray att ta när kärlkrampen den stressutlösta blev som värst. Inte ett ord om behandling att motverka stress. Att förgöra den innan den hann förgöra mig.

Det var den underbara akutläkaren som tjänstgjorde i Köping i sommars natt som väckte liv i mig. Vad som höll på att hända. Hur nära branten jag började att vara.
Nej, ambulansfärden var bra att jag tog in, sade han. 112 ska man slå när man tror att man håller på att dö. Innan man kan avfärda det falska alarmet. Men stress på sikt KAN verkligen vara orsaken till en allt för tidig död. Och då kanske man inte hinner ringa 112 ens.

Hur vill jag ha det, frågade han mig med vänliga bruna ögon.
Ja. Hur fan vill jag ha det?

20140304-234126.jpg

Vi kör en #selfie jag och katterna 🙂
Tack för att ni läser och följder den brokiga väg som blev min.

KRAM MAMMA Z
*

Read Full Post »

20140301-050052.jpg
.

Något som varit en ren omöjlighet för bara ett år tillbaka i tiden hände på gårdagens fina begravning. Båda killarna följde med för att ta ett farväl av den man som varit deras mormors livskamrat så länge de kan minnas.
De satt långt bak i kyrkan tillsammans med My Love. Gick inte fram till kistan. Men de var där utan betänkligheter. Utan att backa. Ändå fanns det fullt med folk i kyrkan, ändå var det en jobbig stund.

Tänk vad tid kan förmå dem att mogna i sin takt, med vårt stöd och uppmuntran. Våran fingertoppskänsla.
Med myrsteg lät vi dem gå utan att skynda på. Nästan parallellt med varandra men på olika stadium och olika takt.

Nu hade de varandra att ty sig till.
Även kyrkkaffet var de med på. Säkert för att ge sin älskade mormor stöd. Säkert för att hedra han som dog alldeles för tidigt.

En underlig känsla. Vi var en samlad familj som gjorde sådant som andra bara gör utan att reflektera över det. Minns inte när det hände sist.
Så glad för mina killar att de funkade. Att det fick dem att växa lite mer och inse att det går att vara ute bland folk. Att säga hej sedan räcker det så. Glad mitt i alla tårar och ledsamhet.

Men vad sorgligt ett farväl kan bli.
Min fina mamma som mist sin livskamrat. En del av hennes sorg blir ju också min. När jag ser hur ont saknad kan göra.
Lovar att ALS är en jävla sjukdom. Och att se någon man tycker om bli så sjuk som han blev. Beundrar henne för allt det fina hon gjorde för han i livets sista tid. Hjälpte han så pass mycket att hennes behov försvann helt. Allt kom att kretsa kring honom och det blir så självklart att det blir så i en sådan svår sits.

Själv minns jag kramen jag fick av honom veckan innan han dog. När min kalla kind efter en rask promenad till sjukhuset mötte hans varma kind.
Minns hur vi pratade om svåra saker. Och mitt i allt så frågar han mig.
”Hur går det för pojkarna då”

Jo. Det fick han svaret på idag.

Det går sakta sakta framåt.

20140301-052713.jpg

Kram Mamma Z

Read Full Post »