.
Kanske kom drömmarna till mig. Smygandes. Ibland indundrandes utan att knacka på först. Kom och puffade på mig. Satte sig i ett hörn och ville inte gå därifrån förrens jag gjort något åt dem. Sett dem. Tagit tag i dem.
Börja levandegöra dem.
Många drömmar har kommit och gått. Många har jag förkastat innan jag ens gav dem en chans. Kanske var det litenheten som inte vågade växa och ta plats. Våga stå för den jag var och kunde bli. Dålig självkänsla. Dåliga odds.
Nu fyller jag snart 44 år.
Banne mig att fegheten skall styra skutan mer. Att drömmarna förblir liggandes som ett bagage man aldrig packade upp. Åren går och skall livet förverkligas så är det nu. Göra det man kan så kan man iallafall dö med den vetskapen att man försökte. Gjorde allt för att leva sin dröm. Eller iallafall delar av den.
Den senaste tiden blev drömmar sanna. Jag fick sommarprata i radio om Sam. Suttit i direktsändning i TV4 studion och spridit kunskap om barn som mina. Dragit igång Kungen tillsammans med andra mammor. Se galan bli förverkligad som bara var en vag dröm hos många av oss.
Träffat så många nya fina människor då jag vågade möta dem. Vågade visa vem jag var. Vad jag vill.
Och de tycker om mig för den jag är.
Det finns saker jag skjutit på. Som måste få mitt focus och energi. Det gäller att prioritera rätt.
Och inte längre vara så feg. Vad är det värsta som kan hända?
.
Kram Mamma Z
*
❤ Vad bra skrivet, något att faktiskt tänka på & anamma! Du inger hopp! Kram.
🙂
Ja tank vad lätt det är att bara skjuta i från sig och bara gå vidare med sitt liv. Gör man saker som man trivs med,då får man ju en helt annan livs kvalitet.Men vad det är svårt att prioritera rätt när det gäller en själv Kram