Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for april, 2014

20140409-234629.jpg.

Innan det sista snöflingorna kom idag så hade vi underbara vårdagar i helgen.
Jag och killarna for ut i skogen. 1½ timme var vi ute och hittade nya slänter att ta med picknick termosen till när det beger sig. Ett hav av blåsippor uppenbarade sig.
För första gången på mycket länge kände jag sann glädje över att få finnas till. Att leva. Och att få uppleva det efter ett så långvarigt mörker är en höjdare kan jag lova. Men när jag stiger så sjunker Junior nu vad gäller måendet.
Det är många tankar kring livet igen som är helt sunda att ha i hans sits. Han inser sina begränsningar och sådant gör ont när det skall landa i 13 åringen.
Att ha asperger och vara tonåring är inte lätt kan jag lova.

För egen del så börjar jag bemästra panikångesten mer och mer. Min psykolog är helt suverän på att ledsaga mig i det här, men jobbet måste jag göra själv. Och jag känner verkligen att det är på rätt väg. Hon har förklarat så mycket så bra att jag fattar vad som händer och vad som INTE kommer att hända när det väl kommer.
Denna känsla är också enorm, när den tidigare har varit min fiende. Nu har jag accepterat den som en del av mig och jag skall i princip bara morsa på den och notera att den kommer ( panikångesten ) Men när den inte får varken min uppmärksamhet eller rädsla, då försvinner den lika fort som den kom.
Plus att jag jobbar på med att finna egentid, återhämtningstid. Var idag på EPM och började sjukgymnastiks gruppen som kommer att ha 12 träffar framöver. Verkar vara suveränt att lära känna sin kropp och motverka spänningar i den.

Tänk. Hjälpen kom så till sist till mig. Den rätta.


20130501-033441.jpg
KRAM MAMMA Z

Read Full Post »

20140406-055326.jpg

.
Alla stunder jag får med Sam främst.
Vilken ynnest mitt i allt. När andra tonårsföräldrar knappt ser sina barn har jag Sam nära inpå veckans alla 7 dagar. Dygnet runt. Lär känna honom på djupet. Får ta del av hans reflektioner kring livet. Får veta så mycket av det han vet. Delta i diskussioner. Får argumentera.

Samtidigt känns det när man tar del av vad andra föräldrar berättar om sina 15 åringar. Vad som är brukligt.
Försöker tänka vidare än så. Lyfta blicken såsom så många gånger förr.
Huvudsaken är att Sam finner sin lycka i livet. Även om den ger sig tillkänna på ett annorlunda vis i våra ögon sett.

Vi for till Uppsala häromdagen. Uppsökte en jättefin reptilaffär och kom hem med en kameleont som varit mycket efterlängtad.
Tur att han har alla djuren att pyssla med. Det ger han massor i utbyte. Även om det inte kan ersätta allt.
Och jag och mormor kom ut på en mycket trevlig utflykt igen med Sam.

Många skratt och diskussioner igen blev det.
Så tacksam för stunder som dessa.

Och kameleonten var en cool typ.

 

20140406-060918.jpg
,
Kram Mamma Z

Read Full Post »

20140403-093813.jpg
.
Födelsedag. Min 44:e.
Jo. Man skall firas med fika och egenbakad prinsesstårta. Mammsen som var den enda som kom över med blommor och ett paket. ( Tusentack för omtanken ) På min dag.
Junior hade gjort ett kul klipp på datorn som jag uppskattade stort. Men denna dag fick mig att grunna på mycket.
Just detta med hur man blir grattad nu förtiden.

Förr skickades det grattis kort. Ibland ett brev. Förr ringde man och sade grattis. Hade en stund över som kallas TID. Fanns tid för samtal.
Annars kom folk bara spontant förbi på en fika med en bukett tulpaner. Man umgicks. Pratade. Hade konversationer.

Nu plingar det i mobilen med sms. Skrivs 68 grattishälsngar på Facebook.
Lever vi i en sådan tid att just TID är en bristvara?
Man skickar ett grattis i förbifarten samtidigt som man är aktiv på sociala medier.
Eller har man blivit rädd för att prata? Som i mitt fall när man vet hur mycket jämmer och elände livet rymmer? Att man inte orkar ringa just därför?

Det hände några incidenter som tog udden av mitt firande igår. Kanske är det därför jag tänkte till lite extra vad en födelsedag innebär att ha. Hur vi visar uppskattning inför varandra.

Och att vi tar oss tiden och engagemanget för det.

20140403-095913.jpg
.
Kram Mamma Z

Read Full Post »

Givmildhet DeLux

20140401-110100.jpg
.
Jag får ett rekommenderat brev ifrån en gammal skolkamrat som gått i min parallell klass i 9 års tid. Vi umgicks aldrig men pratade gärna på skoltid. Sedan gick tid och man tappade kontakten med de flesta. Alla gick åt sina håll och mål i livet. Det var så då när sociala medier inte fanns.

Så kom Facebook och gamla bekantskaper fick nytt liv. Var har hänt alla under 20 år av frånvaro?
Vi blev vänner jag och H. Fick veta nödvändigt skvaller om hur livet blev. Följer statusuppdatetingar. Liksom man gör med flertalet på Facebook. Kikar in i andras liv och det som de delar med sig av. Bilder. Semestrar. Med och motgångar.

Jag är öppen på Facebook för mina vänner om mitt liv. De som vill följer kampen. De som vill stöttar mig. Stundom bär mig.
H har gjort det. Blivit så pass engagerad i det jag gör att han skänker vår förening pengar. För att våra barn förtjänar det. Jag blir så överväldigad för omtanken. När egoismen inte existerar alls. För det var mycket pengar vi fick.

Tänk att människor som han kan finnas. Det ger mig sånt hopp om att det finns så många som vill mina barn väl. Om vi bara kan sprida det engagemanget så kommer morgondagens barn att ställas inför ett så mycket bättre liv. Få mycket bättre förutsättningar inför framtiden.

Tack fina H för ditt stora hjärta kring barn som mina.
.

20140401-111441.jpg
,
Kram Mamma Z

Read Full Post »

« Newer Posts