.
Igår var jag med Sam från klockan 14 till nästan 21.
Han mår dåligt och behöver ut och göra något. Ut till livet utanför. Bort från tristess och det som tokstressar så. Livet som inte går att sysselsätta.
Efter några timmars sömn efter nattpass, så var det bara att åka dit han vill. Annars mår han snart riktigt dåligt och då är vi ute på svag is är jag rädd.
Självklart att jag gör det. Åker. Det är ju mitt barn det handlar om. Hans liv och hälsa. Framtid.
Vi får en mycket trevlig dag ihop. Han får må så mycket bättre.
Men jag undrar när jag börjar själv att läsa bakåt i bloggen om det gått så här långt om alla bara hade vetat. Hade tagit till sig befintlig kunskap. Om alla instanser hade gjort såsom man borde ha gjort redan från början.
Hade vi haft ett annat läge då?
Väl hemma är det nästa barn som behöver mig. Så mycket som blivit jobbigt igen på många sätt att jag behövs tills han somnar skönt två timmar senare.
Det som krävs av mig är massor på alla plan just nu för båda mina barn.
Euforin över det makalösa förra veckan har lagt sig. Fått stigit åt sidan.
Jag är tillbaka till det liv som stundtals smärtar så.
‘
KRAM MAMMA Z
*
Meus Ohana 
Kommentera