.
Tänk er ett sår. Det borde läka med tiden om rätt förutsättningar finns. Bli helt och bara ett ärr som syns.
När man är utbränd. När hela kroppen gått i strejk. När batteriet är nere på endast 5 %. Man har fått soppatorsk. All ork och energi är borta och borta för lång tid framöver.
När man ska läka. Hur lång tid tar det? Innan man hamnar såpass på plus sidan att batteriet är fungerbart igen. Användbart? Hållbart.
Jag har snart gått ett år sedan den senaste kraschen. När kroppen sade ifrån och det på skarpen. När det tog över ett halvår och få den hjälp jag nu får varje vecka.
Jag borde ju vara frisk nu. På riktigt. Hur länge skall jag leva lyxliv och bara jobba 50% tycker många i det tysta. Lite skitsnack bakom ryggen.
De vet ju om att panikångesten gett vika med rätt stora kliv. Så. Vad är problemet. Jag ser ju så pigg och glad ut. Que?
De dagar jag är hemma är jag med Sam allt mellan 3-10 timmar vaken tid. Ibland mer. Får fysiskt vara tillhands. Psykiskt då han kör fast. Hela tiden tillgänglig. Hela tiden redo att släppa allt jag har för händer. Lotsa och leda rätt.
Junior mår sämre igen och det har gått fort. Kvällstid är jag med honom allt mellan 1-3 timmar när det är som värst. Dementorerna är tillbaka. Vildvittrorna som kraxar på avstånd.
Det tar massvis av energi. Att se sina barn må dåligt. Att vara den som skall lyfta dem gång på gång.
Ibland är det bara förmycket. Även fast jag har otroligt många bra stunder med dem med givetvis.
Lägg därtill tiden för hemmets underhåll , för familjens behov. När skall jag kunna läka? Tid för återhämtning. Hur skall den minimala energin bli min? Som det är just nu. Som det är bra långt fram i mitt liv.
Jag fick frågan om hur jag kunde tala på galan. Med tanke på min sjukdom.
Jo. Panikångesten och jag är såta vänner numera. Visst blev jag lite nervös när jag tappade bort mig vad jag pratade om där på Södra Teaterns scen, men jag brinner så för detta att viljan att berätta om det är större än rädslan för att det skulle bli fel. Och denna galadag innehöll så mycket positiv energi som bar mig kan jag lova. Skulle jag ha avstått det?
Ja ni fina som läser. Kan ni greppa varför jag ännu inte mår som jag borde. Som jag önskar.
Kanske kan andra greppa om de bara visste hur vi har det just nu.
Det öppna såret som aldrig vill läka just nu.
Kram Mamma Z
*
Meus Ohana 
❤ Gud vad jag vet hur du känner! När ingen förstår hur jobbigt det är att rodda hela tiden, att få se till sig själv i "andra hand".
Finnas där för de som man älskar så högt och som man bara vill ska må så bra de bara kan.
Att få orka med SIN vardag, det kommer nog så småningom men det tar ett tag, bara kroppen orkar med vill säga!
Kan förstå att Galan gav den energi som den gjorde, att försöka få fler att förstå vad våra barn skulle behöva, vilken förståelse som MÅSTE till i samhället för att dessa barn också ska få ett egenvärde, att de ska få lyckas de med på SITT sätt!!
Jag är glad att ni mammor orkade göra detta för alla våra barn som finns i vårt avlånga land och jag önskar att du ska få "läka" ifred och i den takt det behöver ta.
Styrkekramar i mängder!
Det var kanske bra att du tappade bort dig ibland… När man mår pest (för mig kommer det mer i skov pga tidigare aktiviteter) så är det ju så att man smajlar upp sig när man träffar folk…ofta omedvetet…o ser därmed pigg o kry ut. Jag försöker sluta göra mig till numer…sluddrar jag så sluddrar jag…orkar jag inte hjälpa ngn med ngt fysiskt så säger jag det…hänger jag inte med i samtal så säger jag bara att ”nu har min hårddisk tagit semester o jag kan inte hänga med längre”. Av ngn anledning umgås jag inte med som många numer… 😉 Men de som finns där är klippor! ♥
Tiden har kommit att våga visa hur det faktiskt blev ,hur det ÄR ,för att kunna komma till detta hur det BEHÖVER få vara . Så stolt och tacksam för din röst ! Den vägleder så många av oss,och den beskriver tydligt och klart det så många av oss inte ens får ord på . TACKSAM för ditt mod,din eldsjäl ❤
Jag förstår dig och tycker du är fantastisk. Det beror i stort på samhället hur dina söner kommer att må. Här gör du en jätteinsats för att få folk att förstå.
Lycka till!
Jag känner igen allt, precis allt du skriver. Jättebra att du skriver om det!
Alltför många sitter isolerade och skuldbelägger sig själva.
Jag har gått ut i med med min situation för att visa att vi är många som drabbas och det jag gått igenom önskar jag inte min värsta fiende. Har förlorat flera år när jag bara existerade, ja knappt det. Förutom att livet glidit förbi så har jag förlorat mycket annat som jag inte ens orkar skriva om.
På grund av att myndigheter inte kan sköta sitt arbete eller försummar det så är det extra svårt att komma tillbaks.
Har fått driva processer mot felaktiga beslut -när jag egentligen behövt återhämta mig. Enligt forskning kommer endast 4 % tillbaks fullt ut efter en utmattningsdepression.
Numera har det nästan blivit trendigt att vara ”utbränd”, men det är två helt skilda tillstånd…
Tack för att du skriver om det – Tystnaden är förödande!
Tack för din blogg! Tack till alla fina kommentarer – skickar en stor styrkekram till Bo Ekman med önskan om att du har goda människor runt dig.