Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for november, 2014

Tapetserartagen

20141126-230449.jpg

.

Jag pysslar på hos Ohana. Terrariumbygget står still i väntan på delar som är beställda.
Så.Trappen som saknat tapeter i över ett halvår fick nu äntligen min energi och omsorg. Fint blir det och är tacksam över att pappa lärde mig att tapetsera innan han dog. Tacksam att energin fanns till att fortsätta med detta projekt som stått stilla så länge.

Och det var faktiskt kul att tapetsera trots att det var jäkligt trixigt.

Kram på er/Mamma Z

Read Full Post »

Juniors Dag

20141124-015322.jpg
.
Den lilla juvelen fyllde 14 år igår. Vart tar åren vägen? När blir liten till stor? Plötsligt är allt som berör barnstadiet till minnen när annat tar vid. När nya tider kommer. När allt blir annorlunda och nytt. Följer livets naturliga utveckling. Fötterna som kräver storlek 42 istället för 32. Gosedjuren som plockas bort och sängen blir gapande tom efter dem

Fina Junior fick liksom Sam för 3 veckor sedan ( båda fyller i november ) ett mycket litet sällskap invid tårtan och firandet. ”Bara” mormor som kom vilket hon så ofta gör ändå. Hoppas våra ansträngningar på att få honom att känna sig speciell gjorde sitt till ändå.
Att han fick känna sig speciell att det var HANS dag trots att efterlängtade besök uteblev.

Fina killen och min stora glädje i livet. Grattis på din dag. Jag hoppas så att jag gör dig lycklig i ditt liv såsom en mamma kan göra.

Kram mamma Z
.

Read Full Post »

20141120-223123.jpg

.

Sam och jag skall åka till Avesta igår kväll. 4 mil enkel. Mörker. Jobbigt att köra. Känner av panikångesten lite smått. Har mina verktyg. Håller det i schack. Lite lätt ängslig dock.
Vi uträttar resans ärende. Känner hur det pockar på min uppmärksamhet. Ångesten. Dess dementorer. Vildvittrorna vars skrik jag inte förmår mig att villa bort. De ger sig inte.
”Tjoho. Vi är här nu. Och vi tänker inte ge oss”

Ute i den nattsvarta skogen kommer det med full kraft.Ansiktet tappar känseln. Armarna och händerna likaså. Det är tillbaka. På riktigt och jag tappar kontrollen helt. Sockerdrickan är tillbaka mellan hjärnhinnorna. Som en kall känsla som trycker och spänner.

Jag vet att jag inte ska dö. Ändå är känslan den. Och det är fruktansvärt.
Jag kan köra hem men det kostar på. Min stora fasa är tillbaka. Jag trodde det var över. Helvetet bakom ratten. Och allt är stressutlöst ännu en gång.
Tydligen är jag lika skör som fint porslin. Påfrestningarna som är för många. Och jag fixar inte det just nu.

Tycker jag varit duktig. Gjort min läxa väl. Lärt mig massor om mig själv och insett mitt egna ansvar i mitt mående. Vilka bitar jag ska ta fatt i. Vilka jag ska skita i. Sökt hjälp och fått den av kunnigt folk.
Men just nu har det hopat sig med jobbigheter i livet och allt rör inte bara barnen även om det utgör den största delen än.

Och när isen är för tunn att gå på så brister den om belastningen blir för stor. Hur försiktigt man än går på den.
Bara att ta fram isdubbarna och ta sig framåt. Upp. Resa sig och försöka nå land ännu en gång.

Fan fan fan.

Kram Mamma Z

Read Full Post »

Samtal med Skolinspektionen

IMG_5537[1]

.
Jag har gjort en anmälan mot skolan. Mot kommunen. Man lät Sam gå ut grundskolan med ett ämne i betyg. Jo. Han behövde hemundervisning. Fixade och fixar fortfarande inte att gå TILL skolan. Att vara bland folk. Främst jämnåriga.
Helt i händerna på andra.
Jo. Skolan kom. 1-3 lektioner i veckan. Inte mer. Han var ju inte sjuk.
Han känner hur vuxna svek. Andra fick skola, inte han.
Han var och är en kostnad. En belastning. Det finns inga pengar. Man skjuter problemet framför sig. Tillåter han att falla och att han av egen kraft skall resa sig och plugga in 11 grundskoleämnen. Något han inte kan göra på egen hand. Men han vill ha utbildning. Vill kunna bli något.

Han har rätt till ett tionde år. Ett elfte grundskoleår. Skolan säger nej. De har inga pengar. Inga resurser till hemundervisning. Nitlott. Klart han får gå åk 10. Åk 11. Men då får han fan komma TILL skolan.

Jag pratade idag med skolinspektionen. Jag vill inte berätta vad som sades oss emellan mer än att denna människa förstod dilemmat. Jag behövde inte övertala. Men nu skulle en skrivelse ut som kommunen skall svara på. Hur de tänkte kring Sam när man sade nej till åk 10. När man sade nej till att ha fler än 1-3 lektioner i veckan ( Ibland hade han inga alls )
Och hur skolinspektionen ställer sig återstår att se när alla turer är klara.

Men det känns fan så bra att jag drog igång detta.

KRAM MAMMA Z

Read Full Post »

20141113-055025.jpg
.
När man stannar upp. Känner in. Känner efter. Känner att man är kapabel att påverka i viss mån. När man lyfter blicken. Ser på sin egna kapacitet. Ser på de verktyg man har och de man kan skaffa sig för att komma vidare. Hur man nyttjar det istället för att säga ” Det går inte”
Jag vill vara den som försökte. Efter mina förutsättningar. Min förmåga. Jag vill att andra ser det och uppskattar det i ord och handling.
Jag vill och ska vara den som lyckas med det som mer och mer växer fram som ett mål. En strävan jag har och som handlar om att förverkliga mig själv mer och mer i livet som är så svårt att navigera och leva i just nu. Men jag hittar luckorna och blir mer och mer medveten om hur jag ska nyttja dem på bästa sätt.
Livet är allt för kort. Går allt för fort fram. Ska jag förverkliga mig så är det nu, inte sen. Inte kanske.
Jag ska.

Idag är jag stark och resan har redan börjat för egen del. Om jag är på väg bort, till något nytt återstår att se.
Men jag tar tag i min längtan och ber om vind i seglen.

Kram mamma Z

Read Full Post »

20141107-033032.jpg

.
Det nyinredda terrariet där fru Trädpyton bor. Sam har inrett helt själv. Jag är imponerad av kreativiteten (som också kostar en hel del )
Kan ni se henne?
.

20141107-033507.jpg
.
Och så här magnifik är hon fru Trädpyton. Den dyraste av alla fem. Jo. Han har så många nu och då intresset är gediget låter vi han odla sitt intresse. Det ger så mycket stimulans och utbyte. Ett framtida yrke ser jag det som. Och allt han lär sig nu kan vara så till nytta längre fram. På ett eller annat sätt.
.

20141107-034244.jpg
.
Till en början var jag livrädd för den första ormen. Med tiden kom acceptansen och även insikten kring dessa reptiler. Nu har jag respekt för många av dem, samtidigt som jag är fascinerad över hur vår Herre skapat dem. Med dess färger, funktioner och instinkt. Jag kan tycka att Fru KungsBoa är riktigt vacker numera. När rädslan får ge vika och man ser djuret och inte faran med det.
.

20141107-034722.jpg
.
Dubbelterrariumet där den Blåtungade skinken bor och Fru Boa.
I ett annat terrarium bor majsormen och ännu en Fru Tigerpyton  Jo. Hon blir stor, men då är också Sam 23 år när hon når full längd. Han köpte henne mycket liten och får följa henne/lära känna hur hon funkar från start.
.

20141107-035157.jpg
.
Fru Boa. Min favorit.

Hur törs jag tänker ni? Tja. Hur låter vi våra 16 åringar röra på sig ute i samhället? Sam säger själv att risken är större att dö utmed gatan till Coop/skolan ( om man nu går den)  av en bilist än vad det är att ha dessa ormar. Och jo visst har han rätt. Över 600 dör i trafiken varje år. Hur många dör av sina ormar i Sverige?

Det siter lås på alla terrarium. Ingen är giftig. Bitglada kan de vara om man inte vet vad man gör och hur. Där litar jag på Sam fullt ut. Trots sin unga ålder så kan han massvis.
.

20141107-035910.jpg
.
Vi bygger nytt terrarium nu jag och Sam. Den nya lilla trädgårdspytonen han fick av mormor på sin födelsedag behöver ett riktigt hem. Och när vi ändå håller på så gör vi ett dubbelterrarium så det finns plats för fler. Och jo. Kvinnor kan visst bygga dyligt *ler*.

Härligt att se hur engagerad han är i sina reptiler. Att han ser det vackra när andra ser skräcken.

Vilket Ohana Zoo det börjar vara. Så Columbus på det (Papegojan) och 3 katter. Men som de berikar på olika vis i våra liv mitt i allt vi genomgår.
.

20141107-040606.jpg
.
En syn som jag blivit ”van” vid 😉 då sam är på lite bushumör med mig..
Tja. Det var lite om Sams gedigna intresse det.
Vad väcker det för tankar hos er? Frågor till mig?

Kram Mamma Z

Read Full Post »

20141104-095940.jpg

.

Min fina 16 åring.
Födelsedag igår med endast mormor som kom över på fika och med paket. ( Pengar till orm nummer 5 bla *ler* )
Han ville åka till Västerås de 14 milen. Handla inredning till nya terrariet som vi bygger han och jag.  Blommor och åter blommor. Han gör så fint i sina terrarium att de skulle passa på zoo. Han har talang för det.Öga för det estetiska.
Det blev middag från Subway. Älsklingsmaten. Och vi fick en mysig stund ihop igen.

Dagen blev en bra dag. En nöjd Sam. Så skönt då det skulle vara HANS dag. Det jag känner lite sorg över att det är ingen som kommer och grattar honom fysiskt längre. Det blir ju liksom en dag som alla andra på det viset.
Kanske han har vant sig. Kanske saknar han det enormt.

KRAM
MAMMA Z

Read Full Post »

Older Posts »