Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for december, 2014

20141231-014429.jpg

.
Året som gick. Backspegeln som kollas. 2014. Tittar tillbaka med skräckblandad förtjusning.
Året som blev värre än jag kunnat förutspå. Samtidigt som det gav så mycket innehåll som berikade. Så mycket framsteg som skedde hos killarna. Så mycket som världen vidgades för mig på många plan. Min resa med mig själv och min sjukdom som gav nya insikter. Min resa med föreningen Kung Över Livet tillsammans med de andra mammorna i liknande sits. Allt som det gett och fortfarande ger.
Alla möten som blev av. Bra som mindre bra. Sidor jag upptäckte hos andra. Hos mig själv.
Framsteg och bakslag. Människor i vår omgivning som bekände färg hur mycket som de fanns där för oss när det väl gällde. Folk som tycker och tänker en massa på hur jag gör och inte gör. Att ständigt bli ifrågasatt.

Förlust av mammas sambo. Andra unga människor som dog jag kände. Hur jag blev allt bättre på att fånga glädjeämnerna. Stora som små. Vi lever här och nu och det är nu livet skall levas.
Jobbiga tider i perioder för killarna i olika former. Tunga perioder. Ibland nattsvarta för att sedan bli helt okej dagar.

Vi upptäckte världen tillsammans jag och killarna och främst med Sam. Vidgade vyerna. For till Stockholm flera gånger och till Helsningfors. Till Vikbolandet och till Vemdalen. Alla skogar runt omkring oss. Nya tjärnar. Nya mossor att vandra över. Nattbad i sommarvärmen. Ängslan över att skogsbranden som härjade 1½mil utanför vår stad skulle nå fram och gud vet vad den skulle hinna förstöra.

Kampen mot skolan och den uteblivna skolgången som resulterade i en anmälan till skolinspektionen. Möten och hundratals möten igen kring det och hur det påverkat sonen.

Året som gick är en blandning av himmel och helvete på samma gång. Ying och Yang. Är tacksam för så mycket samtidigt som vissa delar aldrig skulle fått existerat.

Nästa år kan bara inte bli värre. Det får bara inte bli det.
Önskar er läsare allt gott 2015 och hoppas ni har ett rätt okej år att se tillbaka på. Och tack för att ni finns här och läser än!

KRAM MAMMA Z

Annonser

Read Full Post »

20141225-010727.jpg
.

När alla måsten är överstökade i hemmen. All stress vi höll på med i bråda dagar. Var det värt det? Alla pengar som spenderades. Alla julklappar som blev köpta bara för att vi skulle ge, inte för att vi själva ville så mycket. Eller?
Alla förväntningar vi hade på varandra. På hur dagen skulle bli och med vilka den skulle firas.

För mig innebär julen att ge. Ge för att jag själv vill och visa omsorg om min nästa. Ge till dem som gett mig någonting. Ge för att visa uppskattning om det så är att ge av min tid. Ge för att visa att jag bryr mig. Och detsamma känner jag över att bli sedd av andra. När det kommer julkort tex. Tänk att de finns de som fortfarande skickar och det uppskattas STORT. Jag känner mig utvald, någon har verkligen aktivt tänkt på mig. Och när det ligger med gåvor som för givaren är enkla betyder dessa SÅ mycket för mig. För tanken och omsorgen som finns inom detta kuvert som är adresserat till mig.

Dagen blev lugn och stillsam som den varit de senaste åren. Maken jobbade hela dagen och mamma kom över som sällskap. Och själv fick jag lov att sova ut då nattjobb väntade på mitt älskade sjukhus när Julaftonen övergick till Juldag.

Killarna fick lite smått och gott i sina julklappar. ( Sam såg inte alls tjusningen med att få en glassmaskin då man kan köpa så god djupfryst ifrån Coop haha ) Sam fick sin ”riktiga” julklapp annars i Augusti då vi hämtade hem fru TrädOrm när elden härjade som värst i Ramnäs bara några mil utanför oss. Och Junior fick pengar istället för en orm. Kanske ska han spara alla pengar han har och får tills han flyttar hemmifrån, var en tanke han hade.

Ja ni fina. Snart är mitt nattpass till ända. Och när jag vaknar på Juldagen har maken redan tagit tåget till Upplandskusten med killarna och släkten och jag åker några timmar efter med bil. Vet att Sam har längtat att åka dit och få träffa kusinerna ifrån Dalahästens rike och Småkusinerna. Själv ser jag fram emot frukostfikat hos finvännen på Annandagen som vi har som tradition numera. Och när man bor 18 mil ifrån varandra så får man passa på att ses när det går.

Avslutningsvis måste ni hålla med om att granens tillskott var rätt läckert väl? Sam kunde inte låta bli.

JULKRAMAR Mamma Z
.

Read Full Post »

Tacksam tacksam tacksam

.

Blir bara så himmelens glad. När vi blir sedda och får cred för det vi gör. Jag och de andra mammorna i styrelsen för Kung Över Livet.
Gå in på Kung Över Livets blogg och läs vad denna fantastiska människa gjort till den förening jag var med och grundande tillsammans med andra mammor som vill göra skillnad för barn som mina. läs HÄR

Kramar till er alla i juletid!

/Mamma Z

Read Full Post »

20141219-054201.jpg

.

Tänk vad djuren berikar. Allihopa. Även Sams ilskna orm som han köpte för sitt första studiebidrag för bara några veckor sedan ( jo han får det för sin ynka lektion i veckan ) fast det är nog bara han som tycker det.

Brukar tänka rätt ofta på det. Hur mys det är att borra ner huvudet hos en sovande katt. Gosa in sig för några sekunder. Hur det är när man skrattar gott åt Columbus kacklande och orden som papegojan snappat upp. ”Kodikodikooodi Coluuuuumbuuuus ” Och fascinationen över Sams alla ormar. När jag beundransvärt tittar på Fru Tigerpyton och hennes guld och koppar skinn som har en lyster jag aldrig trodde en orm kunde ha. Som är otroligt vacker. Snudd på bländande.

Ohana Zoo. Vår källa Till glädje så många gånger.
Tacksam ❤

Kram Mamma Z

Read Full Post »

När det gör ont

20141216-035927.jpg
.
Ord blir överflödiga.
Det jag får höra i nattens mörker gör mig galet maktlös. Gör mig så förbannad samtidigt när det står klart för vad en bortspolad skolgång fått för konsekvenser. Hur han mår.
Andra planerar jul. Jag planerar för hur vi ska överleva dagen. De närmsta timmarna. Hur han skall härda ut.
Se meningen med att finnas till. Att leva. Älskade ungen min. Fina fina Sam.

Jag ringer HAB och ber dem vara sammankallande till stormöte. Krismöte. Alla instanser skall komma. Med tanke på gårdagen. På natten och dess jävlighet så måste de bara lyssna. Tillslut måste de fatta. Låta han kosta pengar.
Hade man nekat honom hjälp om han varit svårt sjuk?

Hur många gånger har jag skrivit på denna blogg om hur han mår? Hur junior mått när livsandarna försvann även där därför att det rätta stödet och hjälpen inte fanns där.

Känner till allt för många mammor i denna sits. Deras barn. Deras förfall.

Det är bara för djävligt alltsammans.

Kram Mamma Z
.

Read Full Post »

20141214-202943.jpg
.

Vi gick igenom ett Stockholm som var utsatt för julstressen. Hetsen och jakten på julklapparna som förväntas att köpas för att julen ska bli så perfekt. Så fulländad. Tiotusentals kronor som bara rinner igenom kassornas kortautomater. Vad nu det har med Jesu födelse att göra när man kan ge det lilla. Ge sin omsorg till sin nästa. Visa att man bryr sig. På riktigt. Inte för att julhandeln kräver det. Tvingar det på en.

Vi möttes jag, min kusinfru och faster i huvudstaden. Hade hela eftermiddagen på oss att ta långfika på stadsteaterns café, tog lång promenad till Östermalm och en mycket god indisk restaurang på Sibyllagatan. Fortsatte ut mot Djurgården utmed julpyntad Strandväg. Hörde festerna ifrån överklassens lägenheter med öppna fönster. Såg lucia kortegen komma ridande på häst.
Vi såg ”Livet är en schlager” på Cirkus och den var riktigt bra. Peter Jöback är en idol sedan länge och han sjöng så taket lyfte och tårar som rann. Makalöst bra och Jonas Gardell skall ha en stor eloge som roddat denna story och föreställning.
Vi vandrade hem i natten så nöjda med vår dag och kväll. Att få rå om varandra. Min fina faster som jag känt i hela mitt liv, min kusinfru som jag känt i snart 20 år. Släkten är så liten så det gäller att ta vara på de man har. Vårda och underhålla relationen. Göra trevliga saker ihop. Livet är för kort för att säga ” vi gör det sen ” Sen kanske inte kommer. Har sett för många på kort tid dö i min närhet. Hastigt som 44 åring. I sjukdom vid 30. Mammas sambo som blev 68. Nej vi lever här och nu. Måste njuta av det. Ta tag i saker. Våga förverkliga. Nu.

Hur tänker ni kring det jag reflekterar över?

Kram Mamma Z
.

Read Full Post »

1mainifest6

.

Jag var på plats i snålblåsten, i regnet och snart frös vi alla som var där ända in i märgen där på Sergels Torg denna dag då vi var samlade för manifestationen. Barnen som offras i den svenska skolan. Barn som mitt. Min Sam.
Manifestationen som Barn i behov låg bakom och den som krävs att ha för att påtala att varenda elev med npf såsom adhd, asperger, autism, dyslexi, dyskalkyli skall få den hjälp de enligt Sveriges lag skall få men ändå inte får. Att kommuner och rektorer säger att det inte finns pengar till de stöd som behövs är ett mantra som inte längre skall få finnas. Behovet skall gå före ekonomi. Våra barn och unga skall ha det stöd som funktionsnedsättningen kräver. Jag har hört i åratal om pengarna som inte finns. Stått och sett på hur det urholkat min son. Förfallet.

Den förening jag var med och drog igång var också på plats. Kung Över Livet var där tillsammans med andra intresseorganisationer som berör dessa barn och unga. Vår ordförande Lena höll ett jättefint tal som ni kan läsa HÄR
Det berörde så starkt. Alla talen. Kung Över Livet var bara ett av många som talade. Synen av alla hundratal som stod där av samma anledning som mig. Så mäktigt. Så stort.
När man såg engagemanget hos de andra. Drivet som föräldrarnätverket Barn i behov har och vad de tillsammans åstadkommit. När de når in i maktens korridorer med budskapet som vi alla som var där kan skriva under på. Det måste till en radikal ändring NU kring hur stödet ser ut för elever med npf i skolan idag.

Många föräldrar stod där och lät regndropparna blandas med tårarna på kinderna. Tårar av igenkänning. Tårar över det som redan skett med deras barn då de inte fick rätt hjälp och stöd i skolan. Tankarna på hur det gått för dem. Hur de mått. Allt detta blandades med en förhoppning om bättre tider. Om tider där allt detta som hittills skett bara blir en skrämmande sanning om hur det en gång var. Att vi aldrig skall tillbaka dit igen.

Så fantastiskt fint gjort av skolminister Gustav Fridolin att närvara ( och hans medverkan kan ni se här

Likaså gjorde Måns Möller en fin insats som konferencier.

Trots att vi skingrades helt genomfrusna där i julhandeln och i ett Stockholm som firade Nobel så var själen mer än varm. Varm av det engagemang som finns runt om i landet.  Varm av den framtidstro som ingöts. Varm av det denna timslånga manifestation gav.

Jag innehar hopp om en förändring inom överskådlig framtid.
.
KRAM MAMMA Z

:

Read Full Post »

Older Posts »