.
Året som gick. Backspegeln som kollas. 2014. Tittar tillbaka med skräckblandad förtjusning.
Året som blev värre än jag kunnat förutspå. Samtidigt som det gav så mycket innehåll som berikade. Så mycket framsteg som skedde hos killarna. Så mycket som världen vidgades för mig på många plan. Min resa med mig själv och min sjukdom som gav nya insikter. Min resa med föreningen Kung Över Livet tillsammans med de andra mammorna i liknande sits. Allt som det gett och fortfarande ger.
Alla möten som blev av. Bra som mindre bra. Sidor jag upptäckte hos andra. Hos mig själv.
Framsteg och bakslag. Människor i vår omgivning som bekände färg hur mycket som de fanns där för oss när det väl gällde. Folk som tycker och tänker en massa på hur jag gör och inte gör. Att ständigt bli ifrågasatt.
Förlust av mammas sambo. Andra unga människor som dog jag kände. Hur jag blev allt bättre på att fånga glädjeämnerna. Stora som små. Vi lever här och nu och det är nu livet skall levas.
Jobbiga tider i perioder för killarna i olika former. Tunga perioder. Ibland nattsvarta för att sedan bli helt okej dagar.
Vi upptäckte världen tillsammans jag och killarna och främst med Sam. Vidgade vyerna. For till Stockholm flera gånger och till Helsningfors. Till Vikbolandet och till Vemdalen. Alla skogar runt omkring oss. Nya tjärnar. Nya mossor att vandra över. Nattbad i sommarvärmen. Ängslan över att skogsbranden som härjade 1½mil utanför vår stad skulle nå fram och gud vet vad den skulle hinna förstöra.
Kampen mot skolan och den uteblivna skolgången som resulterade i en anmälan till skolinspektionen. Möten och hundratals möten igen kring det och hur det påverkat sonen.
Året som gick är en blandning av himmel och helvete på samma gång. Ying och Yang. Är tacksam för så mycket samtidigt som vissa delar aldrig skulle fått existerat.
Nästa år kan bara inte bli värre. Det får bara inte bli det.
Önskar er läsare allt gott 2015 och hoppas ni har ett rätt okej år att se tillbaka på. Och tack för att ni finns här och läser än!
KRAM MAMMA Z