När frukten är mogen faller den ifrån trädet.

.
Det finns saker man inte kan skynda på. Bara skyndsamt vårda och sköta i väntan på resultatet. Blomman vars knopp tar tid på sig att slå ut. För snön att smälta om våren. För äpplen att mogna tills de faller ifrån sin gren. För ett djupt sår att läka. Vi kan bara stå bredvid och låta allt ske i den takt det måste få ta. Kanhända det behövs lite av vår omsorg såklart. Vårt kunnande. Vårt tålamod. Vår tillit på att när tiden är mogen så sker det som skall ske.

När ett barn som mitt, Sam, slutar att gå till skolan i klass sex går stora alarmet. Att det tog två år för honom att tappa all ork och få utmattningssyndrom som 12 åring var det få som förstod. Att skolan till så stor del bar skulden. Han blev det man kallar hemmasittare. Men det fanns allt för många orsaker till att han hamnade där och få ville se sin skuld i det hela. Och vägen tillbaka till skolan var långt ifrån optimal. Saknade både kunskap och erfarenhet. På skolverket erkände man att det inte fanns några nationella riktlinjer kring dessa elever. Det var bara att be en bön och hoppas att ens egna kommun var kompetent nog.
Sam fick hemundervisning av jättefina pedagoger. Men de fick bara komma 1-3 lektioner i veckan. Sam var ju inte sjuk. Hade bara asperger fick vi höra. Skolan hade ingen skyldighet alls att bedriva hemundervisning. ”Så tacka och ta emot det lilla som erbjuds”

Sam klarade inte av att gå tillbaka till skolan.Efter ett försök insåg han att det aldrig skulle gå. Inte där och då i klass åtta. Men ändå gjorde han försök i flera veckor med att komma iväg, men det tog stopp. Tiden gick. Vi fick höra alltmer att felet låg hos oss. Det var vårt fel att Sam inte gick till skolan. Sveriges lag säger ATT HAN MÅSTE GÅ.
Hur kan man tvinga en synskadad att läsa utan glasögon? Den förlamade att gå? När det faktiskt inte går.
Vi fick höra att Sam borde gå under LVU. Lagen om vård och unga. Att han skulle bo någon annan stans. Självfallet skulle skolproblemet lösa sig då! När andra vuxna skulle ta vid som hade mer pondus än oss.

Det var hos Ohana han var trygg. Det var här vi uppmuntrade de små stegen som togs. Fina underbara vänner och släkt som ställt upp på ett fanatiskt sätt och varit delaktiga. Han kom ut allt mer. Vågade mer.Kände sig för på den tunna isen att gå på. Insåg att den höll. Tog några steg till. Och tid gick och han blev äldre och äldre. Mognade. Fick nya insikter.

Utan hot. Utan tvång. Utan om att skrika oss alla i ansiktet att LVU är enda räddningen. Utan piskan som viner och orden ”måste måste måste gå i skola”.
Utan alla dessa ok. När tiden var mogen. När frukten är färdig att lämna sin kvist så faller den. Minns ni?
Sam gick TILL skolan igår. Och idag. Och tänker göra det imorgon med. Läs det igen.
Sam gick till skolan. Själv. Av fri vilja. Efter tre år av jakt att få han tillbaka.

Hemundervisningen gav honom endast betyg i engelska. Det hade kunnat vara så många fler ämnen att läsa. Men skolan sade nej och sköt problemet på framtiden. Det han nu måste läsa igen. Ikapp. För det är reptilskötare han vill bli. Och då måste han ha betygen ifrån grundskolan.  (Även om skötseln med en spottkobra inte behöver kunnandet om franska revolutionen också, säger Sam.)

Ni som är mitt upp i häxjakten av att era barn MÅSTE gå till skolan fast de saknar förmågan. Visa soc, bup, skola och what ever detta blogginlägg. För att visa vad som hände med vår grabb när han fick mogna i sin takt, med stöd från oss så långt vi har räckt till. Så många fler insatser har kunnat behövts ifrån skolans håll helt klart. Folk på soc borde ha haft gedigna utbildningar om barn som mitt. Men nu var det inte så.
Sam har nu som 16½ åring gjort saker som aldrig funkat tidigare. Som vi inte trott varit möjliga. Men de blev det.

För Sam har fått tagit allt i sin takt, men lite på puttning och vägledning av oss.
Det var nu han var redo och skolan som hade ett dåligt tålamod att vänta in honom.

Tack alla som stöttat och peppat mig genom hela denna långa resa som varit en långdragen kamp på slagfältet.
Tack till er mammor som delade min kamp på liknande vis och att vi tillsammans drog igång föreningen Kung Över Livet. En förening som bla kom till för att påverka samhällets syn och kunskap på barn som mina, andras barn och framtidens barn. Det har betytt stort mitt i all min privata kamp.
♥

MAMMA Z

Annons