Ville inte hem från Almedalen

.
Tacksam över de 2 intensiva dagar som blev i Almedalen där på Hamngatan. Tacksam för alla ministermöten jag fick till i intensiva korta samtal och ibland knappt det då de var på språng. Men alla fick veta om oss och varför vi var där. Planterade ett frö.

Tacksam för de samtal vi fått i timtal av besökare och andra aktörer. Ett genuint intresse för det vi dragit igång med Kung Över Livet finns. Sådan respons. Och vilka kontakter som knyts.

Hade gladeligen stannat de 3 dagar som var kvar på kungens vistelse men livet hemma gick inte ihop utan jag behövdes där.

Åkte ifrån Almedalen med blandade känslor. Grät en skvätt på balkongen i min ensamhet när jag kom hem av olika orsaker. En av dem var besvikelsen. Faktiskt. Att bli bjuden på en trerätters middag men bara få förrätten. Aptitretaren.
Stolt över de Kungamammor med ungdomar som blev kvar och jobbar hårt i den efterlängtade värmen. Stolt för vad de gör och ger järnet.
Allt för våra barn och unga skall förbli de kungar över sina liv de föddes till att vara ❤👑

Jag fick till två möten med mitt eviga blå på den minimala egentid som blev. Tog bilen de 20 minutrarna från vår stuga till Slite och fann ensamheten och platsen där hav möter land ena kvällen.
.

.
För er som vill veta mer vad som berörde Kung Över Livet i Almedalen kan gärna leta upp oss på Instagram då vi heter kungoverlivet. Där finns massor av bilder ifrån dessa intensiva dagar.

Kram på er alla ❤👑

Annons

Read Full Post »

Till Almedalen

.
Åker idag med vår fina förening Kung Över Livet till Almedalen. Blir borta 4 dagar endast för fick svårt att sy ihop livet här hemma.
Åker för att göra skillnad för barn som mina. För framtidens barn och för morgondagens barn.
Inget barn ska behöva gå igenom de helvete båda av dem gjort på olika vis.

Lämnar nu min lilla sjö för att återförenas med mitt eviga blå intill Visby och Almedalen.

Kram alla fina ❤

Read Full Post »

Ser vi till att ingen dag är levd förgäves?

.
Livet vi lever. Som kan ta slut närsom. Inga garantier om vår livslängd. Om när och hur vi blir tvingade bort från det. Snopet om det sker mitt i klivet till ett mål vi aldrig hann nå.
Jag blir påmind allt mer om det. Vår korta tid här. Och vad fyller vi den med. Gör vi det vi vill med det? Förverkligar oss i den mån det går? Ser vi till att ingen dag är levd förgäves? Omges vi av människor som ger oss något? Som berikar i någon form? Eller vistas vi tillsammans av ren slentrian. Lever vi livet av ren slentrian med?

Vilka spår lämnar vi bakom oss när vi levt klart. Vilka skördar blev det?
Vågade vi ta plats, vågade vi vara delaktiga i livet eller såg vi passivt på?

Jag tänker på det allt mer. Kanske man gör det när man nått halvvägs. När folk i ens egen ålder blir sjuka och dör. När olyckor händer. Detta är inte för evigt. Detta liv är just nu. Är bara en vindpust. Ett av miljoners liv.

Jag gör inte alltid mitt bästa med livet. Hamnar i konflikt med mig själv. Vissa bitar är svåra att göra något åt fram tills killarna står på egna ben. Andra kan jag faktiskt ta tag i och göra förändringar kring. Våga ta stegen och gå på okänd mark. Och jag har gjort mycket av det. Samtidigt som jag både har lyckats och misslyckats. Kämpar med självkänslan. Längtar efter förändringar och inser att vissa saker tar sin tid och plats i livet.

Vore kul om ni kan skriva över era tankar om livet vi fick. När vi tillåter oss att bli lite djupa.

Bilden ovan är ifrån skogsbranden som härjade i vår kommun förra sommaren. En påminnelse om hur fort allt kan raderas det vi så tar förgivet.

Kram alla!

Read Full Post »

Åkte 60 mil och vände

.
Vi hann lagom komma fram så ville båda killarna tillbaka. Hem. Inget av det som hade förväntas blev som tänkt. Junior ville inte åka alls då väldigt lite roar honom förutom spel med kompisarna. Men han följde med. Motvilligt. Sam ville åka för att se ormar både i Helsingborg och i Malmö. Och mormor och jag tog våra sista sparpengar och åkte. Bokade 3 nätter på Coop medmera hotell i staden som jag hann uppfatta som mycket vacker. Vi åkte bara bil igenom Helsingborg och både jag och mamma hade velat gjort så mycket mer i den. En annangång kanhända.
.

.
Vi åkte de 55 milen ner på Lördagen. Under Söndagen gjorde vi det som Sam ville för att sedan mötas av stor besvikelse på många plan gällande tropicariumet i Malmö. Luften gick ur han helt och lusten att stanna även på måndagen likaså. Junior blev såklart glad att semestertrippen blev en dag mindre. Och jag kan erkänna att besvikelsen blev stor hos mig även om jag känner mina killar rätt väl och hur mycket man kan kräva och pressa dem. Det var så mycket jag hade velat gjort och sett dag nr två. Jag som inte upplevt Skåneland tidigare. Jag som bara njöt av att återse mitt eviga blå även om det skedde i raketfart.
Jag förhandlade till mig en tripp ner till Falsterbo iallafall. Fick möta havet där världen väntar utanför sjövägen.
Mäktigt och vackert. Fick uppleva det under komprimerad tid. Det blåste isvindar och vi hackade nog tänder alla fyra.
.

.
Men. Vi kom iväg. Hade trevligt den korta stund det varade. Jag minns somrarna när vi inte kom iväg någonstans. När Sam inte ville eller förmådde lämna sitt rum. Man får försöka se det så även om jag tyckte det kändes snopet. Fast jag vet hur fort det kan vända. Hur planer kan ändras. Fort.
Helsingborg bjussade iallafall oss på en maffig solnedgång och avsked då vädret blivit ännu kallare och ännu blåsigare.

Att vi senare på kvällen blev bestulna på killarnas båda Ipads och hur jag spårade och fick fatt i tjuven gör nog att vi aldrig glömmer denna semester som gick i turbofart..
.
Så synd mina fina vänner jag har nere i Skåneland att det inte blev tid till att ses.
Nästa gång åker jag nog ner själv. Tar med mig mammsen så ser och gör vi allt som vi nu bara fick uppleva genom bilrutan.
Ändå. Killarna är nöjda med den korta trippen som var så himmelens lång. Kanske var 3 dagar max just nu att vara hemmifrån?
.

.
Kram alla fina ❤

Read Full Post »

Nattbad

.
Min första semesterdag. Älskar att ha semester tidigt när nätterna är långa och ljusa. När havet av lupinerna uppenbaras och jag får pyssla i trädgården. När jag vet att denna underbara årstid stundar ett bra tag till. Men mycket egentid blir det inte.
Båda killarna går sista skoldagen i morgon. 10 veckor att fylla med vettigt innehåll. Från det man vaknar till det man skall sova. Tuff utmaning.

Ikväll var de och badade i det kalla vattnet. Nattbad med en vacker palett på himlen.
”Just nu är en lycklig stund”

En dag i taget. Såsom vi lärt oss att göra på olika premisser.

Kram alla fina!

Read Full Post »