Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for september, 2015

Välkommen

20150929-233438.jpg
.
Över det hav jag älskar så. Mitt eviga blå. Där färdas de människor som förlorat allt. Riskerar sina liv.
Vad har de att förlora?
Jag skäms allt mer hur lite jag brydde mig innan. De var dem. Invandrarna. Som kom allt fler utan att jag inte orkade bry mig om varför. Kanske hade jag fullt upp med mitt? Kanske förstod jag inte vad som verkligen pågick.

Sam sade till mig häromdagen att de är varken invandrare,flyktingar eller asylsökande. Utan att de är människor. Individer. Som vi. Och det säger han snart 17 år fyllda bara.Vilken klokhet och insikt.

På vår baksida som vetter ner mot sjön såg jag hur några nyanlända, troligtvis syrier, kom gåendes utmed cykelbanan där killarna lärde sig cykla en gång på världen.
En man, en kvinna och ett barn runt 8-10 år går sin första långpromenad i staden som tillfälligt är deras hem. En annan kultur och ett annat liv som plötsligt får ta del av det som är mitt liv.
När jag satt i eftermiddagssolen med mitt kaffe fick jag bara sådan lust att bjuda hem dem. Öppna upp och säga att de är välkomna hit. Att de får veta det och att alla inte är främlingsfientliga. Att jag insett att oavsett att Sverige har sina brister när det gäller gamla, sjuka och skola, så måste de bara få ta vägen någonstans ( Och politikerna tänka några varv till )
För så länge kriget pågår måste de få en fristad och ett liv tills de kan återvända. Och finna nya vänner undertiden.

När jag blivit frisk igen tänker jag ringa kommunen och anmäla mig som kontaktperson till en människa som fick lov att lämna allt. Vara medmänniska och öppna upp och inte vara rädd för det främmande. Den andra kulturen, religionen eller språket.
Kanske är det delvis därför det finns problem i sk invandrartäta områden. För att vi inte tillåtit dem att bli en del av samhället när de kom? Att vi inte öppnade upp och blev deras vän?

Att vi inte vågade lära känna?

Kram Z
.

Annonser

Read Full Post »

Hur sjukt är det?

20130917-172317.jpg
.
Hur illa är det. Och VAD är det?
Jag har mått allt sämre i en veckas tid. Tänkt att det är stressen över så mycket som tar ut sin rätt.
Att återhämtningen varit minimal. Att saker som borde tas itu med inte får den uppmärksamhet det förtjänar. Andras svek och ignorans. Tystnad som bara förvärrat saken.

Idag har jag ont i hela kroppen och lederna värker. Orken och energin är helt slut och har ingen avlastning för det som skall göras här hemma. Show must go on så mina sista krafter går åt till att skjutsa den trasiga bilen till verkstan, handlar och lagar mat. Invid matlagningen står jag bara invid spisen och grinar likt ett barn. Vad fan är felet?

Minns mina tre vändor tidigare med mina njurproblem. Mina tre rejäla infektioner jag haft sedan sommaren. Minns hur jag mådde då. Men. Inte fan kan jag ha en fjärde infektion i njursystemet. Och varför isåfall? Vilka bakomliggande faktorer finns då? Hur sjuk är jag ? I vilken sjukdom då?
Jo.
Ett enkelt prov visar det jag befarar.
Sjuksköterskan låter bekymmersam när jag ringer och fixar mig en akut tid till läkaren.
Jobbar man i vården själv och utreder folk så kommer hjärnspökerna. Och nu är det bara en vidarutredning att kräva om inte läkaren själv inser det. Något är fel för så här sjuk har jag inte varit om man bortser ifrån utbrändheten som var att vara sjuk på ett annat sätt.

Mitt i allt skall skolan fortfarande roddas. Killarna. Det jag inte kan komma ifrån.
Att vara sjuk som idag fanns inte på kartan, när andra bara kan bädda ner sig och ligga och vila under täcket. Och så vet jag att många föräldrar har det som lever liv som mitt. När ingen finns i närheten och kan avlasta och underlätta.

Kram mina fina följare!
/Z

Read Full Post »

20150926-070307.jpg

Vi har levt med hotet. Om LVU. Om att samhället kunnat ta Sam ifrån oss för att han inte fixade skolan. Att gå dit. Att vi som föräldrar var oförmögna att få han till skolan. Vi som brast och var den felande länken.
Nu förstod vår handläggare på soc problemet och vart det låg. Men ett nytt lagförslag ligger och ruvar och kan gå igenom. Om skolan säger att man gjort allt så kan soc gå på den linjen. Lita på dem.
Vi vet idag att skolan inte gör allt fast man hävdar det.

Nu har jag tillsammans med Lena. Carina, Jeanette, Maja och Bengt i Kung Över Livet skrivit en debattartikel på http://www.svtopinion.se som sprids på Facebook. På mindre än 2 dygn är den länkad över 3000 gånger.

Läs den gärna och sprid den vidare.
Fler måste veta vad som är på gång.
Så att man i en framtid inte har lagen på sin sida och kan ta barn som mina ifrån oss på fel grunder.

Kram Z

Read Full Post »

20150926-070208.jpg

Read Full Post »

20150919-170310.jpg
.
Nu nu nu får jag berätta om det jag vetat om ett tag. Äntligen!
Vi gör det igen!
En till galakväll med Kung Över Livet! Vi blir på Oscars Teatern 24 april nästa år. Skriv upp det i agendan redan nu och planera för att komma!
För barn som mina, för andras barn och för framtidens barn. För att förmå dem bli de kungar över sina liv de föddes till att vara!

* 40% går till stiftelsen C2C4 autism som Måns Möller var med och drog igång. Så att barn och unga med adhd,Asperger och autism ska få idrotta på sina premisser!

* 40 % går till Kung Över Livets egna insamling hos Hjärnfonden och forskningen på hjärnan och dessa diagnoser

* 20 % går till Kung Över Livet

Ni kommer väl?
Kramar Z

Read Full Post »

20150916-205037.jpg
.
Det spritter i hela mig mellan vågorna som kastar omkull mig bitvis. När kampen för ens barn inte är över. Ändå gör jag det bästa jag kan av situationen. Den andra försatt mig i. Och det jag får vara delaktig i gör att varenda cell i min kropp nu befinner sig i rent glädjerus. Det gäller att göra det man kan. Och våga se möjligheterna.

På Fredag får ni veta då Kung Över Livet släpper nyheten. Och ni kommer att greppa min euforiska känsla.
Hoppas ni blir lika glada som jag

Kram Z

Read Full Post »

Z

20150914-082232.jpg

Hittar en underbar bild i en gammal Året Runt på killarna. På mig. På det som var då. Innan vi fick erfarenheten om vad ordet kamp innebar. Överlevnad. Vad som fick mig att växa. Att mogna och utvecklas som människa. Mitt i allt kaos. Sönderslagna drömmar. Sönderslagna själar.
Jag ska gå hel ut ur det här. Mina killar likaså. Övertygelsen är stor fast jag vacklar än. Saker som fortfarande händer så jag tappar andan. Tappar orken att andas för en stund. Men fan att jag ger mig. Envisheten drar med mig. Drar mig upp på fötter igen.
Tacksam för allt livet gav mig så långt. Guldkornen jag finner varje dag.

Det som gör livet värt att upplevas.

Kram Z

Read Full Post »

Older Posts »