.
Så många som tagit fotstegen före mig. Levt sina liv. Förverkligat drömmar. Gått igenom prövningar. Och någonstans utmed vägen fick jag bli en del av dem, en del av deras liv. Och de blev en del av mitt.
Idag På Allhelgona tänker jag lite mer på dem. Påminns om det vi hade och vilka minnen som finns bevarade. Hur möterna genom tid delvis formade mig till den människa jag är idag. Hur mycket av det vi gjorde tillsammans som förgyllde livet.
Påminns om livets sårbarhet och hur fort vi bara kan försvinna härifrån.
Påminns om att vi ska leva livet och ta vara på varje dag.
❤
Och visst är det ett fint kort på mig och min mormor som stod mig nära en period i livet. Som 17 åring stod hon och assisterade på operationerna på det sjukhus som jag nu pendlar till. Och, även jag assisterar läkare vid enklare ingrepp. Drygt 70 år senare.
Sådde hon ett frö hos mig av att prata så gott om sjukhusjobbet?
Kram Z