.
När det lilla man gör betyder mycket större än man själv tror.
Tankar av omsorg. Handlingar som sker för att man vill finnas till för någon annan.
Att bara fråga.
”Hur mår du” Att ta sig tid att lyssna på svaret.
Kanske förstå varför jag mår som jag gör än fast fasaden säger en annan sak.
Detta är inget kvick fix med lite plåster och vila i 14 dagar.
Det tar tid och jag behöver hjälp utmed vägen. Så beroende av andras agerande. Tack till er som GÖR skillnad!!
Samtidigt känner jag mig så skyldig. Det syns inte hur jag mår innuti. Hur kan jag då vara sjukskriven delvis än? Vad tänket andra om mig? Vad pratar de om på jobbet då jag inte är där? Jag vet ju själv hur pratet går när vederbörande inte är på plats. Pratar i andra sammanhang..
Gips på brutet ben hade varit bättre.
/mamma Z
Kommentera