Alla elever är inte välkomna till skolan

 

Nu har det gått 26 veckor utan anpassad studiegång.
Inte en endaste lektion genomförd. Inte ens tio minuter.
Inskriven i skolan. Inskriven i en klass. Har lagen på sin sida om studier på sina premisser. Men nej. I Fagersta komun bryter man mot dem på NVU skolan.
Lagarna som är till för att följas. För att alla elever skall kunna få lyckas med sina studier. Lyckas med utbildning. Lyckas med jobb. Lyckas få jobb och bli självförsörjande.
Man säger nej därför att 16 åringen inte passar in i mallen. Utgör ett hinder som blir omständligt och kostsamt att ta sig an. Ja, han är välkommen till skolan – om han kan komma till den som alla andra gör. Inte om det skall bli omständligt och kräva anpassningar. Kräva resurser. Kräva kunskaper kring NPF.
Är det inte bättre att han går elektriker utbildningen? Den är mer asperger vänlig säger rektor.
Eh nej, han vill jobba med barn. Gå barn och fritid.
Han blir ifrågasatt om han verkligen fixar det.
Ingen av dem har träffat honom. Ingen har låtit han prova på det. Gett han chansen att lyckas. Därför att man lyssnade inte på från början vilka anpassningar som behövdes. Man har gjort tre anpassningar, när man behövde prova på tio till och lyssnat på både mig som mamma och den kunniga psykolog vi har med oss ifrån habiliteringen.
Tre anpassningar har man provat. Och redan kastat in handduken. Säger att ”nu kan vi inte göra mer”

Ord står mot ord. Såklart. Jag som vårdnadshavare har en syn och skolan en helt annan.
Men. Sonen  gick ut årskurs nio med elva godkända ämnen. Gick till skolan. Fixade den. Tackvare att den var anpassad utefter svårigheterna.
Anmälan är gjord till skolinspektionen, men sånt tar tid. Under tiden hinner veckor gå och ett helt läsår är bara bortkastat på ingenting.

Sonen har fått en praktikplats på en skola att vara med lågstadieelever på gymnastiken, ( som vi dessutom måste skjutsa 10 mil om dagen till och från )
Skolan klappar sig för bröstet och tycker att sonen har en fungerande skolgång nu. Men att han har en praktikplats 3 dagar i veckan nu bottnar ju i att han inte har en fungerande skolgång! Den är en nödlösning för att pojkstackarn skall ha någonting att göra om dagarna! I väntan på att skolan SKA göra rätt!

Hur jag än gör i kampen för en anpassad skola för honom går jag bet.
Vad mer kan jag göra?
Jag har suttit i så många möten med skolan men de trampar vatten och kommer med samma lösningar som inte fungerade i höstas
Jag har haft möten med kommunalrådet och ansvarig politiker i stan. De kan inte uttala sig i enskilda ärenden, kan heller inte lägga sig i dem, men de har fått veta om iallafall hur illa ställt det är med npf anpassningarna på gymnasium.
Har jag tur har jag blivit lyssnad på och förändringar kan komma tidigast i höst med politiska förändringar.

Och jag som så länge trott på parollen ” en skola för alla”
Tja, man kan bli lurad fortfarande.

/AnnSophie Öhrn
Mamma till Junior

Annons

Read Full Post »

Eleven som inte har en skola att gå till..

24 veckor utan skola. Utan en enda lektion på hans premisser för att lyckas. Skolan säger att de gjort allt. Underligt. Varför går han inte då?

På mitt sjukhusjobb kommer patienter in ibland med oklart focus på vart de sjuka sitter. Om vi då bara tar 3 prover istället för 30 lär vi inte komma tillrätta med problemet. Man vänder på varje sten för att finna en lösning. Ger sig inte.

I juniors skola har man provat 3 saker och skitit i de andra alternativen. Ingen har bett om spsm:s kompetens, ingen har rådfrågat skolans specialpedagoger, igen har lyft luren till psykologen på HAB och frågat ”hur gör vi nu”. Man har så många alternativ att gå på men väljer att inte se dem då de kostar pengar. Den goda viljan tycks saknas helt.

Juniors val att bli barnskötare har blivit ifrågasatt utan att de ens vet vem han är. Vilken kapacitet han besitter. ”Klarar han verkligen aaaaav det här”? Ja – om han bara får chansen!! Hjälpen, stödet och förståelsen. Just nu är de ljusår bort. Det händer ingenting i skolans värld. Stiltje. En elev som inte tillåts skola. Fast han vill. Vill komma vidare. Framåt. Istället står han på samma fläck och stampar på en tomgång som snart slocknar helt. 

Hade ett jättebra möte med kommunalrådet och politiskt ansvarig för skolan idag. De kan inte lägga sig i enskilda fall, men frågan är väckt sedan ett tag och jag har rört om rejält i Fagersta Komun nu. Saker är på gång att hända. Ett mer npf anpassat gymnasium, npf anpassad fritid med vettig och anpassad sysselsättning. Det kommer förhoppningsvis.Kommunalrådet har varit mycket mycket lyhörd på vad jag sagt och säger. Kruxet är att andra får ta skörden av Juniors nederlag. Hans fall blir andras framgång. Någon blev offrad och det är i nuläget min 16 åring. Varför? Jo därför rektor och förbundschef i nuläget rycker på axlarna och säger att de gjort allt. Att pengarna är slut som de behöver. Sorry. 

De klarar inte ens av att se Junior i ögonen och säga det. Låter tystnad tala. Låter han känna sig bortglömd. Bortprioriterad.

Det är exakt så det är. 

Read Full Post »