Några andetag invid min eviga längtan

.
Jag utmanade demonerna. Panikångesten. Och. Kan ni greppa. Att det nästan tog mig två åt att bli kvitt dem. Jag bara gav mig fan på att vinna. Ta kontrollen. Att inte vara begränsad. Ifrån att behövt min mamma som skjutsade mig till jobbet 3 1/2 mil då jag fick panikångest bakom ratten bara efter bara ha passerat kommungränsen.
Inte äta lugnande medicin. Steg för steg med hundratals bakslag har det varit.
Nu körde jag över 100 mil i helgen. Utan ett spår av varken panikångest eller förväntansångest.
2-0 till mig. Minst.
.
Jag och Sam åkte till Göteborg och Universeum . ( Junior vill fortfarande inte med och ut dessvärre. Inte åka långt.)
Och vad maffigt det var. Kan varmt rekommendera det! Tropisk regnskog, utställning med naturtrogna mammutar och såklart en utställning om giftormar 😉🐍
.

.
Vi sov kvar på budgethotell Hotell Örgryte som var helt okej och med promenad avstånd till Lisseberg. Men innan dess lät mig Sam att åka ut en vända till mitt eviga blå dit min längtan går allt som oftast. Och det är inte vackrare än på västkusten. ( finast är ändå runt Smögen/Hunnebostrand )
Och det är en lyckokänsla som infinner sig som få kan förstå när jag möter havet.
.

.
På Lördagen åkte vi vidare till Borås och en nyfunnen vän till oss båda på olika premisser. En kille i min ålder som hållit på med giftormar i 30 år och som fortfarande har några kvar hemma.
Det blev mellanlandning på Tropicariumet också såklart med alla dess ormar.
Jag kände verkligen att jag och Sam hade behållning av denna dag. Jag som fick föra diskussioner om livets djupare mening och Sam som fick prata ormar. Så tacksam att han öppnade upp sitt hem för oss båda och främst för Sam.

Den natten blev det enkel campingstuga. Jag har nästan tömt hela mitt sparkonto nu på våra utsvävningar. Men som det varit värt att tagit med Sam ut nu när han själv vill och framförallt kan.
Och campingstuga funkade det med 🙂

Kram alla fina!

Annons

Read Full Post »

Påsk

Påskfirandet blandades med 45 årsdag och jobb på sjukhuset. Plus att släkten kom hit på knytis. Det gäller att spara på energin och samtidigt kunna ha det trevligt.
Tänk vad en utbrändhet gett mig verktyg. Lärdomar som jag tagit till mig. De flesta.
Junior haft lan hela helgen med 4 kompisar. Så glad för hans skull. Hans enda intresse just nu. Dataspel.

Tacksam för denna påsk och de påhälsningar vi fick. För de telefonsamtal som kom på födelsedagen ( men hur kan jag vara 45 allaredan? ) och för att killarna verkar nöjda med den också.

Hoppas ni haft det bra ni med.
Kramar

Read Full Post »

Skansendagen som ingav pepp

.

Djurgården var som vackrast denna vårdag i mars. Fågelkvitter kom ifrån hundra åriga ekar. Havet som letade sig in och som slog sig in vid Waldemars Udde. Långpromenaden jag fick vid åtta snåret bland miljonvillorna och den ofantligt vackra promenadstigen.
Sam och jag hade sovit kvar på Hasselbacken i ett enda syfte. Nära till praktikdagen jag hade ordnat åt honom på det ställe som tilltalar honom mest att vilja jobba på. Ett tropicarium med reptiler.
.

.
Det gäller alltid att försöka förkunnade alltid pappa. Inte ge upp i första taget.
Så.
Jag fick kontakt med rätt person på Skansen Akvariet som förstod syftet med praktikdagen. Att Sam skulle få känna på yrket och bli så pass peppad av den att ork och motivation till att läsa ifatt alla förlorade år på grundskolan skulle infinna sig.
Och vilken hel dag han fick där bakom kulisserna tillsammans med djurskötarna. Allt blev så lyckat och är SÅ ödmjuk inför chefen som lät han få komma en dag.
.

.
Själv fick jag njuta av Stockholm i vårsolen. Samla på mig dessa ”just nu är en lycklig stund” som fanns i hundratals just denna resa.

Saknade Junior bara så hoppas så vi finner en tripp där även han vill åka på och känna glädje och utbyte av.

Kramen till alla som fortfarande finns här och följer vår resa genom det vi kallar för livet.
/Mamma Z

Read Full Post »

Det finns inget bättre

Det finns inget bättre än när det vänder och när det vänder stort.
Lever på lyckorus och blir bländad av allt det som händer just nu.

I nästa inlägg får ni veta ❤👑

Kram Mamma Z

Read Full Post »

Egostund

.
Energitid. Egentid. Egenvård. Egostund.
Jag och finvännen mötte upp i Mälarstaden. Åt riktigt gott under förtroendesamtal som varvades med skratt. Framtidsdrömmar som ventilerades.
Så härligt när vi letar tiden för att umgås och ha trevligt. När vi schemalägger kvalitetstid med varann när vi båda lever familjelivet det annorlunda. Det blir så svårt att komma ifrån annars och mötena blir inte av.

Vi ser Carola leverera. Publiken var helt vild, fyrtioplussare. Stod upp i bänkraderna och sjöng med.
Vi är många som följt henne genom åren. Jag i 32 år. Då var jag 13 och Främling frälst.
Nu på senare år har många av hennes kristna skivor gett tröst och styrka, religiös som jag är på mitt egna vis.
Hennes blogg har också gett mig en hel del att läsa nu när stormarna varit många och intensiva. Det är hon som myntat uttrycket på sin blogg ”Just nu är en lycklig stund” som blivit mitt mantra.
Och jodå. Hann växla några ord med kvinnan som gett så mycket till mig med sin musik.

Härligt med dagar och stunder som dessa. Tacksam igen.
Och tacksam över vänskapen som jag fått på kort tid med min konsertvän i Lördags..

Kram Mamma Z

Read Full Post »

Julnatt

.

När alla måsten är överstökade i hemmen. All stress vi höll på med i bråda dagar. Var det värt det? Alla pengar som spenderades. Alla julklappar som blev köpta bara för att vi skulle ge, inte för att vi själva ville så mycket. Eller?
Alla förväntningar vi hade på varandra. På hur dagen skulle bli och med vilka den skulle firas.

För mig innebär julen att ge. Ge för att jag själv vill och visa omsorg om min nästa. Ge till dem som gett mig någonting. Ge för att visa uppskattning om det så är att ge av min tid. Ge för att visa att jag bryr mig. Och detsamma känner jag över att bli sedd av andra. När det kommer julkort tex. Tänk att de finns de som fortfarande skickar och det uppskattas STORT. Jag känner mig utvald, någon har verkligen aktivt tänkt på mig. Och när det ligger med gåvor som för givaren är enkla betyder dessa SÅ mycket för mig. För tanken och omsorgen som finns inom detta kuvert som är adresserat till mig.

Dagen blev lugn och stillsam som den varit de senaste åren. Maken jobbade hela dagen och mamma kom över som sällskap. Och själv fick jag lov att sova ut då nattjobb väntade på mitt älskade sjukhus när Julaftonen övergick till Juldag.

Killarna fick lite smått och gott i sina julklappar. ( Sam såg inte alls tjusningen med att få en glassmaskin då man kan köpa så god djupfryst ifrån Coop haha ) Sam fick sin ”riktiga” julklapp annars i Augusti då vi hämtade hem fru TrädOrm när elden härjade som värst i Ramnäs bara några mil utanför oss. Och Junior fick pengar istället för en orm. Kanske ska han spara alla pengar han har och får tills han flyttar hemmifrån, var en tanke han hade.

Ja ni fina. Snart är mitt nattpass till ända. Och när jag vaknar på Juldagen har maken redan tagit tåget till Upplandskusten med killarna och släkten och jag åker några timmar efter med bil. Vet att Sam har längtat att åka dit och få träffa kusinerna ifrån Dalahästens rike och Småkusinerna. Själv ser jag fram emot frukostfikat hos finvännen på Annandagen som vi har som tradition numera. Och när man bor 18 mil ifrån varandra så får man passa på att ses när det går.

Avslutningsvis måste ni hålla med om att granens tillskott var rätt läckert väl? Sam kunde inte låta bli.

JULKRAMAR Mamma Z
.

Read Full Post »

Fångar här och nu

.

Vi gick igenom ett Stockholm som var utsatt för julstressen. Hetsen och jakten på julklapparna som förväntas att köpas för att julen ska bli så perfekt. Så fulländad. Tiotusentals kronor som bara rinner igenom kassornas kortautomater. Vad nu det har med Jesu födelse att göra när man kan ge det lilla. Ge sin omsorg till sin nästa. Visa att man bryr sig. På riktigt. Inte för att julhandeln kräver det. Tvingar det på en.

Vi möttes jag, min kusinfru och faster i huvudstaden. Hade hela eftermiddagen på oss att ta långfika på stadsteaterns café, tog lång promenad till Östermalm och en mycket god indisk restaurang på Sibyllagatan. Fortsatte ut mot Djurgården utmed julpyntad Strandväg. Hörde festerna ifrån överklassens lägenheter med öppna fönster. Såg lucia kortegen komma ridande på häst.
Vi såg ”Livet är en schlager” på Cirkus och den var riktigt bra. Peter Jöback är en idol sedan länge och han sjöng så taket lyfte och tårar som rann. Makalöst bra och Jonas Gardell skall ha en stor eloge som roddat denna story och föreställning.
Vi vandrade hem i natten så nöjda med vår dag och kväll. Att få rå om varandra. Min fina faster som jag känt i hela mitt liv, min kusinfru som jag känt i snart 20 år. Släkten är så liten så det gäller att ta vara på de man har. Vårda och underhålla relationen. Göra trevliga saker ihop. Livet är för kort för att säga ” vi gör det sen ” Sen kanske inte kommer. Har sett för många på kort tid dö i min närhet. Hastigt som 44 åring. I sjukdom vid 30. Mammas sambo som blev 68. Nej vi lever här och nu. Måste njuta av det. Ta tag i saker. Våga förverkliga. Nu.

Hur tänker ni kring det jag reflekterar över?

Kram Mamma Z
.

Read Full Post »

Helkväll med Martin Stenmarck

.
Jag och finvännen syns i Falun. Sammanstrålar efter massvis av mil bakom oss ifrån olika håll i landet. Mat och vin. Prat om livet. Om det som tynger. Om det som glädjer.
Och en helkväll stod på agendan med en av mina största idoler Martin Stenmarck. All den musik han gjort genom tid. All styrka och glädje den gett mig. Energi stunder. Nu var det en akustisk spelning med låtarna i annorlunda tappning. Och är så tacksam att jag kunde åka. Att mamma var med killarna när My Love var på annat håll. Att finvännen följde med och verkade ha det nästan lika bra som jag på konserten. Lika tacksam är jag för det jag fick chans att prata med Martin om efteråt.

Vi sov kvar hos en släkting. Hade hela förmiddagen för oss själva i Koppargruvestaden. Väninnor emellan. Shopping, mat och småprat. Så sällan vi ses då det är 19 mil emellan. Så stort det betyder då vi väl ses.

Energipåfyllnad DeLux. Så tacksam för det i livet som stormar värre än värst.

En selfie med Martin sitter ju heller inte helt fel. Haha.
Kram Mamma Z

Read Full Post »

På väg på våra premisser

.
Onsdag kväll. Väskorna packade. Jag och Junior beger oss de 21 milen till Orsa där vi gör ett stopp. Dels för hans skull som ogillar att långåka. Dels för min egna skull pga den panikångest jag får bakom ratten.Vågade inte köra hela resan på en gång utan visste att det skulle gå bättre om jag delade på de 42 mil långa trippen.

Vi möttes av en makalös solnedgång invid Siljan. Naturen bytte skepnad vartefter milen gick. Fick lite småkänningar av min ångest men tackvare bra redskap jag fått av psykolog och sjukgymnast höll jag det i schack. Så skönt så ni anar inte!

Junior och jag sov kvar på Orsa camping och hade supermys på egen hand i den lilla stugan vi hyrt.
.

 

Orsa sjön i morgonskrud. Så vackert. Under tiden åkte Sam och hans pappa morgontåg till Gävle där resesällskapet ifrån Upplandskusten hämtade upp dem. Tänk att det gick att lösa så smidigt!

21 mil till att köra med annorlunda omständigheter men vi klarade oss galant jag och Junior. High five!

En timme senare var vi samlade allihopa i stugan som låg i Storhogna i Vemdalen. Sam var lite låg då vi fått manfall på resan. Han hade verkligen längtat jättemycket efter vår vän med tonårsbarn och det blev ett större tomrum än vi kunnat förstå. Han ser verkligen upp till vännen och stortrivs i dennes sällskap.
Trevligt att vi har så fina vänner som lämnar sådant tomrum. Men såklart jättetrist att de inte kom med.
.

.
Utsikten ifrån stugan var mäktig och inbjöd till många upplevelser i närheten.

Redan samma kväll begav vi oss ut på fjället i mäktig solnedgång  på köpet. Som om gud ville ge oss lite extra feeling. Styla lite med att få visa upp sin skapelse ifrån sin bästa sida. Haha.. Men en religiös närvaro var det där på toppen av allt. Helt klart. Jag fick sådan härlig stund med killarna. Samtal med förtroende. En stund som blev vår egna. Vår heliga.

Tacksam så det finns inte.
.

Väljer att göra fler inlägg från vår semester då jag har så många fina bilder att vilja visa er!
Kram så länge!

/Mamma Z

*

Read Full Post »

Stockholm i mitt hjärta

.

Karl XII:s kläder lockade på Livrustkammaren liksom många andra historiska lämningar. Från stormaktstiden. Giriga kungar som ville utöka Sveriges gränser.
Sam ville åka igår till huvudstaden. Gå på museum.  Junior kunde tänka sig att hänga på om vi åkte tåg och åt gott på fin restaurang.

Vi fick en bland de bästa minnena ifrån denna sommar. Helt klart. Så glad att jag fick uppleva detta med killarna. Alla skratt. Skämt som Sam drog och som alltid får mig på gott humör då han själv är i harmoni. Junior som tyckte det blev en himmelens mysig tripp.
Och allt som vi gjorde denna dag, som varit en omöjlighet för bara två år sedan. Så tacksam man blir när de är genomförbara.

Jag hann sova ett fåtal timmar efter nattpasset innan vi tog tåget in. 2 timmar enkel. Gick igenom ett folkhav på väg mot slottet. Det var kulturfestival i staden. Köpte brända mandlar utmed vägen. Tittade på byggnader som dök upp längs vår väg och jag var guiden. Såg vart Reinfeldt hade sin tjänstebostad, vart farmor jobbat i riksdagen, knäppte kort på stadshuset, Grand Hotell där alla internationella kändisar bor när de är på finbesök. Vi såg över till Kaknästornet där jag och Junior var för två somrar sedan. Vi såg över till Djurgården och Sam såg längtansfullt över och insåg med lite sorg i hjärtat att vi inte skulle hinna över för att se lite ormar på Skansen.
.

.

Vi tittade roat på vakterna som marscherade invid slottet. Besökte museet som var huvudattraktionen. Såg med varierande intresse på utställningen. Såg kläder ifrån inspelningarna av ” Game of Thrones” och ” Elisabeth, the golden age ” och en massvis av föremål ifrån en svunnen men väl dokumenterad tid.

Satt bra länge invid vattnet vid Slottsbacken. Insåg att vi skulle ha tid att åka en turistbåt på Riddarfjärden, passera både Gröna Lund, Bäckholmen och det gigantiska fartyget som säkerligen skulle på kryssning till Medelhavet.
Så vackert det är i vårt Stockholm. Blir lika hänförd än fast jag varit där så mycket på senaste tiden via Kung Över Livet. På alla resor vi haft dit jag och Junior när han var yngre.
Tror att killarna såg glimtar av det med. Det vackra. På tonåringars vis.

Tog dem genom Kungsträdgården på vägen tillbaka till tåget. Gick till den restaurang som Junior önskat. Gott kött skulle det vara. Dyrt. Jo, det blev det, men hur ofta är jag på dylikt med killarna och äter gott? Måste vara massvis av år sedan vi gjorde det.

Sam planerar redan inför nästa Stockholmstripp, med mig som enda sällskap då. Reptilmässa väntar, sova över hos min kusin i förorten, för att dag nr 2 åka ut till Skansen för att se på mer ormar 🙂

Behöver jag säga att tacksamhet rymmer hela mig just nu?
.

Fick låna Sams souvenir från Livrustkammaren.
Måste säga att den klädde mig rätt bra väl?
*
KRAM MAMMA Z
*

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Read Full Post »

Bra dag

 

Vi har en bra dag idag.
Finvännen 7 mil ifrån mig tar sig tid och lust att mysa med mig och killarna.

Vi äter lunchen därifrån utsikten över vår stad är som vackrast på höjden.En utsikt som är mäktig. Vi åker vidare ut till skogen där tystnaden ersätts av skogens sus. Picknicken inkluderad med i packningen. Killarna badar i tjärnen. Vi vuxna plockar blåbär för glatta livet.
Ute stunderna fortsätter och vi beger oss till till den sjö som kommit att bli vår nya favorit. Badet känns snudd på välsignat. Så underbart skönt och varmt. Uppfriskande.

En dag att vara tacksam över. Hämta energi ifrån.
‘

 

Nybadade alla tre 🙂
*
KRAM MAMMA Z

( Tack för bilden på mig och killarna överst vännen )
*

 

 

Read Full Post »

Vikbolandet

.

Vikbolandet i dagarna tre. Hade hyrt stuga med egen brygga.
Junior fiskade och Sam rodde eka.
Miljöombyte. Bort från det som gör så ont inuti mestadels. Bort till det som ger energi. Input. Nya vyer av livet.
.

.
Resans höjdpunkt för Sam var Tropicariumet med dess reptiler. Främst giftormarna. Vackra djur har jag lärt mig. Även de stora arorna imponerade stort.
Vi såg utställningen om Harry Potter också ( I Norrköping ) som var häftig att ha sett. Efter att ha läst böckerna med killarna som små och sett alla filmer så hade även jag behållning av den.
( Fast den var i dyraste laget så nyttja ICA rabatten ni som ska dit. )

.

.
Tillbaka till verkligheten efter mysdagar med mamma och killarna. Jobbigt jobbigt redan nu och jag har ingen aning om hur denna sommar blir. Dagarna som skall slås ihjäl.

Sommaren kommer till oss på helt andra premisser i år.

Kram Mamma Z

Read Full Post »

Bryt

.
Vi for ifrån det som är så jävla jobbigt just nu. For till det som ger energi, ny input och nya vyer.
For till Herpes Choise i Uppsala, for 13 mil dit och 13 mil hem. Såg alla häftiga reptiler. Drömmande om vissa. Önskade om att få äga. I julklapp kanhända?

Åkte även till domkyrkan för att se Gustav Vasas grav. Intresset för Sveriges historia har funnits ett tag och Sam kan mer om Sveriges kungar än jag någonsin kunnat.
Att gå in i denna mäktiga byggnad som är 118 meter hög var bra imponerande. Vad man kunde på den tiden. Bygga alltså.
Och tänk om dessa väggar kunde tala.
.

Det blev en mycket bra dag och jag är SÅ tacksam att vi fick in ett välbehövligt bryt.
Tack fina mamma som roddade Junior på hemmaplan så att vi kom iväg.

Kram Mamma Z
‘

Read Full Post »

Tillfällig gäst

‘

Vi for iväg på Sams begäran. Till ormar och ödlor. Till det som fascinerar. Till det som intresset är så stort kring. Som han kan så mycket om.

Vi for till huvudstaden och ett rätt öde Skansen med mycket få djur ute ( Ändå ska de ta inträde, plus inträde till Akvriumet. 600 kr alltså)  Junior följde med men var inte övertygad om att resan skulle ge något i utbyte. Mormor följde med också och måste säga att resan blev mer än trivsam.
Sist vi fyra var iväg var nästan för två år sedan.Vågade inte drömma om att få uppleva dylikt igen. Faktiskt. Men se vad tid och mognad gör. Wow. Plus att vi jobbat så mycket kring Juniors panikångest. Fått bukt med det allra värsta bitarna.

Småprat i bilen. Skratt. Mil efter mil.
Stannade för en fika på ditresan. Ekolskrog. Vilket fint ställe. Och riktigt gott fika!
Stannade på hemresan och ett restaurang besök på Pizza Hut. Det som för andra är en normalitet blev till ett stort Halleluja moment för oss. Att vi fyra sitter runt ett bord bland andra, visserligen få gäster. Men vi vistas i ett sammanhang.
Det var överlag lite folk där vi rörde oss. Lågsesong. En Onsdag dessutom och det underlättade stort.

Men att vi kom ut, kom iväg. Den som inte lever våra liv har svårt att greppa detta. När livet blir så begränsat. Så minimalt med rörelsefrihet. Helt plötsligt befinner man sig på en spelplan som alla andra.
Men ändå.
Vi var som en tillfällig gäst för när besöket var fullbordat på Skansen akvariet. När goda råd getts av Skansens Jonas Wahlström själv till Sam om Smaragdboa ormar.

Ja då skulle vi hem fast vi gott och väl hunnit med ett äventyr till. Stockholm har ju massvis av upplevelser att servera!
Men är ändå mer än tacksam för denna rejäla utflykt. Tro inget annat.

Och Sam kom hem med nya drömmar om nya ormar att införskaffa sig.

‘

Kram Mamma Z
*

Read Full Post »

Kramarna med Carola

‘

Under 30 år har hon funnit invid min sida. Artisten Carola.

På ett eller annat sätt med det hon företagit sig. Det hon sjungit. Gett ut på skiva. På senare tid privatpersonen Carola då jag läser hennes blogg som ger mig så otroligt mycket just nu när det är tufft att leva detta livet. Hennes tankar om livet i stort som smått fast det är så olika liv vi lever.
Folk har sina starka åsikter om henne, men varför kan man inte få vara den man är utan att hela tiden bli ifrågasatt? Precis som det är kring våra barn många gånger.
” Var si eller så så att du passar in i normen normal så det blir bekvämt för oss andra.”

‘

‘

Nu åkte jag och finvännen Anette till Stockholm och Berwallhallen i fredags. Carola hade blivit inbjuden att sjunga där till symfoniorkestern och detta var min elfte konsert med henne.
Säger bara detta. Ingenting kan slå det här! Det var makalöst bra! Once in a lifetime upplevelse!
Urvalet av låtar. Arrangemanget till låtarna som gav de ett nytt liv. Ny tolkning. Jösses. Blev golvad flera gånger. Minnen som väcktes till liv då man satt med LP fodralet och textkonvolutet och lärde sig sångerna utan till som 13 åring.
Sånger som är så starkt förenade med kampen som jag har haft och har med mina killar. Texter som berör mitt liv. Min färd.
Min riktning mot okänt hav.

Jag är så tacksam att jag åkte. För detta var sannerligen en upprustning av mina endorfiner. Min kurator säger att man skall göra sånt man mår bra av. Och nu var det egentid De Lux. Något jag inte haft på mycket mycket länge i denna omfattning.

‘

‘
En härlig stjärna som bjussar på sig själv till fansen efter allt jubel och applåder. Signerar skivor. Bilder. Småpratar.
För många år sedan sålde jag ut stora delar av min Carola samling men behöll löpsedeln från 1983 som raritet. Fick den  signerad personligen och en liten pratstund med idolen jag har trots mina 43 år. Fick några bilder på oss ihop som vi körde självporträtts stuket på.
Goa fina C. Kramar som var äkta.
Goa fina Anette som följde med mig och vi hade lite projekt kring Kungen som vi klarade av med huvudpersonen för denna kväll. Men det återkommer jag till längre fram * Ler hemligt*

Vi tog oss ut till Grand Hotell Saltsjöbaden där vi skulle bo hela helgen. Detta makalöst vackra hotell. Och så mycket skratt och energi som flödade denna helg. Jösses.
All kreativitet som flödade. Så mycket som har med Kungen att göra.

Men det får ni läsa om i nästa blogginlägg.
‘

–
Finvännen och jag.
Så tacksam att hon kom in i mitt liv för bara ett år sedan.
Massor.
*
KRAM MAMMA Z
‘

Read Full Post »

Äntligen Mitt Eviga Blå ♥

‘

Äntligen. Finaste vännen på Upplandskusten visste vad jag behöver i min fas av återhämtning. Rekreation. Må bra stund.
Jag åkte de 18 milen.
Fick nybakad kladdkaka, en massa förtroliga samtal och skratt. Så välbehövligt. Så efterlängtat.
Hon visste om min eviga längtan efter det eviga blå. Havet med dess horisont. Hon tog mig med på en biltur. 40 minuter bort har hon havet. Öregrund. Så vackert. Jag drog nästan efter andan då synen åter mötte mig.

Behöver jag säga att min själ var i fullständigt lyckorus? Med picknick på klipporna. Vi tog med oss mat ifrån pizzerian i centrum ut.
Att få gå barfota på solvarma klippor.
Det jag längtat efter en hel sommar när jag suttit på min baksida vecka ut och vecka in.

‘
.

Finvännen var den av de jag lärde känna först då jag helt nykär flyttade till Upplandskusten. Jag och My Love hade då inte ens varit ihop ett halvår. Jag sade upp mitt jobb och sålde min lägenhet och drog.
Så många tyckte det var idioti av mig  förutom pappa ” Flytta och prova om det håller. Annars kommer jag med släpkärran och hämtar hem dig”.  Och det höll.
Vi har nu varit ett par i 18 år och överlevt mer stormar än vad som borde vara mänskligt i ett förhållande när livet blev som det blev för oss och kring våra barn.

Och tänk. Jag har haft finvännen nästan lika länge i mitt liv. Så tacksam för det. Vissa vänner försvann utmed resan med mina killar och de prövningar som förhållandet hade.

Ja det blev en helt underbar dag på många vis. Fick sällskap av hennes dotter med. Härligt när en tjej på 18 år vill följa med oss ”tanter” en heldag.

Tacksam för det som dagen igår gav.
Äntligen var det min tur att möta den syn jag nästan längtat ihjäl mig efter.

‘
‘
KRAM MAMMA Z

*

Read Full Post »

På tillfälligt besök i det normala livet

 

Gårdagen var en underlig dag.
Den var alldeles vanlig. Så som andra har det jämt. Normal. Vi var nästan som i chock jag och My Love. Shit. Var det så här det var?

Snälla mormor visste om hur mycket vi behövde komma hemifrån. Som ett par. Om än för en kort stund.
Vi gick ut och åt lunch. När det hände senast minns jag inte. Måste vara över ett år sedan. Vi hade tiden att göra ärenden på stan i lugn och ro utan att behöva stirra på klockan och jäkta. Märklig känsla.
Att vara som alla andra.

Frågade Junior om sjön. Att få svalka sig. Bada och ta en paus ifrån att bara vara hemma. Ta med kompisarna. Få sol på den bleka kroppen. Det slutar med att Sam och My Love också följer med. Att vi måste ta 2 bilar så att sällskapet får plats. Nu börjar det kännas riktigt konstigt. Att hela familjen åker till sjön. Att Sam badar och njuter av det. Att Junior utmanar sin ångest och har kompisarna med som stöd och sköld. Utifall att.
‘
Vi bara tittar på varandra och ruskar sakta på huvudet.

‘
Vacker solnedgång i vår lilla sjö och tomt

‘

Livet det normala fortsätter.
Vi grillar ute. Hela Ohana samlad, vilket är ovanligt att vi äter alla fyra invid samma bord och tid. Junior har börjat spela WOW med kompisarna och Sam hjälper snällt till och förklarar. WOW expert som han blivit genom år av spelande.

Vad var det där för dag?
Tacksamhetens dag visserligen, men så underlig. Allt det vi gjort under dagen är sådant som andra bara tar för givet att det skall vara. Vår vardag ser helt annorlunda ut kan jag lova. Vi blev så påminda om igår hur livet kan se ut, hur det borde se se ut, men som vi sedan länge glömt bort hur det är.
När sedan guldkornen glimmar till då njuter vi som få kan förstå. När vi nu har två barn med speciella behov och fungerar långt ifrån alla givna ramar. Sedan när allt bara klaffar. Att mamma kunde komma och vara här.

Halleluja moment. För den som inte varit här kan inte förstå det.

Idag fick jag med mig båda killarna igen. Juniors bästa vän med. De badade och badade . Jag hade glömt hur länge man kunde få stanna kvar vid den sjö.

En del av det som en gång var vårt blev det idag igen.

‘

‘

‘
Denna bild tog jag idag på killarna och lade ut på min Instagramsida
Ni blir fler och fler som hänger på där jag bildtwittrar.
Som en slags mindfulness. En form av terapi. Som kanske kan vara till glädje för er andra.

Kram mamma Z

*

Read Full Post »

Halleluja moment

‘

Hela kroppen blir lite som i chock.  Just nu får jag känna på livet det normala. Det som alla andra har utan att reflektera över det. I dags läget har jag två barn som går i skolan igen. Just nu. Precis idag. Och det känns så underligt. För det brukar inte vara så. Och både jag och My Love känner att det är lite av ett Halleluja moment.

Sam har haft sin tid att landa i allt. Att han själv lärde känna sina begränsningar om vad som inte funkade med skolan.Han ville så gärna men kände att det inte gick. Nu har han accepterat att det är så. Landat i det mjukt och stilla. En process som jag är övertygad om inte går att skynda på. Han vill ha en utbildning men har ingen aning om hur den skall se ut eller vad den behöver leda till.
Men när pedagogen kom som hade honom i hemundervisningen hela sjuan, gick det bra. Han lät henne komma in på rummet och stanna kvar och prata skola. Nosa lite på framtiden.
I går kom samma pedagog igen och hade nu med sig Lisa (fingerat namn ) ytterligare en pedagog. En yngre tjej som läser om barn som mina. Som vi tror kan knyta an med honom och att det ena kommer att  ge det andra.
Tanken är att de här två pedagogerna skall turas om och komma till en början tis, ons och torsdag.

Jag trodde aldrig att han skulle så lättvindigt släppa in Lisa. Än mindre prata med henne. Men det gjorde han. Visserligen fåordig, men vad gör väl det. Förra året satt han under en filt och vägrade svara när skolan försökte introducera en ny pedagog vid den här tiden.

‘

‘

Gårdagens framsteg hos båda mina killar resulterade i detta inlägg på vår Kung

‘

Junior då? Jag tror banne mig att den medicin han nu ätit i snart en månad börjar göra verkan. En kombination också av förra veckans ”vila” ifrån skolan. Kanske behövde han det? Åter hämtningen för att orka ta nya tag och tuffa på? Samtidigt som han känner skolans stöd i nuläget. Att de greppar och förstår. Är hjälpsamma när han väl är på plats. Att det inte kommer några moralkakor om allmän skolplikt och” att det är väl bara att komma det, hur svårt kan det vara” 
Ingen av klasskamraterna gör något väsen av det heller. De vet att han har det tufft, men inte på vilka premisser.
Nu gick han hela långa tisdagen till klockan tre. Igår till två. Idag skall de vara borta på studiebesök hela dagen och han ville följa med.

Tänker på livets kontraster. Hur fort det kan vända. Och vända tillbaka igen. Hur viktigt det är att våra barn känner trygghet. Att de blir förstådda. Bemötta på den nivå där de befinner sig. Att vi inte pressar in dem i en mall som inte passar. Inte skyndar på.

Tänker på okunskapen som bara för några månader lät mig veta att om Sam bara flyttade till en annan familj så skulle han ta sig till skolan.
My oh My.
Det finns massvis att lära detta trångsynta och okunniga samhälle på sina ställen. Nu är inte alla så, men att det finns överlag, ja det får inte förekomma.

‘

KRAMEN MAMMA Z

*

Read Full Post »

Felet låg aldrig hos oss

‘

Om alla kring våra barn och ungdomar som inte går i skolan hade den uppbackning och förståelse för deras problematik såsom Sams underbara läkare har. vilken önskedröm. Snudd på utopi.
Jag är så ödmjuk för läkarens klarsynta sätt. Det objektiva. När han höll i nätverksmötet igår så var förståelsen nästintill densamma hos de närvarande. Somliga hade fått backa i sina synpunkter om vad som var det bästa för Sam. Omvärderat sig. Att flytta på detta barn till en annan familj för att de skulle ha fastare ramar än vi. Att det var det som var felet. Inte en antydan om det längre. Inte en viskning.

Läkaren förklarade mycket bra. Förtydligare. Förenklade. Påvisade hur Sam fungerar. Hur hans diagnoser gör det. Varför stegen till skolan inte går att ta. Och vad vi kan göra, vi som finns runt om honom.

Vi måste möta honom på hans nivå. Där han befinner sig. Det som intresserar honom. Vi kan inte tvinga på en modell som passar de flesta av eleverna. Vi måste se utanför skolans givna ramar. Utanför systemet. Vad är Sam intresserad av? Vad går att ta vara på? Utveckla? Först där kan skolan möta honom och han köper det förhoppningsvis först då.
När lärandet gör nytta för honom.

‘

 

‘

Bara Sam får de verktyg han behöver. Så kan han lyckas stort. Läkaren är helt övertygad. Fast det blir att ske på Sams premisser. Inte tvärt om.
” Vi måste möta individen på den nivå den är, inte försöka förmå den att möta oss där vi befinner oss”

Vi fick beröm där vi satt. Stor klapp på axeln av Sams läkare. Där han sannerligen poängterade att det var tack vare oss föräldrar som Sam mådde så bra, trotts att han ”bara” är hemma. Att vi gjort ett enormt bra jobb med honom. Och att det var hemma hos oss han skulle fortsätta vara. 1-0 till oss. Faktiskt. Efter alla helvetes veckor och månader av vånda. Oro. Misstänksamhet mot allt och alla. Att det var hos oss felet låg. Nej.

Felet ligger i det som kallas normer. Det som anses vara normalt. Hur vissa individer faktiskt inte passar in där. Och det sker o human hantering kring det på sina ställen. Vi föräldrar håller i oss lika hårt som de som förliste på Titanic gjorde invid relingen. Vi försvarar oss och våra barn. Varför? Varför måste vi göra det när det är så uppenbart. Så solklart att så mycket beror på fel uppbackning och förståelse ifrån skolan ifrån början. Att så mycket blev fel utmed vägen. Att eleverna tillslut blir hemma.

‘

‘

När mötet är slut. När kartan är lagd. När ingen längre tittar på oss med anklagande ögon. Då berättar jag om Kung Över Livet. Vad vi dragit igång, vi föräldrar som vet hur det är när samhället inte förstår varken vår sits eller våra barn. Att jag för en vecka sedan pratade med Sveriges ledande barnforskare på hjärnan om barn som våra. Att det saknas kunskap än om dem. Och när kunskap saknas så kan det gå så snett som det gjorde för Sam.
Jag sticker åt dem varsin broschyr om KÖL. Nu får de tycka vad de vill om det.
Och jag känner mig så stolt över den resa jag gjort med Sam. Det jag gjort för denna fina kille. Allt och lite till. Och nu har min frustration över hans sits genererat i något som kan bli större än jag anar kanhända.

Sam kommer att få prova hem undervisning igen. Mycket kvarstår än att rodda. Förbereda. Inse att det behövs massvis med tålamod. Han har varit utan undervisning i snart ett år. Klart att det inte går som önskat först kanhända. Eller också blir det bara bra ifrån start.

Livet ja. Livet som är så övermäktigt mellan varven.
Men fasiken att vi idag står här som segrare efter allt.

‘

Mamma Z

*

Read Full Post »

Så stolt så stolt

 

 

Julen är här på Ohana Maison. Granen klädd. Tomtarna står på samma ställen de alltid får stå även fast de minskat radikalt i antal.

Idag tar jag och Junior tåget in till Mälarstaden. Checkar in på 4 stjärnigt hotell. Går och myser i julpyntad stad. Fikar. Äter gott på restaurang med kristall kronor i taket. Skall se ” Berättelsen om PI” på bio. En hyllad och kritikerrosad film som jag tror passar oss båda. Hotellmys där vi bäddar ner oss i nymanglade lakan, äter godis och ser på tv.

Klart han är värd detta. Mina sparpengar ryker ännu en gång. Men de får de göra. Han är värd varenda krona så som han har kämpat på denna höst termin i skolan. Sådant som för andra bara sker med en självklarhet för andra elever. Men så många dagar har varit en kamp för att orka ta sig dit. Motivera sig. Genomföra den. Han har åkt hur många Vasalopp som helst denna termin utan valla men ändå, faktiskt, kommit i mål med godkända betyg. Alla utom slöjden därför han inte gått på sy slöjden (?)
Är så stolt över honom!

Sam har gjort sina framsteg han med under denna hösten, men som inte är mätbara i skolans värld. Klart jag hade velat ha honom med på hotellmys, men han ville inte. Kanske blir det när han blir äldre och vi besöker något som han verkligen vill göra själv?

‘

❤

‘

Jag fick en personlig inbjudan av generalsekreteraren hos Hjärnfonden i veckan som gått. I egenskap av ordförande för Kung Över Livet. Så  STOLT STOLT så det bara visslar om det. I februari skall jag bege mig till Slottsbacken i Stockholm och Kungliga Myntkabinettet för en helkväll som handlar om det jag brinner så för. Som mina andra fina i Kung Över Livet också gör. Det blir föreläsningar av ”eliten” inom hjärnforskning på barn hjärnan och senare mingel med dem och så många andra betydande personer för våra barns framtid.

Det som är så hedrande i detta är att Hjärnfonden ser vad vi hittills gjort, om än i liten skala nu till en början. Men de ser potentialen med vad vi kommer att göra ❤ De tror på oss! Vilken underbar julklapp!

.

Tacksam idag. Väldigt.
KRAM MAMMA Z

‘

Read Full Post »