Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Bloggen Meus Ohana’ Category

20140706-104453.jpg

.

En vän från förr ringer. Som jag inte pratat med på många år. Läser in ett meddelande på svararen.
”Shit. Jag hade ingen aning om vilket tufft liv ni fick”

Hur han hittat hit till bloggen vet jag inte men läst hade han gjort. Greppat. Och jag ska ringa tillbaka. Men det ger mig en reflektion på livet det annorlunda man fick. Det extrema. Vad det inneburit. Vilket pris man fått betala. Utstått förluster. Fått erfarenheter den hårda vägen. Och hur barnen mått genom tid. Hur andra reagerar på det som är vår vardag.

Det här är för er som inget visste. Den korta berättelsen.
.

20140706-105340.jpg
.
Sam fyller 16 och Junior 14 i November.Älskade ungar som fått utstå omgivningens okunskap tusentalet gånger. Som inte greppade deras diagnoser adhd och Asperger fullt ut. Eller inte alls.

I skolan fick de höra att de var lata och omöjliga att ha att göra med. Bråkiga. Besvärliga. Ouppmärksamma. De kunde bara de skärpte sig. Blev portade från lektioner.
Självförtroendet som svek. Livet som överlag var tufft.
När allt blev för mycket och ljuset i tunneln försvann ville Junior inte längre leva i klass fem. Självmord stod högst på agendan i flera månader.
Sam har önskat detsamma men var ännu yngre. Minns hur han knöt lakanet runt halsen och bad mig dra åt. Han orkade inte med livet och alla dess krav och okunskap. Hans känsla av att komma från en annan planet.
Att framtiden och livet inte tillhörde honom.

Sam blev sjuk av skolan. Pallade inte med kraven. Stressen och pressen. Blev utbränd i klass sex. Hemma från skolan och kom aldrig tillbaka. Vi fick presenterat för oss att han skulle familjehemsplaceras. Det var vårt fel att han inte kom till skolan. Värsta tiden i mitt liv. Att myndigheterna skulle ta den vi älskade mest ifrån oss. För att de inte förstod sig på diagnoserna.
Junior fick depression och panikångest. Allt för liten för sånt skit.
Vi rådde bot och bättring på alltsammans. Tack och lov. Det krävdes en rejäl insats från många håll. Främst ifrån oss. Mig. Mamman.

Vi har fått kämpa och skrika oss hesa. Kräva deras rätt i skolan. Kräva att andra ska förstå. Kämpat för att få vardagen överlag att fungera hemma. När det mesta skulle/ska anpassas efter svårigheterna. Vad som är genomförbart eller inte och på vilket vis. När varje handling skall tänkas igenom. När det spontana fått ge vika.
Vi har blivit ifrågasatta.Granskade under lupp. Utstått skitsnack. Utpekade.

Vi har lärt oss att stå tillbaka våra egna behov och önskemål. Lärt oss att se glädjen i det lilla. Lärt oss att se världen med andra ögon. Annat perspektiv. Finna lösningar tio gånger om dagen. Minst.
Många gånger har det berikat. Överraskat mig. Jag har fått sett delar utav världen jag inte reflekterade över tidigare.

Vänner som försvann. Nya som kom. De som levde liknande liv. Kämpade för samma sak. Vänner som stannade kvar.
Förhållandet som prövades hårt. Fick oss på drift. Ut på stormigt hav där vi befinner oss stundtals än. Vilsna.

Hälsan som tog stryk. Där blåljusen kom för tre år sedan då både jag och larmoperatören blev ängsliga för mitt skenande hjärta.
Stressutlöst de Lux. Nu har jag haft diagnosen utbränd i omgångar. Den senaste fick jag för ett år sedan och är sjukskriven på halvtid för det.

20140706-111903.jpg

.
Jag skulle inte vilja vara utan mina barn. Har aldrig tänkt tanken.
Men hälften av alla de prövningar vi fick hade räckt. Hälften av deras smärta likaså. Där tar min kamp vid i Kung Över Livet ( Läs mer om den HÄR ). Föreningen som arrangerade en insamingsgala till forskningen hos Hjärnfonden. Vi måste veta mer om barn som mina. Sprida befintlig kunskap. Och att vara en del i samhällsförändringen känns stort.

Ett axplock. Fragment ur ett liv som mamma.
Kanske greppar ni en liten del av det som kom att bli mitt liv?

Kram Mamma Z
*

Read Full Post »

funphotobox161123cpbgdo

.

Junior min Junior. Kloker.
Du som gör livet så mycket lättare för Sam med att kompromissa och backa. Som suckar högt av besvikelse många gånger då vi alla måste backa. Bara för att överleva dagen. Stunden. Slippa timmar av utbrott. Slippa spåren av blåmärken.

Nu tonar sig molnen över lillebror och vi misstänker att alla år av att alltid stå åt sidan så kommer nu utbrotten från hans sida i stor skala. Han orkar inte backa mer. Vara följsam. Vara timid.
Nu vill han visa sin ståndpunkt, sin åsikt och att hans vilja skall vara likvärdig Sams.

Sam gjorde en fuling på lillebror. Junior protesterade så klart. Både en, två och sjutton gånger.
– Nej Sam, gör inte så.
Fulheterna pågick ändå och Junior lackade ur totalt tillslut. Gick till attack. Det mest förbjudna. Fick tag i Sams blonda kalufs.
F5 :an kom utan att förvarna oss om den.
Sam fick tokspel på Junior och vrålade en massa fula ord. Hade vi inte gått emellan vet jag inte hur många blåmärken det slutat med.
Junior  får värsta adhd utbrottet då vi tillrättavisade med att man inte får ge sig på någon handgripligt oavsett hur arg man är på vederbörande.
Junior låter precis som sin storebror. Så fula ord som kommer ur den lilla munnen.

Det är som ett vulkanutbrott. Så mycket känslor som stängts inne under alla år och han börjar vara så medveten om hans sits, att den är så olik alla andra barn. Att han är urless på den.
Vi ringde mamma. Sam fick komma och sova kvar där. Allt för att skilja bröderna åt om än så bara för en kväll.”

Detta skrev jag för 5 år sedan på bloggen.
Innan vi visste att även Junior hade dubbeldiagnos. När vi trodde så mycket. Handlade därefter som blev så fel.
Tänk så mycket som Junior fick hålla ihop med sina egna svårigheter för att få det att fungera för Sam. För att slippa världskrigen.Klumpen i magen. Bråken. Tårarna.
Tre år senare kunde han inte längre hålla ihop när skolan rasade som ett korthus. När bägaren blev för full. När livet blev bara för mycket. När han låg där i tusen bitar.

Tom på liv.

Det gör det för ont att se tillbaka. Ändå. Ta lärdom av det. Våga erkänna och verkligen göra det.
Kanske någon av er läsare känner igen sig. Kanske ni kan se tecknen som vi missade.
För att vi trodde så fel.

20130925-203723.jpg

 

 

KRAM MAMMA Z
*

Read Full Post »

20140602-000205.jpg

.

Denna blogg kom till då det inte fanns facebook. Inga mötesforum föräldrar emellan när man lever ett liv som vårt. Gillasidor som berättade om diagnoser adhd och asperger. När man var kunskapstörstig. När man kände sig ensammast på jorden.
Bloggarna började komma upp som svampar ur jorden för sju år sedan. Vi bloggande föräldrar letade upp varandra och såg ibland sin egna spegelbild i det som andra skrev om.
Andra som tampades med liknande saker. Samma bekymmer. Samma frustration. Lärdommar att ta in. Att förvalta väl.

Mycket har hänt sedan 2007 då jag började skriva här på bloggen. Jag vet inte om bloggen fyller någon större funktion längre då flödet av information om liv som mitt finns tillgänglig överallt. Eller gör det det? Så öppet och naket som jag beskriver det.
Jag vet inte. Det kan bara ni läsare svara mig på. Ni fantastiska som pendlar mellan 150-400 läsare om dagen. Ibland når jag ut till fler om inlägget berör och länkas vidare.

Killarna är så stora nu. 15 och 13 år. Skall jag fortsätta att berätta om dem och de svårigheter diagnoserna för med sig? Även när det går bra såklart. Myrstegen som går till det bättre.
Det var skillnad när de var mindre, då de var 9 och 7 år, eller var det inte det?
På den tiden hade jag ett annat berättarspråk än nu. Berättade kanske mer i detalj än vad jag tillåter mig göra nu.

Frågan är.
Gör jag skillnad med det jag skriver? Gör det skillnad för er? Eländes elände mestadels.
Berikar jag omvärlden med det jag berättar nu? Finns det något att ta lärdom av?
Skall jag focusera mer på det som har varit och vad jag lärde mig av det, så att ni kan göra detsamma?

Skall bloggen vara kvar och vad ger det er att läsa?
Ställer det som en fråga och jag skulle uppskatta stort om ni svarar nedan. Det känns som om jag tuggar om så mycket. Att jag som fastnat i seg tjära och har svårt att ta mig loss.
Skall jag hitta en annan plattform med mitt berättande? För att nå ut ?

Kommentera gärna personligen i kommentarsfältet. Det betyder stort om ni svarar.

KRAMEN MAMMA Z

 

Read Full Post »

annsophie07

.

Jahapp. Så var man med i media igen.
Jag bjuder på det. På vår historia. Allt för att öppna upp detta samhälle stundom är så fyrkantigt. Tacksam att media VILL berätta om det.

Ni hittar reportaget här
O
m ni vill får ni gärna länka det vidare. Allt för att sprida kunskapen om barn som mina. För att påvisa vad som händer när kampen blir för långdragen. För att sprida det vi drog igång med Kung Över Livet.

KRAM MAMMA Z

Read Full Post »


Digital StillCamera

Välkomna hit alla nya som är nyfiken på mitt blogg. På livet det annorlunda.
Idag vet jag att ett tidningsreportage går ut till över en halv miljon läsare om mig. Mitt liv. Min kamp för mina barn. Om Kung Över Livet, föreningen som vi drog igång några mammor och som skall ha vår stora gala nu på måndag.

Jag har skrivit bra länge här, snart 6 år och mycket har hänt både på gott och ont. Många lärdomar, många fall. Både hos mig och mina barn.

Ofta är jag öppen om vårt liv.
Öppen just för att andra skall dra lärdom av våra upplevelser. Öppen så att andra förstår vad livet som mamma till barn med adhd/asperger innebär och kostar på.
Öppen så att andra kan lära sig om barn som mina. Öppen så att nödvändiga förändringar kan komma till. För de behövs i massor. Det märker ni av att läsa här dessvärre. Ibland tror ni att jag ljuger när sanningen blottas.

Hoppas denna blogg kan ge er något att läsa! Och att ni mina gamla läsare fortsätter att följa mitt liv.

gala1


Vi har biljetter kvar till galan som jag jättegärna gör reklam för så vi får utsålt.
Vi gör det för varenda unge!! Ni köper dem HÄR

 

KRAM MAMMA Z

Read Full Post »

20140304-231056.jpg

.
Nu är det graderat. Utstuderat. Vad det är jag fått därför att livet gått för hårt åt. Det har varit stormbyar jag inte kunnat söka skydd ifrån. Kampen för mina barn fick sitt pris till slut. Livet där jag dränerades mer på energi än fick.

Jag talar högt om det. Mina 2 ½ diagnoser. Skäms inte ett dugg. Varför skulle jag? Mer än tycker det är fördärvligt att jag främst hamnade här därför att samhället är dåligt rustat att ta hand om barn som mina. För dåligt påläst. Att hjälpa mig. Nej det har snarare motverkat mig.
Jag blev sjuk. Tömd på livets låga. Det gick så långt att jag tidvis inte hade lust att leva. Men det har vänt men satan att det kommer att ta tid att läka.

Och jag kommer inte att bli den samma som förr. Sjukdomen får mig att inse en hel del. Sålla bort det som går. Se det lilla lilla som kan göra mig lycklig om så för ett andetag.
Omvärdera mig själv en hel del. Inte nedvärdera såsom stressen tillåtit mig göra. Ju mindre jag kunnat prestera och hanterat desto mer värdelös har jag känt mig. Stundtals urusel och sög på allt. Gjort saker halvhjärtat. Inte allt, men mycket och det kan räcka för att bryta nacken och självkänslan.

Nu då? Nu när expertisen är inkopplad. Stress teamet. De som kan det här. De som förstår och har en karta att ge mig så att jag hittar vägen tillbaka till hälsa. Den långa vägen där inga genvägar finns. Där det inte går att lifta utan att jag måste ta steg för steg och göra mycket arbete själv. Jodå, EPM som de heter, kommer att hjälpa mig med det allra jobbigaste nu och det är min panikångest som kom lika fel som Putin kommer in i Ukraina just nu.
Sedan skall jag studera mindfullness på egen hand och utöva det plus så mycket jag fick med mig i bagaget ifrån den 3 veckor långa ”stress kursen” jag fick gå i höstas. Dessutom väntar en längre sjukskrivning på halvtid verkar det som. Jodå. en gedigen handlingsplan finns.

20140304-235041.jpg    Nyttig lunch idag med vegetarisk macka. Himmelskt god!
Och själavårdande litteratur att läsa!

Tänk att det tog 4 år att få rätt hjälp. När jag blivit utredd så mycket som det bara går på ett hjärta. När man inte nystade vidare utan bad mig ta en Alvedon när det gjorde som ondast i hjärtat. Inte tänkte varför det gjorde ont och krampade och hur den stress känslan kunde utebli.

Fick träffa en massa stafett läkare genom tid. Alla med olika läror. Som inte ens visste vad adhd på ett barn innebar att ha.
”Adhd vad är det” eller ” kan du inte byta liv då får du byta jobb. Jag kan då inte sjukskriva dig om du har ett stressigt jobb och du vägrar byta”
En annan läkare skickade med mig Nitro spray att ta när kärlkrampen den stressutlösta blev som värst. Inte ett ord om behandling att motverka stress. Att förgöra den innan den hann förgöra mig.

Det var den underbara akutläkaren som tjänstgjorde i Köping i sommars natt som väckte liv i mig. Vad som höll på att hända. Hur nära branten jag började att vara.
Nej, ambulansfärden var bra att jag tog in, sade han. 112 ska man slå när man tror att man håller på att dö. Innan man kan avfärda det falska alarmet. Men stress på sikt KAN verkligen vara orsaken till en allt för tidig död. Och då kanske man inte hinner ringa 112 ens.

Hur vill jag ha det, frågade han mig med vänliga bruna ögon.
Ja. Hur fan vill jag ha det?

20140304-234126.jpg

Vi kör en #selfie jag och katterna 🙂
Tack för att ni läser och följder den brokiga väg som blev min.

KRAM MAMMA Z
*

Read Full Post »

20131024-230313.jpg

En mamma skriver till mig.
Om hon inte vetat om oss, mina killar via bloggen hade hon aldrig stridit såsom hon nu gjorde med skolan och haveriet kring sitt barn.
Det var katastrofläge. Ett barn som slutat tro på sig själv. På livet och bara ville dö.
Med oss i bakhuvet och vart det kan leda till väldigt fort så stod hon på sig. Krigade. Gav sig inte. Var med barnet i skolan i flera veckor tills det fanns en fungerande resurs tillsatt och förmått skolan att förstå problemet och att tänka nytt.

Om jag inte skrivit så öppet om oss. Hur kan då omvärlden få veta vad som händer när vi inte förstår i tid och gör rätt? Hur kan man då  förmå andra att dra lärdom av vår tråkiga erfarenhet. Förhindra ännu ett förfall av ett barn.

Jag har fått mycket pisk av att jag är så öppen här på bloggen. Några som vänt mig ryggen just därför att jag blir för mycket. Pratar för öppet och vitt. Blir en dramaqueen som gärna målar tillvaron i dystra färger. Målar min värld för stor och väl synlig. Blottar mina barn.
Lägg därtill allt ”skryt” om kungen.

Idag fick jag kvittot på ännu en gång att det jag skriver gör skillnad där ute.
Tacksam och så glad för detta barn som går med lätta steg till skolan igen.

Vet att ni är fler som då och då berättar för mig vad denna blogg ger er.
Det är för er skull jag fortsätter skriva delvis.

20131024-230337.jpg.

KRAM 
MAMMA
Z

Read Full Post »

20130920-184952.jpg

Lyssna och lära. Skapa kontakter. Bli inspirerad. Peppad. Känna hur rätt energi flödar.
Det jag bitvis får höra på Söders höjder där utsikten är makalöst vacker får mig stundtals att vilja gråta. Rapporten Focus 12 ( finns här att läsa ) påtalar den verklighet jag lever i. Ni finns den på papper. Ingår i ett stapeldiagram.
Tillgänglig för beslutsfattare för att ta rätt beslut. Om de bara läser rapporten. Analyserar den. Frågar skolinspektionen om vart de brister som mest.

14.45 har jag tio minuter till förfogande i egenskap av ordförande för den förening jag och några mammor drog igång. Prata offentligt, något jag inte är bekväm med än att göra. Men det är bara träning och träning som gäller. För prata lär jag göra. Vill jag göra. Hoppas att några av konferensdeltagarna fick med sig lite av det jag sade iallafall.
Stolt att jag mäktade med det fast stressymptomen gjorde allt för att distrahera mig men jag kämpade på och vann över dem!

1-0 till mig!

20130922-100515.jpg

Det är rätt häftigt när jag nu ser min delaktighet i den förändring som måste komma till.

Den förändring jag bidragit till rektorer som har med mina barn att göra. Att man börjar någonstans.
Den förändring jag gör varje gång jag skriver här på bloggen om mitt liv. Om mina barn och deras fall när vi inte gjorde rätt i tid. Inte förstod bättre. När vi nu gör rätt och kan påvisa det för andra.
Den förändring som Kungen är en del av och då är vi bara i början av allt med den. Ingen kan sia om vad det betyder, bara ana.Och det är stort.
Som Camilla på Ungdomsstyrelsen presenterade mig  med liknande fras” Det är inte ofta man får vara först med att presentera något som kan bli stort, men kom ihåg att det var här vi gjorde det”

Avslutningsvis vill jag bara uppmuntra er med att skriva kommentarer!
Att det blir en dialog istället för monolog här på bloggen! Ni är allt mellan 200-500 om dagen så VISA er !!

Ni har säkert massvis att berätta om ni med! Tycka. Reflektera.

IMG_3201[1]
 KRAM MAMMA Z
*

Read Full Post »

IMG_9421[1]
Den här vyn möter mig idag därifrån jag sitter i hängstolen under äppelträdet. Och jag sitter där länge. Timtal med en bok som är lagom tidsfördrivande. Junior är nöjd inne vid datorn och Sam likaså. Ingen av dem kräver min närvaro eller uppmärksamhet. Så ovanligt. Annars kan det vara fem saker på en timme som jag behövs till.

Filur hoppar upp i min famn. Spinner. Somnar. För en stund så verkar allt vara så normalt i denna familjen annorlunda. Jag lever som ”alla andra”. My Love lägger sig i hängmattan och lyssnar på P1 sommarprat. Han är lika konfunderad han. Att båda kunde bara vara.

Igår hade jag finfrämmande. En pappa som jag lärde känna via denna blogg. Som också hade en grabb som Sam som inte gick till skolan. Som hade sina funderingar, så småningom om erfarenheter och vi bollade mycket en tid. Nu hörs vi av i andra sammanhang, bla i den grupp jag drog igång på facebook för oss som har barn som är hemma helt eller delvis ifrån skolan
( Ni som behöver vara med i den hittar den Här )
Efter 2½ år av kontakt så sågs vi, då vi annars bor 50 mil emellan. Men semestertrippar kan göra att folk åker förbi vår lilla stad 🙂 Ett härligt möte med massor av igenkänningar och inspiration hur de löst saker kring sin grabb.


IMG_9429[1]

Förutom det fina besöket ifrån Sveriges vackraste sida i väst så var det en tung dag då Junior mår som han gör.
My Love ville muntra upp mig lite och hyrde hem ” En oväntad Vänskap” och jag måste säga det att jösses vilken feelgood film det var. Helt i min smak. Kommer nog att ta tid innan jag ser en sådan härlig film igen. Som vi skrattade gott åt den! Samtidigt som den var väldigt vackert gjord.
Filmtittande fortsatte även idag då jag är sjukskriven än och My Love har semester.
Filmkvällar är annars lika sällsynta som det blir solförmörkelse då vi sällan är lediga ihop en kväll.

Ikväll blev det den Oscarsbelönade ”Searching for SugarMan” En mycket sevärd film det också på ett helt annat sätt. Och vi fick vi ny musik till Spotify listan via denna talang som inte fick sitt förtjänade genombrott. Härlig musik som faktiskt föll oss båda i smaken!

Skönt med en ”bra dag” idag för det behövdes för att ladda om efter urladdningen igår.

IMG_9418[1]Kram Mamma Z
( och Filur när vi sitter under äppelträdet idag )

*

 

 

 

Read Full Post »

544257_485334098199755_1735065123_n

.

Till och från känner jag av priset av min öppenhet här. Vilka konsekvenser det får. Vilka som backar ifrån mig. Mitt driv i Kung Över Livet. Att jag pratar så öppet om det.
Det kan uppfattas som skryt. Att ”ja ja nu är hon framme och ska visa upp sig igen och hänga ut sina barn till allmän beskådan”.

Men om ingen vågar berätta, om vi förblir tysta. Hur skall folk få veta hur våra barn mår när vi lever i ett samhälle som långt ifrån många gånger förstår sig på dem? Ger dem rätt hjälpmedel så att de kan ta sig fram i livet?
Folk som läser/läst min blogg genom tid har lärt sig massvis om barn som mina. Fått bättre förståelse. Och kan jag bara öppna upp en liten del av världen genom att låta dem titta in till oss, så då gör jag det.

Jag kan omöjligt frälsa världen ensam. Vi gör det tillsammans på olika vis och vägar. Men ändå får jag betala ett högre pris för det.

På min facebook sida har en mamma lagt upp en bild, den ni ser ovan. Och den bara värmer min själ. Stärker sprickorna av självförtroendet som får sig sina stötar till och från. Den ger mig en rejäl puff framåt. Att fortsätta att gå den väg jag har valt. Den öppenhjärtiga. När jag framstår som en linlus överallt där jag får chansen. Tv, radio och tidningar.
Ja, det är jag som syns, men det är livet med dessa diagnoser jag vill framhäva i ljuset det offentliga. Inte jag. Mamma Z.

Tack fina M för det kloka citatet av en mycket klok herre dessutom! Skall icke att glömma mina fina mammor i styrelsen för Kung Över Livet heller som finns där , peppar och stöttar mig till 110% när jag blir allt för eftertänksam.

.
IMG_6454[1]

Idag hittar jag tidningen i tidningsstället inne på Coop. Den som gjorde en intervju med mig för lite sedan. Månadsmagasinet HÄLSA. En hel sida får denna blogg, Meus Ohana ( oj oj är hon nu med i media igen ) Blir så glad att de tyckte att den var värd att nämnas och skrivas om. Och artikeln blev jättebra, känner mig nöjd och kan stå för varenda ord i den.
så den finns att köpa ute i butik nu för den som vill läsa om mig och några fler som bloggar och vad det ger oss!

Tja.
Så då stundar påsken. Firandet av livet. Återfödelsen. Allt som varit dött väcks till liv igen.

Här skall jag och My Love jobba om varandra. Som vanligt. Vilket innebär att vi detta år inte ens kan bjuda hem någon. Men jag gör lite påskfint ändå för killarnas skull. Lite fjädrar i björkriset. Ställer fram någon kyckling som killarna gjorde på fritids på en duk med rätta påsktemat. På sin höjd blir det lite kokta ägg också.

Lämna gärna en kommentar. Sakar era reflektioner och tankar fortfarande.
Hur tänker ni kring det jag skriver? Berättar? Eller har ni egna erfarenheter att berätta utifrån det jag nämner? Har ni frågor och funderingar kring livet med Ohana?

Eller titta bara in och säg Glad Påsk 🙂

IMG_6013[1]KRAMEN MAMMA Z

Read Full Post »

IMG_6070[1]

Det blev tufft.
Ångesten kom. Hur jag än förmanade. Peppade. Hejade. Stödje. Hjälpte han att tänka i nästa steg så gick det bara inte. Inte där och då.

Han kom inte iväg till skolan igår. Han ogillar livet just nu. Vardagarna. De som han trots allt måste lära sig hantera. För det är ju de som är livet. Oftast. Vi kan inte fly ifrån det. Vi måste lära oss att hantera det. Så även han.
Det blir en mysstund med Diablo i soffan. Ett bra snack och jag fick det förklarat för mig så jag verkligen begrep hur han har det.

– Mamma, jag vet hur mycket du hatar höga höjder. Att du aldrig skulle gå upp i tians hopptorn. Tänk om jag skulle tvinga dig att gå upp dit och hoppa. Så som du skulle må då, så mår jag idag. Det går inte att förklara på något annat vis.

Klockren beskrivning och kommer att be skolan registrera gårdagens frånvaro som ren sjukdag. För när det onda sitter i själen. Visst sjutton är det en sjukdom då och inte ren lathet av att han inte går? Att jag inte är den där slapphänta mamman?
Hade bra samtal med bup och jag hoppas det går att hjälpa Junior med behovs medicin nu när det är som jobbigast. Bara för att övervinna det som är tufft. För de i skolan gör sannerligen allt rätt med honom just nu.
Så tacksam för det så det finns inte.

IMG_6068[1]

Solen sken underbart. Junior ville att vi premiär grillade ute. Varm korv med bröd. Klokt beslut för vi fick en riktig mys stund därute.
När kaffet sedan var uppdrucket gick jag in med rosiga kinder och fick ett av det två telefonsamtal  jag väntat på. Det blev ett mycket givande samtal. Från SVT.
Blir så ödmjuk inför det. Samtidigt så får jag mig en rejäl funderare.

I denna blogg skriver jag skapligt mycket för att påtala vår verklighet. Om vad som hänt och händer. Jag är officiell numera med både namn och bild. Men inte mina barn. Jag skriver inte ut vart i landet vi bor heller.
När tv kommer. Då blir det en hel annan sak. Officiellt om ni förstår hur jag menar. Och just nu är jag inte kritisk till  killarnas skola.
Jag har massor av åsikter kring det som var. Till varför det blev som det blev.
Och hur skolans upplägg är generellt i detta land .Alla besparingar. All okunskap. Hur vi föräldrar får försvara oss. Försvara våra barn. Bli utsatta för hot om att barnen skall tas ifrån oss och bo någon annanstans. Vi går på knäna. Både vi och våra barn.

Denna programserie skall belysa barn som mina i skolan. Hur utebliven hjälp stjälper dessa unga. Mosar sönder dem lika lätt som vi slår ihjäl en sommarmygga. Smack!
Jag skall fundera ett litet tag till hur vi gör. Resonera med My Love. Jag vill medverka hundra gånger om, men måste verkligen tänka till nu. Har fullt förtroende för reporten som var så himmelens ödmjuk, men måste tänka två varv till.
Junior tycker det är helt okej att prata lite om sina tankar kring skolan. Sam begriper inte varför tv skall hit, för det är ju som det är. Men han låter dem göra det bara han slipper prata. * Ler*

Tror att våran historia behöver berättas för att hjälpa andra. Förhindra sönderfall och modern häxjakt på oss föräldrar som syndabockar.
Ja ni fina läsare. Vi får se hur det blir. Berättar inte vi så gör förhoppningsvis några andra det.

IMG_5065[1]

CRESCAT SCIENTIA-må kunskapen växa

Kramen mamma Z

^^

Read Full Post »

IMG_5967[1]

Ser TV klippet när Måns Möller, komikern som oftast bara skrattar åt allt i media, sitter och gråter. I direktsändning. Över sin son som är 7 år och har autism. Viggo. Barnet som inte blev som alla andra. Hur det lilla som är vardagsmat för andra blir det stora för oss som lever i det här. När det sker. Framstegen som för oss är gigantiska. Som för andra är lika självklart som att solen går upp varje morgon.

När han gråter tåras mina ögon. Känner igen så mycket. Det blir så starkt. Så känslosamt ibland. Och så jävla bra att han gjorde det i tv. För känslor berör folk ännu mera. Det man har att säga går rakt in i hjärtat och de som lyssnar kan inte veja undan. Parera.
Folk MÅSTE bli berörda för att fatta något av våra liv. Det som vi kämpar för och med dagligdags.

Jag tycker att Måns gjorde det på ett bra sätt i TV. Bra att han pratar så öppet om det. Bra att han är länken ut. Till de andra. De som inte vet ett dugg ibland. Precis som jag försöker göra här på min blogg genom tid. Tillsammans bygger vi broar för att öka upp medvetenheten. Öka acceptansen. Öppna upp förståelsen. Göra livet så mycket bättre för många av dessa barn.

Synd att jag inte kan se hans föreställning JÄVLA PAJAS på Söndag när han kommer till Västerås. Ekonomin tillåter inte det just nu. Hoppas bara att det blir utsålt på hans turne nu och att den går ett varv till under hösten. Hela föreställningen bygger på livet som pappa till sin autistiska son. Vinklat med humor och eftertanke.

Se gärna TV KLIPPET HÄR

IMG_5961[1]

Åker till grannkommunen och kastrerar katterna. Undertiden de sover sött hinner jag med en liten fotonad och besöka min favoritbutik. Klockargården. De som gör sina ljus och tvålar själva. Helt otroliga produkter. Köper mig ett doftljus och en masagekaka med lavendel. På extrapris. Unnar mig lite vardagslyx. Tror man behöver det.
Katterna är helt groggy när vi kommer hem. Som värsta fyllan till en början. Stackarna då. Inte vet vad som händer och varför.

Får en vetskap kring Kung Över Livet som gör mig glad, men i vanlig ordning kan jag inget säga. Än. Tänk sen, när allt är klart. Hugget i sten. Oj vad jag får berätta DÅ för er. Tänk. Vad roligt. Både för mig och er.

Framför allt för föreningen Kung Över Livet. För alla de barn vi gör detta för.

.

IMG_5969[1]

kramen mamma Z
*

Read Full Post »

IMG_5291[1]

Äntligen kan min själ få ro efter att ha levt i ovisshet i tre månader. Ingen skall ta Sam ifrån oss. Inte familjehemsplacera honom såsom vi blev upplysta om i November av en person med hög ställning. Då hela min värld slogs sönder och jag mådde psykist dåligt i veckor efteråt. Fick ont i hjärtat. Blev så glömsk av all stress att jag inte hittade mjölkdisken på Coop då det bara var blackout.
Tack för den karatesparken som visade sig vara helt fel. Mer fel än så kan det inte bli. Men den fick mig golvad länge. Till vilken nytta? Att skrämma skiten ur mig och ifrågasätta mig i egenskap av mamma till den milda grad.
Att Sam skulle gå till skolan om vi bara lät han bo hos en annan familj.

Mötet med soc blev bättre än vad jag hade kunnat drömma om. De står helt på vår sida efter att ha ha hört hur vi släpat denna unge till skolan under gråt och utbrott genom tid. Hur han satt i hopkrupen under instrumentbrädan i bilen på parkeringen och inte förmådde sig in till skolan. Hur han låg i fosterställning under täcket vissa morgnar och vägrade vakna till denna värld. Hur vi gjort allt och lite till för denna unge som vi älskar så. Försökte få han till skolan och väl där blev det så mycket som måste ha blivit fel.

Vi har inte gjort något fel alls.
Och det är hos oss han skall vara. Det fanns ingen tvekan om saken. Ingen tvivel.

,

IMG_5283[1]

Jag och killarna i Hunnebostrand, sommaren 2007. 

Jag fick läsa artikeln häromdagen till tidningen HÄLSA som jag skall medverka i. Den är superbra och jag blir bara så stolt! Så stolt över att det som jag skriver om här är värt att ordas om. Att mitt liv anses vara intressant för läsarskaran därute.
Jag fick utrymme att peta i texten. Rätta till mindre missförstånd. Riktigt härligt att medverka faktiskt. Inte i egenskap av mamma Z, men att få föra fram den tillvaro vi lever i. Levandegöra det för andra som inte har en susning. Visa en glimt av det.

Det börjar pirra rejält nu också inför nästa vecka. Då jag på tisdag skall tillsammans med vice ordförande i Kung  Över Livet  först ska träffa en mycket officiell person som lovat att hjälpa oss. En person som jag i många år sett upp till. Beundrat för det hon gör både i egna tv program, tidningar och böcker. Och nu skall jag få träffa henne. I ett privat möte 🙂 Ni kommer att få veta när alla bitar ligger på plats och jag kan prata högt om det.

På kvällen skall vi sen till slottet det kungliga. Gå på event tillsammans med professorer, nobelpristagare med focus på forskningen kring barnhjärnan. Jag har köpt mig en ny tunika från Love Forever. Tyckte jag behövde det. Lite nytt att känna sig fin i. Bekväm. Reppresentabel i. Jag är trots allt ordförande *ler*

Så idag är jag tacksam för en hel del idag.
Molnen finns kvar på andra fronter, men det får väl vara mulet ett tag till där.

Det som slår allt är är att Sam får vara där han hör hemma.
Hos Ohana.

,

IMG_5105[1]

KRAM MAMMA Z

*

Read Full Post »

IMG_5176[1]

 

Jag muntrar upp mig själv. Gör i ordning köket i temat blått.Trivsamt. För min egen skull främst.

Junior gick till skolan idag. Hela dagen. Skolan möter upp rätt när han väl är på plats. Assistenten är suverän. Men att gå idag är hundra gånger lättare än i början av veckan. Dessutom var det sovmorgon med 40 minuter om det också spelade in. Imorgon är det fredag och veckans bästa dag som han älskar så. Håller tummarna så att knogarna vitnar.

På morgonen blev jag uppringd av en journalist som kommer att skriva om Meus Ohana och säkerligen någon rad om vår Kung också. Artikeln går ut på vad denna blogg faktiskt betytt för den mentala hälsan hos mig och hur själen skulle må om jag inte haft den. Ju mer vi pratade desto mer tacksam kände jag över att den finns. För att ni gör detsamma, finns därute och gjort så genom tid.
Blev iallafall jätteglad över att bli tillfrågad att vara med i tidningen HÄLSA. Att de sett min blogg och gillade upplägget på den. Budskapet varför jag skriver.
Tacksam ännu en gång mitt i allt det turbelenta.

På min lediga dag tog jag tag i allt som fallerat under ett par dagar. Jag hade motivationen igen. Genomförde kungajobb som behövde betas av. Och det jag gör just nu är så himmelens roligt! Berättar för er sen då allt är klart till 100%

 

Vad gör DU för att må bättre när det är bra tungt i livet?
Berätta gärna i en kommentar. Kom i håg att jag uppskattar SÅ MYCKET när ni skriver!

IMG_3524[1]MAMMA Z

Vill bara vara genuint lycklig för en stund

Read Full Post »

1 välkommen

 

 

Idag blir detta inlägg ett rent Kung Över Livet inlägg. Faktiskt så utnyttjar min blogg till att göra reklam för vår förening. Å andra sidan så ÄR Kung Över Livet så mycket av det jag, Mamma Z skriver om. Skrivit i alla dessa 5 år.

Kung Över Livet föddes här inne i denna blogg. Tanken på att något måste till. Vet att jag bloggade om det 9 april 2012 och ni kan läsa det HÄR

 

*****************************************************

Därför föddes Kung Över Livet. 
Detta är vad vi har påbörjat och vad vi skall göra

*

Tillåt våra barn med NPF diagnos såsom adhd, asperger,autism, dyslexi m.m få lyckas i livet.
Täpp igen kunskapsluckorna. Tillåt våra barn få förbli de kungar de föds till att vara. Orubbliga. Känslan av att kunna genomföra allt. Förverkliga sig själva. Ha en tro på sin framtid och veta att allt är möjligt. Nåbart.

Stöd oss. Sprid oss. För våra älskade ungars skull ♥

Nu  kan ni gå med i ledet. Ni som tycker att ni vill stödja oss fullt ut med det vi dragit igång.
Gå med i vår förening. KÖL. Förkortningen av Kung Över Livet. Antingen gör ni det som passiv eller aktiv medlem.

Vi behöver er ALLA. Det är något stort vi dragit igång och vi kan inte göra det utan ert stöd. Vi behöver grundstenarna för att bygga vidare på detta. Fundamentet. Det som gör att vi kommer att stå stadigt för all framtid på fast mark.

Ni som redan är medlemmar i Kung Över Livet hoppas vi såklart att ni fortfarande tror på oss och det vi nu dragit igång. Att ni stannar kvar som betalande medlemmar 2013.

Som medlem kan det vara bra att känna till:
——————————————————————————-

Årsmötet är bokat till den 21 april.
Någonstans i Stockholmstrakten blir det.I skrivandets stund är det inte klart vart.

22 april
Styrelsen inbjudna av Hjärnfonden att närvara vid Hjärnans dag i Stockholm. Läs HÄR.
Där kommer vi få ett bord att visa upp oss och vi planerar även att lansera en del  produkter då. Självklart är ni välkomna dit ni med!

Våren 2014
Vi skall genomföra en galakväll i huvudstaden där alla intäkter går till vår insamling hos Hjärnfonden och forskningen på barnhjärnan. Arbetet med att genomföra den är i full gång.

Arbetsgrupp
Finns för er som vill och känner att ni vill hjälpa oss aktivt  med stort som smått. Här finns utrymme för diskussioner och ideer kring vår Kung Över Livet

*********************************************************************************************************************

MEDLEMSAVGIFT FÖR kalenderåret 2013

200 kr per person eller 400 kr för en hel familj (barn upp till 18 år räknas in i familj)

Ni gör så här!

1) Betala in aktuell summa till bankgiro nummer 878-3805 och i OCR rutan skriver ni MEDLEM + ert namn OCH fullständiga adress.

Betalar ni in för en hel familj, skriv gärna tex Gunilla Svensson +3 pers om det är 2 barn och en make/sambo för då har vi större koll på hur många medlemmar vi har!

2) Vill ni ta del av våra medlemsutskick så mailar ni in eran mailadress till oss på info@kungoverlivet.se

VARMT VÄLKOMNA!
// Styrelsen KUNG ÖVER LIVET

AnnSophie, Lena, Alexandra, Helene och Carina

 

IMG_4294[1]

Ordförande. Vilken fin titel. Vilket ansvar.
Ödmjuk

Read Full Post »

IMG_4998[1]Diablo myser i soffan med mig och Kunga jobbet

 

 

Jag hinner inte med er härinne i bloggen känner jag.
Hinner knappt med mig själv. Jobbar intensivt nu och är helt slut efter arbetspasset då trycket är konstant på jobbet nu. Phju. Så har man Ohana att rodda. Hemmet. Och se till Kung Över Livet varje dag ♥ som bara växer och växer. Och det är mycket arbete i det dolda kring Kungen. Arbete som jag faktisk vill lägga ner då det ger massor tillbaka.
Men Meus Ohana får stå åt sidan lite denna vecka.

Har inte glömt er och tänker heller inte sluta skriva. Aldrig.

 

1

KRAMEN MAMMA Z

  ♥

 

 

Read Full Post »

IMG_3275[1]

Min Ohana vilken denna blogg kretsar kring.
Livet det annorlunda.

*

Hur mycket kan jag skriva här i bloggen och ni finner den lika läsvärd? Det gör mig konfunderad. Känns som om det inte kommer något nytt utan mestadels är samma tugg ,tankar och reflektioner över tid som varit och är. Den som komma skall. Ellr är det de små nyanserna som gör den läsvärd?  De små framstegen? Eller väntan på nästa stora bakslag?

Hur vill ni ha min blogg? Eller är den bra i sitt upplägg? Undrar ni något så vet ni att det bara är att ställa frågor. Även frågor bakåt i tid för då känns det nästan som om jag sitter med facit i hand då vi gjort en sjuhelsikes resa med Sam. Under 8 år.
Kanske har ni ett barn som var i Sams ålder då jag började blogga. Kan jag svara på hur det var och hur det blev? Kanhända vad vi gjorde fel, eller rätt eller något mitt i mellan? Jag är ingen expert men kan bara referera till oss.
Så jag tar tacksamt emot era tankar och frågor, så det blir lite mer diaglog i denna blogg. För sådanna bloggar tycker jag själv är roliga att läsa.

543901_385469054873421_1679279927_n


Har nu bokat in 2 dagar med HJÄRNFONDEN i Stockholm under den närmsta tiden. Den ena är ett slutet event med forskare som forskar kring barnhjärnan. Skall bli superintressant. Dessutom har jag privat kontakt med en hjärnforskare som forskat kring barn/stress och ADHD i skolan.  ( Läs gärna hans intressanta forskar rapport HÄR ) Han kommer att närvara och vi kommer att ses för ett privat samtal som kommer att hjälpa mig stort tror jag inför mitt engagemang kring KUNG ÖVER LIVET och andra frågor jag har kring just forskningen kring NPF. Så tacksam att han vill träffa mig. Mamma Z.

Det andra är HJÄRNANS DAG i Stockholm som NI också kan gå på, men får betala en summa för det. Ni kan läsa om den HÄR. 22 April i huvudstaden på Stockholm Kongresscenter. Kung Över Livet kommer att vara delaktiga på ett hörn. Spännande som sjutton är det!

Annars är livet bara att avvakta och se vad som händer. Med båda mina killar på olika vis. Lite av att hålla andan.
Jag och My Love har pusslat ihop oss igen efter ännu en kris i kölvattnet av livet vi lever. Det tuffa. Stundtals det osannolika klimatet för att få ett förhållande att överleva. Hur många kriser har vi haft? Hur många gånger orakar vi resa oss igen? I hoplappade. Som skört porslin.

Det går så lätt sönder igen.

IMG_0900[1]

KRAMEN MAMMA Z
och kom nu ihåg mina funderingar till er!

*

Read Full Post »

IMG_4292[1]
Snö snö snö.
Det var svårt att ta sig till jobbet, de 4 milen.  Körde så försiktigt då man dagligdags läser om olyckor och dess tragiska utgång i trafiken.

Sam struntade i att det var snöyra ute. Han klädde på sig och stövlade ut. Han har varit mycket ute nu på egen hand. Går gärna till skogen ensam. Hugger grenar, täljer pinnar, klättrar i träd. Han har mobilen med sig, men jag ängslas lite ändå att han ger sig iväg. Samtidigt som jag är så glad över hans initiativ! Att han tar sig ut. Vill någonting annat än bara spel och tv tittande . Backar man bandet ett år så gick han inte utanför ytterdörren på tre veckor ibland.
Till julklapp har han önskat sig en miniyxa, sågtandad kniv och en stor ryggsäck att kunna ha sina saker i när han går till skogen.

Han är mycket för att experimentera nu också. Han hade läst på Internet hur man gjorde en egen fackla så det provades på baksidan ute i snön där det inte förelåg någon brandfara att vara. Vårat köksbord har till och från varit kemi sal också och jag låter han hålla på med ett vakande öga.

IMG_4276[1]

 

Om en vecka är det julafton. All stress och jäkt många lever med nu. För vems skull? Barnet som vi firar som ingen tar notis om varför han kom, OM han nu kom.
Jakten på julklappar. Köp köp köp. Jag vill ge till de som jag känner för att ge. Inte för att jag måste. Att tvånget säger ” Nu skall vi byta för det är så vi alltid gjort”. Julen är så många måsten. Så mycket tvång. Jag mår dåligt av det.

Jag skulle vilja bjuda hem de som sitter ensam på julen för att få gemenskap. Om ni visste vad många vi får in på sjukhuset till jul just därför. De ”råkar” bli så pass sjuka att de vill ha vård. Ha sällskap och inte sitta ensamma.
Nej, tänk om det gick att bjuda de som inga pengar har till en julskinka. Bjuda hem dem på ett enkelt julbord.
Tycker filmen om Karl Bertils Jul är en lysande film. Symboliken kring hur det borde vara. Omtanken om sin nästa, den som verkligen behöver få

Killarna får såklart julklappar, men inga astronomiska summor. Vi köper för ca 1200 kr var åt dem, pengar jag sparat ihop under året. Pengar vi annars inte har utöver vår plus minus noll budget.  Annars brukar jag istället ge till de som behöver en uppmuntran. En liten klapp för att visa ” jag tycker om dig och du förtjänar den här” Behöver inte kosta många kronor alls. Musikhjälpen fick en slant i år. Sam hade önskat en låt med FinnTroll 🙂
Jag brukar köpa några VI TRÄD i Afrika. Och när Junior och jag åker till Västerås på Fredag för vår hotellnatt och mys, skall vi besöka Stadsmissionen. Att få ge till dem som nästan inget har.

Jag har även skänker mycket pengar till vår förening. Pengar jag tagit ur egen ficka för att täcka utgifter. Som de andra även gör i styrelsen. Det är också att ge till ett gott ändamål. om kommer att gynna andra i en slutände. Och ett givande som inte är så focuserat kring jul.

Nej jag förespråkar att vi har julen kvar inom oss året om. Att ständigt vara givmild och främst ge av sig själv.

IMG_4294[1]

My Love tog kort på mig och min ständiga följeslagare Dolan
då jag satt mig för att skriva på bloggen idag. Han älskar att ligga så här!
Visst är vi fina? Hihi..

MAMMA Z

Read Full Post »

IMG_3995[1]

Jag åker ner till båthamnen efter jag lämnat av Junior i skolan. Det är en vacker morgon, om än riktigt kall. Dimman ligger som en slöja på den kalla sjön som ännu inte frusit till.

Just nu är det en bra stund
Jag måste samla på dem. Massvis. Stunderna. Ögonblicken då allt för en stund bara är bra.
Och jag har sannerligen fått många sådana de senaste dagarna. Hade underbart mys på advent då släkten slöt upp och kom på fika då jag bjöd hit dem i all enkelhet. Fast det blev ett knytkalas och så mycket godsaker på fikabordet! Så det enkla fikat blev lite mer än så *ler*
Så härligt att ses då det var alldeles för länge sedan vi sågs. Igår var en fin vän över och hjälpte mig äta upp allt fika och henne hade jag heller inte träffat på så länge. Det värmde så gott att stunden blev så mysigt. Så hjärtligt och så innerlig.

Idag bokade jag hotell i Västerås den 21 december. Junior och jag har ju fem jular åkt till Stockholm och sett Carolas julkonserter , bott på hotell och haft supermys. Förra året blev det inget av och det var verkligen något som fattades tyckte han. En jul utan hotellmys i juldekorerad stad.
Jag har ingen ledighet så att det passar att vara borta i 2 nätter i huvudstaden. Det måste passa så att någon är med Sam också då vi är borta. Så det blev en kompromiss som jag tror han köpte. Vi tar tåget de 7 milen in till Mälarstaden. Går och shoppar lite julklappar. Äter gott. Går på bio. Och bara har hotellmys resten av kvällen.
Jag har sparat ihop nya glasögonpengar. Ännu en gång tullar jag av dem till förmån för Junior. Han behöver detta så väl efter denna höst av kämpande, motgångar och stundtals jobbigheter. Jag får gå i mina fula, vinda och repiga glasögon ett tag till.
Sam blev tillfrågad att följa med, men han vill inte. Ser inte tjusningen i det som junior gör.

Som grädde på moset har jag bokat in Sara Dawn Finers konsert i April nästa år med min nyfunne fina vän tack vare bloggen.

En hel del positivt har hänt dessa dagar. Så tacksam. Och önskar fler stunder av dem. Mindre av det andra såklart.

Inget skulle vara bättre än det just nu.

.

IMG_4003[1]Fina ljuset jag fick ifrån fina vännen

mamma Z

 

Read Full Post »

MEUS OHANA. Min blogg om vårat liv. Min familj.
Där inget är heligare. Ingen lämnas utanför.

Nu fyller denna blogg makalösa fem år! Och jag vill fira det tillsammans med er! Uppskatta att ni finns här! Har funnits lång eller kort tid! Utan läsare så har denna blogg inget syfte.

SÅ mina läsare! Tävling är på gång!

Skriv och berätta om ett inlägg som berört dig personligen här på bloggen under dessa fem år. Eller ett inlägg som fick dig att handla annorlunda, tänka om och nytt.

Vad jag lottar ut ?
Hemlis än så länge, men det är ett fint pris. Ett förresten? Äsch, är det fem år som skall firas så får det allt bli 3 priser!!

Så.Skriv en kommentar, helt okej att den är anonym, bara ni fyller i er mailadress utifall ni vinner ( bara jag som ser mailadressen )

Skriv skriv skriv! Jag vet att ni är runt 200 här inne varje dag. Så nyfiken på hur denna blogg påverkat er vid något tillfälle, eller kanske hela tiden??


Det är vi 4 som utgör Meus Ohana, med mig som berättare.
Ur min synvinkel.

Tacksam att du är här.
MAMMA Z

Read Full Post »

Older Posts »