Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘galan och insamlingen’ Category

10592970_10154136342542275_300246815657984009_n.

Det som mina barn fått gå igenom. Det som hundra talet andra. Kanske tusental. Både nu och sen. Tappat tron på sig själva. Tappa tilliten på vuxenvärlden. Hamnat i depression. Tappat viljan att leva. Bara för att vi vet för lite om deras diagnoser, för att vi är för dåliga på att stötta upp.
Aldrig mer tack! Inte ett barn till skall få må som de gjort, som andra barn och unga mått och gör.
Jag tror jag pratar för så många. Hur vi alla känner förtvivlan, hur vi ändå får en kämpaglöd att vilja göra något åt det. Vara samhällsförändrare och vara det tillsammans.
Och när vi går samman, när vi gör det lilla vi förmår och kan, det är då vi kan förändra stort. Kanske inte idag, men till en morgondag. Och vi gör det på olika vis.

Jag kom att bli engagerad i Kung Över Livet och är så än. Och är så stolt över att nu vara delaktig i att arrangera den andra npf galan i sverige då vi samlar in pengar till förmån för främst barn och unga med adhd, asperger, autism, dyslexi mfl. Pengar som går till forskning på dessa diagnoser via Hjärnfonden, att Måns Möllers initiativ, Viggo Foundation får pengar ifrån galan så att barn med dessa diagnoser kan idrotta på sina premisser.
Och när det äntligen arrangeras en gala för barn som våra så hoppas jag så innerligt att ni är många som vill komma och dela denna kvällen med oss. Dels för att stötta saken i sig, men också för att få känna ett sammanhang, känna hopp inför framtiden och även inge hopp
Den ligger på en söndag just för att man skall kunna komma lite mer långväga ifrån, 24 april och går av stapeln på Oscarsteatern.

Läs mer om den här på Oscarsteaterns hemsida, där även länk ligger till hur ni köper biljetter. och hjälp gärna till att dela om denna npf gala så att fler vet om den! www.oscarsteatern.se/kung-over-livet-valgorenhetsgala/

Read Full Post »

20150919-170310.jpg
.
Nu nu nu får jag berätta om det jag vetat om ett tag. Äntligen!
Vi gör det igen!
En till galakväll med Kung Över Livet! Vi blir på Oscars Teatern 24 april nästa år. Skriv upp det i agendan redan nu och planera för att komma!
För barn som mina, för andras barn och för framtidens barn. För att förmå dem bli de kungar över sina liv de föddes till att vara!

* 40% går till stiftelsen C2C4 autism som Måns Möller var med och drog igång. Så att barn och unga med adhd,Asperger och autism ska få idrotta på sina premisser!

* 40 % går till Kung Över Livets egna insamling hos Hjärnfonden och forskningen på hjärnan och dessa diagnoser

* 20 % går till Kung Över Livet

Ni kommer väl?
Kramar Z

Read Full Post »

20150715-105515.jpg

Vi står alla inför stoppljus i livet. Om vi ska åka eller stå kvar när det slår om. Vill vi fortsätta på vägen vi valt. Av ren slentrian? För att det är den tryggaste vägen? Eller är det lägligt för en usväng för att åka åt motsatt håll? Göra något nytt med livet? Något annat? Se nya vyer? Göra annat. Utmana sig själv?

Jag har svängt av vägen några gånger på senare tid. Vågat utmana mig själv och mina begränsningar. Via Kung Över Livet har det skett så mycket möten och samtal jag aldrig skulle fått medverka i. Allt det som galan medförde. Att jag fått stå på scenen i våras och prata inför ett fullsatt Oscars om det jag brinner mest för.

Jag har inte gjort den där usvängen än. Kanske är det inte tid för det än.

Kanske räcker de avstickare jag gör just nu.

Kram Z

Read Full Post »

20150418-101348.jpg

.
Nu mina fina läsare och följare. För er som vill titta och lyssna på min medverkan i paneldebatten på Hjärnans Dag förra månaden, kan nu göra det. Där jag företräder Kung Över Livet och där vi blivit tillfrågade av Hjärnfonden om att medverka.
Så stolt att de frågade oss. Så stolt att jag fick prata på kungens vägnar.
Tycker att debatten i sig blev bra och mycket kloka tankar. Och ni ser den HÄR via denna länk
Vad tycker ni?

Kram alla!

Read Full Post »

20150323-100314.jpg
.
Jag sitter på första parkett på Oscars Teatern i Stockholm. Bakom mig är det fullsatt. 900 pers i bänkarna. Och jag vet att om en liten stund är det min tur att prata ifrån scenen. Något som inte tillhör min vardag direkt. Jag skall företräda vår fina förening Kung Över Livet på Hjärnans Dag och jag skall bitvis få prata om mina egna personliga erfarenheter kring killarna.
Jag tar ett djupt andetag då det blir min tur att äntra scenen.
Och vet ni. Jag gjorde det. Så stolt över föreningen som fick ta stor plats inför åhörarna och så stolt att jag fixade det. Iallafall vad magkänslan sade mig.

Tänk. Tänk vad ett engagemang kan generera i. Vilka forum vi nu får ta del i. Och att man får gå på oprövad mark och inse att den håller att gå på.

Läs gärna om Kung Över Livets dag HÄR och vill ni bli medlemmar i Kung Över Livet går ni in på http://kungoverlivet.se/kung-ver-livet/bli-medlem.html

Kram!!

Read Full Post »

20140706-104453.jpg

.

En vän från förr ringer. Som jag inte pratat med på många år. Läser in ett meddelande på svararen.
”Shit. Jag hade ingen aning om vilket tufft liv ni fick”

Hur han hittat hit till bloggen vet jag inte men läst hade han gjort. Greppat. Och jag ska ringa tillbaka. Men det ger mig en reflektion på livet det annorlunda man fick. Det extrema. Vad det inneburit. Vilket pris man fått betala. Utstått förluster. Fått erfarenheter den hårda vägen. Och hur barnen mått genom tid. Hur andra reagerar på det som är vår vardag.

Det här är för er som inget visste. Den korta berättelsen.
.

20140706-105340.jpg
.
Sam fyller 16 och Junior 14 i November.Älskade ungar som fått utstå omgivningens okunskap tusentalet gånger. Som inte greppade deras diagnoser adhd och Asperger fullt ut. Eller inte alls.

I skolan fick de höra att de var lata och omöjliga att ha att göra med. Bråkiga. Besvärliga. Ouppmärksamma. De kunde bara de skärpte sig. Blev portade från lektioner.
Självförtroendet som svek. Livet som överlag var tufft.
När allt blev för mycket och ljuset i tunneln försvann ville Junior inte längre leva i klass fem. Självmord stod högst på agendan i flera månader.
Sam har önskat detsamma men var ännu yngre. Minns hur han knöt lakanet runt halsen och bad mig dra åt. Han orkade inte med livet och alla dess krav och okunskap. Hans känsla av att komma från en annan planet.
Att framtiden och livet inte tillhörde honom.

Sam blev sjuk av skolan. Pallade inte med kraven. Stressen och pressen. Blev utbränd i klass sex. Hemma från skolan och kom aldrig tillbaka. Vi fick presenterat för oss att han skulle familjehemsplaceras. Det var vårt fel att han inte kom till skolan. Värsta tiden i mitt liv. Att myndigheterna skulle ta den vi älskade mest ifrån oss. För att de inte förstod sig på diagnoserna.
Junior fick depression och panikångest. Allt för liten för sånt skit.
Vi rådde bot och bättring på alltsammans. Tack och lov. Det krävdes en rejäl insats från många håll. Främst ifrån oss. Mig. Mamman.

Vi har fått kämpa och skrika oss hesa. Kräva deras rätt i skolan. Kräva att andra ska förstå. Kämpat för att få vardagen överlag att fungera hemma. När det mesta skulle/ska anpassas efter svårigheterna. Vad som är genomförbart eller inte och på vilket vis. När varje handling skall tänkas igenom. När det spontana fått ge vika.
Vi har blivit ifrågasatta.Granskade under lupp. Utstått skitsnack. Utpekade.

Vi har lärt oss att stå tillbaka våra egna behov och önskemål. Lärt oss att se glädjen i det lilla. Lärt oss att se världen med andra ögon. Annat perspektiv. Finna lösningar tio gånger om dagen. Minst.
Många gånger har det berikat. Överraskat mig. Jag har fått sett delar utav världen jag inte reflekterade över tidigare.

Vänner som försvann. Nya som kom. De som levde liknande liv. Kämpade för samma sak. Vänner som stannade kvar.
Förhållandet som prövades hårt. Fick oss på drift. Ut på stormigt hav där vi befinner oss stundtals än. Vilsna.

Hälsan som tog stryk. Där blåljusen kom för tre år sedan då både jag och larmoperatören blev ängsliga för mitt skenande hjärta.
Stressutlöst de Lux. Nu har jag haft diagnosen utbränd i omgångar. Den senaste fick jag för ett år sedan och är sjukskriven på halvtid för det.

20140706-111903.jpg

.
Jag skulle inte vilja vara utan mina barn. Har aldrig tänkt tanken.
Men hälften av alla de prövningar vi fick hade räckt. Hälften av deras smärta likaså. Där tar min kamp vid i Kung Över Livet ( Läs mer om den HÄR ). Föreningen som arrangerade en insamingsgala till forskningen hos Hjärnfonden. Vi måste veta mer om barn som mina. Sprida befintlig kunskap. Och att vara en del i samhällsförändringen känns stort.

Ett axplock. Fragment ur ett liv som mamma.
Kanske greppar ni en liten del av det som kom att bli mitt liv?

Kram Mamma Z
*

Read Full Post »

20140617-075902.jpg

 

Hos psykologen sitter jag och gråter. Över det som är jobbigt än.  Det som tynger och som tar massvis av energi.
Hon hjälper mig sanera det som går. Att bibehålla en del av energin. Hitta kryphålen. Finna det som ger energi och se till att den behålls.
Vi lägger mitt livs pussel tillsammans. Synar relationer, situationer. Vad går att sålla? Bör behållas?
”Det är vattendropparna som urholkar stenen” finns det ett talesätt kring. Jag letar dessa droppar och tar dem till mig. En droppe här och en droppe där. Tillsammans utgör de helheten som skall få mig att överleva det här.

Två timmar senare. När tårarna torkat och mascaran målats på igen, då sitter jag i Stockholm på Hjärnfondens kontor och representerar Kung Över Livet tillsammans med Lena. Vi är där för att överlämna checken som galan inbringade. Pengarna som skall gå till forskningen så att framtidens barn inte faller lika hårt som mina för att vi förstod för lite
( Ni som vill kan skänka här på Kung Över Livets egna insamling )

Tänker på det min kloka psykolog sagt. Att det är så viktigt att jag gör det som ger energi. Och det är precis det jag får tillfälle till via föreningen. Att sitta i givande samtal med generalsekreterare Gunilla och hennes medarbetare på Hjärnfonden.

Så tacksam för de vägar livet låter mig vandra på som stickspår ibland.
För det ger mig massor av input och nytt syre att andas.

20140430-230908.jpg

KRAM MAMMA Z
*

 

Read Full Post »

20131227-093342.jpg

.

Tänk er ett sår. Det borde läka med tiden om rätt förutsättningar finns. Bli helt och bara ett ärr som syns.

När man är utbränd. När hela kroppen gått i strejk. När batteriet är nere på endast 5 %. Man har fått soppatorsk. All ork och energi är borta och borta för lång tid framöver.
När man ska läka. Hur lång tid tar det? Innan man hamnar såpass på plus sidan att batteriet är fungerbart igen. Användbart? Hållbart.

Jag har snart gått ett år sedan den senaste kraschen. När kroppen sade ifrån och det på skarpen. När det tog över ett halvår och få den hjälp jag nu får varje vecka.
Jag borde ju vara frisk nu. På riktigt. Hur länge skall jag leva lyxliv och bara jobba 50% tycker många i det tysta. Lite skitsnack bakom ryggen.
De vet ju om att panikångesten gett vika med rätt stora kliv. Så. Vad är problemet. Jag ser ju så pigg och glad ut. Que?

De dagar jag är hemma är jag med Sam allt mellan 3-10 timmar vaken tid. Ibland mer. Får fysiskt vara tillhands. Psykiskt då han kör fast. Hela tiden tillgänglig. Hela tiden redo att släppa allt jag har för händer. Lotsa och leda rätt.
Junior mår sämre igen och det har gått fort. Kvällstid är jag med honom allt mellan 1-3 timmar när det är som värst. Dementorerna är tillbaka. Vildvittrorna som kraxar på avstånd.

Det tar massvis av energi. Att se sina barn må dåligt. Att vara den som skall lyfta dem gång på gång.
Ibland är det bara förmycket. Även fast jag har otroligt många bra stunder med dem med givetvis.

Lägg därtill tiden för hemmets underhåll , för familjens behov. När skall jag kunna läka? Tid för återhämtning. Hur skall den minimala energin bli min? Som det är just nu. Som det är bra långt fram i mitt liv.

Jag fick frågan om hur jag kunde tala på galan. Med tanke på min sjukdom.
Jo. Panikångesten och jag är såta vänner numera. Visst blev jag lite nervös när jag tappade bort mig vad jag pratade om där på Södra Teaterns scen, men jag brinner så för detta att viljan att berätta om det är större än rädslan för att det skulle bli fel. Och denna galadag innehöll så mycket positiv energi som bar mig kan jag lova. Skulle jag ha avstått det?

Ja ni fina som läser. Kan ni greppa varför jag ännu inte mår som jag borde. Som jag önskar.
Kanske kan andra greppa om de bara visste hur vi har det just nu.

Det öppna såret som aldrig vill läka just nu.

 

20131112-202743.jpg
Kram Mamma Z
*

Read Full Post »

20140505-235740.jpg
.

Igår var jag med Sam från klockan 14 till nästan 21.
Han mår dåligt och behöver ut och göra något. Ut till livet utanför. Bort från tristess och det som tokstressar så. Livet som inte går att sysselsätta.
Efter några timmars sömn efter nattpass, så var det bara att åka dit han vill. Annars mår han snart riktigt dåligt och då är vi ute på svag is är jag rädd.
Självklart att jag gör det. Åker. Det är ju mitt barn det handlar om. Hans liv och hälsa. Framtid.
Vi får en mycket trevlig dag ihop. Han får må så mycket bättre.

Men jag undrar när jag börjar själv att läsa bakåt i bloggen om det gått så här långt om alla bara hade vetat. Hade tagit till sig befintlig kunskap. Om alla instanser hade gjort såsom man borde ha gjort redan från början.
Hade vi haft ett annat läge då?

Väl hemma är det nästa barn som behöver mig. Så mycket som blivit jobbigt igen på många sätt att jag behövs tills han somnar skönt två timmar senare.

Det som krävs av mig är massor på alla plan just nu för båda mina barn.
Euforin över det makalösa förra veckan har lagt sig. Fått stigit åt sidan.

Jag är tillbaka till det liv som stundtals smärtar så.

20140506-234343.jpg

KRAM MAMMA Z
*

Read Full Post »

20140503-232812.jpg

Stockholm är vackert.
Ännu vackrare blev det i morgonljus med vetskapen om vad som komma skulle där bakom stadshusets vatten. Vilka drömmar som skulle slå in.
Hade ställt klockan på ringning på Hotell COMFORT som var vår sponsor. Lämnade nymanglade lakan.   ( Hotellet rekommenderas. Jättefint och ligger mitt i stan ) Skippade sovmorgon utan mötte dagen med stort D på min prommenix.
Många tankar som for. Lite pepp för att jag skulle stå på scenen. Lite inre monolog för vad jag skulle säga och hur.

 

20140503-233359.jpg

Bjussar på lite härliga vyer. Mina promenader som annars innehåller skogens läten blev något annat denna dag. Vilka kontraster. Såsom hela denna dag skulle komma att bli. Så långt ifrån min vardag.

20140503-233955.jpg
Stadshuset

 

20140503-234508.jpg
.

Utsikten från Södra Teatern var mer än makalöst vacker. Vädret rena rama sommardagen.
Och jag var i ett lyckorus som inte går att förklara.

 

Kram Mamma Z

*

Read Full Post »

20140430-215151.jpg

.
Vilken galen dag det var på minst tusen sätt. Att få uppleva dylikt var milsvis ifrån min vardag och mitt liv.
Den långa resa som gjorts för denna gala. Den resa jag gjort parallellt med mina barn. Bevittnat förfall och hopplöshet som gjort att jag funnit ännu mer styrka för att rodda detta.
Det är så viktigt det vi dragit igång. Jag behöver bara se på mina killar för att greppa det.

Det som bara började med en ide. En tanke. En vision.
Det fick jag se förverkligas i måndags på galan. Och allt kändes med ens overkligt. Alla fina artister var där för barn som mina. Alla musiker, tekniker, alla som jobbade ideellt för en och samma sak. Vetskapen om dessa två år som gått åt och all tid som lagts ner. Folk som trott på oss. Som stöttat oss.

När vi står på scenen tillsammans med artisterna och sjunger ”Älska mig” som avslutnings nummer och publiken reser sig upp och applåderar. Fattar jag då vad vi gjort? När jag ser mig om och ser de andra mammorna stå med sina barn på scenen. När jag känner till mångas kamp. När vi gått igenom liknande saker. När jag vet vilka föräldrar som sitter därute i publikhavet. Som rest långväga. För oss och för sina barns skull. Tårar som rinner. Lyckotårar som blandas med så många andra känslor på en och samma gång.
Det måste vara så här det känns att vinna ett OS guld i en lagsport.

Jag fattar att vi gjorde det ändå mitt i allt. Fast det funnits både skeptiker och de som valt att inte uppmuntra det jag gjort överhuvudtaget. Ignorerat det helt.
Jo. Jag stod där i min galaklänning tillsammans med de andra i sådan gemenskap och värme. Det fanns i luften som om man kunde ta på den. Vi kände den alla som var där.

Stundtals magisk.

När allt är över. Applåderna dött ut. Artisterna åker hem till sitt. När delar av publiken lyriska kommit fram. Fina vänner jag äntligen fick krama om i verkligheten och inte bara via bloggen. Fina vänner från mitt liv som kommit.
När jag ställer mig ute på terrassen på Södra Teatern och blickar ut över ett vackert Stockholm i mörkrets sken. Då fylls hela kroppen med ett lyckorus som få kan förstå. Som kommer vara svårt att toppa.
Jag får bara lust att vråla så det hörs över hela stan.
” Vi gjorde det. Vi gjorde verkligen det. Tillsammans. Jag och de här fantastiska mammorna”

När jag inledningsvis av galan får äran att prata lite om Kung Över Livet så finns det en bild i bakgrunden. Eftersom jag älskar att ta foton och gör många av kungens bilder så faller det sig så lustigt att det blir Junior som figurerar i bakgrunden. Så häftigt samtidigt. En bild jag tog på han en sommarkväll i Dalahästens rike hos kusinerna. Inte kunde jag då ana i vilket sammanhang den skulle komma att visas.

Fatta att drömmar kan bli verklighet. När man går samman och använder varandras styrkor.

Shit. Vi gjorde det.

20140430-230908.jpg

Kram Mamma Z
*
(
Tack för lånet av bilden Ann )

Read Full Post »

20140427-225347.jpg

På plats i huvudstaden igen. Hur många vändor jag varit här på Kungens vägnar vet jag snart inte. Börjar att hitta rätt bra utan att skryta.

Skall gå igenom det sista inför galan ikväll innan jag somnar gott på COMFORT hotell, en av våran stora sponsor. Jag sydde klart 2 galaklänningar. Visste inte vilken jag ville ha bara..
Tänker på alla artister som kommer. Alla musiker. Alla sponsorer. På Hjärnfonden som stöttat oss så. Tänker på alla hundratals timmar som vi 7 mammor lagt ner på detta. Och vi ror nu det i hamn imorgon.

Tänkte på lina fina killar när jag åkte hit. Tänker på hur deras liv blev då omvärlden inte förstod bättre och då mycket blev fel. Hur jävla ont det gör i en ung själ.
Imorgon då jag stiger upp på scenen gör jag det för mina barn. För andras barn. För framtidens barn.
Det kan aldrig accepteras att barn skall få må som de gjorde därför vi visste för lite om deras diagnoser.

Och titta vad som fanns att läsa på Facebook idag 🙂

20140427-230212.jpg

Kram Mamma Z

Read Full Post »

20131121-141619.jpg

.

På Måndag är det gala.
För mina barn. För de var via dem som fröet grodde. Det var där via dem jag såg och märkte vad okunskapen var i stånd med att göra med dem i omgångar. Förmå dem att tappa tron på sig själva. Att önska att livet tog slut i julklapp när man är elva år.

Nu gör jag såklart denna gala för andra barn. För framtidens barn. Och det känns så ofattbart stort. Att vi gör detta tillsammans.
Att det gick att göra.
Och galan är nästan slutsåld. Men om ni skyndar er och nyper de sista biljetterna här och kommer vore det guld värt!

Det är fullt upp med att fålla galaklänning och färga håret mellan varven att vara med Sam. Det kan jag inte ge avkall på. Men varken han eller Junior vill gå på galan. Vill föresten. De fixar säkert inte miljön omkring.
Så jag tror att jag låter er ta del av dagarna innan galan med att bara lägga in bilder, för text lär jag inte hinna skriva nu.

Håll tummarna att det blir succé.

För varenda unges skull ❤

 

20140425-202752.jpg

Hämtade goodiebags till våra fina artister som uppträder.
Massvis med fint ifrån Klockargårdens

Kram Mamma Z

*

Read Full Post »


Digital StillCamera

Välkomna hit alla nya som är nyfiken på mitt blogg. På livet det annorlunda.
Idag vet jag att ett tidningsreportage går ut till över en halv miljon läsare om mig. Mitt liv. Min kamp för mina barn. Om Kung Över Livet, föreningen som vi drog igång några mammor och som skall ha vår stora gala nu på måndag.

Jag har skrivit bra länge här, snart 6 år och mycket har hänt både på gott och ont. Många lärdomar, många fall. Både hos mig och mina barn.

Ofta är jag öppen om vårt liv.
Öppen just för att andra skall dra lärdom av våra upplevelser. Öppen så att andra förstår vad livet som mamma till barn med adhd/asperger innebär och kostar på.
Öppen så att andra kan lära sig om barn som mina. Öppen så att nödvändiga förändringar kan komma till. För de behövs i massor. Det märker ni av att läsa här dessvärre. Ibland tror ni att jag ljuger när sanningen blottas.

Hoppas denna blogg kan ge er något att läsa! Och att ni mina gamla läsare fortsätter att följa mitt liv.

gala1


Vi har biljetter kvar till galan som jag jättegärna gör reklam för så vi får utsålt.
Vi gör det för varenda unge!! Ni köper dem HÄR

 

KRAM MAMMA Z

Read Full Post »

20140422-052924.jpg
.

Allt har vanligt som vanligt tycker Sam och jag kan faktiskt instämma. Umgänge bland släkt och vänner på middag eller att vi blev bortbjudna som brukligt när påsken tar vid uteblev för vår del.
Sam tycker att livet som redan är tråkigt åtminstone kunde få ett break med främmande när det är påsk. Att något annat sker. Att mormor kom och åt enkel påskmiddag med oss räknas inte då hon är så ofta hos oss ändå. Vi löste det hela med flera turer till vår skog och lite nya projekt i trädgården som han kunde vara delaktig i.

För egen del fick jag en halvdag tillsammans med fina vänner på långfredagen. Vänner som jag uppskattar stort som ger av sin tid åt att vara med mig. Tid att lyssna på mig. Och accepterar mig fullt ut för den jag är. Tacksam. Det är inte alla som gjort det genom tid och även i nutid. Det är något hos mig som triggar andra och som gör att några av dem backar istället för närmar sig. Jag kommer aldrig bli klok på vad det är eftersom det pågått under så många år. Vänner som jag trodde skulle vara en del av mig för lång tid framöver kom att bli en del av tystnaden istället.
Underligt. Nåväl

Och om en vecka är det gala kära läsare. Ni kommer väl? Galan vi drog ihop för barnen som mina. För andras barn. För framtidens barn.

Biljetter finns än och ni köper dem HÄR Det är skoj att se Hjärnfondens engagemang för att hjälpa oss att nå ut. Att vi är med på deras första sida på hemsidan nu. ( och som ni hittar här om ni vill )

20140422-053804.jpg

KRAMEN MAMMA Z
*

Read Full Post »

20140316-010039.jpg

.
Kanske kom drömmarna till mig. Smygandes. Ibland indundrandes utan att knacka på först. Kom och puffade på mig. Satte sig i ett hörn och ville inte gå därifrån förrens jag gjort något åt dem. Sett dem. Tagit tag i dem.
Börja levandegöra dem.

Många drömmar har kommit och gått. Många har jag förkastat innan jag ens gav dem en chans. Kanske var det litenheten som inte vågade växa och ta plats. Våga stå för den jag var och kunde bli. Dålig självkänsla. Dåliga odds.
Nu fyller jag snart 44 år.
Banne mig att fegheten skall styra skutan mer. Att drömmarna förblir liggandes som ett bagage man aldrig packade upp. Åren går och skall livet förverkligas så är det nu. Göra det man kan så kan man iallafall dö med den vetskapen att man försökte. Gjorde allt för att leva sin dröm. Eller iallafall delar av den.

Den senaste tiden blev drömmar sanna. Jag fick sommarprata i radio om Sam. Suttit i direktsändning i TV4 studion och spridit kunskap om barn som mina. Dragit igång Kungen tillsammans med andra mammor. Se galan bli förverkligad som bara var en vag dröm hos många av oss.
Träffat så många nya fina människor då jag vågade möta dem. Vågade visa vem jag var. Vad jag vill.
Och de tycker om mig för den jag är.

Det finns saker jag skjutit på. Som måste få mitt focus och energi. Det gäller att prioritera rätt.

Och inte längre vara så feg. Vad är det värsta som kan hända?

.

20140316-014424.jpg

Kram Mamma Z
*

Read Full Post »

20140311-051851.jpg
.

Jodå. TV4 kom på finbesök för lite sedan.
Gav mig och min fina vän, tillika styrelsemedlem i Kung Över Livet tillfälle att prata om våra liv. Våra barn. Vår Kung och kommande gala. Om den insamling vi har till vår egna insamling hos Hjärnfonden.
Vi blev filmade i 1 ½ timme och det resulterade i 1 ½ minut i rutan. Så mycket att förmedla på komprimerad tid. Men förhoppningsvis nådde vi ut med det som i nuläget är det väsentliga. Vår fina förening och den gala som den står bakom.
Är så himmelens stolt av att få vara en del i ett sammanhang och det vi tillsammans åstadkommer.

Ni ser klippet HÄR

Tur mitt i allt att föreningen finns i mitt liv. En fyr i mörkret bland många, som banar vägen. För mina barn och framtidens barn. En tanke som stärker när det är som jobbigast med killarna. Någon gång ska det bli bättre. Någon dag ska det vända. På alla fronter för dem. Och vi har sådanna möjligheter att göra det vi kan med Kung Över Livet. vi gör det vi kan i vårt hörn av världen.

Ni som vill stödja det vi dragit igång. Som vill komma på galan går in HÄR. Länk till Kungens hemsida finns HÄR

För varenda unges skull gör jag detta. Gör vi det i föreningen.
Det är bara att hänga på.

20140311-052525.jpg

Kram Mamma Z

.

Read Full Post »

20140224-215915.jpg

Äntligen äntligen äntligen.  Det som började med en tanke, ett frö gick att förverkliga.
Är så MEGASTOLT över vad vi tillsammans gjort. Att vi gör det här för varenda unge.

Ni kommer väl? Skynda er för de går åt fort!!
Biljetter finns att köpa HÄR
.

20140224-220009.jpg

KRAM MAMMA Z
*

 

Read Full Post »

20140223-050114.jpg

Det är snart snart som en dröm ska slå in. Snart snart som ni får ta del av den. Låta se hur en tanke som fanns här på bloggen för 2 år sedan fick luft under sina vingar. Hur då många fler kände som jag och hur vi gick samman för att främja förändring kring barn som mina. Det är vår gemensamma dröm som skall ut i offentlighetens ljus.
Jag pratar såklart om galan.

När så mycket börjar falla på plats. När vi ser hur tankar blir till ord och handling.
Det var inte omöjligt. Krävde bara massor av samarbete, lyhördhet och kämpar glöd.
Vad hade jag varit utan kungen och den energi den ger mig? Den länk som den är ut i världen. Där jag kan lägga så mycket sorg, frustration och hopplöshet för att motverka dessa krafter. För att göra något bra av det. Inihelsicke bra. Och lära känna sådanna fantastiska mammor runt om i Sverige.

När jag vaknade efter nattpasset i fredags ville jag inget hellre än att somna om och vakna flera veckor senare. Det hade hänt en urjobbig grej med Sam och allt bottnar i det jag berättat om tidigare. Gör så ont i mamma hjärtat över hur han mår och tänker över livet. Samtidigt som det gör mig pissförbannad.

Kan lova att vår gala verkligen behövs så att barn i en framtid inte skall behöva må som vår fina kille.

IMG_9676[1]

 

Längtar efter sommaren så varenda cell i kroppen börjar få kramp.

Kram mamma Z

Read Full Post »

178209618_644d0ceb-1da8-4734-afcd-0c3b3192778d

 


Skippar alla jobbigheter i detta inlägg.
Riktar blicken mot Kungen ett tag och de auktioner vi nu har ute på TRADERA. Så många företag skänker biljetter! Och vi behöver det. Varenda krona för att kunna rodda galan. För att alla kostnader vi får täcks av sponsorer så att biljettintäkterna går till insamlingen hos hjärnfonden. Gärna att vi får så mycket sponsorer så att även sponsorpengar går till insamlingen.

Har jag någon egen företagare bland mina läsare? Som kan tänka sig att gå in som sponsor? Stort som smått är välkommet om det så rör sig om någon hundralapp. Läs då mer  HÄR
Även privatpersoner får såklart gå in och sponsra oss. Eller vara med och buda på våra auktioner på TRADERA 🙂

Idag lade vi ut en auktion som gäller ett inträde för en familj på Tomteland i Mora som ni hittar HÄR och som har giltighetstid fram till 10 augusti 2014
Härligt att de finns de som skänker dyligt till oss.
Som tror på vad vi gör.

Och jag behöver bara titta på båda mina grabbar och veta varför jag gör detta med Kung Över Livet.

 

KRAMEN MAMMA Z

Read Full Post »

Older Posts »