Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘galan och insamlingen’ Category

10592970_10154136342542275_300246815657984009_n.

Det som mina barn fått gå igenom. Det som hundra talet andra. Kanske tusental. Både nu och sen. Tappat tron på sig själva. Tappa tilliten på vuxenvärlden. Hamnat i depression. Tappat viljan att leva. Bara för att vi vet för lite om deras diagnoser, för att vi är för dåliga på att stötta upp.
Aldrig mer tack! Inte ett barn till skall få må som de gjort, som andra barn och unga mått och gör.
Jag tror jag pratar för så många. Hur vi alla känner förtvivlan, hur vi ändå får en kämpaglöd att vilja göra något åt det. Vara samhällsförändrare och vara det tillsammans.
Och när vi går samman, när vi gör det lilla vi förmår och kan, det är då vi kan förändra stort. Kanske inte idag, men till en morgondag. Och vi gör det på olika vis.

Jag kom att bli engagerad i Kung Över Livet och är så än. Och är så stolt över att nu vara delaktig i att arrangera den andra npf galan i sverige då vi samlar in pengar till förmån för främst barn och unga med adhd, asperger, autism, dyslexi mfl. Pengar som går till forskning på dessa diagnoser via Hjärnfonden, att Måns Möllers initiativ, Viggo Foundation får pengar ifrån galan så att barn med dessa diagnoser kan idrotta på sina premisser.
Och när det äntligen arrangeras en gala för barn som våra så hoppas jag så innerligt att ni är många som vill komma och dela denna kvällen med oss. Dels för att stötta saken i sig, men också för att få känna ett sammanhang, känna hopp inför framtiden och även inge hopp
Den ligger på en söndag just för att man skall kunna komma lite mer långväga ifrån, 24 april och går av stapeln på Oscarsteatern.

Läs mer om den här på Oscarsteaterns hemsida, där även länk ligger till hur ni köper biljetter. och hjälp gärna till att dela om denna npf gala så att fler vet om den! www.oscarsteatern.se/kung-over-livet-valgorenhetsgala/

Read Full Post »

20150919-170310.jpg
.
Nu nu nu får jag berätta om det jag vetat om ett tag. Äntligen!
Vi gör det igen!
En till galakväll med Kung Över Livet! Vi blir på Oscars Teatern 24 april nästa år. Skriv upp det i agendan redan nu och planera för att komma!
För barn som mina, för andras barn och för framtidens barn. För att förmå dem bli de kungar över sina liv de föddes till att vara!

* 40% går till stiftelsen C2C4 autism som Måns Möller var med och drog igång. Så att barn och unga med adhd,Asperger och autism ska få idrotta på sina premisser!

* 40 % går till Kung Över Livets egna insamling hos Hjärnfonden och forskningen på hjärnan och dessa diagnoser

* 20 % går till Kung Över Livet

Ni kommer väl?
Kramar Z

Read Full Post »

20150715-105515.jpg

Vi står alla inför stoppljus i livet. Om vi ska åka eller stå kvar när det slår om. Vill vi fortsätta på vägen vi valt. Av ren slentrian? För att det är den tryggaste vägen? Eller är det lägligt för en usväng för att åka åt motsatt håll? Göra något nytt med livet? Något annat? Se nya vyer? Göra annat. Utmana sig själv?

Jag har svängt av vägen några gånger på senare tid. Vågat utmana mig själv och mina begränsningar. Via Kung Över Livet har det skett så mycket möten och samtal jag aldrig skulle fått medverka i. Allt det som galan medförde. Att jag fått stå på scenen i våras och prata inför ett fullsatt Oscars om det jag brinner mest för.

Jag har inte gjort den där usvängen än. Kanske är det inte tid för det än.

Kanske räcker de avstickare jag gör just nu.

Kram Z

Read Full Post »

20150418-101348.jpg

.
Nu mina fina läsare och följare. För er som vill titta och lyssna på min medverkan i paneldebatten på Hjärnans Dag förra månaden, kan nu göra det. Där jag företräder Kung Över Livet och där vi blivit tillfrågade av Hjärnfonden om att medverka.
Så stolt att de frågade oss. Så stolt att jag fick prata på kungens vägnar.
Tycker att debatten i sig blev bra och mycket kloka tankar. Och ni ser den HÄR via denna länk
Vad tycker ni?

Kram alla!

Read Full Post »

20150323-100314.jpg
.
Jag sitter på första parkett på Oscars Teatern i Stockholm. Bakom mig är det fullsatt. 900 pers i bänkarna. Och jag vet att om en liten stund är det min tur att prata ifrån scenen. Något som inte tillhör min vardag direkt. Jag skall företräda vår fina förening Kung Över Livet på Hjärnans Dag och jag skall bitvis få prata om mina egna personliga erfarenheter kring killarna.
Jag tar ett djupt andetag då det blir min tur att äntra scenen.
Och vet ni. Jag gjorde det. Så stolt över föreningen som fick ta stor plats inför åhörarna och så stolt att jag fixade det. Iallafall vad magkänslan sade mig.

Tänk. Tänk vad ett engagemang kan generera i. Vilka forum vi nu får ta del i. Och att man får gå på oprövad mark och inse att den håller att gå på.

Läs gärna om Kung Över Livets dag HÄR och vill ni bli medlemmar i Kung Över Livet går ni in på http://kungoverlivet.se/kung-ver-livet/bli-medlem.html

Kram!!

Read Full Post »

20140706-104453.jpg

.

En vän från förr ringer. Som jag inte pratat med på många år. Läser in ett meddelande på svararen.
”Shit. Jag hade ingen aning om vilket tufft liv ni fick”

Hur han hittat hit till bloggen vet jag inte men läst hade han gjort. Greppat. Och jag ska ringa tillbaka. Men det ger mig en reflektion på livet det annorlunda man fick. Det extrema. Vad det inneburit. Vilket pris man fått betala. Utstått förluster. Fått erfarenheter den hårda vägen. Och hur barnen mått genom tid. Hur andra reagerar på det som är vår vardag.

Det här är för er som inget visste. Den korta berättelsen.
.

20140706-105340.jpg
.
Sam fyller 16 och Junior 14 i November.Älskade ungar som fått utstå omgivningens okunskap tusentalet gånger. Som inte greppade deras diagnoser adhd och Asperger fullt ut. Eller inte alls.

I skolan fick de höra att de var lata och omöjliga att ha att göra med. Bråkiga. Besvärliga. Ouppmärksamma. De kunde bara de skärpte sig. Blev portade från lektioner.
Självförtroendet som svek. Livet som överlag var tufft.
När allt blev för mycket och ljuset i tunneln försvann ville Junior inte längre leva i klass fem. Självmord stod högst på agendan i flera månader.
Sam har önskat detsamma men var ännu yngre. Minns hur han knöt lakanet runt halsen och bad mig dra åt. Han orkade inte med livet och alla dess krav och okunskap. Hans känsla av att komma från en annan planet.
Att framtiden och livet inte tillhörde honom.

Sam blev sjuk av skolan. Pallade inte med kraven. Stressen och pressen. Blev utbränd i klass sex. Hemma från skolan och kom aldrig tillbaka. Vi fick presenterat för oss att han skulle familjehemsplaceras. Det var vårt fel att han inte kom till skolan. Värsta tiden i mitt liv. Att myndigheterna skulle ta den vi älskade mest ifrån oss. För att de inte förstod sig på diagnoserna.
Junior fick depression och panikångest. Allt för liten för sånt skit.
Vi rådde bot och bättring på alltsammans. Tack och lov. Det krävdes en rejäl insats från många håll. Främst ifrån oss. Mig. Mamman.

Vi har fått kämpa och skrika oss hesa. Kräva deras rätt i skolan. Kräva att andra ska förstå. Kämpat för att få vardagen överlag att fungera hemma. När det mesta skulle/ska anpassas efter svårigheterna. Vad som är genomförbart eller inte och på vilket vis. När varje handling skall tänkas igenom. När det spontana fått ge vika.
Vi har blivit ifrågasatta.Granskade under lupp. Utstått skitsnack. Utpekade.

Vi har lärt oss att stå tillbaka våra egna behov och önskemål. Lärt oss att se glädjen i det lilla. Lärt oss att se världen med andra ögon. Annat perspektiv. Finna lösningar tio gånger om dagen. Minst.
Många gånger har det berikat. Överraskat mig. Jag har fått sett delar utav världen jag inte reflekterade över tidigare.

Vänner som försvann. Nya som kom. De som levde liknande liv. Kämpade för samma sak. Vänner som stannade kvar.
Förhållandet som prövades hårt. Fick oss på drift. Ut på stormigt hav där vi befinner oss stundtals än. Vilsna.

Hälsan som tog stryk. Där blåljusen kom för tre år sedan då både jag och larmoperatören blev ängsliga för mitt skenande hjärta.
Stressutlöst de Lux. Nu har jag haft diagnosen utbränd i omgångar. Den senaste fick jag för ett år sedan och är sjukskriven på halvtid för det.

20140706-111903.jpg

.
Jag skulle inte vilja vara utan mina barn. Har aldrig tänkt tanken.
Men hälften av alla de prövningar vi fick hade räckt. Hälften av deras smärta likaså. Där tar min kamp vid i Kung Över Livet ( Läs mer om den HÄR ). Föreningen som arrangerade en insamingsgala till forskningen hos Hjärnfonden. Vi måste veta mer om barn som mina. Sprida befintlig kunskap. Och att vara en del i samhällsförändringen känns stort.

Ett axplock. Fragment ur ett liv som mamma.
Kanske greppar ni en liten del av det som kom att bli mitt liv?

Kram Mamma Z
*

Read Full Post »

20140617-075902.jpg

 

Hos psykologen sitter jag och gråter. Över det som är jobbigt än.  Det som tynger och som tar massvis av energi.
Hon hjälper mig sanera det som går. Att bibehålla en del av energin. Hitta kryphålen. Finna det som ger energi och se till att den behålls.
Vi lägger mitt livs pussel tillsammans. Synar relationer, situationer. Vad går att sålla? Bör behållas?
”Det är vattendropparna som urholkar stenen” finns det ett talesätt kring. Jag letar dessa droppar och tar dem till mig. En droppe här och en droppe där. Tillsammans utgör de helheten som skall få mig att överleva det här.

Två timmar senare. När tårarna torkat och mascaran målats på igen, då sitter jag i Stockholm på Hjärnfondens kontor och representerar Kung Över Livet tillsammans med Lena. Vi är där för att överlämna checken som galan inbringade. Pengarna som skall gå till forskningen så att framtidens barn inte faller lika hårt som mina för att vi förstod för lite
( Ni som vill kan skänka här på Kung Över Livets egna insamling )

Tänker på det min kloka psykolog sagt. Att det är så viktigt att jag gör det som ger energi. Och det är precis det jag får tillfälle till via föreningen. Att sitta i givande samtal med generalsekreterare Gunilla och hennes medarbetare på Hjärnfonden.

Så tacksam för de vägar livet låter mig vandra på som stickspår ibland.
För det ger mig massor av input och nytt syre att andas.

20140430-230908.jpg

KRAM MAMMA Z
*

 

Read Full Post »

Older Posts »