Himlen ramlade inte ner

‘

Pojken med de blåaste ögon jag vet har inte gått i skolan på 7 veckor. Det finns många hemska sjukdomar som kan drabba våra små. Ångest är en av dem. Som tar ett rejält stryptag om dem och förminskar inte bara deras värld utan tar också bort tron på livet och sin framtid.

Ångest är en sjukdom som gör att du tror att hela himlen skall ramla ner på dig. Man får svårt att andas. Får hjärtklappning. Svettningar. Ont i hjärtat. Panik och det enda du vill göra är att fly till en plats i livet där du känner dig trygg.
Så har Junior mått i veckor. Månader nu. Varenda morgon då vi försökt få iväg han till skolan.
Han fick en snara runt halsen som vi aldrig såg.

Erfarenheten med en storebror som blev hemmasittare talade till oss. Att hålla på rutinerna ändå. Gå upp i tid. Lägga sig i tid. Ut och promenera varje dag. Ut i solen. Förmå han att skratta. Tycka att livet är rätt okej att leva trotts allt. Baka. Måla. Snickra. Se på tv serier i hop. Mys med katter. Samtidigt som han blev och blir medicinerad med ångestdämpande och uppiggande effekt. Höjde dosen.  Började ge Kyänis Omega 3 kapslar med mycket d-vitamin i då en vän påtalade att just d vitaminbrist kan man bli deprimerad av.
‘

Fått brev från Mona Sahlin tidigare.
Och hennes ord till mig har inte kunnat blivit sannare än just nu.

‘
Jag har stått på mig hela Juniors resa. Även all kamp som det varit för Sam. Rätten till ett fullvärdigt liv. På deras premisser. I deras takt. Jag har fått stått på mig för att det skall hända grejer känner jag. Då vi befann oss i moment 22 för lite sen. Visst är jag öppen för hjälp utifrån, men modershjärtat har även talat till mig.

Idag var det bestämt att Junior skulle gå till den del av skolan där han skall börja högstadiet. Träffa sin mentor och den nya tjej som kommer att bli som hans assistent fast de är fler som delar på henne. Han skulle gå ifrån bup tillsammans med den psykolog han träffat vid ett flertal tillfällen och pratat om sitt mående. De skulle gå in bakvägen och titta på de lokaler han skall gå i. Träffa de personer som kommer med ha hand om honom främst.
Såklart att det blev ett påslag av ångest när det var dags att åka. Himlen skulle åter ramla ner på honom. Den osynliga snaran dras åt. Men psykologen var så smidig med honom och förmådde han tillslut att göra det allra värsta. Att besegra det som var så jobbigt. Det som för andra elever är en självklarhet att man gör varje dag.

Går till skolan.

Det gäller att ta ett steg i taget. Göra framsteg om än så mikroskopiska. Skolan har faktiskt greppat detta väldigt bra och inte lagt skulden på mig som förälder över att han inte gått. Så skönt. Det har varit nog stressande ändå denna stundtals jävliga sits.

Hoppas så att pojken med de blåaste ögon jag vet förmår att lyfta blicken. Se framtiden.

Och veta att allt fortfarande är möjligt.

‘

KRAM MAMMA Z
*

Read Full Post »

När det känns

‘

Får höra om en gammal kompis till Sam. Att han åker på språkresa till England i 2 veckor under sommarlovet. Sånt känns. När man jämnför. Jag vet att man inte ska. Men det går inte att låta bli. Att allt det där som andra 15 åringar gör. Det gör inte Sam. Han upptäcker världen på sitt egna vis. Långt ifrån vad man anser vara ”normalt”.
Han klarar inte ens att gå in själv på affären och handla. Han gör aldrig saker utan en vuxen han är trygg med.
Och ibland så påminns man om hur han har det. Även fast han är lycklig med sin tillvaro. Förstå mig rätt nu. Jag vill inte göra om Sam på något vis. Det enda jag vill är att se han lycklig. På sina premisser. Självklart.

Jag brukar träffa på hans förra bästis. De som var som ler och långhalm och knappt kunde andas utan den andres närvaro. Brukar tänka på vad de skulle göra ihop nu om Sam inte hade sin Asperger. Skulle de hänga på stan?  Börja spana in tjejer?  Hänga ihop på håltimmarna och gå och köpa pizza istället för att äta skolmaten? Planera inför påsklovet, kanske ta pendeln in själva till Västerås och hänga?
Sam funerar inte med jämnåriga just nu. Svårt att veta vad man skall prata om.
Vad man gör ihop när inte leken knyter en samman längre.

Allt har sin tid. Sin mognad. Var blomma tar sin tid att slå ut på. Somliga blommor kräver sin rätta behandling för att blomma ut. De rätta förutsättningarna. Timingen. Jag vet. Men jag tror ni förstår mina tankegångar kring detta också. Att acceptera hur annorlunda livet blev för den man älskar mest på denna jord. När man ser forna kompisar och hur deras vardag ser ut.

Fast vad är det som säger att gräset är grönare hos grannen? Sam kanske är lyckligare i sitt liv än vad de är. Who knows?

‘

Junior blev helt däckad av sin medecin han provade idag. Så pass att han blev allt för trött för att vara fungerande i skolan. Tyvärr. Men vi får fortsätta att prova oss fram. Finna nya vägar. För fram skall han i livet och vi får finnas utmed vägen och lotsa honom. Peppa. Heja fram honom.

Jag blev dundersjuk i Lördags. Boostade med min Kyäni så att jag kunde jobba igår kväll och på stundade nattpasset. Visserligen förkyld men långt ifrån däckad. Undrar hur många gånger som Kyäni har hjälpt mig i detta liv? Läser om hur mycket som stressen tar kål på våra kroppar så vi blir sjuka. Och Kyänis frukter och bär innehåller så mycket som motverkar stressens effekter på kroppen. Fast det skulle inte skada att få leva livet det lugna ett bra tag framöver nu.
Blir du nyfiken kan du läsa om mig HÄR på Kyänis sida
Några av mina läsare köper av mig och de flesta är lika nöjda som mig med kosttillskottet 🙂

‘

 

Kram MaMMa Z
*

Read Full Post »

Förändringar

Killarna i Sams nya rum

‘

All kärlek som kom här på bloggen. På facebook. i den slutna grupp jag en gång i tiden drog igång Crescat Scientia, Må Kunskapen växa, till för oss föräldrar som har barn och skolgången haltar helt eller delvis.
Så himmelens mycket er omtanke betyder. Faktiskt. När man känner sig lika liten som teskedsgumman i denna stora värld ibland. Söndermosad.
Tacksam är ett litet ord för ert stöd.

‘

Sam ville byta rum. Igen. I somras bytte vi ju rum med honom. Han fick vårt stora sovrum och vi kröp in i hans minimala. Vi rustade det rum som kom att bli hans. Han bodde där i en månad så ville han tillbaka in i sitt trånga rum på 9 kvadratmeter.
Nu ett halvår senare kommer samma önskan igen. Att få vårt stora sovrum. Att flytta ett helt rum är inte så bara, men vi gjorde det strax innan min dunderförkylning bröt ut. Och denna gång blev det bra mycket bättre än förra gången. Annan möblering, färgglada gardiner och mattor. Mera på väggarna. Så nu får han banne mig bo kvar där för nu skall jag ta och rusta det som blev vårat nya sovrum. Där tapeten är bort sliten ifrån tidigare frustrationer. Sönderslagen vägg och dörr. Men jag måste mobilisera ork och lust till det först.

‘

‘
Går igenom ekonomin också. Sam har kostat oss en hel del nu för att han skall få meningsfull sysselsättning och det har ramlat över nya utgifter som egentligen inte tillåter tapetinköp.  Nåja. Får kränga lite på Tradera så skall väl det gå!

Mamma har läst något intressant om junior som jag måste läsa på mera om, men som känner att stämma in så väl på honom.  Diagnosen heter GAD, som betyder generalliserat ångestsyndrom. Idag har jag den glada killen här hemma då han inte utsätts inför krav och förväntningar.
Själv ligger jag däckad hela dagen i förkylningen som blommade ut för fullt. Blev inte många knop gjorda, förutom lite jobb på Kung Över Livet då.
Boostar med Kyäni och hoppas så att jag slipper ta en karrensdag imorgon.

My Love befinner sig denna helg utmed Upplandskusten och barndomsvännerna. En killhelg. Så välbehövlig såklart för hans del.
Undrar stilla när vi två skall få den helg vi så väl behöver för att slicka våra sår och läka tillsammans igen. Sist vi var iväg på tu man hand är nu ett år sedan. Så bra vi hade det ett bra tag efter det. När man är någonting annat än pedagogen. Kollegan för att få livet här hemma välfungerande. Jo, man blir som ett team på en arbetsplats mer än make och hustru tillslut i detta livpussel där vi så sällan ses.

Säger som Mauro Scocco sjunger.

” Jag saknar oss. Jag saknar dom vi var”

.

KRAMEN MAMMA Z

*

Read Full Post »

Soppatorsk

 

Stundtals kommer värmen. Känns som sommaren försöker klamra sig fast. Jag vet. Jag gör likadant tillbaka. Vill ha sommaren kvar.
Det blev en skön stund på balkongen idag med vår lilla lilla sjö nedanför. Mycket tankar hann så klart betas av. Tankar om det mesta. Åh om det fanns en ventil att vrida på och låta hälften bara välla ur en. Det skulle räcka och bli över det som blev kvar.

 

Jag har betat av två stora möten gällande killarna denna vecka. Det tar på krafterna även fast alla vill väl. På något vis är man i försvarsställning. Beredd på att ha en utläggning om varför man agerar som man gör. Tänkt och gjort genom tid. Göra en utläggning. Förtydliga en verklighet som jag har men som de inte har samma inblick i. Förståelse för. För hur skall man kunna ha det när man inte lever i det 24 timmar om dygnet och nu i åtta års tid. Vi ser på varandra utifrån olika perspektiv. Genom olika erfarenheter. Önskemål. Krav.
Jag hoppas att alla våra åtgärder gör att det blir som önskat. Eller iallafall kommer i närheten av det.

 

 

Jag blev toksjuk i Tisdags. Som någon drämt till mig med en stekpanna. Blev liggandes och orkade absolut ingenting. Utslagen helt. Soppatorsk. Huvudet värkte och hela kroppen likaså. På Onsdagen trodde jag att mitt KYÄNI race hade gjort sitt men jag insjuknade igen på jobbet. Släpade mig fullkomligt fram och kunde inte gå hem då vi inga vikarier har att ringa in bara sådär.

Igår var jag optimist och trodde att Kyäni hade stärkt upp mig för då var jag jättepigg. Idag går formkurvan ner igen. Nå skit är det. Men hur mycket skall en människa tåla. Stå pall?
Klart att kroppen viker sig. Ger upp. Hissar vit flagg. Fast jag lovordar ändå min Kyäni som stärker upp kroppen så. Vid stress får man dåligt immunförsvar vilket jag inte alls känner av. Är så sällan sjuk. Undrar hur jag hade mått om jag inte ätit det.
Och sjuk måste man bli någon gång även vid bra immunförsvar.
Mår jag halvtask går jag inte till mitt kvällpass imorgon. Till vilket pris skall hälsan få kosta? När hjärtat gör sig kännande av och till.

No way. Jag skall räcka ett tag till. Jag har allt för mycket att uträtta ännu.

 

Panoramavy ifrån vår stuga förra helgen.

KRAMEN ALLA FINA
♥
Z

Read Full Post »

Sjuk av skolan

 

 

Loppisdagen resulterade i 1117 kr. Hade inte hjärta att dela det på oss fyra i Ohana. Sam ville ha ett spel tagentbord till datorn och var helt ren på pengar. Så killarna fick dela på det. Junior bubblade av lycka. Då kunde han köpa sig en spelmus till datorn. Faktum var att det mestadels var killarnas gamla leksaker vi krängde. Spåren av småbarns tiden. Lekåldern. En smula vemod som infann sig då överlyckliga sexåringar blev nya ägare till det som en gång stod lika högt i kurs hos mina killar.

Tröttheten infinner sig. Inte ens min Kyäni kan kompensera de stulna timmarna av sömn i natt. Den blev minimal. Junior kom och väckte mig och hade den jobbigaste ångesten på väldigt länge. Han hade så ont i hjärtat att han grät. Svårt att andas. Skolan som börjar snart, allt för snart. Och den fina plan som bup förordade för optimal tillbaka gång ser vi inte spåret av, även fast skolan gjort många bra åtgärder. Men han har inte varit på plats och sett dem fungera. Han litar inte på skolan för fem öre. Och det gör att han blir sjuk. Sjuk av sin egna oro. Sjuk av att inte veta. Sjuk av att vänta.

Vi ligger vaken bra länge innan vi får bukt på det tillsammans. Värken. Trycket över brösten. Känslan av att hålla på att dö. Över en timme i mörkret. Och jag ligger vaken lika länge efter jag hör Juniors lugna andetag. Där sömnen tagit över. Där drömmarna tar vid och allt blir bra för ett tag.

 

 

 

Vårat sovrum och den kommande rusten pågår för fullt i min tankeverksamhet. Gav mig i kast med den vinda dörren igår kväll som inte gick att stänga helt. För om dörren inte gick att fixa ville Sam inte ha vårat rum. Han behöver ha tryggheten att det går att stänga om sig och öppna på sina premisser. När han vill släppa in folk.
Två timmar senare var det fixat 🙂 Vem har sagt att kvinnor inte kan? Så nu har ni ett före kort ovan här så får jag servera er med resultatet senare. Typ snart. Om Sam får som han vill. Men nu är det så mycket att dra igång med när det gäller rusten att jag inte vet riktigt vart man börjar. Gästrummet och badrummet får jag helt enkelt vänta med att göra klart tills hans rum är klart. Gäller och prioritera vad som funkar bäst för honom.

Fast går det någon sysslolös stackare därute så är det bara att knacka på och få en pensel i högsta hugg 🙂 Lovar att bjuda på kaffe!!

 

 

 

( Såhär mysigt ligger katterna intill mig på kökssoffan nu
då jag skriver på bloggen ♥  )

KRAMEN MAMMA
ZOFFE
♥

‘

 

 

 

 

 

 

 

Read Full Post »

Rörigt i mitt huvud

,

Junior vill till sjön. Bada. Solen sken. Ohana hängde på. Vattnet var kallt men resan ut till vår sjö på en mil var värt det ändå. Sommarbad. Så få de varit. Men gäller att passa på då det går att komma i. Om än om det blir en snabbis.

Hemma är det rörigt. I mitt huvud med. Blir det för mycket omkring mig så blir det jobbigt. Och är det mycket praktiskt att ta tag i plus att den yttre miljön är stökig. Hua mig. Jag behöver Feng shu för att må som bäst. En vrå där det är balans. Harmoni.

Jag skall stå på loppis på Lördag. Har massvis med saker att kränga. Har lovat att dela inkomsterna på oss 4 i Ohana. My Love och jag får för våran del lägga pengarna på den nya rusten i huset som bara ploppade upp hux flux.

Sam vill byta rum. Något vi erbjöd han för ett halvår sedan. Att vi tar hans lilla kryp in på 10 kvm och han tar vårat som är betydligt större än så. Men nu vill ha göra bytet och då skall de gå undan! Min hjärna arbetar febrilt. Hur skall jag hinna med denna rust nu? Det är fullt upp med underhåll ute också som måste göras innan sommaren är slut. Dessutom är jag inte klar med rusten i gästrummet heller. Badrummet står också halvt klart och bara väntar på nästa steg av mig. Ogillar när det är halvfärdiga projekt. Arga snickaren skulle gå igång direkt om han kom hem till oss.

‘

‘

Sen vet jag att en rust innebär lite extra utgifter. Nu börjar det bli för många av den sorten. Att jag brände mina sista sparpengar i Stockholm är inget jag ångrar. Men det tar tid att samla ihop nya. Och listan är lång på sådant som behöver inhandlas eller göras. Jag  har en dröm om att kunna samla ihop pengar till en resa till Paris för mig och junior nästa vår. Ha det som en rejäl morot för honom när det gäller skolan. Att gör han sitt bästa och skolan likaså, så åker vi dit. Han har pratat så länge om det. I samma andetag vill Sam också ut i vida världen. Till Irland!
Åh nu får ingenting gå sönder. Inga bilar. Inga tänder som kostar extra.Vet att katterna måste kastreras. Det räcker det känns det som. Dessutom så får jag samla kraft till min kära KYÄNI som jag vet hjälpt så många med sin hälsa. Om jag bara fick fart på min försäljning rejält så kunde jag mäkta med både Paris och Irland!

Man allt har sin tid. Så mycket av min energi går till båda killarna. Har gjort sedan nyår i princip. Och sedan kom Kung Över Livet in. En möjlighet jag inte kunde ge vika inför. Och nu skall tiden finnas även för en rust. Såklart jag hakar på Sams iver! För rummet han skall in i är inte rustat än, trots att vi bott i huset i över 10 år. Klart jag vill att grabben skall trivas. Han har så många visioner om vad han skall göra med det och jag tycker det andas framtidstro och initiativ till att inte bara ha ett liv invid datorn!

‘

kramen mamma zoffe
♥

‘

Read Full Post »

Det som varit och det som är

‘

Min lilla spjuver. Som lärt mig så mycket om livet. Som lär andra samma sak. Ställer oss frågande många gånger. Som ger aha upplevelser. Kunskap. Insikt. Förståelse. Ödmjukhet. Som via denna blogg förmedlar samma sak till andra om än via mig. Är min förhoppning iallafall.

Jag har fått funderingar kring Sam här på bloggen. Om han fått någon medicin mot sitt mående? Är han deprimerad? Hur vi fick ordnat hemundervisning? Att det är lärare som tar han på rätt sätt?

Han har provat tre olika sortsers medicin för sin adhd genom åren. Den första slutande han äta helt av. Mager och matkräsen sedan tidigare så gick det inte att härda ut. Preparat nummer två fick han allregi utav och tålde inte. Det tredje försöket gjorde vi i tio veckor men såg ingen skillnad så till vilken nytta åt han det då?
När vi sedan skulle prova medicin nummer fyra sade jag stopp. Då hade vi en kille i fullskalig harnomi som inte haft ett utbrott på 8 veckor över sommarlovet ( läs 2010) och vi såg inte nyttan med att prova igen.

Det enda han ätit nu i  fyra års tid är Omega 3 och nu äter han KYÄNI:s, som sägs vara marknadens renaste fiskleverolja. Den äter även junior. Jag vågar inte sluta och se hur det blir då. Sam kan koncentrera sig och har alltid gjort i skolan och jag vet inte om det är kosttillskottets förtjänst.

‘

‘

Depprimerad har han varit i perioder tidigare. Inte velat leva när han var mindre. Nära att smälla av. Vi har fått trippat på tå hela familjen.
Till största delen säger jag med facit i hand att det var skolrellaterat. När skolan sög för mycket av hans energi kände han att han inte fixade det. Han började vara hemma vissa dagar i klass fyra. Vi började att plocka bort läxor för att minimera stressen. Gjorde små justeringar för skoldagarna. Men det var inte tillräckligt förstår jag nu.

Nu är han långt ifrån den tyngda kille han en gång varit. Den som påvisat sina försök till att avsluta livet. Den som pratat så om det för några år sedan. Då allt var han övermäktigt. Nu är det en kille som är så nöjd med den han tillåts vara.
Jag törs säga att av sju dagar så är det sju dagar vi har en glad och harmonisk Sam.

Hemundervisningen var skolan supersnabb att sätta in. Rektorn på högstadiet hade fått rapporter redan då han gick i klass sex hur det hela låg till. Hur fort allt gått utför. Hur illa ställt det var.
Denne var så schysst och gjorde ett hembesök. Pressenterade sig för Sam och verkligen underströk med sin närvaro att skolan inte gett upp hoppet om honom fast han gjort det. Så har det varit ifrån vecka tre på höstterminen. Den pedagog som kommer hem tycker han om, även fast det inte blir så mycket skolarbete gjort än. Fördelen var och är att han vet vem hon är sedan tidigare kontakter.
Sedan klass tre har vi märkt hur känslig han är inför skolpersonal, vilka som skall ha med han att göra. Så känslig för personkemin då den inte stämmer. Och de som fångat honom har han verkligen tyckt om till hundra procent. Både den assistent han hade i en termin endast och den fröken han hade i sexan var båda riktiga jackpot för honom. Ändå gick det som det gick.
Men det kan jag sia om i ett annat inlägg.

‘

K R A M I S   M A M M A   Z
♥

‘

Read Full Post »

Önskningar och uppmaningar

‘

Snön busar på vägen ner till marken den frusna. Virvlar fritt. Gör inget motstånd. Visst är det vita vackert, man jag kan inte hjälpa det. Längtan efter min balkong en skön morgon i Maj. Dagens första kopp kaffe till fågelkvitter. Inlindad i feecefilten. Raggsockor på. Men det går att sitta ute.. Längtar efter mina små krukor som står och trängs på fönsterbrädan. Frön som grott och skall förgylla min sommar ännumera med sina blomster. När det är läge för uteplantering.

På jobbet pratar de om sina utlandssemetsrar i februari. Jag blir avis. Jag vill också åka till sommaren sålänge den inte kommer till mig. Få ta med hela Ohana och bara vara. Njuta. Återhämta. Lämna allt jobbiga. Springa barfota utmed strandremsan. Känna vågorna slå emot vaderna. Sand emellan tårna. Solen som värmer vinterblek hy.
Men tid till det kommer förhoppningsvis. Framförallt en ekonomi som tillåter det..

‘

‘

Förra inlägget efterfrågade jag vilka ni var och varför ni läser här. Tack alla ni som hitills svarat. Så skoj det var att se spridningen. Spectrat. Främst blev jag glad över att det är så många som läser utan att själva leva i detta ”Diagnosland”. Tänk vad denna blogg kan vara länken ut till andra att förstå både mig och mina barn så mycket bättre. Att så sakterliga förändra synsättet inom NPF diagnoser.

Vi fick en myskväll igår efter mitt pass bland magsjuka patienter (äsch, jag klarar mig..jag äter ju min KYÄNI *ler* kaxigt..)
Sam hade hyrt filmen ” Salt” och den var ruggit bra tyckte vi allihopa i Ohana. Vi behöver dessa myskvällar invid teven. Vi uppskatar nog dem på olika vis ♥

Gjorde några inlägg på facebook på några forum med anknytning till Npf diagnoser också. Påminde om den insammling jag dragit igång hos Hjärnfonden och vikten av att stödja den. Under kvällen gav det 650 kr 🙂 Så nu har insamlingen nått nästan 4500 kr..
Uppmanar även er läsare att ge det lilla ni förmår..om så lite som tio kronor..
Utan droppar inget hav ni vet..
Ni som följer mitt liv här vill säkerligen hjälpa till att stävja så andra barn inte får må som mina. Gå in på länken nedan. Tack för er som redan visat erat stöd. Tack för er som tänker göra det!

http://portal.hjarnfonden.se/portal/page?_pageid=33%2C40931&_dad=portal&_schema=PORTAL&p_ei_id=561

Trevlig Söndag alla lediga!!
Jag själv skall snart till bacilluskerna på mitt kära jobb 🙂
‘

K R A M I S   M A M M A  Z
♥

‘

Read Full Post »

Vi kommer dit vi ska

‘

Så skönt det är att befinna sig på rätt plats bland rätt människor. Fick sådan feedback på våra tankar kring Sam och livet, på hans sätt att vara och resonera just nu. Kunniga Hab. Tackolov att man har dem i ryggen. Att vi tänker så pass lika. Att de peppar en. Stärker en. Understryker den tro och uppfattning som vi har.
Tänk om övriga omvärlden kunde göra detsamma. Det känns som om vi sitter inne med en sanning som andra ännu inte sett. Ännu inte förstått.

När det gäller Tobbe känner vi samma sak, fast på Bup. De ser saker som andra missat. Sätter händelser i samband. Ser konsekvenser. Analyserar. En välvilja som är stor att komma till botten med allt. Att ställa allt till rätta. Förmå killen att ha ett bra liv.

Mikael Whiehe har skrivit en låt vars vackra och tankvärda rader jag infogat i bilderna. En text som jag ställer mig bakom.

Jag är den bro som orkar bära dig 
Jag är den hamn där du är trygg 
Jag är den eld där du kan värma dig 
Jag är den famn som ger dig skydd

‘

‘
Med hjälpen av andra. Med kraften ifrån andra. Stödet. Förståelsen. Kramarna och omtanken så skall vi banne mig rodda detta! Har vi fixat resan så här långt så måste det gå en bit till..
Älskade ungar. I´m always here!

För mitt inre ser jag Paolo Roberto som min coach. Gapandes på mig ” Kom igen nu mamma Zoffe. Har du kommit så här långt så kan du inte ge dig nu. Kööör! ”  Jag skall tillåta att han poppar upp lite varstans i mitt liv. Då jag tänker ge mig. Schack matt och livet får besegra mig. Då skall han finnas där som en envis liten djävul på min vänstra axel och tjoa precis som i Robinsson tävlingarna..

Idag är en bra dag. Många dagar har varit snärjiga av olika anledningar, icke önskvärda. Men idag så bara var det ett flow trots en super slitig dag på jobbet ( Ni skulle bli chockade hur tufft det är på svenskt sjukhusgolv ) Fast jag har väl min Kyäni att tacka för att jag orkar så pass mycket som jag gör också 😉 Att jag dessutom födde ideén på att ha en egen Paolo med mig kändes gott. Tror nog han tillåter mig att ha den här formen av fanatsier med mig om de är ett fungerande verktyg.. ha ha.. eller vad tror ni?

‘

K R A M I S   M A M M A  Z

♥

‘

Read Full Post »

Överlämnar staffetpinnen nu..

Nordens Ark i somras. En av få grejer som vi gjorde tillsammans detta år. Ohana. Trotts motgångar får vi inte ge upp. Alltid försöka..
Och säg mig när jag gav upp? Fast lusten har funnits där likamånga gånger som det regnar i Sverige på ett år.. att man bara vill skita i allt..kasta in handuken. Skrika ”GAME OVER”..
‘

Jag är född fighter. Jag hade nog lyckats nå OS guld om jag blivit idrottskvinna. Aldrig ge sig. Falla. Låta blåmärkerna läka ut. Upp i rinken igen.
Kanske man gör det om man slåss för livet. Det gäller ens barn, det käraste livet kan ge en. Gåvan som man lovat att förvalta så gott det går, ifrån den dagen då graviditetstestet knockat en helt. Kanske ser man till att bli en CHAMPION och aldrig låter sig besgras då??

‘

Picknick invid min helgedom på Ramsviks klippor med junior och mina kusinbarn..

‘

Junior ja.. Detta är 4:e veckan jag funnits till hand i skolan och äntligen har vi nått målet som vi strävat efter. Att någon annan skall ta över min staffetpinne där så att skolan roddar Tobbe på egen hand och förmår han att lyckas. Komma igen. Låta sina blåmärken läka ut. Att han blir hel igen. Får tron tillbaka på sig själv. På sin framtid. Låta han blomma igen.

Han kommer att få börja på en resursskola för barn som just honom. Som inte fixar den vanliga skolmiljön. Det är i en lägenhet invid komunhuset.
Han kan få gå där allt ifrån några veckor, till månader. Vissa elever blir kvar där i terminer, allt beroende på orsaken till varför de inte klarar av skolan ”som alla andra”. Detta ”team 21” är ett projekt på ett år till en början och sedan skall det utvärderas. Jag fattar ingenting. Utvärderas?? När varenda komun behöver dyligt för behovet kommer alltjämt at finnas!! Det borde vara obligatoriskt att detta finns för alla elever som behöver det!!
Detta är Tobbes livlina just nu.
Kan inte låta bli att tänka tanken..Tänk om det funnits när allt började hopa sig kring Sam i klass fyra redan? Vart hade han varit då?

Tobbe tog detta besked med vånda då jag berättade idag hur vi vuxna som bryr sig om honom tänker..men får han bara landa i tanken, komma dit och se hur det är så tror jag läget blir ett annat.

‘

‘

Se gärna denna fantaskiska video som jag och Tobbe hittadde vid hans hemmauppgift att skriva om Frankrike.. Dröm er bort, för det gör vi..
Detta är platsen som bådas vår längtan är just nu. Och en dag vill jag verkligen visa världen för honom. Och givetvis hoppas jag att även Sam är mottaglig att se denna fantastiska ö som ligger utanför Madagaskar..Och att jag säljer så mycket Kyäni att detta blir en möjlighet 😉 *skratt*
Visade den för Tobbe idag igen då han mådde skit över så mycket att han blev hemma från skolan..och vi började fantisera om den dagen när vi väl befinner oss där.
” Mamma du är knäpp på riktigt. Du tror verkligen att jag både skall lyckas i skolan och att vi skall ha råd att åka till Reunion Island”

‘

Visst sade jag att jag var född till en fighter?? Kanske en knäpp sådan..

‘

K R A M I S   M A M M A   Z

 

 

‘

Read Full Post »

Vad behövs?

Morgonen var sagolik vacker då jag kom hem efter mitt nattpass..och solen letade sig upp bakom vår lilla sjö..

När jag vaknar är jag fylld av energi..Kanske för att jag och mannen rett ut en del..Kanske för att det närmar sig Ladies Night i Globen till helgen (johoddå..produktionsbolaget bjuder mig och vännen på det med tanke på vår lilla delaktighet/medverkan i showen)
Kanske för att killarna haft en bra helg och jag ett trevligt pass på jobbet.. Kanske för att det går så himmelens bra för mig att sälja KYÄNI..( hämtade hem 18 lådor till mina kunder i lördags..och alla som ätit detta ett tag mår bättre.. ) Tänk att jag kan vara en process, en länk i det stora hela så att möjligheten till bättre hälsa finns 🙂 för andra.

Bara detta gör mig så glad idag.. Tillfredställd..Sinnesro..Fram tills jag läser en krönika som sätter igång maskineriet hos mig. Ifrågasättandet. Missnöjdsamheten och frustrationen över att hur högt jag än skriker så är det inför döva öron.

‘

‘

Jag läser Marcus Birro, krönikan i Expressen idag. Han sätter fingret på det jag klurar så över.  Han är så ärlig i sitt resonemang.

”Politiken är som en roman av John Grisham. Ingenting är vad det synes vara.”
”Jag hann inte göra många timmar i politikens värld men bara under de här få dygnen har jag fått klart för mig att politik bara handlar om makt och vägen dit. Allting annat är sekundärt. Alltså är vi medborgare sekundära. Vi är som boskap. Vi är lydiga soldater. Vi är marionetter i någon annans garn.
Vi är dumt vatten som rinner dit marken vill.”

Jag tänker på Aspiggan, en blogg jag nyligen hittat och all den kamp hon för mot samhället och sitt barns bästa. Hur hon håller på att gå i kras för att samhället inte förmår bättre. Vi är många som snart bara ligger där i spillror i väntan på att nästa generation mammor skall göra detsamma om inget görs åt det..och hur kommer våra barn må mitt i allt? Vart finns konsekvensanalyserna? Haverikomissionerna för de som redan misslyckats?

Politiker som bestämmer sig utan att veta vad de är för krafter de sätter igång.. 

Hur många politiker VET om VÅRA liv.? Tagit sig tiden, suttit ner och reflekterar. Ifrågasätter. Pratar MED OSS??
Skall det vara så här? Vart brister det och vad kan vi förbättra?

Politiken är tyst om oss. Vi finns inte.

Inte mer än när någon med Asberger begår ett hemskt brott syns ”vi” bland rubrikerna, men på helt felvinklat sätt och inte oss till gagn ett dugg..

Vad krävs för att samhället skall lyssna på oss? Kan mitt upprop vara till någon nytta eller är det bara en droppe ute på det politiska havet som inte märks?

‘

(912 stycken har anslutit sig på ”mitt” uppror hitills
 http://www.facebook.com/#!/event.php?eid=243688819010986 och det gör mig riktigt stolt..)

 

‘

K R A M I S   M A M M A   Z

 

 

 

Read Full Post »

Mina bloggar och jag ♥

20 000 läsare på lite mer än 3 månader..
Storslaget, storstilat. Jag bugar och tackar er ALLA för att ni hittat min blogg och följer den! Den har ju inte varit allt för munter den senaste tiden.. Lika misserabel som Sue Ellen var i Dallas avsnitt efter avsnitt..*ler*

När jag flyttade bloggen hit till wordpress så lämnade jag Aftonbladets blogg bakom mig.. Då hade jag något runt 120 000 sidvisningar, men hur många som läste den fanns ingen statistik på.. Jag är så glad för varje unik besökare. Ni läser mig av en eller annan anledning.. Det gör det mödan värd att skriva till er..

www.meuskyani.wordpress.com

Jag skall faktiskt göra reklam för min dotterblogg, den som handlar om ”min” KYÄNI och vad den gjort och gör med människors hälsa..
För varje ny kund jag får, för varje kundberättelse jag sedermera får, gör mig bara så stärkt att fortsätta med detta kosttillskott.. Så många mår ju så mycket bättre!! Titta gärna in på den om ni vill!!

 
Tja, sen har jag också dragit igång en tredje blogg..
www.npfupproret.wordpress.com där jag tar upp så många felaktigheter som råder kring våra älskade npf ungar i dagens samhälle.
På denna blogg finns en namninsamling där över 1100 pers har skrivit under!! Tanken är att vi, några mammor och jag skall knacka på i maktens korridorer och på visa hur det är här ute och vad som är så himmelens galet än..

Hur sjutton gjorde vi förr..innan bloggarnas fördelse??
Kram på er alla fina därute.. Tänk om jag kunde ställa till med ett tårtkalas bara för att fira att ni finns där..♥

K R A M I S   M A M M A   Z

Read Full Post »

Now what?

Min Ohana, min älskade, som jag vill er alla tre väl.

 

Jag slår bakut, lägger mig platt innan livet hinner fläta till mig och det gör så förbenat ont igen.. Jag är beredd och redan tagit ut skadan i förväg..

Så mycket som vilar på mig. Oket är tungt. Så mycket som hänger på mig hur livet skall bli.. Hur det skall blir för Sam. För junior. För oss. Me and my love..förhållandet..
Jag orkar inte. Resignerar. Deppar. Tycker synd om mig själv. Vilken vekling jag är. Gråter tyst innombords. Musten gick totalt ur helt efter skolministerns såkallade SVAR..(se nästa inlägg)

 

Sam och my love i sommras

 

Jag dränker mig i jobb istället på min långledighet. Satt med boken igår i minst två timmar. Orden bara flödar. Vill berätta så mycket samtidigt som det tynger mig att skriva om det. Kanske inte läge nu, men det är ett arbete jag vill få klart snarast..
Har mailat en massa stressforksare, proffesorer, överläkare  och föreläsare och har fått en del intressanta svar om NPF barnen, skolan och all stress de utsätts för där..Jag fortsatte min jakt på de som kan svara mig. Bara det är ett dektektivarbete..

Ägnar all min lediga tid sen till att jobba med Kyäni (läs gärna min blogg om den www.meuskyani.wordpress.com ) För jobb, det har jag, om jag vill lyckas.. och det vill jag. Sannerligen! Jag vil ha detta som mitt yrke om ett eller två år. På fullaste allvar! Få vara länken ut till andra så de får chansen att må så mycket bättre! Säljare av ett kosttillskott som jag redan sett gjort underbara saker med mina kunder..
Jag råpluggar antioxidanter, mineraler, vitaminer, dess effekt på kroppen och hur bristerna gör oss sjuka. Pysslar om min Kyäni blogg, läser lite till om företaget.. Jag blir sittandes 6-8 timmar under två dagar. Min räddning som får mig att se ljusare på livet..

Jag har så ont i hjärtat igen. Infarkt-ont. Men jag vet vad det är. S T R E S S . Något lär göras i mitt liv och jag är på god väg..tror jag.. Planerna finns och jag skall infria två av dem iallafall. Dom som jag kan påverka själv. Resten, hur det blir med Sam och skolan, livet och politiker på toppnivå som skiter i att engagera sig i hur det blir för honom..ja det står skrivet i stjärnorna nu hur allt detta kommer att sluta..
Jag vill inte att denna  sommar skall ta slut och sommarlovet likaså. Så mycket att ta itu med då..

 

Junior

 

”Mamma, vad är meningen med livet. Man lever för att någongång dö och oftast är allt bara så jobbit” Junior har tankar nu som jag stundtals delar. Men mina tankar blir lätt som ett envist tuggummi som fastnat.. Jag deppar ihop och har svårt att komma vidare.. men jag försöker och tror jag kommit en bit på väg.. Men när gajsten falnar är det så lätt att allt annat dras med. Jag funderar på förhållandet.. Sist vi gjorde något på tu man hand var i slutet av April.. När nästa dag för bara oss två blir av har jag ingen aning om när.. Kanske skall vi prövas ännu hårdare? 

”Det var du och jag mot världen, så var det då så är det nu” Peter Le Marc

 

 K R A M I S    M A M M A    Z

 

 

Read Full Post »

Bara vara, så bra för Sam iallafall..

Så stilla, allt för stilla för egen del just nu

Jag saknar tempot. Kan ni fatta. Jag har semester men ändå så kryper det i mig av att mestadelen vara hemma, därför att Sam mår som bäst av det. Hemma, det är jag så ofta ändå. Jag vill ut, se världen, något nytt, något annat, nya influenser, ny energi, lite input, något annat. Får jag tycka så? Och när jag ser på Sam så är han i sådan harmoni med sig själv just nu. Det ger mig dåligt samvete samtidigt. Jag kan inte missunna honom ifrån att må bra, det är ju min högsta önskan att han skall må så här bra som han gör nu. Samtidigt blir det som att gå omkring här hemma som med en fotboja..

Tobbe hade sin bästis sovande här igår kväll. Sam har sina rutiner på kvällen och vill lägga sig halv elva. Tobbe ville såklart vara uppe senare och de hade lite planer för vad de skulle göra. Vi fixade så att det fungerade, det blev en rokad med våra sovplatser och vart dvd filmen skulle ses för kompisarna.

– Vad du är schyst som tar sådan hänsyn till att det blir så här annorlunda för min storebrors skull och hans Asperger, hör jag junior säga till bästisen.
– Äsch, svarar vännen, jag är så van att man måste ta hänsyn till din bror att jag inte tänker på det längre..

 Snacka om att man blir varm i hjärtat. Så fina killar 🙂

 

Picknicksugen, någon?? 

 
Till helgen åker vi till goda vänner. Sam är med på det och hoppas det funkar. Barnen är i samma ålder fast av motsatta könet. De har gått bra genom alla år, men nu har vi ju en tonåring med oss, och då kan jag tänka att läget blir annorlunda.. Men mer förstående folk än dem får man leta efter. Fina killvännerna  ♥  De har varit med om jobbigheter, stöttat oss i dem och bidragit med lösningar då vi varit ihop och det skitit sig. Känner mig fullkomligen trygg och Sam likaså. Vi beger oss ut till Upplandskusten och vill så gärna ut och lukta på det eviga blå denna gång. Får se om det blir så..

Har ägnat tiden hemma åt att plugga KYÄNI och dess produkter iaf. Förena nytta med nöje..Jag kan åka ut och sälja bara på de kundberättelser och resultat de gett, men jag vill kunna lite mera ingående.. Titta gärna in på min KYÄNI blogg www.meuskyani.wordpress.com så greppar ni vad jag pratar om 🙂

K R A M I S   M A M M A   Z

Read Full Post »

Lediga dagar men ändå fullt upp

På Södertälje semester i fjol

 

Jag fick en utmaning idag av Bup. Som jag inte vet om jag kan fixa faktiskt. Sam måste med till läkaren på bup, annars kan han inte få den medicin utskriven som vi tror oss att han såväl behöver.. Att bestiga Mount Everest känns lättare just nu.. Lägger det åt sidan idag, imorgon och några dagar till. Att påtala livets jobbigheter för Sam när han mår så bra just nu känns inte heller så bra.. Känner fortfarande att han bara måste få vara. Helt utan krav.

På Fredag skall min Ohana åka utan mig till kusinerna och bli borta när jag jobbar. Hoppas så att det går bra och att det blir ett break som Sam behöver efter att bara ha varit hemma i tre veckors tid.
Kanske kommer min fina kusin på besök nästa vecka och erbjudit sig att ta sig an Sam ♥  Sådant värmer. Omtanken. Viljan att offra sig själv för någon annan. Det är inte allt för ofta vi stöter på det. Och jag vill inte tigga om det. Hjälpen. Brukar tänka att få kanske vet om innebörden, vad ett sådant erbjudans skulle betyda för alla parter. Tänker att de kanske inte riktigt vet hur vi har det, på riktigt. Men å andra sidan finns ju denna blogg som inget annat gör än påtalar det..

 

 

Under min ledighet nu har jag grävt och grävt, flyttat buskar. Grävt lite till och planterat nya buskar, träd och perenner. Skall snart ut och gräva lite till.. Har hunnit med lite skriveri på boken och jobbat lite mer med ”min” KYÄNI som jag verkligen tänker sattsa så mycket på inför hösten. (läs gärna min KYÄNI blogg www.meuskyani.wordpress.com ) Så trots ledighet har jag utövat tre yrken, Trädgårdsmästare, författare och försäljare ♥ och alla gör de mig glada på sitt sätt..

 

Trevlig sommar på er alla goa därute!!

K R A M I S    M A M M A   Z

Read Full Post »

Hemma och nöjd så..

Sommar och sol.. glada skratt invid vatten och solsken i blick. Som jag längtar efter att få uppleva det igen.

Idag åker Sams klass på skolresa till Boda Borg och han blir  kvar hemma. Han fixar inte sådan ostrukturerad miljö, fullt med folk och höga ljud. Han vet att jag hade följt med utan att blinka, men trotts den trygghet jag ger honom så ville han inte åka. Ville inte vara med de grabbar som varit sådanna favoriter i sex års tid. Klassen hade pratat om Furuvik, och dit hade han kunnat tänkt sig att åka för där har han varit förr och han älskar djuren.
Jag har hört honom hela dagen kvittrandes på sitt rum där han via skype umgåtts med kusinerna och gemensamt spelande. Det har tillkommit en kille till i detta spel och det glädjer mig att Sam släpper in någon ny, främmande. Men kanske går bättre att umgås såsom dom gör nu, för han kan närsom bryta när han vill och gå ifrån om sällskapet inte funkar.. Han verkligen älskar sina kusiner och vet att det är ömsesidigt, även fast de inte uttrycker sig i de termerna.

Ikväll skall vi grilla, göra Hasselbackspotatis och vitlöksbaugetter. Jag vet att han kommer att äta då, då det är en av få rätter han äter. Just nu är han så klen i maten, en ettåring äter mer på en dag än han. Minus 800 kcal minst varje dag. Jo, både han och vi vet om det. Ibland får han så ont i magen för att han äter så lite. Jag är så tacksam att jag funnit KYÄNI:s kosttillskott som han äter. En näringsexpert riktigt lovordar det då det innehåller nästan allt en kropp kan behöva iform av vitaminer, antioxidanter, spårämnen och mineraler.. ( En shot som han tar varje dag motsvarar 1½ kg frukt av olika slag..) Undrar hur han hade mått om han inte ätit det?? Hitills har han inga bristsjukdommar pga av sin kost, så sällan sjuk.. Men han behöver ju energin..för att växa och för att orka..

Har ledig Fredag med hela Ohana.. något som inträffar lika sällan som det är solförmörkelse känns det som. Vi går om varandra så mycket på våra jobb att det är så drygt så drygt. Förra helgen såg vi på torsdag kväll och sedan på måndag eftermiddag.. Att leva så blir inte kul i längden alls. Så idag har vi storstädat huset (åh så romasntiskt va..ha ha), gått hand i hand på marknaden i staden som är ( dessvärre blev Sam hemma själv då han inte alls ville följa med, men tror han var lika lycklig av det..) och skall nu ta oss ett glas vitt Leyda på inrådan av min matguru Monika Ahlberg..

Stor kram till er alla fina därute! Jag blir fortfarande så chockad över vilken tillströmmning det är till min blogg. Tack för att ni läser!!

K R A M I S   M A M M A  Z

Read Full Post »

Ny blogg i sikte, men till vilket vädersträck??

( Detta inlägg och alla inlägg bakåt är ifrån min gamla blogg)

Aftonbladets bloggtjänst kommer att läggas ner from 30/6 så nu återstår ett jättejobb att finna en ny blogg som jag blir lika nöjd med som denna..och alla inlägg skall med över..jösses..otekniska jag..
Dessutom så tänker jag mig att denna gång skall jag införskaffa mig en blogg som kan inbringa lite pengar.. Ni är runt 200-500 läsare här varje dag (bugar ödmjukt) så skaffar jag mig en blogg med reklam så kan de ge några kronor extra till ohanas resekassa..och det tror jag att ni unnar mig va?? Att kunna dra iväg i mörkaste februari då Sam brukar må som allra sämst i själen..

Sitter och tar mig tid jag inte har igentligen..men måste vara påläst vad en ny blogg innebär med att ha en egen domän, webbhotell och reklam som inkomstkälla..fast jag är lite smått invalid efter en mindre incident på nattpasset på jobbet så hade inte kunnat göra många knop ändå när jag tänker efter..En fingertopp rök mer eller mindre då jag skulle göra iordning patienternas frukostbuffe..Vassa knivar skall man inte jonglera med halv sju på morgonen och vara dödstrött invid.#skratt#.. Tur jag har min huskur KYÄNI Body FX som jag sett strålande resultat av tidigare vid hud/sårskador..Får se hur den biter på detta jättehack som fick lov att steristrippas.. Återkommer med rapportering gällande både huskurer på försvunna kroppsdelar och vart bloggen hamnar..

K R A M I S   M A M M A     Z O F F E

Read Full Post »