Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Ohana’ Category

10 år av ett tomrum

20150207-043641.jpg
.

Min ledsagare. Min mentor. Min ledstjärna. Min så mycket. Min pappa.
Han som lärde mig så mycket om livet. Om mig själv. Han som så sällan gav upp. Som spottade i nävarna och försökte fast livet gav han rejäla örfilar. Fightern. Den levnadsglada. Som hade förmågan att se det ljusa i livet hur än jävligt det kunde vara.

När jag väntade Sam för 17 år sedan blir pappa så dålig i sitt redan sjuka hjärta. Jag minns samtalet med läkaren. Hur han beklagade sorgen i förtid. Min pappa hade timmar kvar att leva. Kanske dagar. Men aldrig en vecka. De kunde inte rädda honom.
Samma dag skulle jag berätta för honom att han skulle bli morfar. Och jag visste att han aldrig skulle få träffa sitt barnbarn. Mina lyckotårar var sorgetårar invid sjukhussängen. Men han visste det inte.

Jag bad mina böner och bad dem igen. ”Gode gode gud, låt han få leva. Om än bara för att få träffa sitt barnbarn för en endaste gång”
Bönens kraft skall man nog inte underskatta. Eller hur livet tycks ha sina egna nycker. Vilket spelar ingen roll. Pappa blev bättre och skickad till Göteborg för att bli hjärttransplanterad. Jag följde med med min höggravida mage. Väl där så hade han blivit så pass ”frisk” att ett nytt hjärta inte skulle behövas. De hade aldrig hänt dem, att en sådan svårt sjuk patient självläkte. Man tog fasta på att en docent i Uppsala lyckats med en medecinkombination som gjorde mirakel med min pappa.
Läkarkonferenserna runt om i Europa hade med hans fall. Och han var himmelens mallig för det.

Pappa hann vara morfar i 6 år innan hjärtat tillslut gav upp. Jag var med när han dog, på sal nio på det som skulle komma att bli mitt jobb senare i livet.
Och vilken morfar han blev. Så närvarande och engagerad. Han tog med killarna ut i blåbärsskogen, lät dem snickra i hans kök så det blev stora märken i parketten. Hade med Sam till soptippen och Junior till lekparken där han kunde stå i timtal och frysa. Men med ett leende på läpparna.
Killarna fick nog träfa sin morfar minst fem dagar i veckan. Korta stunder när han bara kom förbi för lite lek. Ibland stannade han i timtal.
Jag brukar ofta tänka på hur mycket de skulle haft utbyte av varandra nu, om han fortfarande fått mått rätt okej. Killarna brukar säga detsamma. Och vi längtar efter han alla tre på olika vis. Har längtat i tio års tid.

Idag är det exakt tio år sedan han ringde efter mig, och jag larmade ambulansen. Min fina pappa som jag har att tacka för så mycket. Som fick bli 58 år och hade så många år kvar kan man tycka. Ändå. Allt vi fick på slutet var en bonus. Det visste vi. Efteråt fick pappa veta att han var döende den dagen han fick veta att han skulle bli morfar. Han förstod inte att det var så illa. Han hade aldrig greppat att han var på väg att dö. Men med den vetskapen om livets sköra tråd vi alla har, så blev han livnjutare i stora mått efter det. Tog tillvara så på tiden med sina barnbarn.

Jag skulle kunna skriva så mycket om en sådan älskad person. Ni som kände min pappa vet.
Men jag vill bara med detta blogginlägg visa min fina pappa för er. Med en bild på honom och Junior, Sam och faktiskt lilla mig..
Visa vad han kom att betyda både för mig och mina grabbar.
Jag är SÅ tacksam för alla år jag fick med honom och vad de gav.
Vår stund på jorden tillsammans.

ÄLSKAR DIG MIN PAPPA OCH DU FÖRBLI ALLTID EN DEL AV OHANA.

/mamma Z

Annonser

Read Full Post »

20141107-033032.jpg

.
Det nyinredda terrariet där fru Trädpyton bor. Sam har inrett helt själv. Jag är imponerad av kreativiteten (som också kostar en hel del )
Kan ni se henne?
.

20141107-033507.jpg
.
Och så här magnifik är hon fru Trädpyton. Den dyraste av alla fem. Jo. Han har så många nu och då intresset är gediget låter vi han odla sitt intresse. Det ger så mycket stimulans och utbyte. Ett framtida yrke ser jag det som. Och allt han lär sig nu kan vara så till nytta längre fram. På ett eller annat sätt.
.

20141107-034244.jpg
.
Till en början var jag livrädd för den första ormen. Med tiden kom acceptansen och även insikten kring dessa reptiler. Nu har jag respekt för många av dem, samtidigt som jag är fascinerad över hur vår Herre skapat dem. Med dess färger, funktioner och instinkt. Jag kan tycka att Fru KungsBoa är riktigt vacker numera. När rädslan får ge vika och man ser djuret och inte faran med det.
.

20141107-034722.jpg
.
Dubbelterrariumet där den Blåtungade skinken bor och Fru Boa.
I ett annat terrarium bor majsormen och ännu en Fru Tigerpyton  Jo. Hon blir stor, men då är också Sam 23 år när hon når full längd. Han köpte henne mycket liten och får följa henne/lära känna hur hon funkar från start.
.

20141107-035157.jpg
.
Fru Boa. Min favorit.

Hur törs jag tänker ni? Tja. Hur låter vi våra 16 åringar röra på sig ute i samhället? Sam säger själv att risken är större att dö utmed gatan till Coop/skolan ( om man nu går den)  av en bilist än vad det är att ha dessa ormar. Och jo visst har han rätt. Över 600 dör i trafiken varje år. Hur många dör av sina ormar i Sverige?

Det siter lås på alla terrarium. Ingen är giftig. Bitglada kan de vara om man inte vet vad man gör och hur. Där litar jag på Sam fullt ut. Trots sin unga ålder så kan han massvis.
.

20141107-035910.jpg
.
Vi bygger nytt terrarium nu jag och Sam. Den nya lilla trädgårdspytonen han fick av mormor på sin födelsedag behöver ett riktigt hem. Och när vi ändå håller på så gör vi ett dubbelterrarium så det finns plats för fler. Och jo. Kvinnor kan visst bygga dyligt *ler*.

Härligt att se hur engagerad han är i sina reptiler. Att han ser det vackra när andra ser skräcken.

Vilket Ohana Zoo det börjar vara. Så Columbus på det (Papegojan) och 3 katter. Men som de berikar på olika vis i våra liv mitt i allt vi genomgår.
.

20141107-040606.jpg
.
En syn som jag blivit ”van” vid 😉 då sam är på lite bushumör med mig..
Tja. Det var lite om Sams gedigna intresse det.
Vad väcker det för tankar hos er? Frågor till mig?

Kram Mamma Z

Read Full Post »

Mormors Dag

20141021-225930.jpg
.

Hon som alltid finns där för oss. Som hjälper oss med så mycket praktiskt.
Hon som genomgått en stor förlust i vintras då sambon dog i ALS, en mycket tuff tid och tuffare blev det när allt var över.

Idag fyller hon år min fina mamma. Gav henne i Pressent att få se Jan Johanssens julshow och att äta julbord. Tycker hon är värd det!
Killarna och jag åkte de 3 milen och åt på en resturang. Plankstek med oxfilé med henne och vi fick en mysig kväll ihop. Tror att hon uppskattade allt sammans. Hoppas hon inser hur mycket hon betytt för mig genom alla år. Betyder för Ohana och främst killarna.

Min fina mamma. Grattis på DIN dag idag ❤

Kram Mamma Z

Read Full Post »

20140722-101429.jpg

.

Vi har blivit med torp. En röd liten stuga nära skogen där stillheten smeker en. Där ängarna breder ut sig, fåren går och betar. Harmoni andas. Där jag kan finna energi och vila. Promenadstråk som bitvis är så vackra.

Vi hyr den på prov för att se hur det funkar överlag med allt. Då den stått obebodd i 2 år och förra hyresgästen inte gått varsamt fram så har vi en del att pyssla med innan vi kan ”bo” där på riktigt över en natt.

 

20140722-102728.jpg

 

Jo. Jag är fortfarande sjuk. Har utbrändheten flåsandes i nacken. Har den nära inpå och är påtaglig än. En nära vän till mig sade något mycket klokt
” Det är inte den fysiska ansträngningen som tar din energi utan den psykiska”

Så. Ja. Jag kommer att pyssla ute i torpet med en burk målarfärg. Röja i den vildvuxna trädgården. Samtidigt som Sam är med och jag vet att han är nöjd på sitt håll därute. Det är DÅ jag mår som bäst. Kan ladda med energi. Kan läka.

Hemma i huset kan jag inte det. Det stressar mig till max att se hur Sam mår. Hur detta hus utgör ett fängelse mer än ett hem just nu.
Jag brister på jobbet i syndafloden för hur vi har det nu. Hur han har det. Och jag gråter för den semester som komma skulle som inte sker på mina villkor alls. Återhämtningens tid. Tre veckor och killarna behöver mig växelvis hela tiden. Nu har det varit sena kvällar och nätter. Promenader innan tolvslaget där vi knappt ser stigen på tillbaka vägen.
Dagar som skall få ett innehåll. En mening.

Måste ha en veckoagenda nu.
Schema för varje dag, se till att det blir en aktiviteter. Annars tar snart sysslolösheten över helt och jag törs inte tänka på dess konsekvenser.

.

20140722-104205.jpg
KRAM MAMMA Z
*

Read Full Post »

20140623-230418.jpg

 

Huset ligger inom kommungränsen, men ändå på landet. Cykelavstånd till jobbet för My Love.
Helt utan grannar, endast järnvägen intill som kan störa när man inte är van.

Rejält rustat. Rejäla utrymmen. Rejäl panna. Vedeldad bastu. Utrymme för både gym och snickarverkstad för killarna. My Love får eget musikrum, något han länge längtat efter. Jag får en inglasad altan utmot ängen på 60 kvm. Utestunder från mars till oktober. Minst. Och sedan en till altan på det 😉

 

20140623-230438.jpg
.
Ytan på tomten som är 3 gånger så stor som den vi har nu. En tomt helt utan blommande land och buskar så jag har verkligen möjligheter att forma den som jag vill.
Granne med skogen. Sams element och fristad. Junior som börjar gilla det mer och mer. Och de kan röra sig så fritt som de själva önskar. Deras mor inkluderad.

 

20140623-233212.jpg

.
På en 10 minuters promenad är man nere vid vattnet och en strandremsa som aldrig får besök. Vi kan låna stunderna när vi vill där. Jag har hittat min kaffe sten där medhavd termos och utsikten är gott nog.
Sam ser alla möjligheter som egentiden kan ge både invid skog och sjö. Junior som kan stå och meta när han vill. Kanske köper vi oss en rodd båt.

Idag hade vi mäklaren till vårt hus.
Går  det att sälja och till ett pris som gör att vi inte går back och inte heller behöver låna allt för mycket till huset vi hittat? Ska vi köra? När vi idag bor allaredan så fint invid vår sjö,men mitt i samhället med folk precis överallt omkring oss. När huset vi bott i så länge, 12 år, är en del av Ohana. Innehar äganderätten på alla minnen från killarnas barndom. När personlig prägel har kommit till genom åren. Huset som är en del av oss. Mig. Badrummet som pappa tapetserade och målade elementen turkosa. Kaklet som specialbeställdes till köket, för att inte tala om min älskade kökstapet.

Hur kan man separera i från det? Vilja?
Jag känner mig otrogen mot mitt egna hus.

20140623-230709.jpg

 

 

Är det invid dessa två träd vi skall köra in på vår gård.
Är det där vi kommer att kalla för hemma?

KRAM MAMMA Z
#

Read Full Post »

6 juuni

,

Vi åkte 25 mil. Bort. Dit längtan fanns hos sonen den äldre. Vi hyrde stuga i Vikbolandet. Jag, killarna och älskade mamma. Maken är på Swedenrock festival så vi passade på att åka då.

Det blev så många ” Just nu är en lycklig stund”. Som vi behövde alla fyra på olika premisser.
Tacksam att vi kom iväg. Tacksam vad det gav.

Imorgon låter jag er ta del av bilder ifrån vår mini semester.
Håll till godo så länge med den bild jag tog på Junior i morse när han fiskade ifrån ”våran” brygga.
Var så vackert där att det nästan gör ont i en just därför.

KRAM MAMMA Z

Read Full Post »


Digital StillCamera

Välkomna hit alla nya som är nyfiken på mitt blogg. På livet det annorlunda.
Idag vet jag att ett tidningsreportage går ut till över en halv miljon läsare om mig. Mitt liv. Min kamp för mina barn. Om Kung Över Livet, föreningen som vi drog igång några mammor och som skall ha vår stora gala nu på måndag.

Jag har skrivit bra länge här, snart 6 år och mycket har hänt både på gott och ont. Många lärdomar, många fall. Både hos mig och mina barn.

Ofta är jag öppen om vårt liv.
Öppen just för att andra skall dra lärdom av våra upplevelser. Öppen så att andra förstår vad livet som mamma till barn med adhd/asperger innebär och kostar på.
Öppen så att andra kan lära sig om barn som mina. Öppen så att nödvändiga förändringar kan komma till. För de behövs i massor. Det märker ni av att läsa här dessvärre. Ibland tror ni att jag ljuger när sanningen blottas.

Hoppas denna blogg kan ge er något att läsa! Och att ni mina gamla läsare fortsätter att följa mitt liv.

gala1


Vi har biljetter kvar till galan som jag jättegärna gör reklam för så vi får utsålt.
Vi gör det för varenda unge!! Ni köper dem HÄR

 

KRAM MAMMA Z

Read Full Post »

Older Posts »