Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘LVU’

 

Min fin Sam. En underbar själ. Som lärt mig så mycket om livet. Om mig själv. Fått mig att mogna på många sätt jag tidigare trott varit omöjligt. Att vara hans mamma har kostat på. Visst. Men som jag utvecklats som person också. Till det bättre hoppas jag!

Han pratar om skolan i termer som jag önskade Junior också skulle göra. Att det är helt okej att skolan börjar snart. Och att han är villig att ge det en chans. Nu har han varit hemma sedan juni förra året. Över ett år. Hämtat kraft. Ork. Är det såsom hans läkare säger att han blev utbränd av svensks skola så lär det ta tid att hämta igen kraften. Energin.
När han först började prata om att återgå till skolan i slutet av maj blev det som en bomb både hemma hos oss, hos hab och hos skolan. Vänta nu. Killen som de slagit knut på sig själva för att förmå göra skola, skulle han bara dyka upp som gubben ur lådan nu? De som gjort allt och lite till så där i efterhand, skulle han bara komma tillbaka?

I skrivandets stund vet jag inte. Men jag vet att fina vännen som Sam haft några givande dagar med pratat gott om skolan. Berättat om klasskompisarna. Om skolan. Lärarna. Och han går även i Sams klass. Vet inte hur mycket det påverkat honom i sitt beslut. Vet inte hur mycket ett års vila gjort till. Vet inte hur mycket mognaden hos Sam spelar in. Vet inte hur det kommer att gå för Sam när skoldagen väl kommer. Känns lite som rysk roulette. Ett vågspel. Men det är klart att jag hoppas.

 

 

Han har missat hela åk 7. Men det får vara så. Att be honom läsa in allt skulle aldrig fungera om man vill att åk 8 skall fungera. Att be han börja klass 7 fungerar inte heller. De som nu går i hans klass är många som han vet vilka de är. Känner sedan tidigare. Trygghet. Och då får det vara så. Sam har sådant läshuvud att rektorn inte alls är oroad. Det som oroar är just motivationen till att lära sig det han anser vara onödigt vetande. Och hur tacklar lärare en sådan grej?
Blir det så att Sam verkligen mäktar med skolan igen så blir det så många möten. Möten som måste bli givande, att skolan lyssnar på oss. På Sam.

Att det blir många möten kring Junior och skolan råder det ingen tvivel om. Inte med tanke på hur han mår och tänker kring den nu allaredan.

Det känns som om det är jag som sitter där uppe 110 meter på fritt fall på Gröna Lund. Blundar för jag vågar inte se ner. Vågar inte se mig omkring. Vet inte när ned släppet blir. Om jag överlever fallet ner när det väl bär iväg. Det är 2 barn som vi skall få att fungera i skolan nu. 2 barn där hela framtiden står på spel nu.
Och vad kan samhället vara kapabel till att göra om det skiter sig? Vet barn som faktiskt sägs gå under LVU när de inte går till skolan. När det sägs att barnen SKA till skolan till vilket pris som helst. Att det är ett föräldrar ansvar att få dem dit.

Misslyckas vi så skall våra barn bo hos någon annan. Som om skolan blir bättre för det?

 

Kramen mamma Z

 

Read Full Post »

« Newer Posts