Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘morgondag’

1016857_670117646349710_554299783_n
J
ag och finvännen pratar om livet.
Om det som blev och det som vi en gång haft. Hur stor saknaden blir. Hur ont det bitvis kan göra. När livet krymper och man blir som in målad i ett hörn. När man smakat på friheten. Vetat om vad hälsa innebär för sina barn och man ser hur det sakta tas ifrån dem.
När man ser hur de vissnar ihop likt en blomma som inte får vatten.

Jag måste tänka att en dag blir allt det där mitt igen. Det som jag nu saknar så i stora mått. Att det kommer. Inte idag när längtan är som störst.
Men att det kommer i en morgondag.

En del av mina tankar och jakten på att hitta de små ljusglimtarna finns som bekant på Instagram under namnet MeusFortuna. Min lycka. Där jag bildtwittrar.
Men jag har så många av er läsare som inte har Instagram, så nu finns faktiskt MeusFortuna på facebook och ni hittar den sidan HÄR.
Så nu är det bara att in och gilla. *Ler*



IMG_9259[1]

My Love får hit barndomsvännen som gör ett spontan besök och åker de 18 milen hit.
Vi grillar och myser i sommarvärmen sedan skickar jag ner herrarna till vår fina hamnkrog. De får sannerligen en trevlig kväll ute ihop på krogen och My Love är så väl unnad detta. Är så glad att han har så fina vänner som aldrig har svikit oavsett vilka stormar vi haft i Ohana.

Dagen efter smiter vi iväg på loppis innan killarna vaknat. Senare under dagen beger vi oss till den sjö som nu inte har någon algblomning. Ingen favorit sjö men helt okej att svalka sig i när temperaturen ligger runt 30 grader.

Nu har My Love semester först. En sen sådan, men han känner samma som mig. Att det är inte semester i den bemärkelsen som man tänker sig. Som man önskar sig. Som man behöver.

Själv är jag sjukskriven i 1½ vecka till. Nu har det jobbigaste symptomet på stress lagt sig iallafall och det är hjärtklappningen. Förr kunde jag ha den i timtal och kände av den som mest när jag skulle sova. Kärlkrampen kommer och går, den stressutlösta men inte lika mycket som tidigare.
Jag tappar fortfarande namn på personer och saker. Häromdagen stod jag bara och stirrade på ledstången ner i källaren och hittade inte ordet på vad det heter. Hur läskigt som helst.
SRRI medicinen jag nu äter börjar så sakteliga göra sig bekant med mina celler som inte reagerar lika starkt på det längre. Skönt att de värsta biverkningarna gett sig.

Måtte både jag och mina killar ha sett botten och vara på väg upp till ytan alla tre nu.

IMG_9292[1]

Kram Mamma Z
( och sötaste Filur )
*

Read Full Post »


263127_10151693531542275_1360449732_n


Måndag morgon som stundar.
Ny vecka, nya möjligheter. Jag vill så gärna tro på det. Att min yngsta ser detsamma. Att jag förmår han att förstå det. Se det.

Soluppgång på vår baksida. Visst är det vackert. Hela naturen som är som en enda stor påfågel med alla dess färger som visar sig nu.
Vad skall jag göra för att fömå det finaste jag har att se detsamma?

Det tär. Det sliter. Men vad har man för val? Mer än att inse att det är att kämpa tills hela kroppen skakar av mjölksyra. Jag har sprungit liknade lopp förr. Men det här känns som att behöva springa det i hagelstorm.
Fy för när det onda sitter i själen.

När ljuset man en gång tände hos dem sakta falnar och man gör allt för att blåsa liv idet igen.
Jag ber tusen böner om dagen nu.

Jag tror ni greppar varför.

IMG_7249[1]

KRAM MAMMA Z
*

 

Read Full Post »