Alla elever är inte välkomna till skolan

 

Nu har det gått 26 veckor utan anpassad studiegång.
Inte en endaste lektion genomförd. Inte ens tio minuter.
Inskriven i skolan. Inskriven i en klass. Har lagen på sin sida om studier på sina premisser. Men nej. I Fagersta komun bryter man mot dem på NVU skolan.
Lagarna som är till för att följas. För att alla elever skall kunna få lyckas med sina studier. Lyckas med utbildning. Lyckas med jobb. Lyckas få jobb och bli självförsörjande.
Man säger nej därför att 16 åringen inte passar in i mallen. Utgör ett hinder som blir omständligt och kostsamt att ta sig an. Ja, han är välkommen till skolan – om han kan komma till den som alla andra gör. Inte om det skall bli omständligt och kräva anpassningar. Kräva resurser. Kräva kunskaper kring NPF.
Är det inte bättre att han går elektriker utbildningen? Den är mer asperger vänlig säger rektor.
Eh nej, han vill jobba med barn. Gå barn och fritid.
Han blir ifrågasatt om han verkligen fixar det.
Ingen av dem har träffat honom. Ingen har låtit han prova på det. Gett han chansen att lyckas. Därför att man lyssnade inte på från början vilka anpassningar som behövdes. Man har gjort tre anpassningar, när man behövde prova på tio till och lyssnat på både mig som mamma och den kunniga psykolog vi har med oss ifrån habiliteringen.
Tre anpassningar har man provat. Och redan kastat in handduken. Säger att ”nu kan vi inte göra mer”

Ord står mot ord. Såklart. Jag som vårdnadshavare har en syn och skolan en helt annan.
Men. Sonen  gick ut årskurs nio med elva godkända ämnen. Gick till skolan. Fixade den. Tackvare att den var anpassad utefter svårigheterna.
Anmälan är gjord till skolinspektionen, men sånt tar tid. Under tiden hinner veckor gå och ett helt läsår är bara bortkastat på ingenting.

Sonen har fått en praktikplats på en skola att vara med lågstadieelever på gymnastiken, ( som vi dessutom måste skjutsa 10 mil om dagen till och från )
Skolan klappar sig för bröstet och tycker att sonen har en fungerande skolgång nu. Men att han har en praktikplats 3 dagar i veckan nu bottnar ju i att han inte har en fungerande skolgång! Den är en nödlösning för att pojkstackarn skall ha någonting att göra om dagarna! I väntan på att skolan SKA göra rätt!

Hur jag än gör i kampen för en anpassad skola för honom går jag bet.
Vad mer kan jag göra?
Jag har suttit i så många möten med skolan men de trampar vatten och kommer med samma lösningar som inte fungerade i höstas
Jag har haft möten med kommunalrådet och ansvarig politiker i stan. De kan inte uttala sig i enskilda ärenden, kan heller inte lägga sig i dem, men de har fått veta om iallafall hur illa ställt det är med npf anpassningarna på gymnasium.
Har jag tur har jag blivit lyssnad på och förändringar kan komma tidigast i höst med politiska förändringar.

Och jag som så länge trott på parollen ” en skola för alla”
Tja, man kan bli lurad fortfarande.

/AnnSophie Öhrn
Mamma till Junior

Annons

Read Full Post »

Snart skall vi lämna denna eld och aska

.
Skogsbranden 2014 som härjade i vår kommun. Sveriges största i modern tid.
Och ur askan kom så blomsterängar som var helt magnifika. Nya grödor grodde. Nytt liv.
Rötter som överlevt och sökte sig till ljuset och nya grenar började växa försiktigt
( Bilden har Sam tagit i somras på mig i brandområdet )

Är det så det blir för oss nu?
Att ur askan kliver vi sotiga och svedda. Men vi tar oss vidare på något vis. Växer på nytt.

Skolan lyssnar förhoppningsvis och gör om och gör rätt. För de har ju lyckats med det tidigare med Junior under annan ledning visserligen. Om de med ansvaret nu bara tar till sig ett vinnande koncept så kommer det ju att bli bra!
Sam har sina studieplaner på annan ort och vi väntar nu på en lösning där med, men där kommer det att finnas en fungerande skolgång att vänta till skillnad mot Junior nu.

/Mamma Z

Read Full Post »

Hemma skoldag 39

.
Tystnaden är nog värst.
Det är som om han inte finns.
Ingen som återkopplar ifrån skolan och frågar hur denna elev mår av allt detta. Ingen som talar om för honom hur man skall göra så att han får lyckas på sina premisser.
Idag är han hemma skoldag nr 39

Jag och skolan tycker inte lika. De tycker att de gjort allt och jag hävdar att de kan göra så mycket mer.
Skolinspektionen får bli den domare som avgör vem av oss som har rätt.
Det kan ta upp till 4 månader
Under tiden.
Ja under tiden får han bara gå här hemma och inte komma ett steg framåt i rätt riktning.

Vet ni.
Just nu säger vi alla åt honom
– Vi skiter fullständigt i dig
Det är exakt den känslan vi förmedlar till honom just nu.

/Mamma Z

Read Full Post »

I väntrummet till en fungerande skola kan vi bli sittandes hur länge som helst

.
Det står still.
Hela maskineriet.
Jag har försökt få fatt i chefen för skolan utan framgång nu i en veckas tid. Får ingen återkoppling. Får inte veta hur man tänker nu.
Vad skall jag säga till Junior?
– De skiter i dig nu. Fullständigt. ( Förutom ena rektorn som verkligen ville göra det lilla han kunde, men är långt ifrån den lösning som måste till )

Kan junior få skadestånd för varje förlorad dag nu? Snart 40 skoldagar.
Skolan lär ju inte få något straff för hur de har hanterat det här.
Straffet får min yngsta son ta just nu.

/Mamma Z

 

Read Full Post »

Att göra jobbet som inte är mitt

.
Vem skall jag tro på? Och vem skall jag prata med före den andre? Och om den inte kan göra något, vart vänder jag mig då? För den hänvisar mig till tredjepart som säger
– Nää det här skall lyftas hos part fyra ( som i sin tur pekar nedåt i ledet och att det är part ett )

Jag står ensam som mamma med ett barn som inte har ett gymnasium att gå till idag. Som inte är välkommen dit att få prestera på sina premisser.
Har inte fått gå på 8 veckor nu.
TILLTRÄDE FÖRBJUDET.
Vems är huvudansvaret?
Kommunalrådet i Fagersta? Politikerna för NVU ( gymnasieskolan ) Chefen och samtliga rektorer för skolan? Då är jag uppe i tio personer. Är ALLA dessa lika mycket involverade?
Jag blir vimmelkantig som efter en åktur med en virvelvind som pågått i evigheter. Och jag känner mig lika vilsen som Alice i Underlandet.

Undrar stilla varför jag i egenskap av mamma skall ens behöva driva en sån här fråga som ordförande för politikerna inte ens kände till att det fanns ett behov kring.
Jag som borde ha mitt fokus ligga på en helt annan front än det här.

Det är en jättefråga jag kickat igång.
Vi pratar skolform för flera miljoner som idag inte finns i Fagersta Kommun för gymnasie elever med särskilda behov.
Just nu finns ingenting för de som har störst behov av det. Och det värsta är nog att INGEN återkopplat till Junior och visat att de finns. Att de bryr sig.
Han är van sedan tidigare över skolan som svek. Och nu gör de samma misstag en gång till och motivationen inför studierna avtar allt mer.

Jag tillåts inte bara vara mamma.
Jag har rustningen på mig och gett mig ut i en fajt som inte ens borde behöva finnas. Något så basalt och grundläggande har man inte tänkt på i något led verkar det som.

Krigaren som redan blivit skadad.
Jag haltar mig fram, men just nu finns fortfarande inget alternativ.
Inte med det jag hitills stött på i svar och diskussioner kring barn som mina.

Det finns bara att vinna på spelplanen som gäller

/Mamma Z

Read Full Post »

När jag brinner av så gör jag det ordentligt..

.
Sist i kön.
Bortglömd.
Bortprioriterad.
Svensk skola tillhör inte honom just nu. Han har tillträde förbjudet dit.

Jag har väntat i 14 dagar på att få svar hur de ansvariga för Juniors utbildning tänker.
Sammanlagt har han nu väntat i 7 veckor på i princip ingenting.
Fortfarande hade jag inte fått ett svar på någonting när dagen grydde idag och då brann jag av ordentligt.
Vad ÄR det här? Landet Sverige?
Det jag fick till svar var ett bra svar från den första som återkopplade och förstod allvaret i detta, tills jag fick svar ifrån näste man som står som väldigt ansvarig i denna fråga.
Va? Kunde man säga och resonera såsom jag förstod det? Jag ringde till skolinspektionen och fick prata med en himmelens trevlig kille som blev lika chockad som mig över både utlåtande och resonemang.

Idag har jag verkligen känt av stressen i kroppen rent fysiskt. Blev riktigt sjuk igen av det jag blev utsatt för och var tvungen att driva igenom.
Men den galenskap jag blir utsatt för nu, eller rättare sagt sonen, fick nog hela Fagersta att skaka ett tag idag då jag väl tog ton. Och då går det inte att spara på krutet..Ful fart framåt med all kraft!

Så sjukt att jag skall behöva strida för något så basalt som en skolgång fast på premisser som passar sonen just nu.

Och idag drog jag verkligen fram pansarvagnen.

Read Full Post »

Skolan väljer att skicka honom över stupet

.

Jag trodde alla skulle följa lagen.
Men inte om man har ansvar för en skola på gymnasiet. Nej då kan man bryta mot lagen och låssas oskyldig.
Säga ”sorry men viiiiiii kan iiiiiiiinte hjälpa, viiiiiii har iiiiiiiinte de resurserna” och titta åt ett annat håll. Inte bry sig för frågan ägs av någon annan som skyller på någon annan i sin tur.

Junior får inte den skola som Svensk lag säger att han skall ha. På gymnasiet verkar nya direktiv gälla. Antingen går du i stor klass med 30 andra eller så blir du hemma.
PUNKT.
Han har varit hemma i sex veckor nu. Tappat stinget och suget. Skiter i skolan.
Det finns vissa anpassningar som jag kräver, som Hab står bakom och som är rimliga för att få detta att funka. Med Sam som stark förebild om hur det kan gå och bli om man tänker rätt och gör rätt så blir det så jävla bra i slutänden.
Junior har inte ens fått chansen.

Ett ord jag vill framhäva av är FRAMTIDSINVESTERA. Och jag vill stå och skrika mig hes på torget tills varenda en tagit till sig det vad det innebär!!

Nu har kommunen tagit honom upp på toppen efter framgångarna hos resurs gruppen han gått på och han gick ut grundskolan med 11 godkända betyg. Och nu puttas han utför stupet inför gymnasiet och i princip säger vi ”lycka till” och det är allt vi gör. Inga anpassningar överlag som han måste ha, finns.

Idag brann jag av.
Anmälan till skolinspektionen inskickad.
Imorgon kontaktar jag media.
Nu får det bara vara nog. Varför skall jag bråka och tjafsa och agera polis för att kommunen väljer att bryta mot lagen? Och jag har mailat tio stycken som alla är ansvariga för sonens utbildning. Inte en enda har svarat mig.

Jag trodde jag var härdad efter åtta år av kamp för mina barn fram och tillbaka.
Men jag blir lika heligt förbannad igen.

/Mamma Z

 

 

 

Read Full Post »

När det inte finns en chans att läka

.
Jag pratade med läkaren i veckan.
Har ingen aning om hur vägen tillbaka till hälsa ser ut, så mycket är beroende på de spelbrickor som omger mig. Livet. Omständigheter och vem som gör vilket drag i vilken ordning.
Så mycket har blivit satt ur spel. Som det inte finns en chans att jag kan berätta för er här och nu. Men så mycket bottnar än i ett samhälle som inte kan backa upp på barn som mina och vilka konsekvenser det ger hos dem. Det är jobbiga grejer jag fått konfronterat. Gör så än. Vet att jag kommer att rustas för ytterligare krig och jag kommer att dra igång det imorgon.
Parollen ”en skola för alla” gäller bara när kommunen själv har lust för det. Efter att ha inväntat ett svar ifrån någon av de tio personer som är ansvariga för Juniors utbildning och jag inte fått ETT enda svar tänker jag inte vänta mer. Mailet gick iväg för tio dagar sedan och Junior har nu varit hemma 8 veckor utan skolgång. Vem drabbas tror ni?
En av orsakerna till att jag nu börjar vara utbränd – igen. Och ingen frågar efter hur Junior mår. Inte någon!
Jag skall göra någon annans jobb. Jag skall se till att en hel kommun följer svensk lag vilket de i nuläget inte gör. Som om min energi inte behövs på andra fronter ?

Min läkare är fantastisk.
Förstår varför jag tappar känseln i ansiktet. Varför jag får feber och influensakänsla flera gånger i veckan. Varför jag har minne som Doris i Hitta Nemo filmen.
Jag är sjukskriven på halvtid nu.
Måste orka leva.
Men just nu finns det inte en chans till att läka..

Kram Z

Read Full Post »

Falling Down

‘

Just nu cirkulerar så mycket orättvisor så man tror tiden är tillbaka på tidigt 1900 tal. Då den lilla människan fick kämpa sig till de rättigheter vi inte ens tänker på att vi har idag. De är så självklara.
Världen är så sjuk på många vis. Vårt beteende och vårt agerande likaså. Girigheten. Egoismen. Det påverkar båda mina barns liv mycket. stakar ut vägen för deras liv.

Deras framtid.

Idag när jag går på Coop för att veckohandla så snor en annan kund min vagn för att den råkade stå tom en stund vid blommorna och jag på dess motsatta sida. Snodde min guldtia i den OCH ingen respekt för att den var MIN. Bagatellartat kan tyckas. Men jag flippar ut fullständigt inombords.

Jag skriker Jävla kärring åt allt och alla som är i mitt synfält. ( Fortfarande ser jag behärskad ut men kokar inuti ) Jag svär över denna värld som gör som den behagar utan att samarbeta med mig just nu. Detta var bara droppen på allt motstånd som uppenbaras mer och mer i mitt synfält. Jag känner mig som Michael Douglas i filmen Falling Down. Som bara lessnar ur på allt och går bärsärkagång.
Är det då jag får mina rubriker?

Är det då galenskapen kring våra barn hamnar i focus på riktigt?
‘

.
När My Love gått till jobbet storgråter jag invid köksbänken. Fan ta denna värld just nu. Fan ta kampen jag för.

Jag har lust att bara skita i allt. Bara vara en brun mes som lägger mig raklång och stirrar tomt framför mig.
Det känns mer hoppfullt att lösa Palmemordet än att få det att vända för mina barn. Andras barn.
Vägen till förändring är så lång och jag vill ta ett sjumilakliv redan nu.
Action. Inte sen om tio år. Så många unga hinner få sina liv förstörda under tiden.

Omvärlden ser på. Men verkar ändå inte riktigt fatta vidden av det.

Vad krävs av en mamma som kämpat och kämpat och kämpat så hon är helt färdig nu. Sjuk av all kamp. Ändå han hon inte ens kommit halvvägs. Alla andra som gör samma bergsbestigning i konstant snöstorm.

Falling down känns att vara en rätt effektiv metod om inte annat.
‘

KRAM
MAMMA Z
‘

Read Full Post »

Återvändsgränden

 ‘
Nu finns jag på Instamgram.
För min egna skull att överleva det här. Som en terapi.
För er andra som behöver lyftas. Känna mitt hopp. Se det lilla i det stora. Lite eftertanke. Mina devis. Mina tankar. Som att twittra fast kompletterande med bilder som alltid varit mitt uttrycksmedel.
Ni kan söka efter mig på Meusfortuna.
Meus som betyder Min på latin. Fortuna som betyder Lycka.

Jag skall leta efter den. Varje dag. Min Lycka.
Och jag skall finna den hur jävligt det än är här. Någonstans måste den finnas. Skymtas.
Lyckan. Den skall dokumenteras på ett socialt forum. Bara för att påminna mig att den finns där varje dag. Tätt intill. Som en skugga till allt det som tynger mig.

‘

‘

Ni som läser här vet vad som hänt. Som händer.
Ambulansfärden då ett stressat hjärta skrämde skiten ur mig. Den underbara läkaren jag fick träffa den natten och som verkligen tydliggjorde vad min stress gjorde med min hälsa.
Vad jag skulle behöva för att återfå den. Hälsan. Orken. Energin.

Läkaren jag träffade idag var en mycket klok sådan. Hon sjukskrev mig i 4 veckor utan att ens diskutera något annat. Fick ytterligare en medicin att ta, plus invänta beteendevetaren.
Kändes lagom kul att gå till chefen med mitt intyg då jag vet att det är svårt överlag med vikarier i vården och än mer nu i semestertider. Men för de på jobbet är mitt liv ingen nyhet. Inte min hälsa heller. De har väl liksom jag undrat hur långt det skall gå.
Men nu finns det på papper. Diagnosen. Den som talar om hur illa ställt det är just nu.

Det är bara att läsa denna blogg två år tillbaka i tid för att förstå varför det är som det är. Det senaste halvåret synnerhet.

Det är en kamp för att båda mina barn skall behålla/återfå hälsan.
Nu har jag samma match själv att genomgå. Flera ronder.

I fler rinkar än jag har lust med.
‘
‘

Kram Mamma Z

*

Read Full Post »

Förr brände vi häxor på bål och det gör vi än

‘

Tänk er ett viktigt mål som skall avgöras i domstol. Man kan inte fälla den åtalade utan bevis, men så hittar man det avgörande. Det klockrena. Ett DNA. Saken är solklar. Sanningen segrar utan minsta tvivel. Man har bevis. Svart på vitt vad som är sant eller inte.

Nu har det kommit till min vetskap IGEN där soc lyfter barn som mina ut ur hemmet, familjehemsplaceras fast bup med sin gedigna kunskap skriker neeeeeeeej.
Men soc vill inte lyssna. Bjuder inte ens in expertisen för samtal. De kör sitt egna race. De har sin bestämda uppfattning. Så här är det. Punkt.
En mamma berättade för mig vad soc sagt till henne innan man tog hennes son ifrån den plats som var den bästa av världar för honom.

” Det är inte min sak att veta något om autism”

Låt det sjunka in.
En personal på en sådan post, med den befattningen, som skall ödelägga en hel familj därför att kunskapen inte finns, säger så här.
Det gick flera veckor innan pojken fick komma hem till sin mamma igen. Söndertrasad och mist tron på allt vad vuxna heter. Men det mest skrämmande är att oavsett vad bup säger så blir de inte lyssnade på.

Inte ett mening. Inte ett ord. Inte en stavelse.

‘
‘

‘
Okej. Så det är fritt fram för mig att börja operera nu då? Som undersköterska visserligen men jag har väl lagom koll på läget ändå?
Det är okej för domare att döma livstid utan bindande bevis?
För varför skall man ha ett gediget underlag och kunskap om det man gör?

Detta är vansinne landet Sverige! Detta är övergrepp på våra barn och vart är alla svarta rubriker?

Jag känner till ett pågående fall nu ( för er som vill läsa gör det här ) där man i förvaltningsrätten säger NEJ till att höra vad bup har att säga med den gedigna kompetens de har. Man lyfter tre barn ur ett väl fungerande hem och vägrar ta in hela sanningen. Är det ett väl fungerande rättsväsen? Ett välfungerande samhälle överlag som ens ifrågasätter föräldrar utan att lyssna in bup.

Då frågar jag mig.
Vem vill låta mig operera bort ER blindtarm? Jag vet på ett ungefär vad den sitter? För det är precis samma sak. Man genomför en sak utan att se hela biten.

Förr brände vi häxor på bål för att vi inte förstod bättre. Jag vågar påstå att vi gör det än. Okunskapen flaxar kring oss likt Vildvittrorna i Ronja Rövardotter.

Varför tackar förvaltningsrätten NEJ till att lyssna in de som kan de här barnen bäst tex? Varför gör soc samma sak på sina håll? Vad har man att vinna på det när det är våra barn som blir förlorarna?
Fredrik Reinfeldt kan du förklara detta för mig hur detta kan tillåtas under ditt styre? Jag fattar det inte!

Vi fick höra att LVU kunde vara aktuellt för oss. För Sam. För att han inte gick till skolan.
Det var vårt fel. Vår svaga punkt. Akilleshälen.
Okej. Ponera att vi fått ett LVU som gått igenom. Att han skulle ha flyttat till en otrygg miljö som skulle ha förmått han till skola trodde man.
Där hade han gått i tusen bitar och aldrig blivit hel igen. Inte gått till skolan därför hans Asperger är som den är och gör detta ogenomförbart.

Vi förmådde alla inse sanningen. SE Sam och hans behov. Att de fick bemöta honom där han är. Skolan fick ske hemma med två så duktiga pedagoger. På den plats på jorden han är som tryggast och där han i sin takt mognar.
Nu kommer han att få ett betyg i engelska och till nästa termin kommer det nog att läggas till ytterligare två stycken. Hållå. Vår son går i skolan. I en skola som är anpassad efter honom.

En rektor har sagt till mig något som borde sitta som ett mantra i ryggmärken på alla som har med våra barn att göra
” Det är inte vi som skall förändra dessa barn att passa in i vårt samhälle. Det är samhället som skall anpassa sig”
Behöver jag förtydliga mig mer?

Än en gång ber jag er läsare att länka detta viktiga inlägg. Därför att media är allt för veka att inte våga beröra detta. Belysa det.
Och det måste komma fram hur detta maktmissbruk fungerar på sina håll.
Nu hade vi tur med folk omkring oss som förstod. Som SÅG sanningen.

Men om vi inte haft det?

‘

MAMMA Z
*

Read Full Post »

Vem ser ett barn med ambitioner ?

 

‘

Denna bild lade jag ut på Kung Över Livets gillasida igår tillsammans med texten nedan. Den kom som en spark i magen på många tror jag. Ruskade om folk som inte har en aning om vad dessa diagnoser gör med våra barn när vi inte möter upp rätt. Stöttar och förstår.

Det som glädjer mig är att denna nu sprids på nätet, snart delad 700 gånger. Man kan ju tänka sig hur många som då har sett den.
Ringarna på vattnet. Tacksam. Förlåt om jag ältar denna Kung här inne, men den är så stor del av mitt liv nu. Betyder så mycket.

En mamma skrev till oss
” Tack för att ni finns, ni styrker mig i min mammaroll likt dunderhonung. ♥ ”

Sådant värmer som sjutton. Sedan finns de de som inte väljer att säga något alls bland de jag känner vilket gör mig konfunderad. Vad i allt detta är fel att jag gör? Sticker ut? ”Målar” ut mina barn och påvisar dem som offer? Framhäver mig själv som någon okrönt gudinna för det jag dragit igång? Eller? Vad tycker ni?

Näväl. Här kommer texten ifrån facebook.

”Hur mäter man psykisk ohälsa hos våra barn? När själen gör så ont att de tror att den skall gå mitt itu? När inga piller i världen kan hjälpa mot den smärtan. All världens plåster. All kärlek från en förtvivlad förälder som kramar dem hårt. Säger att vi älskar dem så mycket som vi bara kan. Bortom stjärnorna och längre bort än så.

Åtta åringen som gråter sig till sömns därför att hela livet känns som en öken och har gjort så länge. Elvaåringen som tror att skolan är körd därför att skolan inte mött upp rätt. Barnet som inte mäktar med att se framåt.

De här barnen finns, men ingen har tagit reda på hur många de är mig veterligen.

Vi måste börja när de är små redan. När de fortfarande har innehar självkänslan. Tron på framtiden. När de fortfarande är Kungar Över Livet och vet att allt är möjligt att genomföra. 
Vi måste stötta upp dem hela vägen. Det är så lätt för självkänslan att försvinna annars. Och när de tappar den tappar de många gånger orken till så mycket mer.

Vad är priset vi är beredd att betala för att får må varenda unge med NPF att må bra? Barnen med adhd. Asperger. Dyslexi. Autism. Add med flera.
Förmå dem att förbli de Kungar de föddes till att vara?

Det borde vara så enkelt.

Hjälp oss sprida kunskap och förståelse kring dessa barn och ungdomar. Din insats kan vara avgörande!

Länka oss gärna så att vi blir fler och fler. Inte för vår skull.
Men för våra älskade barns.”

‘
Kram Mamma Z

*

Read Full Post »

Era tankar och frågor tack

Min Ohana vilken denna blogg kretsar kring.
Livet det annorlunda.

*

Hur mycket kan jag skriva här i bloggen och ni finner den lika läsvärd? Det gör mig konfunderad. Känns som om det inte kommer något nytt utan mestadels är samma tugg ,tankar och reflektioner över tid som varit och är. Den som komma skall. Ellr är det de små nyanserna som gör den läsvärd?  De små framstegen? Eller väntan på nästa stora bakslag?

Hur vill ni ha min blogg? Eller är den bra i sitt upplägg? Undrar ni något så vet ni att det bara är att ställa frågor. Även frågor bakåt i tid för då känns det nästan som om jag sitter med facit i hand då vi gjort en sjuhelsikes resa med Sam. Under 8 år.
Kanske har ni ett barn som var i Sams ålder då jag började blogga. Kan jag svara på hur det var och hur det blev? Kanhända vad vi gjorde fel, eller rätt eller något mitt i mellan? Jag är ingen expert men kan bara referera till oss.
Så jag tar tacksamt emot era tankar och frågor, så det blir lite mer diaglog i denna blogg. För sådanna bloggar tycker jag själv är roliga att läsa.

‘

‘
Har nu bokat in 2 dagar med HJÄRNFONDEN i Stockholm under den närmsta tiden. Den ena är ett slutet event med forskare som forskar kring barnhjärnan. Skall bli superintressant. Dessutom har jag privat kontakt med en hjärnforskare som forskat kring barn/stress och ADHD i skolan.  ( Läs gärna hans intressanta forskar rapport HÄR ) Han kommer att närvara och vi kommer att ses för ett privat samtal som kommer att hjälpa mig stort tror jag inför mitt engagemang kring KUNG ÖVER LIVET och andra frågor jag har kring just forskningen kring NPF. Så tacksam att han vill träffa mig. Mamma Z.

Det andra är HJÄRNANS DAG i Stockholm som NI också kan gå på, men får betala en summa för det. Ni kan läsa om den HÄR. 22 April i huvudstaden på Stockholm Kongresscenter. Kung Över Livet kommer att vara delaktiga på ett hörn. Spännande som sjutton är det!

Annars är livet bara att avvakta och se vad som händer. Med båda mina killar på olika vis. Lite av att hålla andan.
Jag och My Love har pusslat ihop oss igen efter ännu en kris i kölvattnet av livet vi lever. Det tuffa. Stundtals det osannolika klimatet för att få ett förhållande att överleva. Hur många kriser har vi haft? Hur många gånger orakar vi resa oss igen? I hoplappade. Som skört porslin.

Det går så lätt sönder igen.

‘

KRAMEN MAMMA Z
och kom nu ihåg mina funderingar till er!

*

Read Full Post »

Julen den annorlunda

 

 

Borta är tiden då de knappt kunde sova dagen innan julaftonen. Och när såväl julaftonsmorgonen kom så rusade de nyvakna med håret på ända och tittade i julstrumpan om tomten varit där på natten. Tittade längtansfullt på paketen under granen.Tryckte de små näsorna mot glaset i hopp om att se tomten ute på isen.

Tid förändras. Visst är det så. Små blir större och magin försvinner.
Då det är som det är med Sam så åker han ingenstans på julaftonen. Hemma är det ställe som fungerar bäst och på hans premisser. Och det som är det bästa för honom är vad som får gälla även om det innebär en väldigt annorlunda jul för oss. Men därmed inte sagt att den inte blir mysig.

Snarare tvärtom. Faktiskt.

‘

♥ Ha en härlig jul ♥

 .

Read Full Post »

En mamma som möjliggör ♥

‘

Nu jobbar jag sex dagar på raken. Idag kommer fina mamma hit och är med killarna under hela kvällspasset då My love också jobbar. Jag bytte med en tjej som skall jobba mitt kvällpass då jag och junior far till Västerås och hotellmys om 14 dagar. Så jag jobbar hennes tur idag. Utan mammas hjälpande hand hade det inte gått. Och att lämna in om semester med kort varsel är inte att lita på. Så tacksam. Jag hoppas mamma vet om det. Och att vi inte tar hennes hjälp för givet.

Nu har vi ju turen att hon är avlösarservice åt oss och Sam. 20 timmar i månaden. Och det har sannerligen utnyttjats. Fast jag tror hon är här det dubbla ändå. Fina mamma. Som alltid funnits där för mig och nu gör detsamma för mina killar.

Vi tuffar på än med den förening jag har varit med att dra igång. Kung Över Livet. Och det går fortfarande bra för oss i den lilla skala vi ännu är. Men vi har stöd därute för det vi nu gör hos dem som upptäckt oss och vår vision. Många av er läsare jag har här.

‘

‘

Jag passar på att göra lite reklam för oss här. Vi har några buntar med julkort kvar som vi behöver bli av med. Och vi behöver era bidrag för att komma på fötter rejält! köp våra fina julkort!  6 st för 100 kr och då ingår porto av att skicka korten till er 🙂

Betala in aktuell summa till bankgiro nummer 878-3805 och i OCR rutan skriver ni ert namn OCH fullständiga adress så kommer korten inom några dagar!

Varför behöver vi erat stöd då? Jo:

Därför att vi vill hjälpa till med förändringen i samhället kring våra barn/ungdomar med NPF ( Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar såsom adhd/Asperger/autism/dyslexi, tourettes m.m)

Vi vill uppmärksamma omvärlden om dessa diagnoser, öka kunskapen och förståelsen

Vi har påbörjat att samla in pengar via Hjärnfonden till forskningen för barnen med NPF. Just nu finns många kunskapsluckor. Visste ni att 90% av det man idag vet om hjärnan är vad man de senaste 15 åren lärt sig genom forskning?

 

Ha det gott alla! Jäkta inte ihjäl er för denna stackars julen. Tänk på varför vi igenterligen firar den. På vad ordet omtanke och ge till sin nästa kan innebära. Det är inte alla dessa berg av julklappar för flera hundratals kronor.

‘

Mamma Z

♥

‘

Read Full Post »

Samlar på bra stunder ♥

Jag åker ner till båthamnen efter jag lämnat av Junior i skolan. Det är en vacker morgon, om än riktigt kall. Dimman ligger som en slöja på den kalla sjön som ännu inte frusit till.

”Just nu är det en bra stund”
Jag måste samla på dem. Massvis. Stunderna. Ögonblicken då allt för en stund bara är bra.
Och jag har sannerligen fått många sådana de senaste dagarna. Hade underbart mys på advent då släkten slöt upp och kom på fika då jag bjöd hit dem i all enkelhet. Fast det blev ett knytkalas och så mycket godsaker på fikabordet! Så det enkla fikat blev lite mer än så *ler*
Så härligt att ses då det var alldeles för länge sedan vi sågs. Igår var en fin vän över och hjälpte mig äta upp allt fika och henne hade jag heller inte träffat på så länge. Det värmde så gott att stunden blev så mysigt. Så hjärtligt och så innerlig.

Idag bokade jag hotell i Västerås den 21 december. Junior och jag har ju fem jular åkt till Stockholm och sett Carolas julkonserter , bott på hotell och haft supermys. Förra året blev det inget av och det var verkligen något som fattades tyckte han. En jul utan hotellmys i juldekorerad stad.
Jag har ingen ledighet så att det passar att vara borta i 2 nätter i huvudstaden. Det måste passa så att någon är med Sam också då vi är borta. Så det blev en kompromiss som jag tror han köpte. Vi tar tåget de 7 milen in till Mälarstaden. Går och shoppar lite julklappar. Äter gott. Går på bio. Och bara har hotellmys resten av kvällen.
Jag har sparat ihop nya glasögonpengar. Ännu en gång tullar jag av dem till förmån för Junior. Han behöver detta så väl efter denna höst av kämpande, motgångar och stundtals jobbigheter. Jag får gå i mina fula, vinda och repiga glasögon ett tag till.
Sam blev tillfrågad att följa med, men han vill inte. Ser inte tjusningen i det som junior gör.

Som grädde på moset har jag bokat in Sara Dawn Finers konsert i April nästa år med min nyfunne fina vän tack vare bloggen.

En hel del positivt har hänt dessa dagar. Så tacksam. Och önskar fler stunder av dem. Mindre av det andra såklart.

Inget skulle vara bättre än det just nu.

.

Fina ljuset jag fick ifrån fina vännen
♥

mamma Z

 

Read Full Post »

Ihop limmade igen

‘

För sju år sedan idag låg snön vintervit med ett tunt  täcke. Det hade fått blivit vinterbröllop istället för sommarbröllop. Pappa hade dött oväntat i februari och det planerade bröllopet fick stå åt sidan ett tag.

Vi sade ja till varandra där framme vid altaret. Sade ja till en evighet. Det ingen av oss visste var hur hårt marken skulle skaka, hur hårt våran kärlek skulle prövas, prövningar som andra par aldrig kommer i närheten av.
Jag har tappat räkningen på alla kriser vi haft. Som vi bitit ihop, hållt andan och bara väntat ut många av dem. Men när kärleken hela tiden fått stå tillbaka för något annat, när det tillslut inte fanns mycket ”vi tid” över, ja då blir det svårt att hålla kärleken vid liv.
Lågan. Glöden. Passionen. Längtan. Det lustfyllda.

Vi kan aldrig ha gemensam semester längre, vi lägger jämt den omlott. I somras fick vi ynka fyra dagar tillsammans. Vi har en helt ledig helg var tionde helg. Bara en sån sak. Idag på vår bröllopsdag jobbar My Love dag och jag kväll. Livet omlott som vi blivit så van vid att ha, såpass mycket att man stundtals känner sig som ensamstående många gånger. Men vi kan aldrig jobba samma skift. Det skulle aldrig funka härhemma då en vuxen jämt måste vara närvarande.

Det är många gånger jag bara velat gå. När man känner ”nä, jag orkar inte med att rädda äktenskapet också när det är två barn som också skall räddas”. Engagemanget finns inte där. Orken att ta tag i det med. När förhållandet inte fungerar friktionsfritt, när vi knappt möts och när vi väl gör det går vi igång på småsaker därför  att frustrationen är så stor över att vi har det som vi har det. När jag mår dåligt, när jag är sjuk i hjärtat, när själen mår dåligt därför att någon av barnen gör det samma.

Så många som har det som oss. När man mera blir ett team som måste fungera istället för rollen som man och hustru, mamma och pappa. Det är så mycket annat vi måste vara samtidigt. Koordinator, jurist, medlare, krigare, själavårdare, språkrör,  you name it.

Nu har vi lappats ihop igen. I hop limmade. Jag älskar min man och vill verkligen att det skall vara vi.
Men det är skört och bräckligt än som fint porslin.

‘

Du och jag mot världen
❤

‘

Read Full Post »

Vem ansåg att jag sög på att vara mamma?

 

Katterna i morgonljuset på farstubron. Den idylliska sjön nedanför. Här lever vi vårat liv det komplicerade.
Det som utifrån ser ut att vara rena rama idyllen. Happy People.

Inget mer kan vara fel just nu.

Omständigheterna har lagt ut sina snaror som vi fastnat i utan att kunna göra något åt det. Fångade. Och där vi hamnat utan att kunna göra ett skit åt det står de omkring och beskådar oss. Pratar om oss när vi inte kan försvara oss. Hur skall jag kunna sitta i möten nu med folk? Känna mig ännu mer granskad.
Vem tycker vad? Vem förordade att Sam skulle få bo hos någon annan? Få det bättre? Simsallabim börja gå till skolan om man bara hade strama tyglar?

Vem ansåg att jag sög på att vara mamma?

Vem kan vara ståndaktig och säga att det är skolans fel att vi hamnat här? Titta tillbaka. Se olika faktorer under lång tid som blev en helhet. Jag skjutsade denna pojk till skolan under hot och tvång i många år tills det inte längre gick. Jag grät många gånger i bilen på parkeringen då jag såg stegen de tunga till skolans portar hos han.

Kom förfan inte och anklaga mig att jag misslyckats. Under alla år har vi hela tiden haft handledning ifrån Hab.
Jag har gått på så många möten än vad man kan räkna hos dem. Skulle de gett mig fel råd genom all tid? Aldrig att de tyckt jag varit värdelös på det här. Det som nu några uppenbarligen anser.

Jag har blivit knivhuggen. Stympad. Man har sårat mig så djupt med detta att ord saknas. Jag är knäckt på många plan. Som om livet inte är tufft allaredan?

 

Någon mer som vill ge mig en käftsmäll kan väl passa på nu när jag ändå ligger ner?

 

Sam

 ♥
Z

‘

 

Read Full Post »

Ground Zero

När jag skulle konfirmera mig frågade jag prästen varför vi knäpper våra händer när vi ber. Hör inte Gud oss annars?

‘

Ikväll har jag bett och det är inte ofta jag gör det. Lite halvkristen som jag är, på mitt eget vis. Jag ber när det är riktigt tufft. När det känns som sista utvägen. Och ikväll knöt jag nävarna tills de vitnade. För Gud lyssnar väl bättre då? Gör mig bönhörd en gång för alla och främst nu för så här intensiv har min bön aldrig varit tidigare. Aldrig med den desperationen.

Sam har berättat fragment igen. Jag vet vad han står. Samtidigt som jag vet vad samhället kräver av honom just nu. Och de två kan inte mötas här och nu. Men jag är den som skall få detta att ske.
Och om jag inte förmår det vet jag inte vad lagarna i Sverige dömer oss till.Vilken förståelse de har för hans stora svårigheter. Att de insett att vi gjort allt för detta barn och mer därtill.

Jag gråter stilla när jag tänker över när  samhället skall backa bandet och se sin del i det hela. När allt började gå fel för honom i skolan.Var det vårat fel? När allt började?
Vi som släpade dit han under tvång. Hot.
Han grät. Slogs. Sparkades i ren desperation.Till en början.Då vi ännu rådde på honom. Övergrepp som är hemska att tänka tillbaka till.

‘

Sam

‘

‘Jag har gråtit att luften nästan tog slut. Kippade efter den. Grät och grät och grät tills jag bara blev tom. Jag har gjort allt och tänker fortsätta med det. Finns det ett tak på hur mycket man kan älska ett barn så har jag överstigit det på båda mina lintottar. Jag älskar dem till stjärnorna och längre bort än så. Ut till evigheten.
Det känns som om vi nått Ground Zero och skall bygga upp allt på nytt igen. Fast på ett annat sätt än förut.

Gud. Hallå. Är du uppkopplad nu?
Det är bara jag och katterna vakna i huset nu. Jag borde sova för länge sedan men kan inte. Vet du varför? Och vet du hur du kan hjälpa mig? Var inte så blyg. Förmå goda tankar till dem som skall hjälpa oss. Stärk de som fortfarande har tålamodet att finnas kvar där för oss.
Ge oss alla de verktyg vi så väl behöver nu. Ge mig styrkan att klara av detta. Jo, jag knäpper mina händer. Hörs jag? Testing testing. Jag vet att du har koll på läget men nu ber jag dig att kliva fram. Ett stort steg. 
Ta med dig himlens harmoni ner till oss och låt den stanna kvar. För nu är det tufft att vara människa. Marken har aldrig skakat så här intensivt förut, även fast vi brukar vara vana vid det.
Sover du? Eller är du allmänt trött på människans klagan? Tycker att vi minsann får fixa och trixa bäst vi kan utefter förmåga?

Tja,med eller utan dig så måste jag göra det här.

Peter Le Marc sjöng ” Jag skall gå hel ur det här”. Det skall jag med. Ohana. Mina fina killar. Den som tvivlar på det kan börja med att läsa min blogg med start för 5år sedan. Läsa hela.
Den som ifrågasätter mig och dömer mig helt fel.

‘

kram mamma z
Tack för att ni finns
Kärlek

♥

‘

♥

Read Full Post »

Ett personligt brev

Detta brev har min släkt och mina vänner fått på sin mail idag.

Ni får ta del av samma brev ni med. Och ni gör som ni vill med min önskan.

‘

Tillåt våra barn få förbli de kungar de föddes till att vara

 

 

Vill du vara med och lägga grunden?

 

 

 

Det är med stor ödmjukhet som jag sett att det finns de som tror på det vi dragit igång. Sett vad denna nystartade förening kan göra i en framtid.Vad vi har för potential.
Inte bara genom att vara med på vår ständigt växande Gillasida på facebook. Utan verkligen stödjer oss och blir en del av oss. Föreningen Kung Över Livet.
Det stora stöd som vi har hos Hjärnfonden. Att man pratar om oss på huvudkontoret!

 

Fröet till Kung Över Livet har nog funnits hos mig länge. Jag har känt att något behöver göras för att få till en förändring kring våra barn och ungdomar med Npf diagnoser. Förändringar som behöver ske på många nivåer. Men jag har inte riktigt vetat hur det skall göras i praktiken.Omsättas ifrån en känsla till en handling. Och en kraftfull sådan.

 

Nu har jag blivit ordförande för en förening som är nyfödd. Och den har världens chans att lyckas! Men vi 5 som nu sitter i styrelsen kan inte göra detta på egen hand.

 

Då man träder in som medlem gör man det för att stötta oss nu, främst i fasen av att födas som förening. Vi behöver grundstenarna för att bygga vidare på detta. Fundamentet. Det som gör att vi kommer att stå stadigt för all framtid på fast mark. Utan ert stöd så kommer vi ingen vart. Då mer än halva året har gått så tar vi nu bara halva priset utav ert medlemskap för 2012.

100 kr per person eller 200 kr för en hel familj. 

Gör så här!

Betala in aktuell summa till bankgiro nummer 878-3805 och i OCR rutan skriver ni ert namn OCH fullständiga adress

Vill ni ta del av våra medlemsutskick så mailar ni in eran mailadress till oss på kungoverlivet@hotmail.se och skriver även med namn och adress!

 

Föreningen Kung Över Livet verkar för

 

* Att sprida kunskap och att öka förståelsen kring barn och ungdomar med npf diagnoser såsom adhd/asperger/autism/dyslexsi

* Att samla in pengar till forskningen via Hjärnfonden

* Skärtorsdagen 2014 anordnar vi en GALA kväll i Stockholm med artistuppträdanden då vi både får medialjuset kring barnen/ungdomarna med NPF diagnos och pengar till forskningen som saknas idag. ( Kungafamiljen kommer att bli inbjuden via Hjärnfonden )

 

Som medlem får man:

 

* Vara passiv men stödjande medlem

* Vara aktiv medlem på eget initiativ och vara föreningen behjälplig på olika sätt. Vi kommer att bilda arbetsgrupper inför olika projekt där man är med och väljer själv vad man vill göra. 

  

Vi hade vecka 39 en arbetshelg i Småland då vi utarbetade en gedigen plattform för Kung ÖverLivet. Då vi startar upp ifrån ingenting så är det ett omfattande arbete!

Att ni förhoppningsvis går med som medlemmar innebär att ni är med och lägger grunden. Det kostar pengar att dra igång detta.

 

Jag hoppas så på erat stöd med det jag dragit igång! Jag bjuder in er alla som medlemmar. Ni som vill!

.

Jag har sett hur mina barn fallit och jag vill sannerligen verka för att så inte sker med flera barn!

Bara för att vi vet för lite om dem!

 

 

 

STOR KRAM

AnnSophie

.

Läs mer om oss här
http://kungoverlivet.wordpress.com/about/

 ‘

Read Full Post »