Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for februari, 2016

Som ett sandkorn i öknen 

  
Solens sista strålar nuddar sjön på vår baksida. Skiner på oss. På mig. På livet utanför. Det vi lever här och nu. Det korta. Som en blinkning i evigheten. Vi som är som ett sandkorn i öknen. Jag tänker mycket igen. Djupare tankar. Om livet hur det blev och är. Vad jag kan påverka själv. Vad min mening är att leva detta korta liv på jorden. Vilka frön ska jag så inför framtiden ? Och hur skall jag uppnå lycka och bibehålla den för nu är jag på väg utför igen. Minnet sviker alltmer igen och jag är  mer stresskänslig. Få i min omgivning greppar. Få förstår vilken stress jag fortfarande lever under.Som inte går att fly ifrån. Jag har 2 barn att rodda i skolan än. Båda skall söka vidare till gymnasium i höst. Jag har fått läst på och tagit reda på massvis gällande vilka skolor som finns, vilka utbildningar och sedan hur sjutton söker man dem? Haft flera möten med skola och syokonsulenter. Massvis med samtal med killarna. Vi har pratat liv. Deras framtid. Deras väg till självständighet. 15 och 17 år gamla. Vad vill de med sina liv? Sin stund på jorden?  

Sen har jag annat som tynger mig som jag inte kan berätta öppet om, men det slukar massvis av energi och gör mig både utsatt och skör. Och jag känner mig rätt ensam i det vilket säkert förvärrar det hela. Framtiden känns med ens oviss och inte så självklar i vilken riktning jag ska gå.

Ändå. Mitt i allt av mitt mående och kämpande så finns ju ljuset också. Stunderna som ger energi. Som gör mig lycklig. Jag lärde mig massor hur jag nu ska parera utförsbacken sedan jag blev så sjuk för 2 1/2 år sedan då jag gick i terapi i över ett år. Att det inte får gå längre än så här. Men först måste jag hjälpa Sam att få ett sommarjobb som funkar för honom. En sommar till med massor av tid som är svår att fylla som den han fick i fjol vill varken han eller jag genomlida igen. Sen hoppas jag det lugnar sig med en massa måsten att rodda. Det som är en del av livet det med. Och ingår i det som blev min resa nu och här.

Min stund på jorden.

Kram Z

Read Full Post »

Idag skriver jag på Kung Över Livets blogg, via kungens vägnar.
Och jag tycker nog ni gärna kan läsa det då det berör mitt liv i högsta grad. Mitt och tusentalet andras.

KRAM

11393189_10153509762172275_422859524915387999_n

Jag har själv sett det och jag har hört det till leda. Om barnen som gråter om kvällarna och inte kan sova. Om det som gör så ont inuti att de kan gå sönder. Och vi föräldrar håller om dem. Kramar och tröstar. Då är det inget spöke under sängen som skräms. Det är livet självt som tar ett tag om våra barn och skrämmer skiten ur dem.Och de är närvarande där hela tiden, dag som natt, men det är nätterna som är värre än något annat.

Det har blossat upp en debatt i dagarna kring hur filmen om Alfons Åberg och spöket skrämde ett stackars barn i Malmö så att kommunen vidtog åtgärder. Det i sig är bra, att barnet blev lyssnat på. Media var inte sena att haka på med att skriva och göra sina slagfärdiga rubriker.

Men, alla dessa barn och unga med adhd, asperger, autism och…

View original post 501 fler ord

Read Full Post »

  
Förr pratade vi med varandra. Ibland i timtal. Och vi fick sagt detdär som sitter så långt inne. Vi gick in på djupet. Berörde. Berikade.  Lämnade och tog emot förtroende. Vände och vred på ord och dess innebörd. Det var tiden för bara några år sedan innan surfplattan och mobilerna tog över våra liv. Innan vi blev asociala. Innan vi slutade med att ringa varandra. Säga ett hej och småprata en stund. Det blev så enkelt att istället skicka ett sms. Ett meddelande på facebook. Trycka på gilla. Och därmed missa nyanserna i vad en konversation ger.  Har vi blivit så upptagna att vi inte längre har tiden för varandra. Att SE den andre ? Bjuda på min tid. För jag vill! För att jag tar mig tiden. Prioriterar dig du levande vän! Carpe Diem för i en morgondag kan någon av oss vara borta för gott. 

Jag saknar verkligen telefonsamtalen. Konversationen. Det finns få som fortfarande tittar in hos mig bara för att säga hej i förbifarten. Som ringer rent spontant utan ett riktigt ärende. Men de är få och snart unika.

Men överlag dessa mobiltelefoner. Som stjäl stunder vi kunnat haft gemenskap istället. Möta varandras blickar. Istället stirrar vi ner i en skärm som verkar vara mer beroendeframkallande än nikotin. Jag jobbar benhårt på det själv då jag kommit till insikt med vad vi håller på med. Eller är jag bara en nostalgiker som inte anpassat mig till det nya?

Vad tänker ni?

Kram Z

Read Full Post »

Galadax

  
Nu kan ni köpa biljetterna till den gala som vi nu roddar för fullt. För barn som mina. För andras barn och förframtidens barn. Inget barn ska få gå igenom det mina har fått göra. Känna den smärtan i själen. Tappa tron på sig själva och livet. Aldrig. Inte när vi vet och kan bättre.

Jag bokar nu en buss i eget namn som kommer att gå Avesta-Norberg-Fagersta-Stockholm för den som vill gå på galan men inte sova kvar i stan. Den som vill åka med mailar mig på forsellohrn@hotmail.com  Priset är självkostnadspris och landat mellan 360-350kr beroende på hur full den blir. Biljetten till galan köpet man själv på http://www.showtic.se På showtic kan ni läsa mer om själva galan åxå.

Hur många av er kommer?

Kram Z/AnnSophie

Read Full Post »