Sommarlov med vånda

‘

ÅSBY Trädgård. Mitt paradis för sinnet. Själen.Både när det gäller fröjd för ögat och det man får med sig hem.
Om ni någon gång befinner er i Västmanland så är det hit ni skall beger er om ni älskar inredning och blommor för inne och ute bruk. Det tar nästan en timme i bil hit för egen del men det är det värt.
Jag fick handla under tidspress idag. Ogillas förstås. Måste vara hemma tills då My Love gick till jobbet. Sam klarar av bara kortare stunder hemma. Längre än en kvart får det inte bli. Man vänjer sig att det är så. Det osynliga fotbojan man har till hemmet. Och pojkstackarn som inte kan rå över att det är så.

Junior är på sommarlovets Happening nu. LAN. Hos sin bästis och i princip ende vän. Tre killar till. Klockan fem hade de lagt sig i morse. En halvtimme innan Sam väckte mig. *Skratt* När den ena sonen somnade så vaknade den andra! Men det hade haft himmelens kul och det skall lanas i natt igen. Ja det är väl den åldern. 12-13 åringars intresse. Något jag aldrig kommer att begripa.

‘

Jag intog mitt kaffe på vår balkong. Såg ut över vår lilla lilla sjö. Blundade. Hörde måsarnas skri. Låtsades att jag var på Klippornas rike istället. Men utsikten av en trädgård i full blom är inte helt fel den heller.

‘
Igår morse hade jag sällskap av junior på balkongen i solen. Uppdaterade på Facebook hur mysigt vi hade det ifrån Iphonen ( ja veeet vad nördigt ) Han hinner bara säga tack för frukost för att sen tillägga på vägen in
” Mamma det här sommarlovet kommer att vara för evigt för jag tänker inte gå till skolan sen. Jag hatar den redan”

Det är som ett mantara. Han har känningar av magkatarren igen. Ångest och vånda över skolan. Fy fan. Han får inte ens ha sitt sommarlov i fred för demonerna. Han blir jagad överallt och det som lovades så dyrt och heligt skulle förbli innan han landade och mådde bra bara försvann för honom.
Vi vuxna som lovar. Ändrar oss. Nya löften. Hur skall den ungen må resterade sommarlov förutom detta spel lan då han tillåts tänka på annat?
Jag gör det jag kan. Skolan kommer att göra det till hösten med ovisst resultat. Men det värsta är att se hur han resignerar på den tid på året då det borde vara ett underbart härligt sommarlov.
Jag vet flera barn som mår som han nu när jag lärt känna flera mammor i liknande sits. Att blicken som borde glöda av iver sakna sakta slocknar. Flera barn som inte vill leva därför känslan av att genomlida skolan är som att bestiga K2 barfota. De ser det omöjliga redan nu.

Fina vänner kom igår som på beställning. Myste hela kvällen och en bit in på det nya dygnet. Så samspelta. På samma våglängd. Som förstår mig. Inga pekpinnar. Bara lyhördhet. Omtänksamhet. Pepping för det jag gör med Kung Över Livet. Underbara fina ni. Tack att ni kom in i mitt liv och berikar det så  ♥

‘

k r a m i s   m a m m a  Z

♥

‘

Read Full Post »

All heder åt Peace and Love

‘

Sam har vidgat sina musikaliska vyer. Förr var det bara hårdrock som gällde. Nu lutar det en hel del åt Irländsk musik. Han gillar ett band som heter Dropkick Murphys en hel del. Så pass mycket att han ville se dem på Gröna Lund igår. My Love skulle ha följt med. Tåg i 18 mil. Pendel. Djurgårdsfärja. Och massvis med folk överallt. Allsång på Skansen hade ju sin premiär också.
Vi räknade snabbt ut att Sams energi skulle vara slut innan han ens kommit in på konserten då det är jobbigt med folk överallt. Köer. Väntan. Ännu mera folk. Ljud.

Peace and Love ligger bara 10 mil bort. Dropkick Murphys uppträdde idag kl två. Vi tänkte snabbt. My Love bytte bort sin jobbardag idag så att han kunde åka. Men fasen. Det skulle kosta 590 kr för dem styck för att se EN konsert. 1200 kr rakt av. Men visst var det värt pengarna? Att få snåla in på annat? Nu när Sam äntligen börjar hitta ut och tillbaka till livet efter allt. Ville detta? Och att det skulle fungera så mycket bättre än att krångla in i Stockholm för att sedan kanske inte fixa det ändå?
Nu kunde jag ju skjutsa in dem fram till entren och hämta på samma ställe.

Fick veta av en slump att Peace and Love är helt suveräna med sin uppbackning vad gäller personer som går under  LSS. Jag fick tag i en kille som höll i detta i grevens tid. Och där satt ingenting fast minsann. Han ordnade fram så att My Love gick med Sam in som ledsagare!! Gratis! Vilken fin gest ifrån festivalledningen! Att tänka så brett!! En festival för alla på sina premisser.
Sam skulle aldrig kunna gå på konsert utan sin pappa. Det var nog jobbigt ändå idag för det var mycket folk, men tack vare att vi underlättat så stort så fanns energin till att mobilisera det som krävdes för att se konserten ifrån början till slut.

Så en stor eloge till Peace and Love för att de tänker på barn som mitt! All heder ♥

Själv passade jag på att träffa en person på festivalområdet jag lärt känna på senare tid som redan betyder stort för mig och det vi kommer att göra med Kung Över Livet. Kände så himmelens gott att ses i det verkliga livet och inte bara mail/telefonledes.

Idag blev en bra dag. Mer än bra.
Tacksam. Fylld av glädje.

 

k r a m i s   m a m m a   Z
♥

 

‘

Read Full Post »

Gott och Blandat

‘

Två dagar i Dalahästens rike och vi fick det riktigt trevligt. Sam var riktigt på humör med oss allihopa och sådär härlig Bubblande. Sprudlande. Underbart att se. Skojfrisk med kusinerna och full i upptåg.
Våra kattungar behöver vara kvar i minst 4 veckor till innan de får flytta hem till oss. Två hankatter blir de. En kritvit och en tigerrandig. Tobbe som inte är någon djurfantast blev nog såld på en av dem. Svårt att motstå små sötisar som dem.

Jag blir lika avis varje gång jag är hos min svägerska. De bor fantastiskt fint. Utsikt över Siljan, blomsterängar, skog, enskildhet. Fågelkvitter. Trädens sus. Rödvita knutar.
Där vi bor är det ett myller av folk och sitter jag på balkongen kan jag höra vilken radiokanal som grannen lyssnar ute på sin balkong. Jag kan inte gå ut i bara nattlinnet på tomten om jag så vill för man blir sedd ifrån alla håll. Jag avskyr det mer och mer fast vi har jättefina grannar.

Jag läser hos en annan blogg mamma nu som berättar om sitt nya liv som adoptivmamma.  Skönt att lyfta blicken ifrån alla diagnosbloggar även fast jag försöker läsa hos mina favoriter. Blir något helt annat och denna mamma skriver så mycket annat inspirerade. Hon tipsade om en skiva som jag lyssnade på och blev fast! Hade aldrig fått upp öronen för henne annars. Natasha Bedingfiel. Som jag poppade i min ensamhet i bilen 🙂 Vilken energi i låtarna! Tipset vandrar vidare till mina läsare ha ha..

Koka saft har jag hunnit med också. 12 liter. Jordgubbs. Skall vi ta fram när det är smällkallt ute och man längtar som mest efter sommaren. Har man semester så gäller det att vara effektiv.
Imorgon är en spännande dag på flera sätt. Och går det i lås som är tanken, ja då är det en mycket lycklig Mamma Z som skriver till er nästa gång. Hemlighetsfull? Jo jag tycker om att göra Cliffhangers 🙂

Blev ett lite Gott o Blandat inlägg idag ser jag!

 

K R A M I S    M A M M A     Z

♥

.

Read Full Post »

Mot Dalahästarnas rike

‘

Min morgon idag. Trädgård som blommar. En himmel som småhotar med regn. Vaknade sent och har en del att göra innan Ohana stuvas in i bilen och åker till Kusinerna i Dalarna. Det blir en kortis, men vi kommer iväg.
Jag tycker om att vara där. I vad man brukar säga hjärtat av  Sverige. Det genuina. Fäbodar. Rötvit målade stugor. Dalahästarnas näste. Det är vackert. Vi trivs  nog alla hos min svägerska och hennes man. Har alltid gjort. Det är liksom något man bara får på köpet när man blir ihop med någon. Släkten. De man skall umgås med. Syskonen. Svärförädrar, fastrar och mostrar and you name it.
Jag fick människor jag både trivs med och tycker om!

Låg vaken långt in på nya dygnet med junior och den ångest som kommer smygandes i natt. Helvetes skit. Tankarna om skolan och framtiden kom. Jag vill att min kille skall njuta av livet. Sommarlovet. Skita i alla jobbig heter. Hämta kraft. Hämta glädje. Hämta livslust. Såsom man skall när man är 11 år.

Nej ni fina härinne.
I med den sena frukosten nu så att vi kommer iväg i skapligt tid och möta alla midsommarfirare som skall hem igen.

Men vill först verkligen TACKA er alla som läser här. På ett år är ni över 80 000 nu. Ödmjuk. Tacksam. Glad.

 

Kramen på er från min skrivarlya. Visst är den fin ??

 

k r a m i s   m a m m a   Z

♥

.

Read Full Post »

När jag vandrar genom sandstormarna..

På jobbet hann vi med att äta allt gott som handlats åt oss. Lite plåster på såren för det vi offrade. Det man får avstå när man jobbar midsommaraftons kväll. Så är det att vara anställd inom kommun och landsting. Man behövs oavsett vad almanackan påtalar att det är för dag att fira.

Hemma hade My Love gjort mys för grabbarna. De åt Kräftor på Juniors begäran. Men det knorrades ”varför mamma måste du alltid jobba när andra mammor är hemma”?
I kväll kör jag sista passet innan min ledighet på 2 veckor. . Våndas. Funderar över så mycket. Så mycket som inte är löst praktiskt. Så mycket som än är osagt mellan mig och My Love för att det skall kännas bra.

Fina läsare! Så stolt att ni är med mig på livets brokiga stig! Ännu stoltare över vilka som visar sig vara fina vänner och hör av sig på ett eller annat sätt  ♥ när jag vandrar genom sandstormarna.

 

K R A M I S   M A M M A   Z
♥

‘

 

Read Full Post »

Midsommar utan firande

‘

Mamma Zoffe så sommarfin i gröngräset. Har tom hittat mig en kjol som passar klockrent till helgens tema. Midsommar! Ha ha jag är som en vandrande midsommar stång nu ♥
Ja hörrni. Alla dessa helger som skall firas och man får hela tiden fira utefter vad som fungerar bäst. Somliga inte alls av oss.

Hemma blir inget firande alls, mer än att jag äter en sillbit med älskade Mormor Z innan kvällpasset på sjukhuset. My love och jag jobbar omlott hela helgen. Vilket liv. Nu när jag har haft tid att tänka till igen. Vilket förhållande skulle klara det år ut och år in? Så sällan ses. Än mindre ha ett liv där man gör något ihop. Sist vi gjorde det var vår tripp till Stockholm i mitten av Mars. Jag börjar lessna ur rejält på det nu. Plus över allt som bara förfaller på huset som vi saknar både tid, hantverkarkunnande och pengar till att göra nödvändiga åtgärder. Det är så att Junior börja protestera och tycker det börjar se bra bedrövligt ut på sina håll.
Det stressar mig nästan lika mycket som att jag och My Love är på glid igen.

Tänk så mycket hjälp det skulle ha varit om vi hade fått assistanstimmar på Sam. Försäkringskassan anser att han skall klara sig utan oss. Han klarar nu max 30 minuter utan oss i huset. Snart 14 år gammal. Då hade vi iallafall kunnat ha något som liknar ett normalt familjeliv.

,

Bad med Junior idag

‘

Det som ändå hänt och som skulle ha hänt för flera år sedan är att Mormor Z nu är beviljad som avlösarservice till Sam. För det måste vara någon han är 100 % trygg med. Vi har beviljat 20 timmar i månaden då hon är här och vi kan göra något på tu man hand med Junior. Så skönt att min mamma får betalt för att hon är här. För hon är inte mormor utan faktiskt en vårdare så att Sam kan fungera utan oss i huset. Mamma har haft dryga 20%  här varje månad, oavlönad fram tills nu. I flera år!
Så ni som sliter såsom vi gjort, GÖR INTE DET!! Hjälp finns och ni SKA ha den!!

2 pass kvar innan den sk ”semestern” på 17 dagar. Jag bävar redan. My Love jobbar 5 pass ifrån 07.00-21.00 vilket innebär att jag sitter kättrad invid gaveln och kommer ingenstans med Junior såvida Sam inte vill iväg. 5 pass är han ledig och kan vara hemma med killarna så att jag ”kommer iväg” och någonstans däremellan skall även jag och My Love göra något ”nu hittar vi på något så att vi känner att vi är ett par” . Usch så negativ jag är känner jag, men det är uppförsbacke nu igen.

Skall snart ställa mig att baka och bli på bättre humör kanhända. Mina fina kollegor på jobbet och jag behöver detta. Något gott skall vi väl ändå ha för att vi jobbar på självaste midsommaraftonskvällen. Testa gärna detta recept för det är gudomligt gott!!
http://www.recept.nu/leila_lindholm/kakor_och_tartor/frukt_och_bar/leilas_goda_rabarbercheesecake/

 K R A M I S   M A M M A  Z
♥

‘

Read Full Post »

Sommar med andra premisser

‘

Det var här jag satt. Tankade energi. Knappt för 2 veckor sedan. Jag längtar redan tillbaka som en tok. Suger i havs tarmen. Klipporna skriker redan efter mig i det tysta. Som om vi hade ett heligt förbund emellan oss. ”Kom tillbaka” Jag vill inget hellre.
Vi bor mitt i Bergslagen. Skogen, bergen, och småsjöarna. Visst är vackert här med, men det inger inte samma känsla. Det mäktiga. Det eviga. Havets horisont bakom klipporna.

Jag får en konstig semester i år. Först veckan på västkusten. Jobb i 2 veckor. Semester i 2 för att sedan jobba 4 veckor och sedan ha en halvdan ledighetsvecka med ett nattpass mitt i allt. Men vi fick lov att lägga så här bara för att kunna täcka upp här hemma.
My Love och jag ses 1 dag av 7 denna vecka. Går omlott. No fun at all.
Vår gemensamma semester blir då vi åker till Åland sista helgen i Augusti med goa fina vännerna från Östkusten. 3 dagars semester med den jag lever mitt liv med. Älskar. 3 dagar.

 

‘

Hotellfrukost med Junior för 2 år sedan

‘

Jag tänker mig min semester nu på 2 veckor. Vad är rimligt att göra? Jag har en vän jag inte sett på år och dagar som jag skulle vilja stuva in killarna i bilen för att hälsa på. Bo på hotell där det är ledigt. Ströva runt i nya städer. Ta en fika.
Jo för 2 år sedan hade det fungerat. Inte nu. Och skall jag komma hemifrån en längre tripp krävs det att My Love är ledig och kan ta killarna. Tror han är ledig 4 dagar under min semester.
Ja vilket I lands problem men ändå mitt liv och min verklighet. Jag ser hur jag blir sittandes i huset istället. Ser alla måsten.

Igår blev det en spontan tripp till En större stad iallafall. Sam ville äta på Pizza Hut. Junior inte men fick ge vika då My Love jobbade hela dagen. Vi hamnade även ute på ett köpcentra som Sam ville gå in i men det blev inte långvarigt. Såg ändå vinsten i att han ville. Lika mycket som jag fick mara på dem ( de blir osams så fort ) så hade vi det trevligt.

Ja ja denna sommar blir säkert bra den med, om än på sina premisser och inte mina.

k r a m i s    m a m m a   Z
♥

‘

Read Full Post »

Vännerna som gick

 

 

Mentalt har jag stannat av. Tappat gnistan lite. Off. Pausläge. Behöver reflektera. Få ny inspiration till det mesta.

Känner hur jag drar mig undan folk jag igenterligen vill träffa. Drar mig för att ta kontakt. Kanske är det en del av den rädsla jag känner av allt mer. Att den vänskap jag har att erbjuda känns så liten, då mitt liv tar så stor plats. Att jag nästan glömt bort hur man umgås och pratar annat än allt det tunga vi har här hemma? Att jag mer blir en belastning som man pliktroget tar en kopp kaffe tillsammans med för att bara vara snäll.

Tiden har gjort att jag tappat vänner. Samtidigt som jag fått nya. Ändå kommer osäkerheten flåsandes i nacken. Varför försvann så många? Vad hade jag gjort? Mer än få det liv jag fick? De spontana påhälsningarna. Samtalen. Sms:en. Vykorten med glada tillrop. Eller är det så ett liv ser ut i största allmänhet? Med eller utan ett diagnosland som sätter sina egna lagar på hur umgänge skall ske.

Hur känner ni som lever liv som mitt? Ni som lever under ”normala förhållanden” ? Vännerna. Som kom och gick.

Kommentera gärna  ♥

 

 

k r a m i s   m a m m a   Z

 ♥

‘

Read Full Post »

Det gör ont

 

Det gör ont. En del av mig gör det idag. Nu när de andra sommarlovsglada barnen sitter bänkade i kyrkan. Finklädda. Mammor och pappor detsamma. Springer ut och jublar på kyrkbacken.

Mina har också gjort det. Sam i sex års tid och Junior i fem.
Sam uteblev förra året och det var hemskt att genomlida juniors skolavslutning. Veta att Sam skulle ha varit där samtidigt med sina klasskamrater. Veta att han var kvar hemma själv för att han inte längre pallade vara 12 år på samma premisser som de andra.
I år är han hemma för att det är vad han varit sedan förra året ifrån skolan. Så på det viset gillar man läget. Tiden har gjort att man accepterar det. Har haft tid att vänja sig. Han är inte som alla andra längre. Han tar sig fram i livet på helt andra premisser. Sina egna. Bara hoppas att det går vägen ändå för honom. Att samhället accepterar att hans skolgång blev så här.

Junior vägrade kyrka idag. Har gjort hela veckan. Hans tillhörighet är inte klassen som han känner nu, utan det har varit resursgruppen. Fina pedagogen lyssnade på vad som skulle funka bäst för honom. Vad han i det sköra nuläget mådde bäst av att göra.
Så det blev tårta i lokalen han är så trygg i på förmiddagen. Hans skolavslutning. Ingen sång om den blomstertid. Inget jubel med hundratalet barn. Bara lugnt och stilla. En sista fika med de personer som kommit att betyda mer för honom än vad någon av dem kan sia om faktiskt.

De som var med att livräddade honom när allt var som jävligast.

 

 

Vi var på bup idag. Alltid lika skönt att gå dit och få förståelse, bekräftelse och få vägledning. Tänk om det var bup som hade makten att ge våra barn det som de såväl behöver. För bup ser det som inte skolan alltid gör. Vet vad som är bäst.

Jag hörde förslag nu i riksdagen på att införa sommarskolor på 4 veckor för de elever som inte blivit godkända under terminen som gått. Jag suckar tungt. Så många barn som inte får de resurser och den hjälp som de behöver under terminen. Då skall de straffas för det och kämpa på i ytterligare 4 veckor. Ja okunskapen kring barn som mina är skrämmande stor på sina håll.

10 veckor väntar killarna nu av totalt ledighet. Fria från skolans krav.
Vad som komma skall efter det mäktar inte tanken med just nu och jag hoppas mina barn är kapabla till att skärma av den tanken med.
Vi har 10 veckor att rodda jag och My Love. Gå om varandra hela sommaren. Lediga prick 14 dagar ihop på sommarlovets 70 dagar. Inte vad jag önskar mig mest på denna jord men vad att göra?

Som så mycket annat så vänjer man sig.  Och vissa saker gör mindre ont än andra tillslut.

 

k r a m i s    m a m m a  Z

♥

‘

Read Full Post »

Under ytan i denna ljuva sommartid..

 

Jag har haft det på känn. Under ytan bubblar en massa som junior inte pratar högt om. Inte förrens nu. Över hur dåligt han mår igen. Och det som jag får höra gör mig byxis. Jag har hört det förr och vet vad det kan leda till. När tron på sig själv är som bortblåst. Framtiden. När alla framsteg han gjort bara varit förgäves på resursgruppen.

Så här yttrade det sig och började för Sam då han blev hemma helt ifrån skolan. Gränsen är så hårfin att även junior nu gör samma sak. Jag har en kille som gett upp. Trotts att vi hade det supermysigt på västkusten förra veckan så kommer verkligheten nu ikapp honom. Framtiden. Livet. Och han tror att allt är kört nu när han inte får vara kvar på resursgruppen, så vad f-n spelar det för roll att gå dessa 4 dagar som är kvar? Till vilken nytta?

Han somnade efter tolv i natt. Och hur jag än pratade och peppade var och är han inte mottaglig tyvärr. Han är helt inställd på att han inte kommer att fungera på skolan han skall tillbaka till. Sin gamla klass. Han känner sig inte trygg alls att lämnas där på full tid. Veta att han fixar det. Att skolan fixar att möta upp honom rätt den här gången.

På bup pratade vi tidigare om vikten av att släppa han ett steg i taget. När han kände sig redo skulle han släppas helt.  Jag kan säga att han inte är det i nuläget, även fast de korta besöken på sin gamla skola gått bra, men det har bara varit korta stunder. Inga heldagar. Inga chanser att känna att han fungerar där med det nya upplägget.

Han är hur otrygg som helst än och så länge de hjärnspökerna finns hos honom så har han denna inställning. Attityden om att inte kunna lyckas. Att framtiden är körd. Att han inte alls kan bli advokat som han så mycket drömmer om att bli. Tills han får bli överbevisad motsattsen och själv känna att det är så.

 

 

Det är så synd att han nu går mot ett sommarlov som han känner kommer att vara för evigt. Jag har en grabb som gråter för att det snart är sommarlov. Inte av lycka, att det är skönt att ledigheten tar vid. Utan för att livet är kört. Efter sommarlovet väntar ingenting. Han säger som ett mantra hur skönt det hade varit att fått fortsätta på resursgruppen ett tag till under hösten. Gått en dag i veckan på gamla skolan till en början bara för att få känna sig för. Veta att det funkar.

Nu kommer skolan att göra en hel del förändringar som jag känner mig trygg med till hösten. Det gäller bara att få med honom på tåget. Jag känner att det optimala hade varit att han hade fått ha haft kvar sin plats i resursgruppen och börjat med 2 dagar i veckan i sin klass. Bara för att känna att han har fast mark under fötterna. Känna tillit på att de gör rätt den här gången.

Jag gör det jag kan här hemma, men fick inte iväg honom idag. Bara till mötet på en halvtimme för att stämma av med fina pedagogen hur allt varit.  Hur de förmått honom att lyckas.
Vi skall till bup på Torsdag, men jag tror ärligt inte att de kan göra så mycket mer för honom just nu. Det är skolan som är akilleshälen.

En skolan han inte litar på för fem öre till hösten.

I denna Ljuva sommartid. Jo eller hur. Minns att jag skrev samma sak förra året om storebror den här tiden.
Vi verkar köra en klassisk repris i år.

 

k r a m i s   m a m m a   Z

♥

.

Read Full Post »

Himmelens nöjd

 

Förra sommar semestern satt vi inne i stugan nästan hela veckan. Sam ville inte göra något alls. Västkustens klippor skrek efter mig och jag efter dem. Om det är så att läkaren slagit huvudet på spiken och att Sam hade utmattningssyndrom eller de vi i dagligt tal säger utbränd så greppar jag varför det blev så.

Nu ett år efter var läget ett helt annat. Så mycket som vi skrattat på denna semester var länge sedan. Sam är full i upptåg och roliga infallsvinklar. Störtskön humor. Och roat sig med det han hade till hands. Havet. Naturen. Stugan med dess dvd och vår bärbara dator som inte alls funkade som tänkt speldator, men han köpte läget ändå och gjorde det som gick.
Vi kom iväg på kortare utflykter, dock färre än vad jag personligen önskade mig.

Nu sneglade både jag och mormor Z efter de fina stråken att vandra på. Bryggorna att stillsamt inta en glass medan måsarna svävade förbi ovanför. De underbara mat ställerna som låg intill havet det mäktiga. Men vi visste båda två att det inte var lönt. Det var mestadels i stugan vi fick vara och det gjorde inte så värst mycket. Stugan vi hyrde privat låg direkt på klipporna med egen brygga så närheten till det vackra hade vi hela tiden och Sam kunde vara nöjd samtidigt.

 

 

Det är så skönt med min mamma. Hon ifrågasätter aldrig upp lägget kring Sam. Gillar läget och gör det som fungerar bäst. Jag vet att hon skulle gå genom eld för sina barnbarn. Hon älskar dem lika mycket som jag. Och killarna gör detsamma. Är fullkomligt trygg med henne. Ser henne som en extra mamma.

Vi har nu åkt i 7-8 års tid på gemensam mini semester med henne. Vilken ynnest både för henne och dem. Ofta har vi passat på att åka då my Love är lycklig på sitt håll och Sweden Rock Festival. Så även i år.
Dessutom är det nästintill folktomt när vi åker denna tid på året. Och dessutom tokbilligt. Stugan som vi bodde i nu gav vi endast 2500 kr för en vecka. 1/3 av priset istället för att man skall åka då alla andra skall iväg. Industrisemestern.  Trängsel. Köer. Väntan. Inte en chans att göra saker på Sams premisser.

Den långa resan på totalt 120 mil gick bra tack vare att jag lånat ” 100 åringen som försvann” som talbok. Vet inte hur många mil vi avverkade med att bara lyssna på den. Visst blev det gruff killarna emellan. Både i bil och i stugan. De är ju killar. Syskon. Och med kort stubin båda två stundtals. Smått uttråkade ibland. Då gäller det att vara snabb och ingripa.

Besöket på Lisseberg gav mig så många tankar att det räcker till ett eget inlägg, så det får ni läsa om i nästa inlägg jag skriver.

Men avslutningsvis får jag skriva hur himmelens nöjd jag är. Mormor Z  är. Killarna.
Skrev häromdagen att ” Nu är en bra stund” är bra att säga då det sannerligen är det. Jag fick överfullt med sådana.

Och jag skall spara på dem. Jag vet att tuffa tider stundar. Då skall jag ta fram dem och suga länge på var och en av dem.

 

K R A M I S   M A M M A   Z

♥

‘

 

Read Full Post »

Över förväntan

 

Vi har haft solnedgång som varit magnifik tre kvällar på raken. Killarna har varit i fullskalig harmoni. Först nu, dag 4 av 5 så börjar det bli jobbigt för Sam. Det har kostat på för honom antar jag. vi var till Lisseberg igår och det om något blev en jätteprövning. Så många skolungdomar på skolresa som var överallt och lät lika mycket. Men han bet ihop för Tobbes skull och stannade på övertid.

Det har gått över förväntan bra och vi har mått bra av denna tripp allihopa. Ligger lågt och gör långt ifrån det man önskade att kunna göra eftersom det inte skulle funka för Sam. Men vi kan vara här. På klippornas rike. Njuta av naturen. Det magiska. Och vi har det precis utanför och Sam kan vara i stugan på sina premisser. Så härligt att ha med mormor Z också.

Men han längtar hem nu. Sam. Och jag hade det bara på känn. Istället för att vara borta en hel vecka så blev det bara 4 nätter.

Färska räkor står på menyn ikväll. Vitt vin. Hemresa imorgon med alla fina minnen med hem. Fotografier från mina fotonader jag knyckte till mig.

K R A M E N   M A M M A  Z
♥

‘

Read Full Post »

Nu är en bra stund

 

Är vid mitt eviga blå nu. Bara anblicken gör mig salig. Att se ut över horisonten. Evigheten.

Gud var god mot mig igårkväll. Han ville nog stila lite. Ge mig den gobit jag längtat så efter. Solnedgången var så mäktig som den kan vara. Havet som slog mot klipporna. Vinden som ven med kalla vindar. Och vi bor direkt på klipporna. Bilden nedan tog jag ifrån vår altan. Mäktigt är bara förnamnet.

Det har gått bra so far med killarna. Tror de njuter fast på annat sätt än jag. Varit o fiskat över 2 timmar invid havet nu på eftermiddagen.

Jag säger som jag läste hos en annan bloggerska. ”Nu är en bra stund”. Sannerligen. Den är mer än bra.

 

K R A M I S    M A M M A   Z

‘

Read Full Post »

Stolt och på väg idag

 

Det var för ett halvår sedan jag drog igång min egna insamling hos Hjärnfonden. Till förmån för barn som mina killar. Till forskningen som behövs ute i skolorna för att kartlägga hur stressen påverkar barns adhd hjärnor. Vad som kan bli följderna av den. Så man får tänka om, göra nytt med dessa elever. Göra rätt.
Jag kan trötta ut er alla med det. I know. Tittar jag tillbaka i bloggen så visst är det så. Men om ni hade ett barn som läkarna säger är utbränd av skolan så skulle ni också börja fundera. Nysta. Förhindra så att andra barn trillar dit därför att vi inte vet bättre.
Jag har sett på nära håll hur skolan kan ta ifrån ett barn tron på sig själv och livet som stundar.

Det var här som tanken om KUNG ÖVER LIVET tog fart. Jag ensam fick nästan ihop 6000 kr till forskningen. Tacksam. Jo det är jag. Stolt över andras tro på mig och välvilja att skänka pengar.
Men det vi nu dragit igång hoppas jag slår ut och bli så mycket större. Omfattande.

 

 

 

Nu far jag till klippornas rike för några dagar. Hoppas att det går att blogga via min nyinförskaffade iphone 🙂 eller iallafall lägga upp bilder på hur vi har det. Bilden ovan är platsen där jag kommer att sitta med mitt morgonkaffe oavsett väder och temeperatur. *Skratt*

Sam har sista dagen idag med sin fina pedagog som gjort ett jättebra jobb med honom. Haft hemmaskola i nästan ett år. 3 dagar i veckan. 40 minuter åt gången. Men undantag för de dagar då hon varit ledig, det varit studiedag eller har behövts i skolan på annat sätt än här.
Junior får gå halvdag idag så att vi kommer fram i skaplig tid ner till Klädesholmen, sen har han endast en vecka kvar i den skolform som fullkommligt räddade hela hans skolgång så här långt. Han bävar redan för att sluta. Där finns ju full trygghet och han vet att där kan han inte misslyckas. Jag har redan sett tecken som gör mig orolig för honom.

So long mina trogna fina läsare ♥
Nu väntar mitt eviga blå!

 

 

k r a m i s   m a m m a   Z

♥

‘

Read Full Post »

Jag hoppas att världen stannar för ett tag

‘
För fyra år sedan. Sam var nio. Kartan såg helt annorlunda ut för oss. Vi hade inte upptäckt de världsdelar såsom vi gjort nu. Vi var inte navigerade rätt alla gånger.
Så många barn som befinner sig nu på den plats där Sam var då.

“ I bland när livet går emot. När det blir för mycket. Är o hanterbart. När klumpen i magen bara jäser. Som bullbak. Rinner över kanten som på mammas degbunke. Då gömmer jag mig så att igen ser mig. Stänger ute världen som jag inte alltid förstår spelreglerna till. Gömmer mig och låtsas att ingen ser mig. Hoppas att världen stannar för ett tag. Och när jag öppnar ögonen igen är alla måsten och krav borta”

Han gömde sig längst in i garderoben. Under högen med vinterkläderna. Tänkte inte gå fram från sitt  gömställe. Tänkter inte förhandla och gå till skolan. Det var 4 minuter kvar till skolstart. Han skulle ha en fröken, Kajsa, sista lektionen som han inte gick ihop med alls. Han hade varit hemma dagar förut pga detta dilemma. Klassfröken Fia hade låtit han slippa dessa lektioner och gjort annat. Bara det att det där andra inte heller varit någon hit. Sista utvägen för att få han till skolan överhuvudtaget var att låta han gå hem helt enkelt, tidigare än de andra.  

 

 

Han gömde sig i garderoben för att tanken slog han hur 17 skall han förklara det för kompisarna. Att han slipper lektionen han hatar så men de måste gå.
”Jag kan ju förfan inte ljuga mamma..jag pratar alltid sanning”
Kunde han skylla på ont i magen eller huvudet.? Klockan visade på 8.26. Halv nio började skolan som låg nära oss. Jag mer eller mindre tvingade ut han till bilen. Skjutsade en sur son till skolan, som vrålade “fan vad jag hatar dig” innan bildörren gick igen på skolans parkering. Gick jag för långt?
Kände att jag måste få han till skolan trotts motgångar. Lagen om allmän skolplikt flåsade mig i nacken.
Hela livet såg ju ut så här tänkte jag då i all turbelens. Skulle han stanna hemma så fort det blev minsta jobbigt?
Lämnade han på skolans parkering. Klockan var 8.32

När jag inte såg så gick han genast hem. Hittade han bakom våran häck och klappade på grannens katt. Klockan var 8.43 och han var hemma igen..
”jag hann inte tänka mamma..skolgården var tom och jag förstod att jag kom försent..jag vet inte hur jag tänkte..ville bara hem..” 

Jag minns att jag föll igråt i smyg. Tänkte hur sjutton skulle jag kunna hjälpa vår son i detta livet. Faktum är att så känner jag stundtals än.
Jag minns även hur glad han var resten av den skoldagen, som han fick ha hemma med mig. Räknade matte och gjorde svenskan. Kvitterglad då inga krav fanns som var obehagliga att behöva genomlida.

Undrar om det var där någonstans som allt började till det vi idag har resultatet av. En grabb som inte går i skolan som alla andra.

 

k r a m i s    m a m m a    Z

 

♥

”

Read Full Post »

Snart tillbaka ♥

 

Killarna har fått följa med mig till mitt eviga blå tre gånger tidigare. Det finns inget så vackert som vår Västkust. Så mäktigt. Sådan kraftfull natur. De var 6 och 8 år den första gången. Nu 5 år senare är premisserna andra på att åka med mig och min fina mamma.
Vi kommer att bege oss till Klädesholmen, utanför Tjöln.  Vi har hyrt en lägenhet på klipporna bokstavligen. Drömläge.
Hoppas på uppehåll så jag kan sitta ute och inta frukosten till måsarnas skri och doften av tång och hav.

Vi far på tisdag, framme sent på kvällen då killarna har skola på dagen. Vi får hela 3 dagar och det känns som om det räcker när vi inte vet hur det funkar för Sam. På Lördag beger vi oss hem igen. Förhoppningen är att vi får se Marstrand. Besöka sillens dag på Klädesholmen. Köpa sockervadd och åka någon karusell på Lisseberg.
Fast med tanke på hur Sam har blommat upp på många sätt nu så förutsätter jag att det kommer att funka. Och junior längtar så han kan krypa ur skinnet. Åh att få vara med mormor nästan en hel vecka  ♥

 

 

Ikväll har min fina mamma tagit semester. Bara för att kunna låta mig och My Love åka på mitt jobbs stora personalfest. Fina fina mamma. Som vi uppskattar det! Jag har ingen aning om när nästa tillfälle blir för att roa oss på tu man hand. Det jag vet är att det är allt för sällan iallafall.

Idag var junior på bup för sista gången på länge hoppas vi. Nu har de gjort utredningen på honom klar. En del av mig känner att det skulle vara skönt om det är adhd han har ( vilket jag tror till 98% ) För om det inte är det, vad sjutton beror allt på?? Det som gör att han har så himmelens svårt med vissa bitar. Tror han själv söker ett svar. ” Är jag dum i huvudet mamma, för det är så det känns”?

Jag har en del att rodda med inför vår tripp, så kan inte lova att jag blir aktiv härinne kommande vecka. Men en bild med min nya iphone kanske jag kan lyckas lägga upp ifrån Klippornas rike? *skratt*

 

k r a m i s   m a m m a  Z

♥

‘

Read Full Post »