Tills mina ögon blöder

Illa. Värre. Värst. Fördjävligt. Vad kommer efter det?

Då det blir så outhärdligt att själen krackelerar. Gör ont. Man gråter tills luften tar slut. Det gör så ont i en att man kryper ihop i fosterställning.
Idag grät jag tills ögonen blödde. Åtminstone bildligt. Telefonsamtalet som knockade mig, golvade mig. Stampade på mig. ” Kom inte här och tro att du skall få ett liv på rosor. Inte en chans”

Så som jag såg junior må i morse finns inte på kartan att ett barn på 12 år skall må i själen. Att få bevittna det är som piskrapp och det gör satan ont i mig. Vad skall det då inte göra i honom? Skolan agerar sunt och kallar både oss och bup till möte om 1½ vecka.

En gammal vän till mig kommer förbi på fika. Tulpanerna jag fick blir som balsam för det om gör ont i kväll. ” Jag tänker på dig”
Jag behöver hennes omtanke. Alla andras med. Som helar mig så gott det går att jag orkar det här racet.
Jag vet inte hur jag mått i allt om det inte varit för min Kung Över Livet som håller mig uppe. Som finns till delvis därför att barn inte skall må som mina gör. Och all omtanke som finns därute ifrån er som läser här. Ni fattar inte vad ert stöd gör med mig.

Så tacksam!

‘

 

‘

Jag får min officiella inbjudan till Eventet med Hjärnfonden i Stockholm på Kungliga Myntkabinettet. Mitt i all skit som händer idag. Och det gör mig satan så stolt. Att jag får vara där och representera så många av er. Bland Nobelpristagare och Professorer. Jag. Undersköterskan som bara gått 3 årigt gymnasium. Fatta va?
Dessutom har jag idag en konversation med en mycket offentlig person som jag skall träffa i Stockholm samma dag och vi skall diskutera ett projekt ihop till förmån för Kung Över Livet. Är som om det är menat. Ying och Yang. Att gudarna ser till att ge mig lite glädje mitt i allt.

Sekreteraren på Bup ringer mig tidigare på dagen. Berättar att Sams läkare inte kan vara med på det gigantiska möte som måste till för att det skall göras RÄTT nu kring honom nästa vecka. Jag sätter inte min fot på ett möte utan honom så nu måste allt skjutas upp ännu en gång.
Jag pallar inte mera känner jag. Inga fler motgångar nu snälla. Jag blir golvad totalt och har inte en käft att prata med. Jag har massor som bara behöver ut. Behöver bli lyssnad på och förstådd. Omkramad. Få känna sig liten och trygg i någons famn.

Jag ringer mamma. Gråter som ett barn. Och hon säger allt det där jag behöver få höra.

‘

MAMMA Z

*

Read Full Post »