Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘hjärnfonden’

PicMonkey Collage1.

Jodå. Jag gör reklam på min blogg 😉
Tycker ni skall gå in här http://www.tradera.com/profile/items/3553272/kungoverlivet och titta på de fina auktioner som Kung Över Livet har nu. Allt går till att rodda välgörenhetsgalan 24 april 2016 på Oscarsteatern 😉
Varför inte köpa något till dig själv, eller köpa allaredan nu och ge bort som julklapp?

Vi har fått auktionsobjekt ifrån bla Pernilla Wahlgren Collection och Provrummet.se, Babyland,se BlueBox,se Billigt och Bra.se Camilla Läckberg, föreställning med Björn Skifs, produktionen bakom SNÖVIT ( med Yohio bla ) Teaterbiljett till Ladykillers mfl.

Vi gör detta för våra barn och unga, för andras barn och unga och för framtidens barn och unga.
Överskottet går till HJÄRNFONDEN; C2C4AUTISM och Kung Över Livet.

In ioch buda 😉 eller håll kol! Kommer nya fina auktioner hela tiden!!

KRAM Z

Read Full Post »

20140617-075902.jpg

 

Hos psykologen sitter jag och gråter. Över det som är jobbigt än.  Det som tynger och som tar massvis av energi.
Hon hjälper mig sanera det som går. Att bibehålla en del av energin. Hitta kryphålen. Finna det som ger energi och se till att den behålls.
Vi lägger mitt livs pussel tillsammans. Synar relationer, situationer. Vad går att sålla? Bör behållas?
”Det är vattendropparna som urholkar stenen” finns det ett talesätt kring. Jag letar dessa droppar och tar dem till mig. En droppe här och en droppe där. Tillsammans utgör de helheten som skall få mig att överleva det här.

Två timmar senare. När tårarna torkat och mascaran målats på igen, då sitter jag i Stockholm på Hjärnfondens kontor och representerar Kung Över Livet tillsammans med Lena. Vi är där för att överlämna checken som galan inbringade. Pengarna som skall gå till forskningen så att framtidens barn inte faller lika hårt som mina för att vi förstod för lite
( Ni som vill kan skänka här på Kung Över Livets egna insamling )

Tänker på det min kloka psykolog sagt. Att det är så viktigt att jag gör det som ger energi. Och det är precis det jag får tillfälle till via föreningen. Att sitta i givande samtal med generalsekreterare Gunilla och hennes medarbetare på Hjärnfonden.

Så tacksam för de vägar livet låter mig vandra på som stickspår ibland.
För det ger mig massor av input och nytt syre att andas.

20140430-230908.jpg

KRAM MAMMA Z
*

 

Read Full Post »

IMG_9767[1]

 

 

 

Fick Hjärnfondens Årsberättelse hem i brevlådan. Trevlig läsning på balkongen blev det. Innehållsrik. Inspirerande. Intuitionen jag haft inom mig hela tiden ännu mer bekräftad. Varför forskning på barn som mina är så viktig. Varför Kungen behövs och det vi nu tillsammans gör.
Mitt i allt som hänt mig och mina killar så är jag så tacksam för vad det gav mig.
Drivet att vilja vara en del att förändra en liten del av världen till det bättre.

På balkongen fick jag sedermera sällskap av en journalist. Lokaltidningen har jag varit med i tidigare och pratat om mitt liv.
Första gången var då jag kandiderade till att sommarprata i P1 ( Ni kan lyssna HÄR hur det lät 2009 ) Andra gången var när jag berättade om vår nybildade förening Kung Över Livet.
Nu ville tidningen ha mig med i egenskap av mamma till ett barn som har skolgången den annorlunda. Hur resan varit, hur man mår, tänker och känner. Och hur skolan hjälpt och förstått Sam. Mött upp.
Jag berättade bara det som varit och är bra. Faktiskt.
För vi har haft himmelens tur även fast vägen bitvis varit gropig och vi hamnat i diket ibland.

Och jag får väl vara linslus igen. Finns säkert de som tycker jag redan är för mycket som syns och hörs i olika medier. Men jag gör det aldrig för att framhäva mig själv. Utan för att sprida kunskapen om barn som mina.


IMG_9768[1]

De finns sannerligen människor därute som har hjärtan av guld. Blir SÅ rörd över deras omtanke kring mig att jag har svårt att ta in det. Samtidigt svämmar jag över på alla bredder av det.
En vän skickade ett sms som bara fick mig att LE av det hon skrev. Ett annat samtal som kan komma att betyda något stort för hela Ohana. Ett erbjudande som vi måste tänka igenom och planera väl inför. Gör vi det kan det slå så väl ut som vi önskar.

Sam sätter iallafall griller i huvudet på mig och mina involverande vänner på facebook. Han skall ha tag i fryst is till ett experiment av ett väldigt fredligt slag.
Det är nog sannerligen läge för den där Kemiläraren att få börja på stört känner jag. Sam lär sig fortare än ljusets hastighet känns det som. Kommer med sådana förklaringar som inte ens min kemilärare kunde förklara så att jag begrep. Och det är inte lite fakta han rabblar upp för mig.

Livet du oförutsägbara. Vilka vägar tar du mig på? Leder in andra när jag behöver dem som mest?
De som får mig att le och skratta gott.


IMG_9766[1]

Linslusen
*
KRAM MAMMA Z
*

 

 

Read Full Post »

IMG_8192[1]

Resan gick till Uppsala igår. Åkte över 25 mil enbart för ett möte med Hjärnfonden. Enbart för att göra en liten del av världen bättre för barn som mina i en framtid.
Jag och fina H möttes upp. Min vän tillika kassör numera i föreningen Kung Över Livet. Hade givande diskussioner med Hjärnfonden kring galan, kring vårt samarbete med dem och vad det redan har lett till. Vad som komma skall. Hur Hjärnfonden kan stötta upp oss. Vad vi tänker göra för att inbringa mer pengar till forskningen kring barnhjärnan.

Jag får nästan nypa mig i armen igen. För den uppbackning vi får därifrån. Att de tror 110% på oss och det vi dragit igång. Ser potentialen. Möjligheterna. Det är som att ha börjat klättra upp för Eiffeltornet. För varje steg man tar uppåt så ser man en större bit av världen. Ser en bit längre bort. Och jag bara känner hur jag vill frälsa den med detsamma. Det finns så mycket att påtala. Att förändra kring våra barn med diagnoser.

Bara det att 9 av 10 lärare förblir ovetandes om forskningens framsteg kring barn som mina. Då det är en ledningsfråga kan man ju undra hur rektorer/skolchefer tänker. Vill de inte fortbilda sin personal? Ta tillvara på vetenskaplig forskning?

Hjälpa istället för att stjälpa våra barn?
Hur svårt kan det valet vara?

IMG_8194[1]

I natt blev jag väckt av den som kämpar på mest av oss alla nu. Pojken med de blåaste ögon jag vet. 02.43. Ångesten var värre än värst och kommit ännu en gång som en oinbjuden gäst som bara förpestar tillvaron.
Snälla snälla, han har det tufft allaredan såsom det är. Varför lägga sten på börda när man är i den åldern? Han har redan gått igenom allt detta förra våren och sommaren. Helvetet är passerat en gång, varför behöva göra samma vända en gång till?

Kan han inte få vara ifred? Känna sig som 12 år då livet är rätt bekymmerslöst vanligtvis.
Måste varje andetag vara en kamp?


IMG_6310[1]
KRAM MAMMA Z

*

 

Read Full Post »

17 individen

Fråga:
Varför skall du skänka pengar till HJÄRNFONDEN? Vad händer med dina fjuttiga 50 kronor som du kanske sätter in till Kung Över Livets insamling?

Svar:
Du blir en del av ett sammanhang. En del som bidrar att kunskap växer fram. Att kunskap finns kring barnen och ungdomarna med NPF såsom adhd, asperger, dyslexi,autism,add mfl.  Barn som mina.
Du är med och bidrar till en ökad förståelse. Att dessa unga får behålla tron på sig själva. Redskapen att förverkliga sig själva. Lyckas på sina premisser.
Denna känsla hos ett barn, en tonåring är bland det största du kan ge dem ♥ Tänk bara på vad du fått tagit del av här på min blogg. Hur det blivit med grabbarna då vi vet förlite. Vilken kamp det innebär. Lidandet.

När jag fick förmånen att lyssna på Nobelpristagaren Torsten Wiesell så pratade han mycket om detta. Varför vi skänker pengar till forskning. Och vad det ger oss alla i en förlängning. Om vi bara inser hur viktig vår gåva är. Liten som stor.
För när en upptäckt görs i en forskning så är vi alla lika mycket delaktiga i den. Vi har dragit vårt strå till stacken för ökad kunskap. Vi har varit en del av det.

Hur mycket kan du avstå för att vara en del i allt detta?
Hur mycket kan du sätta in på vår insamling hos HJÄRNFONDEN som du gör HÄR

Om alla mina läsare under EN endaste dag sätter in 50 kr var skulle det betyda i rundatal 6 000 kr.

Först då greppar man uttrycket ”alla bäckar små”

IMG_4725[1]

KRAMEN MAMMA Z

*

Read Full Post »

IMG_5291[1]

Äntligen kan min själ få ro efter att ha levt i ovisshet i tre månader. Ingen skall ta Sam ifrån oss. Inte familjehemsplacera honom såsom vi blev upplysta om i November av en person med hög ställning. Då hela min värld slogs sönder och jag mådde psykist dåligt i veckor efteråt. Fick ont i hjärtat. Blev så glömsk av all stress att jag inte hittade mjölkdisken på Coop då det bara var blackout.
Tack för den karatesparken som visade sig vara helt fel. Mer fel än så kan det inte bli. Men den fick mig golvad länge. Till vilken nytta? Att skrämma skiten ur mig och ifrågasätta mig i egenskap av mamma till den milda grad.
Att Sam skulle gå till skolan om vi bara lät han bo hos en annan familj.

Mötet med soc blev bättre än vad jag hade kunnat drömma om. De står helt på vår sida efter att ha ha hört hur vi släpat denna unge till skolan under gråt och utbrott genom tid. Hur han satt i hopkrupen under instrumentbrädan i bilen på parkeringen och inte förmådde sig in till skolan. Hur han låg i fosterställning under täcket vissa morgnar och vägrade vakna till denna värld. Hur vi gjort allt och lite till för denna unge som vi älskar så. Försökte få han till skolan och väl där blev det så mycket som måste ha blivit fel.

Vi har inte gjort något fel alls.
Och det är hos oss han skall vara. Det fanns ingen tvekan om saken. Ingen tvivel.

,

IMG_5283[1]

Jag och killarna i Hunnebostrand, sommaren 2007. 

Jag fick läsa artikeln häromdagen till tidningen HÄLSA som jag skall medverka i. Den är superbra och jag blir bara så stolt! Så stolt över att det som jag skriver om här är värt att ordas om. Att mitt liv anses vara intressant för läsarskaran därute.
Jag fick utrymme att peta i texten. Rätta till mindre missförstånd. Riktigt härligt att medverka faktiskt. Inte i egenskap av mamma Z, men att få föra fram den tillvaro vi lever i. Levandegöra det för andra som inte har en susning. Visa en glimt av det.

Det börjar pirra rejält nu också inför nästa vecka. Då jag på tisdag skall tillsammans med vice ordförande i Kung  Över Livet  först ska träffa en mycket officiell person som lovat att hjälpa oss. En person som jag i många år sett upp till. Beundrat för det hon gör både i egna tv program, tidningar och böcker. Och nu skall jag få träffa henne. I ett privat möte 🙂 Ni kommer att få veta när alla bitar ligger på plats och jag kan prata högt om det.

På kvällen skall vi sen till slottet det kungliga. Gå på event tillsammans med professorer, nobelpristagare med focus på forskningen kring barnhjärnan. Jag har köpt mig en ny tunika från Love Forever. Tyckte jag behövde det. Lite nytt att känna sig fin i. Bekväm. Reppresentabel i. Jag är trots allt ordförande *ler*

Så idag är jag tacksam för en hel del idag.
Molnen finns kvar på andra fronter, men det får väl vara mulet ett tag till där.

Det som slår allt är är att Sam får vara där han hör hemma.
Hos Ohana.

,

IMG_5105[1]

KRAM MAMMA Z

*

Read Full Post »

IMG_5144[1]
Illa. Värre. Värst. Fördjävligt. Vad kommer efter det?

Då det blir så outhärdligt att själen krackelerar. Gör ont. Man gråter tills luften tar slut. Det gör så ont i en att man kryper ihop i fosterställning.
Idag grät jag tills ögonen blödde. Åtminstone bildligt. Telefonsamtalet som knockade mig, golvade mig. Stampade på mig. ” Kom inte här och tro att du skall få ett liv på rosor. Inte en chans”

Så som jag såg junior må i morse finns inte på kartan att ett barn på 12 år skall må i själen. Att få bevittna det är som piskrapp och det gör satan ont i mig. Vad skall det då inte göra i honom? Skolan agerar sunt och kallar både oss och bup till möte om 1½ vecka.

En gammal vän till mig kommer förbi på fika. Tulpanerna jag fick blir som balsam för det om gör ont i kväll. ” Jag tänker på dig”
Jag behöver hennes omtanke. Alla andras med. Som helar mig så gott det går att jag orkar det här racet.
Jag vet inte hur jag mått i allt om det inte varit för min Kung Över Livet som håller mig uppe. Som finns till delvis därför att barn inte skall må som mina gör. Och all omtanke som finns därute ifrån er som läser här. Ni fattar inte vad ert stöd gör med mig.

Så tacksam!

IMG_5145[1]

 

Jag får min officiella inbjudan till Eventet med Hjärnfonden i Stockholm på Kungliga Myntkabinettet. Mitt i all skit som händer idag. Och det gör mig satan så stolt. Att jag får vara där och representera så många av er. Bland Nobelpristagare och Professorer. Jag. Undersköterskan som bara gått 3 årigt gymnasium. Fatta va?
Dessutom har jag idag en konversation med en mycket offentlig person som jag skall träffa i Stockholm samma dag och vi skall diskutera ett projekt ihop till förmån för Kung Över Livet. Är som om det är menat. Ying och Yang. Att gudarna ser till att ge mig lite glädje mitt i allt.

Sekreteraren på Bup ringer mig tidigare på dagen. Berättar att Sams läkare inte kan vara med på det gigantiska möte som måste till för att det skall göras RÄTT nu kring honom nästa vecka. Jag sätter inte min fot på ett möte utan honom så nu måste allt skjutas upp ännu en gång.
Jag pallar inte mera känner jag. Inga fler motgångar nu snälla. Jag blir golvad totalt och har inte en käft att prata med. Jag har massor som bara behöver ut. Behöver bli lyssnad på och förstådd. Omkramad. Få känna sig liten och trygg i någons famn.

Jag ringer mamma. Gråter som ett barn. Och hon säger allt det där jag behöver få höra.

10 sept

MAMMA Z

*

Read Full Post »

Older Posts »