För våra barn och ungas skull..

.

Jodå. Jag gör reklam på min blogg 😉
Tycker ni skall gå in här http://www.tradera.com/profile/items/3553272/kungoverlivet och titta på de fina auktioner som Kung Över Livet har nu. Allt går till att rodda välgörenhetsgalan 24 april 2016 på Oscarsteatern 😉
Varför inte köpa något till dig själv, eller köpa allaredan nu och ge bort som julklapp?

Vi har fått auktionsobjekt ifrån bla Pernilla Wahlgren Collection och Provrummet.se, Babyland,se BlueBox,se Billigt och Bra.se Camilla Läckberg, föreställning med Björn Skifs, produktionen bakom SNÖVIT ( med Yohio bla ) Teaterbiljett till Ladykillers mfl.

Vi gör detta för våra barn och unga, för andras barn och unga och för framtidens barn och unga.
Överskottet går till HJÄRNFONDEN; C2C4AUTISM och Kung Över Livet.

In ioch buda 😉 eller håll kol! Kommer nya fina auktioner hela tiden!!

KRAM Z

Read Full Post »

Det som ger energi

 

Hos psykologen sitter jag och gråter. Över det som är jobbigt än.  Det som tynger och som tar massvis av energi.
Hon hjälper mig sanera det som går. Att bibehålla en del av energin. Hitta kryphålen. Finna det som ger energi och se till att den behålls.
Vi lägger mitt livs pussel tillsammans. Synar relationer, situationer. Vad går att sålla? Bör behållas?
”Det är vattendropparna som urholkar stenen” finns det ett talesätt kring. Jag letar dessa droppar och tar dem till mig. En droppe här och en droppe där. Tillsammans utgör de helheten som skall få mig att överleva det här.

Två timmar senare. När tårarna torkat och mascaran målats på igen, då sitter jag i Stockholm på Hjärnfondens kontor och representerar Kung Över Livet tillsammans med Lena. Vi är där för att överlämna checken som galan inbringade. Pengarna som skall gå till forskningen så att framtidens barn inte faller lika hårt som mina för att vi förstod för lite
( Ni som vill kan skänka här på Kung Över Livets egna insamling )

Tänker på det min kloka psykolog sagt. Att det är så viktigt att jag gör det som ger energi. Och det är precis det jag får tillfälle till via föreningen. Att sitta i givande samtal med generalsekreterare Gunilla och hennes medarbetare på Hjärnfonden.

Så tacksam för de vägar livet låter mig vandra på som stickspår ibland.
För det ger mig massor av input och nytt syre att andas.

KRAM MAMMA Z
*

 

Read Full Post »

Fortare än ljusets hastighet

 

 

 

Fick Hjärnfondens Årsberättelse hem i brevlådan. Trevlig läsning på balkongen blev det. Innehållsrik. Inspirerande. Intuitionen jag haft inom mig hela tiden ännu mer bekräftad. Varför forskning på barn som mina är så viktig. Varför Kungen behövs och det vi nu tillsammans gör.
Mitt i allt som hänt mig och mina killar så är jag så tacksam för vad det gav mig.
Drivet att vilja vara en del att förändra en liten del av världen till det bättre.

På balkongen fick jag sedermera sällskap av en journalist. Lokaltidningen har jag varit med i tidigare och pratat om mitt liv.
Första gången var då jag kandiderade till att sommarprata i P1 ( Ni kan lyssna HÄR hur det lät 2009 ) Andra gången var när jag berättade om vår nybildade förening Kung Över Livet.
Nu ville tidningen ha mig med i egenskap av mamma till ett barn som har skolgången den annorlunda. Hur resan varit, hur man mår, tänker och känner. Och hur skolan hjälpt och förstått Sam. Mött upp.
Jag berättade bara det som varit och är bra. Faktiskt.
För vi har haft himmelens tur även fast vägen bitvis varit gropig och vi hamnat i diket ibland.

Och jag får väl vara linslus igen. Finns säkert de som tycker jag redan är för mycket som syns och hörs i olika medier. Men jag gör det aldrig för att framhäva mig själv. Utan för att sprida kunskapen om barn som mina.

‘

‘
De finns sannerligen människor därute som har hjärtan av guld. Blir SÅ rörd över deras omtanke kring mig att jag har svårt att ta in det. Samtidigt svämmar jag över på alla bredder av det.
En vän skickade ett sms som bara fick mig att LE av det hon skrev. Ett annat samtal som kan komma att betyda något stort för hela Ohana. Ett erbjudande som vi måste tänka igenom och planera väl inför. Gör vi det kan det slå så väl ut som vi önskar.

Sam sätter iallafall griller i huvudet på mig och mina involverande vänner på facebook. Han skall ha tag i fryst is till ett experiment av ett väldigt fredligt slag.
Det är nog sannerligen läge för den där Kemiläraren att få börja på stört känner jag. Sam lär sig fortare än ljusets hastighet känns det som. Kommer med sådana förklaringar som inte ens min kemilärare kunde förklara så att jag begrep. Och det är inte lite fakta han rabblar upp för mig.

Livet du oförutsägbara. Vilka vägar tar du mig på? Leder in andra när jag behöver dem som mest?
De som får mig att le och skratta gott.

‘

Linslusen
*
KRAM MAMMA Z
*

 

 

Read Full Post »

Måste varje andetag vara en kamp?

‘
Resan gick till Uppsala igår. Åkte över 25 mil enbart för ett möte med Hjärnfonden. Enbart för att göra en liten del av världen bättre för barn som mina i en framtid.
Jag och fina H möttes upp. Min vän tillika kassör numera i föreningen Kung Över Livet. Hade givande diskussioner med Hjärnfonden kring galan, kring vårt samarbete med dem och vad det redan har lett till. Vad som komma skall. Hur Hjärnfonden kan stötta upp oss. Vad vi tänker göra för att inbringa mer pengar till forskningen kring barnhjärnan.

Jag får nästan nypa mig i armen igen. För den uppbackning vi får därifrån. Att de tror 110% på oss och det vi dragit igång. Ser potentialen. Möjligheterna. Det är som att ha börjat klättra upp för Eiffeltornet. För varje steg man tar uppåt så ser man en större bit av världen. Ser en bit längre bort. Och jag bara känner hur jag vill frälsa den med detsamma. Det finns så mycket att påtala. Att förändra kring våra barn med diagnoser.

Bara det att 9 av 10 lärare förblir ovetandes om forskningens framsteg kring barn som mina. Då det är en ledningsfråga kan man ju undra hur rektorer/skolchefer tänker. Vill de inte fortbilda sin personal? Ta tillvara på vetenskaplig forskning?

Hjälpa istället för att stjälpa våra barn?
Hur svårt kan det valet vara?
‘
‘

I natt blev jag väckt av den som kämpar på mest av oss alla nu. Pojken med de blåaste ögon jag vet. 02.43. Ångesten var värre än värst och kommit ännu en gång som en oinbjuden gäst som bara förpestar tillvaron.
Snälla snälla, han har det tufft allaredan såsom det är. Varför lägga sten på börda när man är i den åldern? Han har redan gått igenom allt detta förra våren och sommaren. Helvetet är passerat en gång, varför behöva göra samma vända en gång till?

Kan han inte få vara ifred? Känna sig som 12 år då livet är rätt bekymmerslöst vanligtvis.
Måste varje andetag vara en kamp?

‘

KRAM MAMMA Z
*

 

Read Full Post »

Varför ska du ?

Fråga:
Varför skall du skänka pengar till HJÄRNFONDEN? Vad händer med dina fjuttiga 50 kronor som du kanske sätter in till Kung Över Livets insamling?

Svar:
Du blir en del av ett sammanhang. En del som bidrar att kunskap växer fram. Att kunskap finns kring barnen och ungdomarna med NPF såsom adhd, asperger, dyslexi,autism,add mfl.  Barn som mina.
Du är med och bidrar till en ökad förståelse. Att dessa unga får behålla tron på sig själva. Redskapen att förverkliga sig själva. Lyckas på sina premisser.
Denna känsla hos ett barn, en tonåring är bland det största du kan ge dem ♥ Tänk bara på vad du fått tagit del av här på min blogg. Hur det blivit med grabbarna då vi vet förlite. Vilken kamp det innebär. Lidandet.

När jag fick förmånen att lyssna på Nobelpristagaren Torsten Wiesell så pratade han mycket om detta. Varför vi skänker pengar till forskning. Och vad det ger oss alla i en förlängning. Om vi bara inser hur viktig vår gåva är. Liten som stor.
För när en upptäckt görs i en forskning så är vi alla lika mycket delaktiga i den. Vi har dragit vårt strå till stacken för ökad kunskap. Vi har varit en del av det.

Hur mycket kan du avstå för att vara en del i allt detta?
Hur mycket kan du sätta in på vår insamling hos HJÄRNFONDEN som du gör HÄR

Om alla mina läsare under EN endaste dag sätter in 50 kr var skulle det betyda i rundatal 6 000 kr.

Först då greppar man uttrycket ”alla bäckar små”

‘

KRAMEN MAMMA Z

*

Read Full Post »

Det är här du hör hemma

‘

Äntligen kan min själ få ro efter att ha levt i ovisshet i tre månader. Ingen skall ta Sam ifrån oss. Inte familjehemsplacera honom såsom vi blev upplysta om i November av en person med hög ställning. Då hela min värld slogs sönder och jag mådde psykist dåligt i veckor efteråt. Fick ont i hjärtat. Blev så glömsk av all stress att jag inte hittade mjölkdisken på Coop då det bara var blackout.
Tack för den karatesparken som visade sig vara helt fel. Mer fel än så kan det inte bli. Men den fick mig golvad länge. Till vilken nytta? Att skrämma skiten ur mig och ifrågasätta mig i egenskap av mamma till den milda grad.
Att Sam skulle gå till skolan om vi bara lät han bo hos en annan familj.

Mötet med soc blev bättre än vad jag hade kunnat drömma om. De står helt på vår sida efter att ha ha hört hur vi släpat denna unge till skolan under gråt och utbrott genom tid. Hur han satt i hopkrupen under instrumentbrädan i bilen på parkeringen och inte förmådde sig in till skolan. Hur han låg i fosterställning under täcket vissa morgnar och vägrade vakna till denna värld. Hur vi gjort allt och lite till för denna unge som vi älskar så. Försökte få han till skolan och väl där blev det så mycket som måste ha blivit fel.

Vi har inte gjort något fel alls.
Och det är hos oss han skall vara. Det fanns ingen tvekan om saken. Ingen tvivel.

,

Jag och killarna i Hunnebostrand, sommaren 2007. 

‘

Jag fick läsa artikeln häromdagen till tidningen HÄLSA som jag skall medverka i. Den är superbra och jag blir bara så stolt! Så stolt över att det som jag skriver om här är värt att ordas om. Att mitt liv anses vara intressant för läsarskaran därute.
Jag fick utrymme att peta i texten. Rätta till mindre missförstånd. Riktigt härligt att medverka faktiskt. Inte i egenskap av mamma Z, men att få föra fram den tillvaro vi lever i. Levandegöra det för andra som inte har en susning. Visa en glimt av det.

Det börjar pirra rejält nu också inför nästa vecka. Då jag på tisdag skall tillsammans med vice ordförande i Kung  Över Livet  först ska träffa en mycket officiell person som lovat att hjälpa oss. En person som jag i många år sett upp till. Beundrat för det hon gör både i egna tv program, tidningar och böcker. Och nu skall jag få träffa henne. I ett privat möte 🙂 Ni kommer att få veta när alla bitar ligger på plats och jag kan prata högt om det.

På kvällen skall vi sen till slottet det kungliga. Gå på event tillsammans med professorer, nobelpristagare med focus på forskningen kring barnhjärnan. Jag har köpt mig en ny tunika från Love Forever. Tyckte jag behövde det. Lite nytt att känna sig fin i. Bekväm. Reppresentabel i. Jag är trots allt ordförande *ler*

Så idag är jag tacksam för en hel del idag.
Molnen finns kvar på andra fronter, men det får väl vara mulet ett tag till där.

Det som slår allt är är att Sam får vara där han hör hemma.
Hos Ohana.

,

KRAM MAMMA Z

*

Read Full Post »

Tills mina ögon blöder

Illa. Värre. Värst. Fördjävligt. Vad kommer efter det?

Då det blir så outhärdligt att själen krackelerar. Gör ont. Man gråter tills luften tar slut. Det gör så ont i en att man kryper ihop i fosterställning.
Idag grät jag tills ögonen blödde. Åtminstone bildligt. Telefonsamtalet som knockade mig, golvade mig. Stampade på mig. ” Kom inte här och tro att du skall få ett liv på rosor. Inte en chans”

Så som jag såg junior må i morse finns inte på kartan att ett barn på 12 år skall må i själen. Att få bevittna det är som piskrapp och det gör satan ont i mig. Vad skall det då inte göra i honom? Skolan agerar sunt och kallar både oss och bup till möte om 1½ vecka.

En gammal vän till mig kommer förbi på fika. Tulpanerna jag fick blir som balsam för det om gör ont i kväll. ” Jag tänker på dig”
Jag behöver hennes omtanke. Alla andras med. Som helar mig så gott det går att jag orkar det här racet.
Jag vet inte hur jag mått i allt om det inte varit för min Kung Över Livet som håller mig uppe. Som finns till delvis därför att barn inte skall må som mina gör. Och all omtanke som finns därute ifrån er som läser här. Ni fattar inte vad ert stöd gör med mig.

Så tacksam!

‘

 

‘

Jag får min officiella inbjudan till Eventet med Hjärnfonden i Stockholm på Kungliga Myntkabinettet. Mitt i all skit som händer idag. Och det gör mig satan så stolt. Att jag får vara där och representera så många av er. Bland Nobelpristagare och Professorer. Jag. Undersköterskan som bara gått 3 årigt gymnasium. Fatta va?
Dessutom har jag idag en konversation med en mycket offentlig person som jag skall träffa i Stockholm samma dag och vi skall diskutera ett projekt ihop till förmån för Kung Över Livet. Är som om det är menat. Ying och Yang. Att gudarna ser till att ge mig lite glädje mitt i allt.

Sekreteraren på Bup ringer mig tidigare på dagen. Berättar att Sams läkare inte kan vara med på det gigantiska möte som måste till för att det skall göras RÄTT nu kring honom nästa vecka. Jag sätter inte min fot på ett möte utan honom så nu måste allt skjutas upp ännu en gång.
Jag pallar inte mera känner jag. Inga fler motgångar nu snälla. Jag blir golvad totalt och har inte en käft att prata med. Jag har massor som bara behöver ut. Behöver bli lyssnad på och förstådd. Omkramad. Få känna sig liten och trygg i någons famn.

Jag ringer mamma. Gråter som ett barn. Och hon säger allt det där jag behöver få höra.

‘

MAMMA Z

*

Read Full Post »

Era tankar och frågor tack

Min Ohana vilken denna blogg kretsar kring.
Livet det annorlunda.

*

Hur mycket kan jag skriva här i bloggen och ni finner den lika läsvärd? Det gör mig konfunderad. Känns som om det inte kommer något nytt utan mestadels är samma tugg ,tankar och reflektioner över tid som varit och är. Den som komma skall. Ellr är det de små nyanserna som gör den läsvärd?  De små framstegen? Eller väntan på nästa stora bakslag?

Hur vill ni ha min blogg? Eller är den bra i sitt upplägg? Undrar ni något så vet ni att det bara är att ställa frågor. Även frågor bakåt i tid för då känns det nästan som om jag sitter med facit i hand då vi gjort en sjuhelsikes resa med Sam. Under 8 år.
Kanske har ni ett barn som var i Sams ålder då jag började blogga. Kan jag svara på hur det var och hur det blev? Kanhända vad vi gjorde fel, eller rätt eller något mitt i mellan? Jag är ingen expert men kan bara referera till oss.
Så jag tar tacksamt emot era tankar och frågor, så det blir lite mer diaglog i denna blogg. För sådanna bloggar tycker jag själv är roliga att läsa.

‘

‘
Har nu bokat in 2 dagar med HJÄRNFONDEN i Stockholm under den närmsta tiden. Den ena är ett slutet event med forskare som forskar kring barnhjärnan. Skall bli superintressant. Dessutom har jag privat kontakt med en hjärnforskare som forskat kring barn/stress och ADHD i skolan.  ( Läs gärna hans intressanta forskar rapport HÄR ) Han kommer att närvara och vi kommer att ses för ett privat samtal som kommer att hjälpa mig stort tror jag inför mitt engagemang kring KUNG ÖVER LIVET och andra frågor jag har kring just forskningen kring NPF. Så tacksam att han vill träffa mig. Mamma Z.

Det andra är HJÄRNANS DAG i Stockholm som NI också kan gå på, men får betala en summa för det. Ni kan läsa om den HÄR. 22 April i huvudstaden på Stockholm Kongresscenter. Kung Över Livet kommer att vara delaktiga på ett hörn. Spännande som sjutton är det!

Annars är livet bara att avvakta och se vad som händer. Med båda mina killar på olika vis. Lite av att hålla andan.
Jag och My Love har pusslat ihop oss igen efter ännu en kris i kölvattnet av livet vi lever. Det tuffa. Stundtals det osannolika klimatet för att få ett förhållande att överleva. Hur många kriser har vi haft? Hur många gånger orakar vi resa oss igen? I hoplappade. Som skört porslin.

Det går så lätt sönder igen.

‘

KRAMEN MAMMA Z
och kom nu ihåg mina funderingar till er!

*

Read Full Post »

Framsteg och bakslag

Året som gick
3 av 5

‘

‘

Sam fortsatte med sin framsteg. Titta fram. Titta ut i livet. Hela tiden på sina premisser. Följde med på släktkalas och deltog. Vi stannade längre än vad jag önskat.

Tänker på det läkaren sade 2011.  Att vi hade ett barn som var utbränt. Som när vi vuxna går in i väggen. När energin bara har runnit genom fingrarna. Då orkar man inte med folk. Folksamlingar. Vara social. Vill bara vara hemma.
Jag förstod att han hade börjat läka.

Junior fick veta att hans skolgång skulle se annorlunda ut till hösten och rasade helt.
Jag bad till högre makter att det skulle lösa sig och att skolan skulle möta upp lika fint såsom man gjort tidigare kring honom. Att inte den skall vara orsaken till att han tvär damp igen nu.
Skolan FICK inte göra bort sig. Engagemanget var stort kring honom tillslut och han skulle inte falla offer för politikerbeslut.
Det måste finnas en lösning på detta som var hållbar för honom. Vilket starten till hösten visade sig vara.

Vår nystartade förening började ta fart. Kung Över Livet. Folk började att skänka pengar. Började förstå varför pengar till forskning behövdes.
Jag fick förmånen att vara med i en bok också. Där jag berättade om bloggen betydelse när man själv borde varit patient med när sjukvården inte hade tid att hjälpa mig.

‘

Åkte med Sam och fina kompisen till Stockholm och naturhistoriska

‘

Jag blev ifrågasatt. Rejält. Det kändes enklare att förklara hur Jesus kunde gå på vattnet än hur folk kunde förmå sig göra emot mig. Bakom min rygg. Utan att våga konfrontera mig. Som skrev osanningar om mig på nätet. Drog slutsatser och gjorde dem till sina egna sanningar.
När jag dröjde med nattningen av Junior så undrade han vad jag var så upprörd över invid datorn när jag väl kom till hans säng. Jag berättade snabbt den enkla versionen så att elva åringingen kunde förstå.

” Mamma, jag trodde inte att vuxna människor höll på med mobbing”
Ännu en erfarenhet av livet. Som så många andra.

Killarna har fått följa med mig till mitt eviga blå tre gånger tidigare. Det finns inget så vackert som vår Västkust. Så mäktigt. Sådan kraftfull natur. De var 6 och 8 år den första gången.
5 år senare är premisserna andra på att åka med mig och min fina mamma.
Vi begav oss till Klädesholmen, utanför Tjöln vecka 23.  Vi hade hyrt en lägenhet på klipporna bokstavligen. Drömläge. Och vi fick faktisk många ” Just nu är en bra stund”. Många makalösa ögonblick. Faktiskt. Även om mycket fortfarande skedde på Sams premisser. Men mamma var med och kunde lösa mycket.

‘

Min fina mamma som jag älskar så. Här på klippornas rike. Så här fint bodde vi.

‘

Vi fick en kille som gav upp dagarna innan sommarlovet. Trotts att vi hade det supermysigt på västkusten veckan innan. Verkligheten flåsade ikapp . Tankarna om framtiden. Livet. Och han trodde att allt var kört nu när han inte fick vara kvar på resursgruppen.
Det var så synd att han gick mot ett sommarlov han inte ville ha. Junior grät. Dag efter dag. Kväll efter kväll.
Det gjorde  ont.  När de andra sommarlovsglada barnen satt bänkade i kyrkan. Finklädda. Mammor och pappor detsamma. Sprang ut och jublade på kyrkbacken.

Junior vägrade kyrkan. Fina pedagogen lyssnade på vad som skulle funka bäst för honom. Vad han i det sköra nuläget mådde bäst av att göra.
Så det blev tårta i lokalen han var så trygg i på förmiddagen. Hans skolavslutning. Ingen sång om den blomstertid. Inget jubel med hundratalet barn. Bara lugnt och stilla. En sista fika med de personer som kom att betyda mer för honom än vad någon av dem kunde sia om faktiskt.

De som var med att livräddade honom när allt var som jävligast.

‘

 

‘
Mormor Z blev beviljad som avlösarservice till Sam. För det måste vara någon han är 100 % trygg med. Vi fick beviljat 20 timmar i månaden då hon var här och vi kunde göra något på tu man hand med Junior.
Så skönt att min mamma fick betalt för att hon var här. För hon är inte mormor utan faktiskt en vårdare så att Sam kunde fungera utan oss i huset. Mamma har haft dryga 20%  här varje månad, oavlönad fram tills då. I flera år!

Vi började sommarlovet med att åka till Dalahästens rike . Sam var riktigt på humör med oss allihopa och sådär härlig Bubblande. Sprudlande. Underbart att se. Skojfrisk med kusinerna och full i upptåg.
Våra kattungar som skulel bli en del av Ohana behövde vara kvar i minst 4 veckor till innan de fick flytta hem till oss. Två hankatter blev det. En kritvit och en tigerrandig. Junior som inte var någon djurfantast blev såld på en av dem. Och de kom att betyda så mycket för oss när de väl flyttade hit.

Fick veta av en slump att Peace and Love är helt suveräna med sin uppbackning vad gäller personer som går under  LSS. Jag fick tag i en kille som höll i detta i grevens tid. Och där satt ingenting fast minsann. Han ordnade fram så att My Love gick med Sam in som ledsagare!! Gratis! Vilken fin gest ifrån festivalledningen! Att tänka så brett!! En festival för alla på sina premisser.
och Sam fick se idolerna Dropkick Murphys.
Sam skulle aldrig kunna gå på konsert utan sin pappa. Det var nog jobbigt ändå idag för det var mycket folk, men tack vare att vi underlättat så stort så fanns energin till att mobilisera det som krävdes för att se konserten ifrån början till slut.

‘

KRAMEN MAMMA Z

‘

 

Read Full Post »

Framtidstro

ÅRSKRÖNIKA DEL 2 av 5

‘

Jag hade länge velat gör mer för barn som mitt. Hela tiden. forskning kring dem behövdes. Det förstod jag sedan ett tag. Kunskapsluckorna. Så därför drog jag igång en egen insamling via HJÄRNFONDEN som slutade på 5865 kronor. Stolt och tacksam. Och fröet till Kung Över Livet hade börjat gro utan min vetskap.

Jag startade upp en grupp på FB. Innan årsslutet var vi över 200. Alla föräldrar till barn vars skolgång havererat nästintill helt eller totalt. Crescat Scientia som är latin och betyder ”Må kunskapen växa” fick den heta. Vi skulle inte stå ensamma i denna kamp. Det var tufft nog ändå som det var, så därför drog jag igång den. Ni finner den HÄR . Så tacksam för de jag lärde känna där och MÅNGA har kommit mig väldigt nära.

‘

‘

Denna blogg har gett mig så mycket. Den har även gett mig nya fina vänner landet runt. Vänner som har kommit mig nära då vi delar liknande liv. Har en annan förståelse för vad man går igenom. Det går inte att värdera vad de betytt för mig. Jag har ingen aning hur jag skulle pallat mig igenom de tuffa tider om inte deras stöd funnits. Både ifrån dem och de fina vänner jag fick via självhjälpsgruppen.

Jag åkte 40 mil söder ut. Reste dit våren hade kommit och där tre av de fina bloggmammor jag lärt känna också slöt upp. En av dem öppnade upp sitt hem bara för oss och hennes man var fantastisk med att stå för matlagningen så att vi bara fick rå om varandra hela tiden. Tänk att människor som dem finns. Ja jösses vilken välbehövlig helg detta blev. Så gott och så mycket jag skrattade. Däribland varvat med djupa förtroliga samtal.

”

‘

Sam mådde bättre och bättre när vinter började bli vår liksom för Junior. Soc blev inkopplat. Möten och hundra möten väntade på oss. Jag hade världens mest tollelranta och förstående chef så mycket som jag blev borta. Mina kollegor likaså.

Sam var det så uppenbart med att han hade svårigheter. Adhd dragen de klassiska. Då var han 5-6 år. Junior hann bli tio innan jag började tänka i dessa termer. Fungerade Tobbe introvärt till en början och sedan konverterade så  den senaste tiden? Att vi verkligen SÅG att det var något som inte stämde. När allt bara blev för jobbigt att bära?? När förändringarna blev för många och för stora?
När allt rasade över han och han höll på drunkna i allt innan vi fattade allvaret? Hade han diagnos eller var allt bara ett enda stort symptom på det liv vi alla gett honom utan större eftertanke?

Utredningen hade inte påbörjats ens. Men bup ville att han skulle må bättre. Att vi bearbetade depressionen först vilket visade sig vara klokt val.
Junior hade vi hämtat upp ifrån sjöns botten. Livräddat. Vi hade nått vattenytan. Andades frisk luft. Kunde koppla av för ett tag. Han mådde bättre, men ändå inte optimalt. Vi skulle förmå han att simma in till land. Till det trygga. Det var en lång väg in, men vi var på väg med bakslag. Kallsupar. Men vi tog oss upp hela tiden.

Junior sade något så härligt när solens varma strålar nådde oss. Blev så jävla glad att all kamp, alla åtgärder skymtades.
” Mamma, jag börjar fatta att jag kan bli vad som helst när jag blir stor. Men då måste också skolan fortsätta hjälpa mig när jag slutar på resursgruppen. Lova mig att det blir så”.
Så viktigt. Annars var allt bortkastat.
Vilket enastående jobb de gjort med honom. Dessa tre lärare. Gett han självkänslan tillbaka. Tron på sig själv. Förmågan att lyckas, bara man inte själv ger upp.
Han låg och fantiserade om vad han kunde jobba med som vuxen. Ridån hade gått upp. Han såg horisonten och visste att han kunde vara en del av den.
Det var inte kört som han trodde för bara ett halvår sedan. Men han kikade försiktigt upp.
Vågade inte riktigt tro att denna känsla kunde vara sann. Att möjligheterna faktiskt fanns.

‘

‘

Sam började jag ha många tankar kring. Stundtals tunga. Så mycket som hände i tonårs kroppen. Så många nya tankar. Reflektioner. Infallsvinklar. Så mycket som kom ikapp honom.Tankar på framtiden. Tankar på hans egna sits. Det gällde att peppa rätt. Att lägga fram saker rätt. Förmå han att tänka saker som han borde tänka på.

Sam började träffa den forna bästisen då de inte har setts på ett år snart. Sam drog sig undan allt och alla när han mådde som sämst av skolan och allt omkring det. Han hade saknat sin vän men inte vetat hur de skulle hitta tillbaka. Hur umgicks man när man snart var 14? Då man inte har leken gemensamt? Hur ”var” man?? Detta kall pratande. Vad var det för regler som styrde umgänget då? Hur fördrev man tiden ihop så att den blir behaglig?
Sam var saknad av vännen också. De var så tighta under så många år. Var som ler och långhalm. Som Bill och Bull. Ständigt tillsammans. Ständigt flamsande. Det tog lika tvärt slut som en bilolycka som smäller rakt in i en bergvägg i 110 km.

‘

‘

Det värsta hände en bloggmamma som var en av de första jag lärde känna här ute för 4 år sedan och vi har följts åt till och från med våra likartade liv.

Hennes son valde att ta sitt liv när våren knackade på hos oss andra. Unga pojken. Livet tycktes ha blivit för övermäktigt. För svårt att leva. Gjorde allt för ont. Som jag tänkt på henne under året som gått. Gråtit hennes tårar.
Vad var det överlag som drev en ung människa till att inte vilja leva? Jag som själv varit i kontakt med de känslorna hos mitt barn. Men det borde vara skillnad på viljan att fly livet när man är tio år mot tjugo. 

Tänkte så på allt man kämpade för. Som hon har kämpat för. Roddat ett ungt liv. Roddat det rätt men ändå så blev det fel. All kärlek kunde inte läka. Kunde inte rädda. Samtidigt stärker detta samtidigt.

Vi MÅSTE hjälpa våra unga med diagnoser. Ge dem allt stöd och förståelse som de kan tänkas behöva. Kanske räddar vi många liv. Kanske inger vi hopp. Framtidstro?
Låter dem VÅGA LEVA ♥ Åter igen greppar jag inte då att detta var ytterligare ett frö till Kung Över Livet.

‘

Återkommer givetvis för er som vill läsa min årskrönika.
♥
MAMMA Z

‘

Read Full Post »

Våra barn behöver detta utan tvivel

Vad ni än gör.
Stöd det jag drog igång.
Jag ber er.

‘

Förhindra att andra faller i den grop vi nu befinner oss i. Som vi klättrat i och ur genom tid. Fallit i nya gropar.
Haft det tufft. Jobbigt. Tungrott.
Barn som tappat tron på sig själva mer än vad en människa skall göra under en hel livstid.

Jag har hela tiden letat svar till varför vi är där vi är idag. Och jag tror att en pusslebit som saknas är forskning på barn som mina. Man gör det men inte i den utsträckning som behövs. Och när forskare kommit fram till både det ena och det andra så står vi häpna med gapande munnar och skäms för hur vi gjorde med barnen år 2012. I all vår okunskap så klart.
Att vi inte hjälpte dem i tid.
Hjälpte dem på rätt sätt.

Mitt förra inlägg talar för att det behövs. Forskningen. Framstegen. Upplysningen av det man hittills vet. Som en del i en helhet.

Jag är slagen än av det som hände häromdagen. Totalt mörbultad i själ och hjärta. Orkar knappt andas. Men jag gör det. Av ren  kämpar anda. Moders instinkt.

Och stjärnan över Kung Över Livet har aldrig lyst starkare än just nu för egen del.

Jag ber er att stödja Kung Över Livets insamling hos Hjärnfonden.
Dina 30 kronor som du betalar för en PIN kan göra stor betydelse för ett barn längre fram!

KÖP KÖP KÖP för våra barn behöver det utan tvivel

Betala in aktuell summa till bankgiro nummer 878-3805 ( Kung Över Livet ) och i OCR rutan skriver du ditt namn OCH fullständiga adress. Pinsen kommer med posten inom ca en vecka.

 

‘

Rödgråten. Eländig. Tom.
Men jag ger mig aldrig.

Tusentack för allt stöd.
Ni är underbara!

Z

‘

Read Full Post »